Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några år förgingo nu under flitiga
studier, hvarom en mängd manuskript och
kompositionsförsök från den tiden bära
vittne. Den tillbakadragne unge mannen
begynte emellertid att uppmärksammas
och 1839 uppdrog kgl. teatern åt honom
att skrifva melodramer till Oehlenscidägers
»Aladdin» samt året derpå att i förening
med kapellmästaren Fröhlich komponera
musik till Bournonvilles ballett
»Fædrelandets Muser».
Det var dock först 1841 som Gade
med sin Ossianouverture blef inskrifven
bland de verkliga komponisterne. Med
denna tillvann han sig framför 9
konkurrenter, enligt Spohrs och Fr. Schneiders
dom, Musikföreningens täflingspris af 25
dukater. Hans Op. 3, musiken till A. C.
Andersens romantiska dikt »Agnete og
Havmanden», blef af kritiken förespådd
en snar_ död, trots deri finnas sådana för
Gade karakteristiska saker som »Agnetes
Vuggevise» och »Havfruernes kör» (hvilka
nummer sedan sammanfördes i ett slags
konsertstycke för sopransolo och duokör
under titeln »Agnete och Havfruerne»).
Hans nästa större verk, som skulle
grundlägga hans rykte som musiker, var
Symfonien N:o 1 i C-moll. Denna fann
likväl ej nåd inför Musikföreningens areopag.
Då tog Gade ett steg, som skulle blifva
betydelsefullt för hela hans lif och hvilket
ställer denna • naivetet och energi, som
äro ett så karakteristiskt konstnärligt och
äfven nationelt drag hos honom, i ett
klart ljus: han skref nämligen beslutsamt
öfver till Mendelssohn i Leipzig, hvilken
han dock ej kände personligen, och sände
jemte brefvet sin förkastade symfoni.
Strax efter första repetitionen på
densamma i Leipzig, tillskref Mendelssohn
den unge komponisten ett bref (af 3 Mars
1843), hvari han tackar »för den stora
njutning detta förträffliga verk skänkt
honom». — »Sedan lång tid tillbaka» —
säger han — »har ej något stycke gjort
på mig ett liftigare och skönare intryck», j
och han slutar sitt bref med »att han
alltid skall följa alla hans verk med kär- j
lek och deltagande».
Försedd med resestipendium besökte
han Leipzig samma är och rönte der det
mest smickrande emottagande. Han
besökte- vidare Italien, men återkom till
Leipzig 1844 om hösten, da han under
Mendelssohns frånvaro betroddes att leda
Gewandhaus-konserterna under då
ingående säsong samt äfven att tjenstgöra
som lärare vid musikkonservatoriet. Äfven
under säsongen 1847—48 dirigerade han
ensam dessa konserter, till dess utbrottet
af slesvigska kriget inträffade. Han
mottogs nu i Köpenhamn med öppna armar
och blef dirigent för Musikföreningen 1849,
organist vid Garnisonskirken 1851,
livar-ifrån han 1858 förflyttades till Holmens
kirke. År 1865 blef han vid
upprättandet af Köpenhamns musikkonservatorium
tillika med professorerne J. P. E.
Hart-mann och Pauli ledare af detta och har
både som lärare och inspektor för
detsamma omfattat det med stort intresse.
Då kapellmästaren Gläser 1862 afled,
ville teaterstyrelsen fästa Gade vid kgl. |
teatern såsom dennes efterträdare. Han
gick in på att försöka sig dermed; efter
tre månaders förlopp hade han dock
kommit till det resultat, att han icke kunde
förena denna verksamhet med sina
andra sysselsättningar, hvarför han afslog
anbudet af fast anställning som kgl.
kapellmästare. I Köpenhamn har Gade
sedan alltjemt haft sitt verksamhetsfält,
med undantag af några konstresor, som
han på uppmaning sett sig föranledd att
företaga till Holland, Tyskland och
England, och hvilka väsentligast statt i
förbindelse med större musikfester i dessa
länder. Endast 1853 vistades han någon
längre tid utomlands, i det han dä lät
öfvertala sig att leda sista hälften af
Gewandhaus-konserterna i Leipzig.
Utmärkelser hafva naturligtvis i stor
mängd tillfallit en konstnär af Gades rang
och ålder. 1 hemlandet har han hedrats
med professorstitel, med
kommendörskor-sets första grad och Dannebrogsmännens
hederstecken samt blef vid universitetets
jubelfest 1879, hvartill han komponerat
en stor kantat, utnämd till hedersdoktor i
filosofiska fakulteten.
Gade eger bland en mängd utländska
ordnar äfven den preussiska Pour le
mé-rite och den svenska Nordstjerneorden
samt en mängd hedersdiplom såsom
ledamot af utländska akademier och
musikföreningar. Sedan 1857 är han ledamot af
vår kgl. Musikal, akademi.
Gades kompositioner uppgå till ett
betydande antal. I den förteckning af dem
som innehålles i Musikbladet utgöra de
tryckta, med opustal försedda 62
styc-S ken; tryckta utan opustal: kompositioner
för orkester 10, för piano-solo 8, för sång
22; i mannuskript finnas: operan
»Mari-otta» (uppf. d. ”/, 1850), kantaterna
»Ge-fion» och »Balder» jämte andra kantater
och sångverk, violinqvartetter i F- och
E-moll, ouverturer,* tillfällighelsstycken,
piano- och orgelsaker etc. till ett antal
af 25 nummer.
Af Gades tonsättningar vilja vi här
uppräkna följande: Symfonier: N:o 1 C-moll
op. 5 (1842), N:o 2 E-dur op. 10 (1843),
N:o 3 A-moll op. 15 (1847), N:o 4
B-dur op. 20 (1850), N:o 5 D-moll op.
25 (1854), N:o 6 G-moll op. 32 (1857),
N:o 7 F-dur op. 45 (1864) och N:o 8
H-inoll op. 47 (1869 — 70). —
Ouverturer: »Naehklänge von Ossian» op. 1
(1840), »1m Hochland» op. 7 (1844),
ouv. N:o 3 C-dur op. 14 (1846),
»Hamlet» op. 37 (1861), »Michel Angelo» op.
39 (1861); andra orkestersaker:
»Novelletter», 4 ork.-stycken för
stråkinstrument, op. 53 (1874); »Sommardag på
landet», fem orkesterst., op. 55 (1879);
»Novelletter» för stråkork. E-dur, op. 58
(1885);»Holbergiana»,suite op. 61 (1885),
hvartill vi foga balletterna »Napoli» (1862)
och »Ett Folksagn» (1863); andra
instrumentalsaker: Stråkqvintett E-moll
op. 8 (1845), str.-oktett F-dur op. 17
(1849), str.-sextett Ess-dur op. 44(1863);
vidare Novelletter, trio för piano, violin
och violoncell i A-moll op. 29 (1853),
pianotrio F-dur op. 42 (1863),
violinkonsert D-moll op. 56 (1880); för
violin och piano: sonat N:o 1 A-dur op.
6 (1842), N:o 2 D-moll op. 21 (1850),
N:o 3 op. 59 (1886), Folkedandse op.
62 (1886); piano-solo: op. 2 Rebus, op.
19 och 57 Aqvarellen, op. 27 Arabeske,
op. 31 Folkedandse, op. 34 Idyllen, op.
36 Barnens jul, op. 41 Fantasistykker,
op. 28 sonat E-moll (dessa koinp. 1840
—63), samt utan opustal: Albumblade
(1850), Albumblatt (Folkedands, Scherzo),
Folkedands och Romans och »Fra
Skizzebo-ken». små stycken (1859); för piano
4-händ: op. 4 Nordiske Tonebilleder,
3 fantasier; op. 18 Tre karakterstykker.
Slutligen komma vi till hans
sångkompositioner. Utom de förut nämda
»Agnete», »Gefion» och »Balder» möter
oss här i främsta rummet »Elverskud»
(»Erlkönigs Toehter»), den genialiska och
poetiska balladen för soli, kör och
orkester, komponerad 1852 och som ännu
efter 35 år med, som det synes,
oförgänglig lifskraft träder oss till mötes i
konsertsalen. Äldre än denna är den
Christian Vill tillegnade »Coinala»,
dramatisk digt efter Ossian (1846), för solo,
kör och orkester. Detta verk bär
opustalet 12, då den förstnämda är hans opus
30. Från samma är (1852) är op. 23,
»Fruhlingsfantasie», konsertstycke för 4
solostämmor, ork. och piano, och derpå
följer som n:o 35 ännu en vårdikt:
»Friih-lingsbotschaft» (Geibel), konsertstycke f. kör
o. ork. (1858). Derpå komma vidare: op.
40 »Die heilige Nacht» f. altsolo, kör o.
ork. (1861), op. 46 »Ved solnedgång» f.
kör o. ork. (1863), op. 48 »Kalanus» f.
soli, kör o. ork. (1878), op. 49 »Zion»
f. kör, baritonsolo o. ork. (1874), op. 52
»Den Bjergtagne» för mezzosopr.,
fruntim-merskör o. ork. (1872—73), op. 51
»Aars-tidsbilleder» f. soli, damekor o. piano
(1876), op. 50 »Korsfarerne», efter Tassos
»Det befriade Jerusalem», f. soli, kör o.
ork. (1865—66), och slutligen »Psyche»,
komponerad till musikfesten i
Birmingham d. 31 Aug. 1882.
Till sist hafva vi att nämna
flerstäm-miga å eapella-sånger: op. 13 fem sånger
för sopr. alt, ten. och bas samt för
mansröster op. 11, 16 (Reiterleben), 26, 33,
38 samt »Viborg Domkirke» med
orkester-aekomp. (1874). Det är gifvet att alla
dessa kör- och instrumentalverk äfven
finnas arrangerade för piano 2- eller
4-hän-digt. Af andra sånger finna vi op. 9
»Neun Lieder in Volkston» för 2
sopranstämmor med piano, och derjemte
solosånger. hvaribland »Farväl lille Grete»
(1842) torde vara mest känd.
Uppräknandet af dessa verk — som
dock ej utgöra hela frukten af hans
kom-positionsverksamhet — är nog för att visa
hvilken betydelse Gade eger som
komponist, men mer än antalet musikverk
gäller i fråga om en tonsättare värdet af
hvad han frambragt, och detta är af allt
för framstående rang inom hela
musik-verlden, att behöfva här karakteriseras.
Gade tillhör viserligen icke oss, utan vårt
broderfolk på andra sidan sundet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
