Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men om således »musikaliska
inrättningen» nu slutade sin verksamhet, hade
derföre ej kärleken för den musikaliska
konsten inom samhället utslocknat.
Kärleken fans qvar, men antog blott en
annan form, i det att två år efter
»musikaliska inrättningens» upplösning
»Norrköpings Musikaliska Sällskap» af dess
spillror bildades.
Musikaliska Sällskapet,som var ett
musik- och sångsällskap, antog nemligen år
1803 sina första stadgar. L)å »Musikaliska
inrättningen» bland sina medlemmar
uteslutande räknade herrar och således
proklamerade satsen »Inga damer»,
inrymde deremot »Musikaliska Sällskapet», i
en af sina första paragrafer fritt tillträde
äfven för damer, derigenom också
ådagaläggande en friare och mindre ensidig
uppfattning.
Sällskapets främsta och verksammaste
ledamot var den förut omtalade Fru Maria
Åhmanson; »hennes förtjenst var så
obestridd och erkänslan för hennes
bidragande så allmän, att sällskapet odeladt
gaf henne sin röst att leda det hela.»
En för ett sådant sällskap vigtig och
beaktansvärd förmån, erhåller detsamma
år 1803, då det af stadshusdirektionen
till-erkännes formlig rättighet, att nu och i all
framtid för sina sammankomster
disponera stadshusets öfre sal.
Sällskapet sammanträffar nu under
åren 1803—1815 till sina
öfningssam-manträden, gifver vidare årligen sina
3—4 concerter samt biträder med chör
och kapell här concerterande artister.
Derjemte uppför Sällskapet årligen från
och med år 1806 till år 1815 dels
å stadshuset, dels i Hedvigs kyrka å
Långfredagen till förmån för
Gustavianska barnhuset en concert, dervid
växelvis gifvas Haydns Oratorium »Skapelsen»,
»Kristi sju ord på korset» och
»Årstiderna», äfvensom Granns oratorium »Jesu
död».
* *
*
Som bevis på hvad man med små
medel ofta nog förmår uträtta, må
nämnas, att dessa Långfredags-eoncerter,
hvarmed man troget höll på tio år i rad,
lenmade åt Gustavianska barnhuset den
för den tiden ansenliga summan 3000
R. R:mt. Också kunde Direktionen ej nog
lacka sällskapet för dess mot Barnhuset
visade hjelpsamhet. Ja en gång,
Långfredagen 1807, blefvo
tacksamhetskän-slorna så lifliga, att efter concertens slut
ej allenast Direktionen, utan ock hela
barnskaran uppträder å stadshusets öfre
sal, för att tacka sällskapet för dess mot
barnhuset visade deltagande.
Sedan ordföranden, Borgmästaren
Weijerin, talat om den i hvarje ädelt
bröst inneboende känslan af
mennisko-kärlek och särskildt om denna hos detta
sällskap så kraftigt framträdande känsla,
»hvarigenom vi tillåtas upphemta frugt af
edra yrkens behag, af edra snillens
intagande kraft», öfvergår han att skildra de
storverk, musiken förmår åstadkomma.
»Musiken, värdaste sällskap,
lifgif-vande i sin natur, och öfvertalande i
sin verkan, uppbärer stundom äran för
stora värf, hvilka i saknad deraf
måhända missräknat sig om framgången.
Så sades redan i forntiden Amfions harpa
och Orfei lyra hafva uppbyggt murarne
i Thebe. Så är upptecknadt att Israel
med rösten af jubelårets basuner
omkull-kastade Jerichos befästning. Än i dag
går stridsmannen vid instrumenters ljud
de största faror oförskräckt till möte.»
Efter talets slut vänder sig
ordföranden till barnen med följande
patriarka-liska strof: »Barn! Medlidandets och
Välgörenhetens lyckliga föremål. Ni
samhällets fosterbarn! Må aldrig ur Edra
bröst utplånas den förbindelse, den
erkänsla, Ni ären samhället skyldige!
Låter den alltid blifva verksam uti
gudsfruktan, dygd, (lit och goda seder.
Betyga nu med en djup bugning eder
vördnad mot edra välgörare!»
Och barnen de buga sig nu djupt
för Sällskapet, hvarefter de ännu en gäng
med en ödmjuk bugning taga afträde.
* *
*
Uti Sällskapets historia för denna tid
må ihågkommas de tvenne minnesfester,
det firar, den ena våren 1807 öfver en
verksam medlem Enkefru Maria Schotte,
född Björkman, dervid festtalet hålles af
förre skådespelaren, numera boktryckaren
D. G. Björn, den andra hösten samma
år öfver Fru Kaptenskan Maria Elisabeth
Åhmanson, dervid festtalet hålles af
skalden, Riddarhus-Sekreteraren Axel
Gabriel Silfverstolpe.
Fru Åhmanson, som dog vid 36 års
ålder, var syster till den store
skådespelaren Lars Hjortsberg och sedan 1788
gift med kaptenen i Arméns (lotta Jonas
Gabriel Åhmanson, med hvilken hon hade
ej mindre än tolf barn.
Begåfvad med en klangfull, stor och
böjlig röst, som medelst en ypperlig
metod blifvit väl utbildad, egnade hon
sig under hvilan och ledigheten från
familjeomsorgerna åt musikens sköna konst,
dervid hon lät ej allenast det närmaste
umgänget, utan också samhällets
musikaliska kretsar och isynnerhet härvarande
musikaliska sällskap, njuta af hennes
talang. 1 Musikaliska Sällskapet intog
hon, som ofvanför är nämdt, ett
framstående rum, i det hon i dess styrelse
beklädde främsta platsen och der utöfvade
den största verksamheten.
Detta hennes framträdande i det
offentliga är så mycket mer anmärkningsvärdt,
som fruntimren den tiden voro nästan
haremlikl instängda och strängt bundna
inom hemmets trånga krets, och som de
efter den tidens uppfattning strängt
bedömdes om de vågade offentligt
uppträda. Ett sådant tvång synes dock
Fru Åhmanson ej velat underkasta sig,
ty brytande dylika conventionella
skran-kor, framträdde hon tidt och ofta pä
concertsalens estrad, låtande allmänheten
njuta af sin talang.
Med i hågkommande af delta hennes
sjelfständiga uppträdande skulle man kunna
betrakta henne som en af de första pio-
nierne här på platsen för
qvinnoemanci-pationen.
Det är egendomligt höra
Silfverstol-pes reflexioner liäröfver, der han säger:
»Men hvilket fruntimmer skulle — i trots
af fåkunniglieten, som ännu ej tror på
möjligheten af en förening mellan
blygsamhet och offentlighet — hvilket
fruntimmer skulle drista att ibland ett flera
hundratal af personer offentligt framträda
inför lofordet eller tadlet? Blott det, åt
hvilket en upplysning, fri från bibegrepp,
ett rykte fritt från anmärkningar, en talang
upphöjd öfver allas och en tillförsigt nog
måttlig, för att ej väcka afunden, blott
ett sådant fruntimmer kunde gifva
anseende nog, för att länka allmänna
omdömet.»
»Hon var den första, som vågade
framställa sitt efterdöme. Genast verkade
det till uppmuntran och flerfaldig
efterföljd och så blef det rätta lifvet och den
rätta formen gifven åt detta samfund,
hvilket sedermera under tio år uppstigit
till en ansenlig höjd af öfning och smak.»
* *
*
Musikaliska sällskapets verksamhet
fortgick oafbrutet till år 1815, hvarefter
detsamma, sedan det hvilat 1816, den
30 april 1817 upplöstes. Vid dess
upplösning öfverlemnade det sin kassa,
uppgående till ett par hundra Rdr Rgs att
öfvertagas af ett i framtiden sig ånyo
bildande musikaliskt sällskap med
föreskrift, att detta sällskap skulle använda
dessa penningar till instrumentinköp.
Det var dessa pengar, som det nuvarande
Musikaliska Sällskapet, stift ad t 1828, ärfde
och med hvilkas tillhjelp dess första
flygel, tillverkad af instrumentmakaren
Rosenvall i Stockholm och kostande 1050
Rdr Rgs, år 1831 inköptes.
* *
*
Jemte detta musiklif, representeradt
af dessa musiksällskap, framträder
musiken som konst här på platsen ftfven
under andra former.
Den ena artisten efter den andra
kommer hit och ger concerter, den ena
musik-pjesen efter den andra uppföres å
härvarande teater. Sä uppför
Hofsekretera-ren Karl Stenborg med fru och dotter
samt med biträde af musikaliska
sällskapet år 1804 »Skapelsen» samt år 1805
och 1806 »Målaren och modellerna» af
Mehul äfvensom »Kronfogdarne» af
En-vallsson; så kommer Teaterdirektören de
Broen år 1807 och uppför »Gubben i
bergsbygden» af d’Alayrac och »Den
före-gilna skatten» af Mehul; så uppför
Teaterdirektören Lewenhagen åren 1808,
1809 och 1810 operetter af Mehul,
d’Alayrac och Gaveaux (Lilla Matrosen)
och slutligen de Broen 1812 »Kalifen i
Bagdad» af Boildieu.
Ett stort evenement i Norrköpings
musikaliska verld är, då Bernhard Romberg
år 1813 å Stadshusets öfre sal ger en
concert på violoncell, dervid han spelar
sina berömda variationer öfver Svenska
folkvisor. Ett annat evenement är, då
den unge Antoine Pratté år 1814 här för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1886/0093.html
