Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hittills cga, och troligen härefter skola
ega (om icke detta är för mycket
scep-tiskl och i sädant fall motstridigt mina
åsigter om min konst). Det är en helig
klang i denna symfoni, som med de
föregående ej har hågon likhet. Mozarts
svanesång, requiem, hör till vissa delar
blott till hans skönaste utgjutelser.
Beet-hovens nionde symfoni är oek en
svanesång, men den är ieke en sorgesång eller
afskedssang, den är en serafisk segerton,
sväfvande mellan himmel och jord,
välsignande den senare och jublande mot
den förra. Detta är Beethovens hymn
»An die Freude», till den fria, rena,
lyckliggörande glädjen — och ändå
klingar denna fröjd något dyster, men det
är blott dcrför att den ännu klingar så
ny — den skall bli oss allt mer och mer
förtrogen.»
Slutligen anföra vi blott (ur ett bref
lill brodern 187fi) Josephsons högst
märkliga uttalande om Kristina Nilsson, ett
memento för vära dagars
Nilssonsfanta-stcr:
»Och nu lill Kristina Nilsson!»
skrif-ver han. »Du är förtjust och publiken
med. .lag intar dervid en reserverad
ståndpunkt. Som Gretchen är hon
utmärkt bra — skall som Mignon vara
likaså — som Valentine äfven, men kall.
■Kall, ja det är hennes natur. Hurtig och
kry är hon, rätt »morsom» ock — men
någon djup musikalisk natur är hon ej
— eller rättare, hon är renonce på det
omdöme i musikalisk väg somen betydande
sångerska i mina ögon bör hafva. Hon
är en sångerska, som vet huru man i
Paris, London och Amerika tar sin
publik och derför har hon också vunnit sina
triumfer här — i Stockholm först fullt
med sitt uppträde på scenen. — Att
hon der i kyrkan efter Inilammatus
sjunger »Fjorton år» — det visar ju mycken
musikalisk takt!! — Men sådana äro de
alla, hela sällskapet, och hvarföre skulle
hon vara bättre? — Och publiken?!?»
–––♦–––
Af bristande utrymme i dagens
nummer kommer artikeln »Hvad skola vi
spela?» först i ntistföljande nummer att
fortsättas.
Musikaliska nöjen
i
Norrköping från länge svunna tider.
Upptecknade af D:r Wilh. Bergsten.
<ä|=3R (Forts.)
“jjCjöljande år, 1798, har Sällskapet sitt
andra arbetsår. Ryttmästare König
förer äfven nu taktpinnen öfver sina 14—
15 kapellister, dervid sammankomsterne,
som förut hållits i Gripenwaldtska salen,
nu hållas i Direktör Beurlingssal vid
Vest-götegatan. Der uppföras nu under våren
tolf eoncerter — l:sta concerten d. 14
Februari, oeh sista d. 3 Maj — och voro
till dessa eoncerter, liksom under
föregående år, utfärdade listor för
abonnenter, hvilka till ett antal af 45 för alla
tolf concerterna erlade en afgift, som
nu ökats till 3 lid. Rgs.
Fruarna Åhmanson och König samt
Lagman Swartz »lugnade» Sällskapet då
och då med sin sång, »och torde man
med mycket skäl», som det i
protokollen heter, »kunna tillräkna dessa vackra
röster det bifall, musikaliska inrättningen
under denna tid vunnit».
Sällskapet hade detta år betydligt
ökat sill instrumentförråd, nemligen utom
med en contrabas (52 Rd.) äfven med
tvenne inventions-valdhorn (75 Rd.) samt
en fagott (6 Rd.). Klarinetter och oboer
fattades ännu, -och skulle dessa till nästa
år från Liäbeck anskaffas.
* *
*
Följande år, 1799, har Sällskapet sitt
tredje arbetsår, derunder detsamma
uppför 12 eoncerter, den sista d. 11 April,
samt dessutom en concert i S:t Olai kyrka
till förmån för de brandskadade i Vexiö.
Till concerterna voro, som under
föregående år, listor utfärdade för abonnenter,
hvilka till ett antal af 38 för alla tolf
concerterna erlade en afgift om 3 lid. Rgs.
Anförare var fortfarande ryttmästare
König och kapellisternas antal fortfarande
14 ä 15, hvarjemte fruarna Åhmanson och
König äfven detta år med sin sång
biträdde. Sammankomsterna höllos detta
år i gamla lokalen, d. v. s. den
Gripcn-waldtska salen.
»Sällskapet», så läses i protokollen,
»var vid terminens slut, sedan det från
Lubeck erhållit de omtalta klarinetterna
och oboerne, som kunna blåsas i tre
toner, ej allenast försedt med alla till en
orkester mest nödiga instrument, utan
äfven med en utsökt och tillräcklig
samling musikalier. Man kan med skäl anse
detta märkvärdigt, då sällskapet för ett
år sedan saknade allt.»
Vid terminens slut synas de styrande
börja oroa sig öfver företagets framtid.
Man klagar dervid öfver de oredor, som
af oharmoniska musici lades i vägen så väl
i början, som ock under fortsättningen
af concerterna. »Med glädje såg man också
den tolfte concerten uppföras, och
amatörerna skildes ät med den önskan: att,
i fall Sällskapet skulle kunna fortsättas,
man då måtte finna denna
öfverensstäin-melse i sinnena, som tyckes med skäl
kunna fordras af ledamöterna i en
musikalisk inrättning.»
* *
*
De sorgliga aningar om Sällskapets
framtida bestånd, hvarom dessa nyss
citerade strofer vittna, visade sig dock snart
allt för grundade, i det den
öfverensstäm-melse i sinnena, hvilken man hoppats för
det kommande året skulle komma till
stånd, i verkligheten lät vänta på sig, och
det så, att Sällskapets verksamhet hela år
1800 ligger helt och hållet nere, så vida
man ej vill hit räkna Sällskapets medverkan
vid kröningshögtidligheterna, äfvensom dess
medverkan vid den concert, som nämnda
år gafs å Långfredagen i S:t Olai kyrka,
dervid under medverkan af sångaren
Chri-stofer Karsten samt den vid K. teatern
i Stockholm anstälda utmärkta
sångerskan fru Carolina Fredrika Muller
Per-goleses passionsmusik uppfördes.
* *
*
Följande år, 180 1, återtager sällskapet
efter ett års hvila sin verksamhet. Under
detta sill fjerde arbetsår uppföras åtta
eoncerter, och är det första gången dessa
uppföras å Stadshuset. Till deltagande
i dessa voro liksom under föregående
år listor utfärdade för abonnenter, hvilka
till ett antal af 39 erlade en afgift om 3
Rd. Rgs.
Utom dessa eoncerter gaf Sällskapet i
Hedvigs kyrka Palmsöndagen till förmån
för stadens fattige en extra concert,
dervid Kraus’ musik vid Gustaf Ill:s
begraf-ning samt »Kristi sju ord på korset» af
Haydn uppfördes.
Vid sista sammankomsten detta år fattar
Sällskapet ett som det synes ganska
välbetänkt beslut, nemligen att för orkesterns
förstärkning anskaffa ett s. k. orchestrion.
Orchestrion var ett då nyuppfunnet
instrument, hvilket af den ryktbare
orgelspelaren, hofkapellmästaren vid K. operan
i Stockholm, Abbé Georg Gustaf Vogler,
vid hans eoncerter å riddarhuset städse
begagnades.
Instrumentet, »der alla biåsinstrument
voro representerade», hade enligt all
sannolikhet uppgiften- att vid svaga
amatörsorkestrar i någon mån ersätta biåskören,
men äfven att aceompagnera det hela,
att derigenom större fullslämmighet skulle
uppnås.
Som sagdt, man beslutar att anskaffa
ett sådant orchestrion och detta utan att
låta sig afskräckas af de dermed förenade
stora kostnaderna, uppgående till bortåt
400 Rd. Rgs. Instrumentet, som var
för-färdigadt af orgelbyggaren direktör Olof
Schwan, kom också hit och uppsattes på
läktaren i Stadshusets öfre sal, der det
ännu på 1830-talet stod qvar.*
Del nämndes, att beslutet att anskaffa
detta orchestrion var välbetänkt. Ja i
ett hänseende, men ej så i ett annat.
Kostnaderna för instrumentet blcfvo nemligen
så stora, att de ej allenast medtogo
Sällskapets hela kassa, utan, hvad värre var,
försatte Sällskapet i skuld —
omständigheter, som på detsamma verkade så
nedslående, att den ena medlemmen efter
den andra lade bort sina stråkar samt
stälde sina instrument å sido.
Sällskapets kassabok afslutas också
helt vemodigt med siffrorna på de stora,
allt uppslukade utgifterna för orchestriet
samt med kassörens klagan, alt
inkomsterna ej vilja förslå och all
subskriptionen ej förmår betäcka mer än en del af
de för orchestriet orsakade utgifterna.
Sä slutade denna institution,
bekräftande den gamla satsen, att der pengar
i ett företag fattas, der är också en bland
de hufvudsakligaste drifkrafterna borta och
der afstannar lätt nog det hela.
* *
*
* Dess stämmor voro Gedact 8 fot, Flöjt
4 fot, Vox humana discant, Fugara 8 fot
dis-cant, samt Fagot 8 fot Bas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1886/0092.html
