Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område gick dock Haydn längre än
Mozart, användande det så väl med större
förkärlek som till större omfång.
Lika väl som han lade grundvalen
till den musikaliska humorn och i
förnämlig grad till den moderna orkestern
och tonmåleriet, är Haydn äfven skapare
af nuvarande symfonien och sonaten
och såsom sådan den man, på hvilken
det förnämsta slaget af
instrumentalmusik hvilar liksom på sin grundsten, vare
sig vi tänka på orkester- eller
kammarmusik. Detta gäller redan i fråga om
Mozart, som till en början lärde lika
mycket af Haydn som denne sedan af honom;
Beethoven åter är alls icke tänkbar utan
Haydn, hvilken han står närmare än hvad
han gör till Mozart, och de
grundprinciper, på hvilka Haydns instumentering är
baserad, finna vi uppenbarade och
fasthållna icke blott i Schuberts, Webers, Fr.
Lachners och Spohrs, utan ännu till och
med i Mendelssohns, Schumanns, Gades,
Raffs, Volkmanns och Brahms’
symfoniska verk. Om det inflytande Haydn
ut-öfvade på hela orkester- och
kammarmusikens utveckling sålunda var af stor
betydenhet, var det ej mindre i fråga om
den frän Sammartini i Italien eller
Philipp Emanuel Bach i Tyskland
härstammande sonatsatsen, hvilken då sällan höjde
sig öfver ett konventionelt schema, men
nu af Haydn utbildades till den
innehållsrika, på motsatsen mellan tvenne
huf-vudtema baserade konstform, såsom hvars
iifsprincip kan betecknas den musikaliska
dualismen. Och just denna, från hvilken
i den moderna symfonien och sonaten allt
utlöper och som har Haydn att tacka för
sin första och rikaste utveckling, är det
som var bestämd att föra vår klassiska
orkester- och kammarmusik till sina
sublimaste uppenbarelser.
Haydn kan man ock räkna till
för-tjenst att han var den som på det mest
afgörande sätt och i vidsträcktare mån
än förut verkade till förverldsligande
af tonkonsten. Visserligen förde redan
Händel och Gluck,. såsom vi veta (och
före dem, ehuru ej med samma snille,
ännu äldre mästare), musiken från kyrkan
ut i verlden, men skaparne af den
musikaliska epopéen och tragedien styrde
härvid in i så högidealiska regioner, att
verkningarna af deras odödliga arbete endast
småningom gjorde sig gällande på deras
egna och främmande nationer. Haydns
toner deremot blefvo genast förstådda och
bekanta, och skulle väl hafva spridt sig
hastigare från första stund bland hans
samtida, om icke mästaren halfva sitt lif
varit tagen i beslag för hoftjensten hos furst
Esterhazy, hans ädle beskyddare, hvars
ära såsom sådan dock ej kan af denna
omständighet förringas.
Frans Josef Haydn föddes d. 31
Mars 1732 i Rohrau, nedre Österrike,
och var den andre i ordningen af tolf
syskon. Hans far lefde såsom
vagnmakare af «ina händers arbete och egde,
liksom Haydns moder, stora naturliga
anlag för musik. Båda föräldrarna sjöngo
under hvilan från arbetet sina sånger,
hvarvid fadern ackompagnerade sig och
j sin hustru på harpa. Ortens skolmästare
i var den som först gaf akt på att den
lille Josef eller »Sepperl», såsom man
: säger i Österrike, under sin medverkan
j vid dessa konserter i hemmet höll sträng
takt och ren ton. På slägtingars inrådan !
I sände man den lille i skola till staden I
Hainburg, der han utbildades till korgosse.
Här upptäckte honom domkapellmästaren j
Reutter i Wien, och för den sällsynt rena I
och vackra rösten samt då han vid
när-| maré profning af denna befanns kunna
! drilla ganska bra, inflyttades han i
Stefans-domens gosskör i Wien. Här begynte nu
j Haydns läro- och äfven lidandes-år, ty först
i och främst tog ej Reutter nog vård om
j sin skyddsling, i det han försummade hans |
j undervisning i musikteori, och vidare be- |
j handlade han honom med stränghet och ’
råhet; när då Haydn kom i målbrottet, j
j tog han ett oskyldigt pojkstreck till före- j
| vändning för att en afton köra honom ur |
J huset och låta honom taga qvarter på ga- j
tan. Utan en enda skilling i fickan
genom-ströfvade den stackars 17-årige ynglingen
Wiens gator under en regnig
novembernatt 1749, till dess fram på morgonen
i en af hans bekanta, tenoristen Spangler,
som sjelf lefde i ytterst knappa
omständigheter, erbjöd honom en tillflykt i den
vindskammare, som han med hustru och
barn bebodde. Numera helt och hållet
I öfverlemrad åt sig sjelf, uppehöll sig Josef
genom musiklektioner, dock mest genom
att medverka i körer och orkestrar; men då
ringa inkomster härmed kunde förvärfvas,
hade han att kämpa mot stora bekyinnjer.
Han hade sålunda till sitt åliggande alt
icke blott såsom fiolspelare deltaga i den
bland sydtyskarne så omtyckta
nattmusiken, »gatgången», som vid nedra Rhen
ännu förekommer under namnet
»Ständ-chen», utan troligen äfven i musiken vid
bröllop och barndop. Derför finna vi
äfven flere af hans tidigare kompositioner
tillkomna för sådant ändamål.
Haydn bebodde, sannolikt är 1750,
ett eländigt vindsrum i det så kallade
Michaelerhuset, i hvilket den bekante
operadiktaren Metastasio hade sin bostad. För
fattig och blyg att taga sin tillflykt till
en mera ansedd musiklärare, hjelpte sig
ynglingen fram med sjelfundervisning. I
! sin mot väder och vind föga skyddande
mansard, som han lyckats utrusta med
j en maskäten spinett, gjorde han
bekantskap med Ph. Eman. Bachs
klaversonater, studerade der Matthesons
»fullkomlige kapellmästare» och Fux’ »Gradus
ad Parnassum» samt fullkomnade sin
färdighet att sköta stråkinstrumenter, en
konst hvari han än mer förkofrade sig
genom sitt lifliga vänskapliga umgänge
med Dittersdorf (omkring 1762). Här
uppe, nära gudarne och molnen, synes
också hans första inessa (förr oriktigt
framflyttad till 1742) hafva uppstått, ett verk
som, då Haydn vid hög ålder återfann
det bland sina papper, beredde honom
stor glädje. Den adertonårige ynglingen
kunde alltså beslå profvet inför den
grånade mästaren, som till och med fann
ungdomsverket värdt en omarbetning. De
tryckta förhållanden, hvari den unge
tonsättaren lefde, började arta sig något bättre
då Metastasio fick kännedom om den
fattige musikerns outtröttliga flit och goda
egenskaper. Den förmögne italienaren,
hvars hus förestods af en fröken
Marti-nez, valde Haydn till klavérlärare för
sin dä tioåriga dotter och gaf honom
derför fri kost. Han gjorde honom också
bekant med den då i Wien bosatte
Por-pora, hvilken gaf sånglektioner åt den
venetianske gesandten Corrers favorit och
dervid begagnade sig af Haydn såsom
pålitlig ackompagnatör.
Då Correr strax derefter med sin
donna reste till en badort, måste Haydn
följa Porpora dit, hvarför denne lönade
honom med sex dukater månatligt
honorar och fritt hord men för öfrigt lät
honom förrätta hetjentsysslor åt sig. Vid
denna tid (ungefär vid slutet af 1751)
fick Haydn genom komikern Kurz i
uppdrag att komponera en komisk opera,
»Der krumme Teufel», hvilken i honorar
inbragte vår unge musiker den för
honom oerhörda summan af 24 dukater och
som upplefdc två representationer.
Ungefär mellan 1752 och 1755 öfvertog
Haydn emellanåt
klaverackompagnemen-I tet på de soaréer, som prinsen af
Hilcl-burghausen föranstaltade, under hvilka han
lärde känna Gluck och andra af Wiens
förnämsta tonkonstnärer. År 1755 bestälde
baron von Tiirnberg af honom en
komposition, som skulle utföras på en af de
små konserter, hvilka denne brukade
gifva på sitt vackra gods Weinzierl i
närheten af Wien. Så skref då den unge
mästaren, vid 23 års ålder, sin första
stråkqvartett, genom hvilken han
började skapa sig ett namn inom de
musik-älskande sällskapskretsarne och bland
mu-| sikkännarne i den österrikiska
hufvud-staden, hvilket ock hade till följd att han
j kunde öka priset pä sina lektioner från
2 till 5 gulden i månaden. Han lär
äf-| ven en längre tid ha varit orgelspelare
vid det grefliga Haugwitz’ska kapellet.
Sin första fasta anställning erhöll han
dock ej förr än 1759, hvilket år han af
grefve Morzin utnämdes till dirigent för
hans musikkapell. Här komponerade han
ock sin första symfoni, i D-dur. Grefve
Morzins dåliga affärer nödgade emellertid
vår unge kapellmästare att redan efter
ett år från träda denna plats.
Med Haydns inträde 1761 i tjenst
hos den förmögne och alla konster,
synnerligast musiken, varmt omhuldande furst
Esterhazy börjar den första af de båda
vigtigaste perioderna af vår tonkonstnärs
lifsverksamhet. Haydn skulle nu under
nästan en hel menniskoålder blifva den
som ledde och förkofrade den musikaliska
verksamheten vid denna humana,
upplysta och konstälskande familjs hof, och
egna sin verksamhet åt tre generationer
af densamma: först åt furst Paul Anton
(1761), derefter dennes broder Nicolaus
Joseph (1762—1790), vidare dennes son
Anton (1790) och slutligen Nicolaus
(1794), sonson till Nicolaus Joseph. Håns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
