Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det liar en annan på morgonen, vid
middagstiden, om aftonen, under natten.
Målaren vet detta och förstår att genom
olika färgblandning gifva sin
landskapsbild denna karakteristiska grundton, så
att framställningens sanning gifver siy
tillkänna för åskådaren.»
»Således bör tonsättaren bos sitt verk
frambringa liufvudkaraktercn medelst
klangfärgen, liksom målaren gör det genom
färger», inföll jag.
»Alldeles så», försäkrade Weber. »Ni
vet ju, alt inan kan inslrumentera ocli
aekoinpagnera en och samma melodi på
oändligt inånga olika vis och derigenom
gifva den ofantligt olika uttryck och
karakter. Ni vet, alt det är möjligt att
medelst instrumenteringen framställa samma
melodi vek eller hård, mild eller stormig,
glad eller dyster, och ni hyser således
intet tvifvel rörande det hufvudmedel,
hvarigenom en viss karakter förlänas åt
ett särskildt tonstycke eller åt en hel stor
opera.»
»Om således grundtonen i en opera
skall vara t. ex. rå kraft», anmärkte jag,
»måste då hvarje stycke, hvarje melodi
genom instrumenteringen framhäfva denna
råa kraft?»
»På det viset», återtog Weber, »genom
ett så envist fasthållande af denna
grundsats, skulle en sådan operas
hufvudkarak-ter säkerligen blifva monotoni. Något
sant ligger dock i eder anmärkning.
Förbise icke, att en karakter icke består af
en enda egenskap, utan af en förening
af flera, hvilka till och med kunna vara
ganska olika och af hvilka än den ena,
än den andra fram- eller tillbakaträder.
De egenskaper som mest eller oftast
för-lierska, gifva begreppet karakter. Skall
derföre, för att nu fullfölja ert exempel,
grundtonen i en opera vara rå kraft, så
skulle denna åstadkommas derigenom att
flertalet musikaliska tankar deri bure detta
drag. 1 en sådan opera forekomme i alla
fall enstaka ställen, hvilka hade en motsatt
karakter. Den vilde hjelten skulle t. ex.
älska och, trots sin obändiga natur, gent
emot det älskade föremålet förefalla mild.
En sådan man är dock äfven i vekare
stunder en annan än den som i
allmänhet eger ett mildare sinnelag, och skall
sjunga t. ex. ’jag älskar dig’ på ett
annat sätt än en smäktande och vek
yngling. Låt alltså något, än mer, än
mindre, af den för er hjelte
karakteristiska klangfärgen inflyta i hvarje
situation der han uppträder, så blir ni
operans hufvudkarakter trogen.»
»1 ’Friskytten’», fortfor Weber, »finnas
tvenne hufvudelement, hvilka bemärkas
vid första ögonkastet: jägarlifvet och de
dämoniska makterna, personifierade
genom Samiel. Min uppgift var således att
för båda dessa element söka passande
ton-och klangfärger; dessa bemödade jag mig
om att fasthålla och anbringa icke blott
der, hvarest textförfattaren antydt det ena
eller andra elementet, utan äfven öfver
allt, der de kunde göra verkan.
Klangfärgerna, instrumenteringen för
skogs-och jägarlifvet voro lätt funna: hornen
lenmade dem. Svårigheten låg blott uti
att för hornen finna nya melodier, hvilka
voro pä samma gång enkla och folkton- |
artade. Om jag lyckats uti denna del af j
min uppgift, så har jag derför att tacka
ett ifrigt forskande bland folkmelodierna
och jag har icke tvekat att delvis använda
dessa not för not. Det har troligtvis icke
undfallit er, att andra delen af sista
jägar-körens melodi gömmer ’Marlboroughvisan’.
Det är emellertid icke jägarlifvet som i
denna opera är det mest makt påliggande.
Det vigtigaste stället för mig voro Max’
ord: ’mig förderfvets makter snärja’, ty
de antydde hvilken karakteristisk
grundton borde gifvas åt operan. Jag har länge
och väl tänkt och grubblat öfver, hvilken
klangfärg vore den rätta och lämpligaste
för dessa dolska makter. Naturligtvis
måste det vara en mörk, dyster klangfärg,
alltså violinens djupaste regioner, alt- och
basviolerna, äfvenså klarinettens djupaste
toner, som syntes mig särdeles lämpliga
för uttryckandet af detta hemlighetsfulla,
vidare fagottens klagande toner, hornens
djupare toner, pukornas dofva hvirflar
eller enstaka dofva pukslag. Om ni
genomgår partituret, skall ni knappast finna
ett enda stycke, deri icke denna tonfärg
är märkbar och ni skall varda öfvertygad
om att de dunkla makternas spel är
för-herskande samt att denna omständighet
gifver operan dess karakteristiska grundton.»
»Ju klarare min uppfattning af
’Friskytten’ blifver, desto högre beundrar jag
dess skapare», inföll jag hänförd.
»Hvilken oerhörd uppfinningsförmåga och
hvilket omvexlande färgspel.»
»Nå väl», återtog Weber, »man torde
utom den mörka grundfärgen se
mångfaldiga nyanser. Äfven åt uvertyren har jag
gifvit betydelse; den som förstår att höra,
skall deruti finna hela operan in nuce.»
»Jag känner uvertyren not för not
utantill och efter edra antydningar blir
den för mig nu fullt klar. Efter de
inledande två första takterna, derunder
’mörka makter’ tyckas stiga upp ur
djupet, under det de båda följande antyda
något ängslande, anande, följer, sedan
förutnämnda upprepats, jägarnes hornmelodi;
derpå framträder Samiel på samma sätt
som under’Max’ aria, livarunder
violon-cellerna angifva Max’ stämning.
Allegrot begynner med operans hufvudtanke,
derpå följa vargklyftans rysligheter och
slutligen försonig och förklaring.»
»Alldeles rigtigt», sade Weber under
en vänlig nick; »emellertid understödes
tonsättaren understundom lyckligt genom
dekorationer och allt annat, som
åhöraren ser framför sig på skådebanan. Ni
torde ej förbise, huru mycket den
omständigheten, att halfva operan spelar i
mörkret, varit gynsam för
åstadkommandet af den dystra grundtonen. Under
första akten blir det afton och dess
senare hälft spelar i mörkret; i andra
akten hafva vi natt och månsken under
Agathas stora scen, derpå midnatt under
vargklyftans spökerier. Denna dunkla
yt-, terverld understöder och förstärker
tonbilderna på ett verkningsfullt sätt.»
»Häruti har ni väl rätt», sade jag,
»men ...»
»Ett men finnes härvid», afbröt
Weber. »Jag tror mig hafva ganska
fullständigt uttalat allt som kan sägas
rörande karakteristisk grundton i musik,
men något oförklarligt blir dervid
alltid öfrigt. Om tio tonsättare, hvilka med
afseende på talang vore med mig
jemn-goda, hade komponerat ’Friskytten’ efter
samma grundsatser som ledt mig, så
skulle hvar och en skapat en helt olika,
mången kanske en ännu bättre musik,
dock icke den weberska. Hvad som
gjort min just sådan den är, det är min
egendomlighet eller snarare — en skänk
ofvanifrån. Jag vågar påslå, det jag
flitigt och ihärdigt utbildat och efter
bästa förstånd användt den talang, som Gud
gifvit mig; men alt jag lyckats, derför —
Gudi allena vare äran!»
–––4––-
De kgl. teatrarne.
å^jåra förnämsta teatrars öde sväfvar
M i ännu i ovisshet sedan
hufvudstadens-styresmän nekat allt understöd till deras
upprätthållande vare sig under form af
anslag till nybyggnad eller årsunderhåll
för en viss period. Frågan afgjordes hos
stadsfullmäktige med 56 röster för hr
Forssells förslag att med 600,000
kronor bidraga till ombyggnad under vilkor
att staten anslår lika stor summa i och
för tomtens fullständiga bebyggande mot
36 röster för afslag, sedan hr Arnbergs
förslag om beviljande af 50,000 kronors
anslag för en treårsperiod med 25 röster
mot 67 för Forssellska förslaget föll
igenom vid en föregående omröstning.
Såsom redan vignetten å Svensk
Musiktidning visar, omfatta vi med varmt
och pligtskyldigt intresse vår första
lyriskdramatiska konstanstalt och kunna ej
annat än djupt beklaga utgången af
teaterfrågan hos stadsfullmäktige för landets
hufvudstad. Om än man medgifver alt
ombyggnadsförslaget icke förelåg i
detaljerad utredning, så, när frågan derom
nu var väckt och behöfde bättre utredas
enligt fleres åsigt inom stadsstyrelsen, hade
väl på en gång det värdigaste,
barmher-tigaste och rimligaste varit att ingå på
hr Arnbergs så varmt motiverade förslag
att genom årsbidrag af 50,000 kronor —
just den summa som riksdagen 1884 gjorde
till vilkor för statsbidraget — upprätthålla
teatrarne, så att under tiden — detta kunde
ju ha stipulerats som vilkor —
byggnads-frågan kunnat utredas och åtgärder
vidtagas för lösningen af denna fråga.
Först förvägras Patriis Musis en
tidsenlig bostad i saknad af fullständigt
kost-nadsförslag, sedan ger man dem helt
enkelt dråpslaget, så att man slipper allt
sådant utredande. Med beviljandet af de
50,000 hade man så godt som bundit
riksdagen att qvarstå vid sitt förslag af
1884 och — »den som vinner tid,
vinner allt» — den nu så nyss väckta och
snöpligt affärdade byggnadsfrågan hade
väl under en treårsperiod af underhåll åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
