- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 6 (1886) /
60

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anna de Wahl.

11 prydligt illustreradt blad, som i
•-’Gi’1’ dessa dagar utgifvits, möter blicken
då vi skåda in i fönstren till våra
boklådor och tidningskontor. Få första
sidan af omslaget ses ofvanstående namn
och den omtyckta konstnärinnans bild
samt derunder en sonett af Sigge Sparre.
När vi öppna detta minnesblad läsa
vi: Ull Anna de Wahls beundrare och
vänner! — och få äro väl de, som icke
linna denna invokation stäld till dem
sjelfva, ty denna älskliga konstnärinna har
i decennier med all rätt varit en af
teaterpublikens förnämsta gunstlingar.
Hennes fält har hufvudsakligen varit den glada
operettens med dess ofta nog djerfva
situationer och vågade text; Anna de Wahl
har dock med sitt rena, intagande väsen
ät dessa operettpersonager gifvit en
karakter af okonstlad uppsluppenhet och
friskhet, som kommit oss att förbise det
slippriga och endast njuta af hennes
barnsligt glada framställning, och få ha i detta
afseende kunnat mäta sig med henne i
denna genre. När med ett sådant spel
förenar sig en behagligt klingande och
ren samt väl vårdad röst och ett
fängslande föredrag, så är ej underligt, att
’ hon i vida kretsar inom och utom vårt
land varit så högt värderad — och nu
mycket saknad; ty nu har ett hårdt öde
tvungit henne att utbyta scenens
triumfplats mot det dystra sjukrummet.

Det ät’ för att bereda henne tillfälle
att i ett sydligare klimat återställa den
brutna helsan och i ekonomiskt hänseende
understödja henne och hennes barn, som
nedanstående upprop utfärdats, i första
hand af den menniskovänlige konstbroder,
som synes ha gjorl till sin lifsuppgift alt
hjelpa öfverallt der hjelp behöfves.
Älven till oss har han vändt sig med
begäran »att ringa i klockan», och att lyssna
dertill behöfves ej här många böner.
Alltså vilja vi lägga våra läsare på
hjer-tat alt understödja det varmhjertade
företaget, dermed afbetalande en gammal
tacksamhetsskuld, och förskaffa sig det
vackra minnesbladet, hvars ändamål på
ett tilltalande sätt tolkas af den kända
signaturen Fr. Hd., och hvilket för
öf-rigt i väl gjorda teckningar framställer
Anna de Wahl i 7 olika roler, hvarje
teckning med tillhörande poem af
Schöld-ström, Vallmark, Anrep,
Anderson-Eden-berg, Viet. Sjöberg, Malle, E—g och
Ho-dell, hvilken senare väl älven under
signaturen F. H. lemnat en humoristisk
resumé öfver hennes roler. På häftets
baksida ses en qvinnoflgur som »ringer
i klockan», och under denna står häftets
pris: minst 1 krona. Det upprop, som
vi anmodats införa, meddelas här.

Upprop!

Undertecknade, rända si;/ härmed till
de tusende i vårt eget land och
grannländerna, hvilka ännu i troget minne
bevara den af alla högt uppburna
skådespelerskan och sångerskan A n na de Walt I,
som nu sedan förlidet är är af sjukdom

hindrad att verka för sin konst och för
de sina, i det de för henne råga taga
allmänhetens minnesgoda välvilja i anspråk.

Ett minnesblad, innehållande
porträtter af den omtyckta skådespelerskan
i flere af hennes mest framstående roller,
med till dessa afbildningar bifogade
kortare uppsatser af kända pennor, jernte ett
upprop som, omständligare än detta,
skildrar hennes betydelse som konstnär och
menniska, finnes nu hos alla
bokhandlare i Sverige, Norge och Vinland,
och hålles för det moderata priset af En
kr. allmänheten tillhanda. Genom sin
typografiska och artistiska utstyrsel är
detta blad ämnadt att blifva en prydnad
för salongsbordet, och den för
minnesbladet inflytande inkomsten tillfaller dm
omtyckta skådespelerskan, rå delta sätt
kan således en hvar af hennes beundrare
och vänner egna henne sin hyllning och
skänka henne sitt bistånd. De inflytande
medlen hafra Hrr Iludmannen Gustaf Dahl
och Ofverintendenten Ekström samt
skådespelaren F. Thegerström i Stockholm
benäget åtagit sig att förvalta och
redovisa. samt på bästa sätt använda för den
värderade skådespelerskan och hennes barn.
Det gäller för henne en färd till södern
för att söka återvinna helsa och
arbetsförmåga, för barnen möjligheten att kunna,
utan att lida brist, afvakta moderns
tillfrisknande, för eder att göra godt utan
tanke på en annan belöning än det goda
medvetandets tillfredsställelse.

Stockholm i April 1886.

Lea Ahlborn.
Vendela Andersson.
Hedvig Henrietta Caspér.
Lotten Oorsch-Bosin.
Fru Clara Forneil.

Ellen Hartman.
Amanda Hedberg.
Helfrid Kinmanson.
Josephine Wettergrund
(»Lea»).

Anderson-Edenberg.
Gust. Bergström.

C. G Calmén.
Radman Gust. Dahl.
Aug. Edgren.

Öfverint. A. Ekström.
Aug. Falk.
Herman Grip.
Frans Hodell.
Victor Holmquist.

C. F. Lagerqvist.

C. G. Lindström.
Gustaf Mallander.
Nils Personne.

Rob. Sjöblom.
Sigge Sparre.

F. Thegerström.

H. Ludv. Thomssen.

R. Wagner.

Aug. Warberg.

Till förmån för fru de Wahl är tillika
en bazar öppnad i Arlfurstens palats.

Förblommeradt. Fadern: »Jag skall
säga er, min dotter Ur en stor
konstnär-inna. Amelie, ge oss nu ett prof på livad
du kan!» — (sedan hon sjungit): »Nå,
hvad säger ni?» — Gästen: »11m! —
Er dotter är väl en stor målarinna?»
–––––––––-*–-

Bulvanmusik. Dä doktor Frans Liszt
1867 vid Wartburgjubileet dirigerade sin
legend »Den heliga Elisabet» och
repetitionen gick mycket dåligt — de spelande
voro uttröttade efter en musikfest i
Mei-niugen och L. dirigerade enligt sitt
bevingade ord: »Vi äro styrmän, inte ror-

karlar» —, utropade mästaren helt
förgrymmad: »bulvanmusik, bulvanmusik!»

— »Ja, jag har inte gjort en», hördes till
allmän munterhet stadsmusikus F. infalla
frän sin pluts i orkestern.

FÖLJETONG.

Rossinis Tantalusqval.

•j^ossinis passion för ett godt bord var
en af hans största svagheter, såsom
man vet, men huruledes bankiren och
finansieren Burin i Paris, hvilken på sina
soaréer gerna lät utföra bekanta mästares
honom sjelf tillegnade
originalkompositioner, en gång ville begagna sig af denna
svaghet, det lorde ej vara allmännare
bekant.

Denna lilla historia må vi derför
berätta.

Det var midt på förmiddagen. Den
store finansmannen Burin satt i sitt
arbetsrum och samspråkade med sin vän
Adamé.

Denne hade just nyss tändt en
cigarett, lutade sig bekvämt tillbaka i
länstolen och yttrade under det han
betraktade de uppstigande blåa rökmolnen:
»Jag har låtit mig berättas i dag, min
vän, att du på din soaré i afton
kommer att bjuda på en dig tillegnad
originalkomposition af Rossini; har det sin
riktighet?»

»Jag skulle bjuda på en
originalkomposition i afton?» frågade finansieren
förvånad. »Nej! Del är mig omöjligt. Hvem
kan ha sagt det?»

»Nå, det berättas allmänt. Hela din
umgängeskrets har fått del af denna nyhet
och brinner af nyfikenhet att få göra
bekantskap med den.»

»Så?! Och jag vet ingenting derom»,
utropade Burin i det han sprang upp och
J med stora steg vandrade fram och åter
| i rummet. »Har inte hört en halfdragen
j suck om det! Det har nu den
eländige Jarcier spridt ut för att drifva gäck
med mig; det är infamt. Och denna
blamage just i afton! Hur skola de ej
] lite livar nu rycka på axlarna under ett
medlidsamt leende! — Jag har ju ingen
komposition af Rossini, och kan väl inte
trolla fram någon heller.»

Vännen Adamé log utan att förändra
sin bekväma ställning och likgiltiga min.

»Ja, det der är ju allt för dumt»,
menade han helt lugnt.

»Allt för dumt, allt för dumt, ja. För
mig fins emellertid intet annat val än
att åtminstone försöka skaffa en
komposition af Rossini till i afton. Han måste
i denna dag komponera någonting åt mig,
kosta hvad det vill.»

»1 denna dag? Af Rossini?» frågade
Adamé förvånad.

»Nå ja, visst det; af hvem annars?»

»Det blir väl inte möjligt. Du kan
lägga fram 10,000 francs för Rossini,
han skrifver ändå inte en enda not om
han inte vill — och han vill bestämdt
inte.»

»Ganska riktigt», svarade bankiren, i
det hans ansigte plötsligen antog ett gladt
utseende och han satte sig ned vid
skrif-bordet »det kan nog vara möjligt. Men
jag fick just nu en god idé; den vill jag
sätta i verket, den skall föra mig till
målet. Jag skall bjuda hit Rossini i afton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1886/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free