Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna känsla. En märkbar rörelse gick
genom salongen redan vid de första
tonerna, och då de sista förklingat,
uppstod en applådsalva, hvars innerlighet ej
kunde missförstås. Efter detta blefvo vi
sjelfva säkrare om segern.
Anna Judic
den firade operettdrottningen anlände till
Stockholm på middagen den 8 dennes och
mottogs af Nya teaterns direktörer, förut
anlända medlemmar af den franska
skådespelaretruppen o. a. Vid sidan af dir.
Josephson, i sällskap med ett par af sina
följeslagare, åkte hon sedan från
centralstationen till sin härvarande bostad,
beskådad af en hel del åskådare och
åskå-darinnor, som dock endast fingo ett svagt
begrepp om den beslöjade storhetens
anletsdrag. Redan samma afton uppträdde
hon här i »Lilla Helgonet». I vår
teater-anmälan omtalas hennes gästspel härstädes,
hvilket ej mindre här än i Köpenhamn,
hvarifrån hon senast kommer, berelt henne
stora triumfer; bär vilja vi nu i korthet
meddela några biografiska notiser om
henne.
Anna .Judic, hvars flicknamn är
Damiens, föddes i Semur (Cote-d’or)
den 18 Juli 1850. Hennes barndom
förflöt i ringa omständigheter och af sina
anhöriga sattes hon till biträde i ett
linnemagasin. Emellertid lockades hon
med oemotståndlig makt till teatern, och
hon lyckades besegra sina anhörigas
motvilja härför, hvarefter hon vann inträde
i konservatoriet i Paris. Efter der
åtnjuten sångundervisning ingick hon
äktenskap i April 1867 med en helt ung man,
monsieur Judic, ocb debuterade d. 2 Juni
samma år i ett par sångroler på
Gym-naseteatern, i hvars ansedda styresman
Montigny hon cgde en slägting och
gynnare. Denna teater var emellertid ej
fältet för hennes talang; hon lemnade
derför Gymnase och följande år finna vi
henne såsom chansonettesångerska på
Eldorado, der hon tog engagement för 3 år
och vid hvilket variété-etablissement hennes
man blef anstäld som »regisseur-général».
Här firade hon storartade triumfer, och
Eldorado förtjenade millioner genom
hennes talang.
I)a inträffade fransk-tyska kriget.
Eldorado stängdes och M:me Judic
lemnade Paris. Hon företog då en
konstresa till Belgien, der hon uppträdde med
storartadt bifall. Då kriget led mot sitt
slut återvände hon till Frankrike och gaf
i Jjille 1871 cn representation till
förmån för de i kriget sårade, hvilken
in-bragte 27,000 fres i kontanter och åt
sångerskan en belöning i form af en
medalj, som skänktes henne af stadens
mu-nicipalstyrelse. Hon uppträdde sedan
vidare i södra Frankrike och blef
allestädes der mottagen med stor entusiasm.
till Paris 1872 och tog först
engagement vid Folies-Borgåre, öfvergick sedan
till Gaité och derefter till Bouflfes-parisicns.
Hon är nu sedan 1876 medlem af
Va-riétés-teatern och ännu lika omtyckt och
firad. Med sitt försök på Palais
royal-teatorn förlidet år hade hon ingen
framgång, hvarförc hon snart återvände till
Varietés och der i Niniche med storm
återeröfrade publikens gunst. Såsom vi
i denna tidning förut mcdelat, har M:me
Judic nyligen firat triumfer i Amerika,
derifrån hon återkom i våras efter ungefär
ett halft års vistelse der.
Af M:me Judics förnämsta
glans-roler må nämnas, utom dem hvari hon
här upptradt, Storhertiginnan af
Gerol-stein, Drottning Carotte, Sköna Helena,
Perichole, Kosackflickan, Rödlufvan,
Pappas fru.
–
Victor E. Nessler
och
»Trompetaren från Säkkingen».
^Q)å k. Stora teaterns första nyhet för
detta spelår, »Trompetaren från
Säkkingen». såsom ämnadt är, nästa måndag
är färdig att gå öfver scenen, vilja vi
dessförinnan meddela en kort resumé af det
musikaliska innehållet och redogöra för
rol-hesättningen, dervid förutskickande några
notiser om kompositören till operan.
Victor Nessler är född d. 28 Januari
1841 i Baldenheim vid Slettstadt i
Elsass. Han studerade teologi i Strassburg
och utbildade sig tillika under Th. Sterns
ledning till musiker. Den framgång hans
opera »Fleurette» vann i Strassburg (1864)
föranledde honom öfvergifva teologien och
begifva sig till Leipzig, att fullkomna sin
musikaliska bildning. Det dröjde ej länge
innan han der blef kordirigent vid
Stadt-teatern äfvensoni för sångföreningen
»Sän-gerkreis» och kunde räknas till de mest
omtyckta musikaliska personligheterna i
denna musikstad. På Stadtteatern här
uppförde han sin romantiska feeriopera
»Dorn-rösehens Brautfart» (1867),
en-aktsoperor-na »Nachtwächter und Student» (1868)
och »Am Alexandertag» (1869) äfvensom
de stora operorna »Irmingard» och »Der
Rattenfänger von Hameln», hvilken senare
snart gjorde sin rund genom Tyskland.
Hans följande opera »Der wilde Jäger»
hade ej samma framgång, men deremot
gjorde han så mycket mera lycka med
sin sista »Der Trompeter von
Säkkingen», opera i 3 akter samt förspel med
text af Budolf Bunge efter von Scheffels
dikt, ur hvilken några originalsånger äro
använda i operan. Denna gafs första
gången å Leipzigs Stadtteater d. 4 Maj 1884
och rönte mycket bifall samt förespåddes
långt lif på scenen. Spådomen har också
gått i fullbordan, ty »Trompetaren från
Säkkingen» har blifvit en af Tysklands
mest populära operor, och det finnes väl
knappt någon operascen derstädes, som
icke redan upptagit densamma.
Efter första uppförandet i Leipzig
skrif-ver en recensent i »Die Signale» följande
om Nessler och hans nyaste verk;
»Tydligen uppenbarar sig i ’Trumpetaren’
samma goda egenskaper som i ’Råttfångaren’
— friskt melodiskt väsen, osökt
uppfinning, liflig rytmik, träffande
karakterisering, god behandling och användning af
framställningsmedlen — i korthet:
musiken låter gerna höra sig och man hör
den med nöje, emedan den är naturlig
och otvungen och ej, såsom så vanligt i
våra dagar, visar en sträfvan att k tout
prix synas betydande och intressant.
En helt och hållet åt det ideala
hän-vänd komponist är visserligen Nessler
icke, och man får i »Trumpetaren» som
i »Råttfångaren» taga en och annan
banalitet och trivialitet till godo; men lian
bemantlar ej heller sin sträfvan att
behaga den stora publiken, han hör till
de komponister som fråga mer efter
hvad samtiden än hvad efterveriden säger
om deras verk. För denna slags
sträfvan räcker Nesslers talang och
skapar-förmåga till, och må han vidare låta
denna talang taga ut sin rätt,
obekymrad om förstelnade pedanter eller
moln-vandrande idealister rynka på näsan åt
honom.»
Utom dessa operor har N. skrifvit
flere populära sånger och
mansqvarlet-ter, balladen »Der Bluinen Rache» (för
kör, soli och orkester), »Sängers
Friih-lingsgruss» (för dubbel manskör), en
cykel körsånger: »Von der Wiege bis zum
Grab», med soli och
pianoackompagne-ment etc.
Operans text är för k. teaterns scen
öfversatt af Ernst Wallmark. Alla
ro-lerna äro här, med undantag af Werners,
dubblerade och rolfördelningen är i
prologen: Werner Kirchhofer, student: hr
Forsten ; Gonradin, trumpetare vid ett
kompani landsknektar och värfvarekorporal:
hrr Janzon och Söderman;
kurfurstinnans af Pfalz’ hofmästare: hrr Dahlgren
och Ohlson; rector magnificus vid
Heidelbergs universitet: hrr Grafström och
Nygren; — i operan: friherre von
Schö-nau: hrr Strömberg och Sellergren;
Maria, hans dotter: frkn. Ek och Javette;
grefve von Wildenstein: hrr Sellergren
och Rosén; grefvinnan, dennes frånskilda
gemål, svägerska till friherren: frna W.
och G. Strandberg; Damian, grefvens
son i ett senare gifte: hrr Rundberg och
Strandberg, samt Werner Kirchenhofer
och Gonradin. Händelsen tilldrager sig
uti prologen på borggården till slottet i
Heidelberg under senare åren af
trettioåriga kriget och uti operan i och omkring
Säkkingen 1650.
Operan börjar med några takters
introduktion, hvarpå ridån går upp. Det
är natt och på slottsgården synes en
samling af studenter och landsknektar.
Förspelet begynner, och musiknumren i
detta samt i operan för öfrigt uppräkna
vi här nedan.
I Förspelet: 1) Studentsång och kör
af landsknektar; 2) Ensemble.
Hofmä-staren träder fram att anbefalla tystnad,
derpå följa körer, trumpetarsång och
serenad: 3) Duettino: Värfningen
(Gonradin, Werner); 4) Ensemble; 5) Finale.
— 1 Operan: 1 :sta akten — festligt
smyckad plats framför Fridolinekyrkan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
