- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 6 (1886) /
92

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 SVENSK MUSIKTIDNING.

__________________________________________________________________’

första gången låter höra sig på harpa.
Samma år uppträder på en concert
Hof-sångerskan vid Stockholms Kungliga
teater Casagli och på en annan concert
concertmästaren Bervald med sin
tolf-årige son.

* *

*



Se der de spår till tonkonst, vi från
dessa tider funnit, se der de minnen,
vi från dessa tiders musikaliska
verksamhet påträffat. Säkert är dock
musiklif-vet under denna tid luirstädes mycket
rikare utveckladt och representeradt än
dessa torftiga anteckningar utvisa och det
af den orsak, att förgångna tiders minnen
här på platsen föga tillvaratagits och ofta på
ett oförsvarligt sätt vårdats. Men hur
torftiga dessa anteckningar änäro,visa de dock,
alt äfven här på platsen ej allenast fanns
en för tonkonsten tillgänglig och
intresserad allmänhet, utan ock att der äfven
funnos enskilda personer, begåfvade med
musikalisk talang och konstskicklighet,
hvilkas hjertan värmdes af kärlek för
konsten och livilka för densamma äfven
egde vilja att offra sig. Dessa nu
afslu-tade anteckningar visa med ett ord, att
den musikaliska konsten, som ett bildande
moment, redan nu djupt nedträngt bland
samhällets olika klasser och derstädes
■slagit djupa och vidtutgrenade rötter.

Stockholms teatrar.

^Hjpf hufvudsladens teatrar äro
naturligt-c-iars vis de häda kungliga, eller Stora och
Dramatiska teatrarne, de som i första
rummet böra nämnas då fråga är om den
lyriska och dramatiska konstens hemvist
här-städes. Vid dessa teatrar är llertalet af
våra förnämsta konstnärer fäst, och deras
scener äro de enda som lämpa sig för
uppträdande af hos oss gästande konstnärer af
rang. Dessa teatrar äro med ett ord
konstanstalter i högre mening, och deras vigt
och värde såsom sådana äro obestridliga,
hvarföre, då upprätthållandet af sådana
är förenadt med stora kostnader, om de
skola rätt uppfylla sitt ändamål, de flesta
hufvudstäder eller andra större städer
bruka genom penningeunderstöd, vanligen
uppgående till bortåt 100,000 kronor eller
deröfver, underhjelpa deras existens. Det
faller också af sig sjelf att konstanstalter
af detta slag i en hufvudstad draga till
densamma en stor skara konstvänner och
resande, livilka indirekt bidraga till
höjande af stadens inkomster. Ett sådant
understöd kommer alltså att återgäldas i
större eller mindre mån. Hos oss eger
det lyckliga förhållande rum, att staten
äfvensom konungen lemnar bidrag till de
stora teatrarne, och af kommunen
behöf-ves derför jemförelsevis en mindre summa
begäras. Vi ha emellertid i godt minne
huru till allmän förvåning och förtrytelse
äfven denna för två år sedan af staden
äskade anslagssumma vägrades och huru
då de nämda teatrarne räddades genom
för 3 år garanteradt enskildt sammanskott.
Emedan denna treårsperiod snart
tillända-går, är det ock tid att planera för de

kungl. teatrarnes framtid, och
linansmini-stern har derför till direktionen aflåtit en
skrifvelse af hufvudsakligen följande
innehåll:

»Sedan riksdagen enligt skrifvelse den
9 April 1884 för 3 år, räknade från den
1 Juli samma år, beviljat medel till
uppehållande af de kungliga teatrarnes
verksamhet under vilkor bland andra, att
Stockholms stad tillhandahåller ett årligt bidrag
af 50,000 kr., så och då ofvan
omför-mälda treårsperiod under loppet af
nästkommande år utgår, lär för tiden
derefter en uppgörelse böra sökas, för hvilken
någon utredning i vissa delar är nödig,
och jag får derför härigenom anmoda
direktionen att afgifva utlåtande dels
angående det förslag till ombyggnad af k.
Stora teatern,som den 29 November 1884
förordats af komiterade, dels å nyo
angående det inflytande, som upphörande med
all verksamhet ä Dramatiska teatern och
denna teaters försäljning skulle komma
att medföra för teaterverksamheten i sin
helhet så väl i konstnärligt som i
ekonomiskt hänseende, samt dels angående det
belopp, som utöfver tillgångar från k.
teaterns pensionskassa skulle af riksdagen
äskas på indragningsstat för tilldelande
af pensioner och understöd åt sujetter och
ölrig personal för den händelse att allt
bidrag till de kungliga teatrarnes fortsatta
verksamhet komme att indragas.

Slutligen får jag anmoda direktionen
att yttra sig, huruvida och på livilka
vilkor direktionen anser sig kunna förorda
att endera eller båda de kungliga
teatrarne upplåtas åt ett konsortium, som
kunde linnas villigt att åtaga sig att på
ett tillfredsställande och för nationen och
konsten värdigt sätt vårda och uppehålla
teaterverksamheten.»

Om riksdagen förnyar del förr gjorda
anbudet om understöd med vilkor att
staden bidrager med den förut föreslagna
summan, kan man efter den fara, för
hvilken de kungliga teatrarne varit utsatta, nu
ha skäl att vänta, det våra stadsfullmäktige
icke af någon kälkborgerlig snarstickenhet
eller snålhet nedsätta hufvudstadens
värdighet genom att vägra ett sådant anslag.

Af våra öfriga teatrar, Nya teatern
och Södra teatern (med dess
sommarannex: Djurgårdsteatern), är det faktiskt att
endast den senare står på god ekonomisk
grund, och såsom varande en liten teater
med ringa omkostnader i jemförelse med
de stora teatrarne, är möjligheten häraf
förklarlig. Operetten och folkkomedien
äro denna teaters fack. Den högre
lyriska och dramatiska konsten kan
svårligen stadigvarande upprätthållas å andra
scener än der den nu odlas, nämligen å
de kungliga. Komme nu en
obarmher-tig stränghet, en oresonlig
maktfullkomlighet att gifva dessa dråpslaget, så
varder nog följden den att ogräset
förqväf-ver den goda säden, och den andliga
näring, som den sceniska konsten
skänker, utbytes mot den osunda själaföda,
som konstens afarter hafva att bjuda på
småteatrarne, livilka måste arbeta icke
för konsten, utan för kassan.

De nya teatrar, om hvilkas tillämnade
upprättande förekom en artikel i N:o 7
af denna tidning, synas från blotta projekt
närma sig verkligheten. Deras uppgift
kommer, efter hvad man säger och har
skäl antaga för visst, att icke ställas högre
än vid Södra teatern, med hvilken de
väl komma att tälla. Direktör Aug.
Var-berg, som inlemnat ansökan om
byggandet af teatern vid Gref-Thuregatan eller
rättare vid den nya Birger-Jarlsgatan
mellan Nybron och Stureplanen, lär ha fått
denna sin ansökan bifallen af
myndigheterna. Endast brandchefen har gjort några
mindre ändringar i ritningarna, afseende
större rymlighet och säkerhet. Då herr
Var-bergs eget fack är den glada
nutidsoperettens, är väl antagligt att denna kommer att
odlas derstädes. För samma simpla,
nästan utslitna genre kommer väl den lilla
teatern i Lundbergska huset vid Vasagatan
att öppna sina portar. Denna teater
blif-ver troligen färdig till hösten, om ej förr.
Scenen här är ej synnerligen stor, ej
heller den med en logerad försedda,
halfcir-kelfonnigt svängda salongen. Att våra
myndigheter kunna vara liberala nog att
godkänna denna teater förefaller
oförklarligt, så vida förordningen om teaters läge
vis-å-vis afståndet till närmaste byggnader
skall tillämpas. 1 stället för denna
förordning har man här fått ett nytt recept
på teaterbyggnad, ungefär af denna
lydelse: man tager ett fritt beläget hus,
som på tre sidor omsluter ett qvarter,
och fyller den gård, som omslutes af en
sådan byggnad, med en teater. Denna
teater räknas nu som en del af huset och
har alltså en fri belägenhet! Ar det
möjligt att vederbörande kunna godkänna en
sådan advokatyr?! Nu är att märka det
lokalen för Stockholms högskola med dess
redan dyrbara samlingar är belägen i detta
hus, så godt som vägg mot vägg med
teatern. Skulle denna äfven komma att
belysas ined elektricitet, så är den
eldfara som en teater alltid är underkastad
dermed icke häfd. Säkerheten för dess
grannar är således ej mycket stor. Får
denna teater koncession, så kunna alla
möjliga orimligheter i byggnadsväg anses
och varda tillåtna.

Vi afsluta för denna gång frågan om
hufvudstadens närvarande och väntade
teatrar, men fä väl anledning att innan året
gått till ända återkomma till ämnet.

Sångarutflygt.

Söndagen d. IG Maj företog sig
Norrköpings musikaliska sällskap, som
består af G0 körmedlemmar och 25
biträdande kapellister, en utflygt på jernväg
till den 4 mil härifrån belägna
residensstaden Linköping, för att derstädes
uppföra Haydn’s oratorium »Skapelsen».

Det var en skön och härlig
vårmorgon, der solen sände oss sina mest
strålande blickar, der de nyutsprickande
björ-karne viftade oss sitt välkommen,
livar-jemte ängarne dagen till ära dragit på
sig sina i grönt skiftande dukar, här och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1886/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free