Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Birger Jarls stad ligger framför
oss och vi landa strax nedanför Tessins
snilleverk, det kungliga slottet.
* *
*
1 Stockholm begärdes inga pass och
äfven den nödvändiga visitationen,
hvarpå man i Reval lade så stor vigt,
verk-stäldes, som vi förmoda på tillåtelse från
högre ort, efteråt. Vi fingo således
omedelbart stiga i land och helt beqvämt
placera oss i de eleganta landåer, hvilka,
enligt telegrafisk anhållan, väntade på
kajen. Så har det af öfver Norrbro och
Gustaf 11 Adolfs torg samt genom
Kungsträdgården raka vägen till Hasselbacken,
der den praktiske vännen »Kastis», som
tidigare anländt till staden, låtit
arrangera en charmant middag. Måltiden
intogs i den venstra llygelsalongen, som,
smakfullt dekorerad med växter, erbjöd
en glad anblick, då de sjuttio hvitmössorna
tagit plats vid det långa, långa bordet.
Solen sken varm och strålande, täta
skaror af promenerande fylde platsen der
utanför, en vimpel med de finska färgerna
svajade på flaggstången, till taffelmusik
utförde orkestern, af pur artighet förstås,
finska tonskapelser, medvetandet att
ändt-ligen vara vid målet, allt stämde
sån-garne till det bästa humör. Det var
också med ett ord roligt, mycket roligt!
Sedan kallet intagits ute i det fria,
begaf sig kören, denna gång begagnande
sig af de ypperliga spårvagnarne, till
kungliga akademiens hörsal, der vi, efter
mycket rådplägande hit och dit, ansett
häst att gifva vår första konsert. Salen,
som lätt rymmer 1,700 personer, visade
sig vara ett jemförelsevis utmärkt
sångrum, om också éj jenmgodt med
solennitetssalen i Åbo. Vi genomgingo här ett
halft dussin af våra sånger, och voro i
allo nöjde med profvet. Närvarande vid
tillfället var hl. a. vår landsman,
operasångaren Filip Forsten, som äfven för
sin del om körens prestationer afgaf det
hästa omdöme. Han visste också
meddela, att man under de senaste dagarne
i Stockholm just ej talat om annat än
den finska sångarkören och dennas
förestående konserter.
Aftonen denna dag — det var
tisdagen den 15 juni — hade en livar
rättighet att tillbringa efter eget behag,
m. a. o. något vidare sångsammanträde
kom ej i fråga. Först gälde det nu att
skaffa sig qvarter, ty väl halfva antalet
kände sig mindre hågadt för att ho på
ångbåten en hel veckas tid. Halft
annat tiotal valde det centrala och i alla
afseenden komfortabla Grand Hölel, andra
hotell Rydberg; ännu andra sökte sig till
och med privatqvarter. För dirigentens
räkning hyrdes tvenne eleganta rum i det
först nämnda hotellet, der jemväl
bestyrelsens öfriga medlemmar togo in.
Homilies novi beledsagades under detta
nödvändiga af dem som tidigare kände
staden ; allt reglerades sålunda hastigt nog.
Och så bar det af ut på »gulej».
Få torde väl de offentliga
förlustelseställen varit, hvilka ej redan denna qväll
hade att glädja sig åt anblicken af en
eller annan »finsk studentmössa», såsom
våra M. M.-hufvudbonader allmänt här
ansågos. * Då man följande dag träffade
hvarann, hade man mycket att berätta
om huru allmänheten öfver allt med
tydlig artighet bemött finnarne, huru
kapellen dem till ära spelat finska melodier.
Så var det ock hela tiden: i hvarje min
en vänlighet, som verkligen var
öfver-raskande, på samma gång den gjorde en
godt.
Uti en annan större stad af
Stockholms storlek skulle väl sjuttio okände
sångare försvunnit som en droppe i
haf-vet; här väckte vi en smickrande
uppmärksamhet. Det vore fåfängt att neka
aft ej detta kom sig deraf, alt vi voro
finnar. Och dock — huru litet känner
man ej i Sverige till vårt land och dess
förhållanden! För så vidt svenskarnes
med all rätt vidt beprisade gästvänlighet
särskildt framträder gent emot söner af
Finland, torde detta således helt visst
bero på inrotad tradition blott; ett
lef-vande intresse att följa med vårt folks
utveckling är deremot högst sällsynt att
skönja. — Undertecknad sporde vid
hemfärden å von Döbeln hl. a. tvenne
tidningsmän hvad orsaken kunde vara
der-lill, att man i den svenska pressen så
temligen helt och hållet negligerar
Finland; det enda som beslås är en eller
annan notis om någon pikantare
olyckshändelse; våra landtdagsförhandlingar t.
ex., om dem knapt nog en enda rad,
medan de finska större bladen spalttals
redogöra för äfven mindre vigtiga frågor
från Sveriges riksdag. Som om herrarne
förut ej ens kommit att öfverväga saken,
erkände de villigt alt förhållandet var
sådant jag framstält detsamma; något
egentligt skäl dertill hade de deremot eller
kunde de ej uppgifva. Jag skall säga
det. Den stora massan i Sverige hyser
om vårt land och dess utvecklingsförmåga
högst ringa tankar; man vet ej att
finnarne äro en nation för sig, utan man
tror oss stå på ungefär samma
ståndpunkt som våra bröder söder om finska
viken. Å andra sidan är ju delta ej att
undra öfver: pressen, som hunde hålla
publiken au niveau med händelserna här,
gör det ej och finska tidningar äro högst
sällsynta i grannlandet. Den enda utväg
till att få helst någon inblick i sakläget
har varit de korrespondenser som under
kritiska tider härifrån skickats till
Sverige. Af huru subjektiv halt, huru rent
af skefva dessa artiklar oftast varit,
känner en livar hland oss; brefven ha
derfor i de flesta fall endast bidragit till
att än mer öka ovetenheten om
verkliga förhållandet. Sorgligt visserligen,
men sant. — Efter denna parentes, hvars
innehåll snart tränger sig på en finne
redan under ett kortare besök i Sverige,
må vi fortsätta vår skildring.
* *
*
* Skilnaden ligger’deri, att M. M,-mössans
nedre rand är af blått sammet, medan
studentmössans är af svart. För öfrigt bära M.
M.-iterne, i stället för lyran, ett något större
gyllene märke med bokstäfvema »M. M.» i monogram.
Första konserten var annonserad till
onsdagen den 16 juni kl. 2 e. m. En
matiné således! Ett uppträdande denna
tid på dagen var kören alldeles ovan vid;
ingen var heller nöjd med
arrangementet, helst ock erfarenheten visat att
rösterna mot qvällen klinga vida vackrare.
Matinéer skola emellertid isynnerhet
vår-och sommartid vara mycket vanliga i
Stockholm, hvadan man rådt oss att gifva
en sådan. Ännu ett annat skäl talade
derför, i det att nämligen de talrika
utflyttade efter en aftonkonsert svårligen
mera skulle kunnat resa ut till sina
villor. På grund häraf hade derför
»Kastis» helt enkelt bestämt sig för 2-slaget.
Vi fattade våra mått och steg
derefter. Kl. 11 f. m. samlas alla i stora
matsalen å hotell Rydberg, der frukost
intages. Derpå ned i hotellets musiksal
för att friska upp struparne litet. Tvenne
magnifika vinbålar heintas in, man
dricker, sjunger, röker, pratar och, hvilket
anses vara af speciel vigt, är på godt
humör. Kösse påstår nämligen, att om
kören är nedslagen, sjunger den matt,
detonerar och har andra dumheter för
sig; är den deremot glad och pigg, går
allt bra.
En qvart före 2 befinna vi oss i
akademiens artistrum. Härifrån kunde vi
ej se den tillströmmande publiken, men
det ena budet efter det andra meddelade
den glädjande underrättelsen att platserna
fyldes allt mer och mer. En viss oro,
på samma gång behaglig och obehaglig,
råder hos sångarne. Med synhart lugn
uppsyn ropade Kösse: »Uppställning»!
»Nu, gubbar», säger han, »nu gäller det!
Friskt mod och visen eder vara finske
gossar. Lugnt och raskt! Sen på mig!
Nu gå vi!» — Sedan de särskilda
stämmorna ordnat sig tillsamman, stiger
skaran upp för en hög, något smal trappa
till den egentliga festvåningen, der
konsertsalen är belägen. Trappan är i ett
nu helt och hållet fyld, enär de som först
hunnit till dörren stannat en stund för att
låta äfven de sista komma sig i rörelse.
Andlös spänning några sekunder. Sedan
en knyck på låset och — sångarne träda
in, nu som alltid vid konserterna med
sina hvita mössor under armen. En blick
ut åt salongen: den är smäckfull, så när
som på de främsta bänkarne, hvilka
alltid stå reserverade för akademiens lärare
och elever; af dessa voro nu många
bortresta. Ljusa, glada toaletter, nyfikenhet
målad på allas anleten. Kungliga logen
med de praktfulla fåtöljerna står tom;
deras majestäter hafva för resten sorg
efter sin olycklige bajerske frände.
Snillekonungen Gustaf llhdjes ädla bild står
dock i fonden. . . .
Med en uppmuntrande blick höjer nu
Kösse, der han står på den lilla
anförareestraden, sin eleganta
elfenbenstakt-pinne och Packis’ präktiga »Hör hur
härlig sången skallar» ljuder i fulla toner
genom salen som en helsning från
Su-omilandet. Det var ett ögonblick inom oss
af ren fosterländsk hänförelse, lättfattlig
för den som öfver hufvud är mäktig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1886/0109.html
