Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år och som nästan var färdigt, hans
andra klaverkonsert m. m., allt blef
lågornas rof. Med sin syster Amalia Jepsen,
som blifvit enka och upptagits i hans
hem, stod han der i blåst och köld och
såg sina skatter försvinna. Sorg och
sjukdom hotade hans lif, han låg tre
månader på Fredriks hospital, deltagandet
var allmänt, Weyse fick i stånd en
konsert och prins Christian erbjöd honom
rum på slottet, hvilket han dock med
tacksamhet afböjde. Han föredrog att
tillbringa sommaren på Lyngby och syntes
komma sig. Hans tankar sysselsatte sig
ined många stora kompositioner, och
framgången log emot honom. Men döden
hade utkorat sitt byte. Sjukdomen bröt
åter ut, och efter fjorton dagars hård
kamp afled han den 12 Mars 1832 på
aftonen. Den 18 Mars skedde hans
högtidliga begrafning vid tonerna af hans
egen till Christian VII:s bisättning
komponerade sorgmarsch, och minnesfester
öfver honom firades sedan af teatern och
studentföreningen.
Om Kulilaus flit vittna hans många
arbeten, som uppgå till opustalet 127,
livarjemte de nämda dramatiska arbetena
samt musiken till »Trillingbröderna fra
Damaska af Oehlenschläger, några
kantater, komiska kanons m. m. ej bära något
opustal. Hans kompositioner äro för piano
74, för piano och violin 5, för flöjt 30,
dessutom 3 pianoqvartetter, 1
violqvar-tett, 1 valdhornskonsert, 7 ouverturer
o. s. v. Af 2-händiga pianosaker har
han komponerat omkr. 20 större sonater,
50 rondon, 16 variationer, 1 pianokonsert,
flere fantasier och divertissementer samt
de välkända 19 sonatinerna (op. 20, 55,
59, 60, 88) och af 4-händiga saker för
detta instrument de lika så välbekanta
sonaterna och sonatinerna (op. 66, 17, 44)
samt valser, rondon och variationer m. m.
Af vokalsaker har han komponerat, utom
hvad redan är nämdt, kantaten »Die Feier
des Wohhvollens» för 3 mansröster och
piano samt flere häften solosånger.
»Ännu den dag i dag är» — säger
Carl Thrane vid skildringen af Kuhlau
i sin bok »Danske komponister» —
»bevaras Kuhlau i kärt minne hos alla dem
som känt honom. För dem som för alla
lefver han i sina sköna verk, dessa
vittnesbörd om en herrlig ande och en
rastlös sträfvan mot idealet. Han är ännu
barnets vägledare, studentens vän och
folkets älskling.»
Pianospel för öppna fönster. I
Bam-berg har en sjuttonårig flicka varit
inkallad för domstol såsom anklagad för att
hafva mellan kl. 8 och 11 på aftonen
spelat piano för öppna fönster på ett för
grannarnes nattro störande sätt.
Anklagelsen stödde sig på en paragraf i
strafflagen, som »straffar den, som på
otillbörligt sätt framkallar lugnet störande buller,
med böter intill 50 thaier eller fängelse».
Den unga damen förklarades skyldig och
dömdes att bota — en riksmark förutom
gäldande af omkostnaderna i målet.
Politisk musik.
^höodorc de Lajarte har i en fransk
tidning meddelat några utdrag ur
kantater och tillfällighetsstycken, som
förvaras i stora operans i Paris bibliotek,
en högst kuriös samling. Frågan gäller
icke de officiella kantater, som utförts på
Frankrikes förnämsta lyriska scen.
Orkesterpartituren till dem alla förvaras i
operans bibliotek; sådana finnas för alla
regeringar och alla politiska regimer från
Ludvig XIV till kommunen. Den
samling, om hvilken här är fråga, består af
en stor mängd obekanta småstycken,
hvil-kas tryckning till största delen bekostats
af kompositörerna sjelfva, anspråklösa
amatörer, hvilkas politiska trosbekännelse har
fått ersätta de musikaliska kunskaperna.
En tålmodig person har samlat i hop allt
detta strögods, som utgör en verklig
musikalisk maskerad, i fall man vill
förunna dessa besynnerliga snillefoster namn
af musik.
I dessa stycken firas alla tilldragelser,
stora och små, som timat på ett
århundrade; revolutioner, krig, Karl X:s
kröning, hertigens af Bordeaux, grefvens af
Paris och kejsarprinsens födelse,
expeditionerna till Grekland, Algeriet, Krim och
Italien äro föremål för skaldestycken och
kompositioner, som vittna om större
entusiasm än inspiration.
Spanska armén har gifvit anledning
till en *narche militairc med
ackompanjemang af — guitarr. Hvarför icke
kastanjetter? — Det grekiska kriget har
gifvit upphof åt La bataille de Navarrin
— för pianoforte med ackompanjemang
af violin och violoncell (ad libitum). —
Chanl du départ de 1’armée francaise
pennia Morée, solo med unison refräng för
piano och valdthorn. Icke minst
märklig är Inspiration pour le piano, sur la
prise d’Alger, avec des effels d’une
har-monie imitative. Herr de Lajarte
meddelar denna sublima inspirations
sinnebildliga skönheter:
Introduktion. Grave: generalernas
rådplägning före anfallet.
Trioler på G. Order till anfall.
Stigande skala i 32-delar: Raket till
signal åt amiralen.
Alla breve, allegro con fuoco: Anfall
till lands och sjös.
Lång följd af jnanocirpeggier: Tredje
divisionen kringgår fästet.
Diminuendo: Fiendens eld aftager.
Con spasimo: Klagan af de sårade och
invånarne, som begära att få kapitulera.
Allegro accelerando: Afslag på denna
begäran och eldens förnyande.
Diminuendo perdendosi: Araberna
draga sig tillbaka. — Ruinerna af fästet,
som springer i luften.
Fanfar: Triumfmarsch vid inryck-
ningen i Alger. Arméns glädje.
Marschen da capo: Soldaterna begifva
sig till sina logement.
Diminuendo ritardando, pp.:
Soldaternas hvila. Fanfar på afstånd.
Finale: Bön af alla fransmän —
»Do-mine salvum».
En hyllning åt hertiginnan af
Angou-léme är ett tämligen löjligt påhitt; det är
helt enkelt en kör (La caravane:
»Vic-toire est å nous») med dityrambiska ord.
Arrangören har haft den ljusa idén att
till pianoackompanjemanget bifoga — en
trumpetstämma, ehuru sången är afsedd
att sjungas i salongerna.
»Revue noctume» till den stora
arméns ära är ännu bättre; till
pianoackompanjemanget har kompositören lagt —
trumma och bastrumma;
De förklarande notor eller titlar, som
ofta angifva kompositörens idé, äro
stundom rätt löjliga.
»A Väme de Napoleon le grand»
(musik af en fru).
En annan kuriositet är; Marche de
la victoire de Magenta», inledd med en
bön af faderlösa barn och tillegnad
Italiens befriare, den franska och den
Italienska arméns tappra krigare. (Af
madame Dupouy, en amatör.) Denna marsch
såldes »till förmån för de stackars små
faderlösa i Pyrenéerna (?), den fattigaste
delen af Frankrike», och är »för piano,
orgel, violin eller flöjt. Denna kör kan
utföras på violin eller flöjt.»
Vidare finnes en »hymne guerrier,
religieux et patriotique» med titeln:
j »LTtalie et VAutriehe ou Oui ou Nom,
utgifven 1848. En på titelbladet tryckt
litograli föreställer den unge kejsaren af
j Österrike med påfven vid sin sida och
bakom dem Kristus, som ined ömhet
betraktar dem; allt sammans är omgifvet
med en krans af utdrag ur psalmer —
en blandning af politik och religion.
Nedtill ser man två fanor, den franska
och den italienska. På den förra står
det republikanska valspråket; frihet,
jämnlikhet och broderskap och sinnebilderna
för de tre kristliga dygderna, ett kors, ett
ankare och ett hjerta, och på fanstången
den frygiska mössan och nya testamentet.
På den andra fanan står: »son Dieu, son
droit, sa patrie», och på fanstången det
tredubbla påfliga korset och —
frimuraretriangeln !!
Detta slags kompositörer ha i
allmänhet varit synnerligt angelägna om att
pompöst och fullständigt upplysa publiken om
alla sina titlar och egenskaper. Vi anföra
här ett par exempel: »J. M. Braun, f. d.
öfverstelöjtnant vid fotjägarne i det forna
kejserliga gardet, officer af hederslegionen,
hedersledamot af filharmoniska akademien
i Bologna, medlem af det akademiska
sällskapet för åkerbruk, vetenskaper och
konster i Strassburg och af franska
sällskapet för universell statistik.»
En Reliant national», komponerad af
»sonen till en soldat under kejsardömet,
Georges Joseph Bugnard, liirare i femte
klassen i gymnasium i Bagnéres».
På en kantat, som är tillegnad Pius
IX, skryter kompositören, il maestro
Lu-dovico Baccilieri, med att vara medlem
af filharmoniska akademien i Bologna
(likasom Braun), kompositör af en
sång-pjes: »// Sesostris» och uppfinnare af en
ny solfégemetod för sopran och tenor i
alla ton- och taktarter. Nedtill på titel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
