Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komiska opera, hvilken såsom sådan
uppfyller sin bestämmelse i högre grad än
den nämda Wagn eroperan. »Muntra
fruarna» måste också erkännas som ett
mästerverk af spirituel och graciös musik och
handlingen, efter Shakespeare» pjes,
ganska roande. Utförandet var också pä alla
händer godt. Hr Janzon har i Falstaff
ett af sina tacksammaste partier och fru
Edling och fröken Ahnati,
innehafvarin-norna af titelrolcrna, gjorde sin sak för trä
If-ligt, i al! synnerhet fru Edling, hvilken
såsom fru Ström hade det mest
muktpå-liggandc partiet och briljerade med en
utsökt koloratur, hvarjemte hennes
sympatiska, klockrena och jemnstarka röst och den
behagfulla skalkaktigheten i spelet nu som
förr gjorde hennes återgifvande af detta
parti till en stor njutning. Herr
Forsten återgaf den svartsjuke hr Ström på
ett lyckadt sätt och likaså de förälskade
unga tu, representerade af fröken Karlsolm
och hr Max Strandberg, som dock visade
sig som en väl kall och stel älskare. 1
Spinkers och Cajus’roler voro hrr Dahlgren
och Ohlsson roliga som alltid, och den
praktfulla och roande balletten i sista
akten med sin luftiga musik framkallade
som vanligt stort bifall.
1 »Afrikanskan» utfördes ett par af
hufvudrolerna, nämligen Sclikas och
Ne-luskos, för första gången af fröken Almati
och hr Söderman, hvarjämte hr
Lund-qvist som förr sjungit Neluskos parti nu
öfvertagit brahmaprestens. Fiöjicn
Almati utförde den nugot onaturligt
tecknade hufvudrolen med den omsorg och
dramatiska verve, som alltid
karakteriserar hennes spel och återgaf sångpartiet
i det hela tillfredsställande. Herr
Södermans Nelusko var till apparitionen bättre
än sin föregångare, ehuru hans röst, om
än stark, dock saknar den välljudande klang
som utmärker hr Lundqvists stämma,
hvilken i brahmaprestens rol nu hade mindre
lätt att göra sig gällande, då partiet icke
ligger rätt väl för honom här. Den
praktfulla operan med sitt vaggande och
sjunkande skepp, sina lysande dekorationer och
sin glänsande ballet står fortfarande i
publikens gunst, om än den i många delar
melodiskt vackra musiken i sin helhet
dock förråder det Meyerbeerska
effektsöke-riet på bekostnad af ett sannt dramatiskt
uttryck. Bäst är operans fjerde akt i
musikaliskt hänseende. Den sista aklen
upptog nu endast Selikas dödsscen. I
»Wilhelm Tell» har fröken Klemming med
framgång debuterat såsom Matilda. Då vi
ej hade tillfälle att bevista denna debut
få vi yttra oss om den samma efter hennes
nästa uppträdande, som lär ske i denna
vecka.
Om Nya Teaterns nyhet
»Landsvägs-riddarne» få vi yttra oss i ett följande
nummer.
På Södra teatern, som d. 2 Maj gör
sista representationen före hösten, har
en fru Stefanie Hedén, elev af fru
Jean-nette Jacobson, genom sin sång och sin
behagliga apparition gjort en lycklig
debut som Denise i »Lilla Helgonet».
Bland konserterna under senaste vec-
korna har Orfei Drängars matiné i Bern’s
salong d. 24:dc dennes ådragit sig
allmännaste uppmärksamheten. Salongen var
naturligtvis öfvcrfull, såsom alltid då l
p-salasången låter höra sig. Programmet
var också lockande. Konserten inleddes
med Da- Valentins Festouverture, här
förut ett par gånger spelad under dir.
Meissncrs ledning, nu under komponistens
egen. Följde sä »Der schwarze Ritter»
Södermans ballad, för orkester
instruiuen-terad af 1. P. Carstcnsen.
Instrumenteringen är tydligen verkstäld af en van
och skicklig hand, ehuru på ett och annat
ställe litet oklar och väl bullrande.
Sångföredraget i balladen tycktes oss lida af
en viss tyngd. Några körsånger, hvilka
utgjorde konsertensmellanafdelning väckte
naturligtvis stort bifall och föredrogos
med vanlig »schwung». Till slut fick
man höra Max Bruchs »Scener ur
Fri-tliiofs Saga» af Tegnér komp. för
manskör, soli och orkester, ett verk som förut
här varit gifvet. Fru Julie Montgoinery
och hr Lejdström innehade Frithiofs och
Ingeborgs solopartier och utförde dessa
på ett erkännansvärdt sätt. Det hela
gick under dir. Hedenblads ledning med
god precision och af det talangfullt
komponerade och väl instrumenterade
stycket, som dock eger föga af någon
nordisk lokalfärg, anslog mest
Baldersprester-nas samt Frilhofs kamraters kör,
solo-qvartetten, »Frithiofs afsked», delar af
»Ingeborgs klagan», samt »vikingabalken»
och slutkören. Äfven Frithiof har
sångbara satser i sitt parti, som dock är nog
vekt hållet för den nordiske hjellen. En
tenorröst med vacker klang och något
späd timbre skötte körens tenorpartier
och torde väl utbildad komma att
framdeles ådraga sig än mera bifall.
På Nya teatern samt vid en andra och
sista konserten å Vasateatern har man
fått höra den mycket framstående
ungerske violinisten Tivadar Nacliez, bekant
sedan sitt uppträdande här i Maj 1883.
Herr N. excellerar visserligen ej genom
så stor ton eller passioneradt föredrag,
men har en ganska högt uppdrifven
teknik och smakfullt föredrag. Hans egen
karakteristiska zigenarmusik utfördes af
honom med stor bravur, likasom
Paga-ninis variationer på G-strängen; i andra
satsen af Mendelssohns konsert och några
andra nummer visade han sig äfven kunna
fängsla åhörarne med ett rent, sångbart
och varmt föredrag. Hr Nacliez eger också
ett ypperligt instrument och förtjenar
särskild uppmärksamhet för sitt vackra spel
på G-strängen.
Franz Ncruda, den utmärkte
violoncellisten från Köpenhamn, som ej på ett
tjugutal år, om vi rätt minnas, låtit höra
sig här, gaf d. 30 April en konsert i
Vetenskapsakademiens hörsal, märkvärdigt
nog inför en föga talrik publik. Herr
Nerudas violoncellspel hör till det mest
gedigna; med en kraftig och ädel ton i
sitt instrument förenar han en ofelbar
teknik och lider ej alls af det koketteri
med instrumentet, som ej är ovanligt hos
violoncellisterna. De saker han föredrog
voro också alla af värde och särskildt
visade sig herr Ncruda som komponist i
fördelaktig dager, synnerligast genom
konsertens slutnummer, »Rhapsodic-hongroisc».
Konsert gifvaren biträddes af fru Östberg,
som på ett briljant sätt utförde
Recitativ och aria ur »Lucie» och äfven med
några mindre sånger väckte stort bifall,
samt af en framstående elev vid
Musikaliska akademien, en fröken Sidner, som
förljenstfullt skötte ackompagncmcnlet
under hela aftonen.
Musikpressen.
På Abr. Lundqvists förlag har
utkommit följande musikalier:
För piano-solo:
Harmston, Edward, Murmures
des FeuiUes
(Waldes-rauschen) Morceau de
geure. Pris 1 kr.
25 öre.
» Perles de rosée, Im-
promptu å la valse. 1
kr. 25 öre.
I det blå. Salongsvals för piano. Pris
1 krona.
Wall en berg, Au g., Svensk
tullpulka (op. 9), Protektionister och
Frihandlare enkannerligen tillegnad. Pris
50 öre.
Mästersångamc i NiirnbcVij af Ri c h.
Wagner, valda melodier för piano. Pris
1 krona.
(Af misstag kom detta musikliuftc att
i förra numret anmälas under rubriken:
För 4 händer).
Sånger:
Saloman, Siegfrid, å Madame la
Baronne Pauline Wallhoffen néo Lucca:
1) r>liapclle-toii> (O kom ihåg) d Alfred
de Musset. 2a) L’adieu (Afsked) d apres
Byron, 2b) T> L’insouciante» (Sorglöshet)
d Alfred de Musset, pour chant avec
piano. Op 33. Pris 2 kr.
De ofvannämda pianosakerna af
Harmston och Salongsvalsen höra till den
enklare lätta salongsmusiken och äro skrifua
i komponistens vanliga stil. I Tullpolskan |
känner man igen den bekanta melodien
»Trindskallar ä vi allihopa».
Salomans sånger antyda såväl genom
namnet på komponisten som på den
konst-närinna, åt hvilka de äro tillegnadc, att
desamma äro förtjenta af större
uppmärksamhet. Båda sångerna, af hvilka den
sista beslår af två delar, äro anlagda i
större stil med dramatisk prägel, särdeles
den sistnämda. Melodierna äro anslående
och uttrycksfulla samt stödjas af enkelt
men väl utarbetadt och harmoniskt
väl-klingande ackompagnement. Då dessa
sånger tillika ligga väl för vanliga röster
(den första mellan ettstr. c och tvåstr.
diss; den andra mellan ettstr. h och
tvåstr. fiss), äro de icke svåra att utföra
och således äfven i detta afseende
tacksamma. Skrifna i fransk stil taga de sig
bäst ut på detta språk men äfven svenska
texten är god, öfversatt af den kända
signaturen A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
