Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet, och röjande samma klimatiska
inflytelser. Detta skall hvarje kännare af de
Hel-ler’ska kompositionerna finna, då han gör
sig denna frågan: till hvem sluter sig
Heller? till hvilken grupp af tonsättare
kan man räkna honom? Han hör till
ingen och dock till alla. Men deruti må
märkas, att han icke (så som så många
andra) endast uppgår i det allmänna
konst-närsväsendet, utan just i detta framstår
såsom en särskild typ, en originel karaktär . . .
Del händer stundom den snillrike att
han någon gäng är snillefattig; hans
fonder äro ej rörliga, tankeguldet ligger
formlöst i skötet af den ursprungliga naturen.
Liksom den; der flyktande millionären, som
ej kunde komma ölver färjan emedan han
ej egde den lilla slant af landets mynt,
som skulle erläggas för öfverfarten, sä
händer det i likhet med andra
konstnärer äfven Stephen Heller, att den färdiga
idéen felas honom eller att den påbegynta
ej vidare vill utveckla sig. 1 sådana fall
(då vid musikspinnandet den sköra tråden
lätt brister), plär Heller skapa en musik
af rent yttre sammansättning, utan lif,
liksom en trångbröstad musik med
kort-andade rhytmer.
Men livad vilja sådane någon gång
förekommande färglösa aquareller och
pinligt sammanbragta pennteckningar säga
emot de lifsvarina färginältade målningar
sådana som t. ex. hans »Wanderstundeu»,
op. 80 (2 häften) och i all synnerhet
ka-rakterstvckena op. 8(5 »In Walde» (4
häften). företrädesvis n:o 2 i E- och n:o 3 i
Ass-dur och fortsättningen deraf op. 128
(4 häften). Här fläktar den gröna
skogens balsamiska doft emot oss, och vårt
eget hjerta stämmer in i den sång Heller
sjunger för oss. — »Spaziergänge eines
Ein-samen» op. 78 och 89 (2 och 3 häften),
framvisa tiil en del mera utförda
fantasibilder af psykologiskt intresse; ett
vexlan-de känslolif drager här likt ett panorama
förbi våra ögon. Bland Hellers öfriga till
ett och ett halft hundratal uppgående
kompositioner nämna vi, med förbigående af
de mest kända: etuderna, hans »Notenbuch
fur Klein und Gross», op. 138, »Blumen,
Frucht und Dornenstucke», op. 82,
Preludierna, op. 81 (de mest bekanta) och
117 samt de mindre kända »Préludes,
composées pour M:me Lilli», af livilka vi
i den med nästa nummer följande
musikbilagan skola meddela ett af de mest
karakteristiska.
Teaterfrågan och Riksdagen.
en morgontidning af d. 25 Maj lingo
vi den upplysningen, att statsutskottets
andra ulgiftsafdelning bland mera vigtiga
ämnen äfven behandlat teaterfrägan
ochder-vid kommit till det slut, att någon rubbning
i teatrarnes verksamhet nu icke vore
tillrådlig, utan att anslagen till dem böra
utgå för nästa år till samma belopp och
under samma vilkor, som för det
innevarande — detta under förhoppning att
teatrarnes framtida verksamhet och
bygg-nadsfrågan måtte utredas till nästa riks-
dag. Naturligtvis skulle i följd häraf
planen till Dramatiska teaterns uthyrande ha
förfallit, och vi gladde oss uppriktigt åt
denna utgång af frågan i enlighet med
vår i denna tidning förut motiverade åsigt.
Emellertid tog utskottet in pleno redan d.
26 Maj teaterfrägan hastigt och lustigt
under behandling med helt annat resultat,
såsom man kan se af del följande.
Statsutskottet beslutar nämligen hemställa att
riksdagen må
a) besluta att icke bevilja det äskade
reparationsanslaget till Stora teatern (28,820
kronor);
b) under vilkor att Stockholms stad
eller andra, eller Stockholms stad i
förening med andra, under ett ar från 1 Juli
1887 med 50,000 kronor deltager i
kostnaderna för de k. teatrarnes verksamhet
dels medgifva att teaterverksamheten å
vare sig båda teatrarne eller endast Stora
teatern får fortgå spelåret 1887—88, dels
dertill uppföra till oförändradt belopp
hittills varande anslag 60,000 kronor
äfven-som ett kreditiv å 15,000 kronor, i fall
detta anslag jemte konungens bidrag, de
ofvannämde 50,000 och teatrarnes egna
inkomster icke räcka till; samt
c) medgifva k. m:t rätt att under
spelåret 7,1887—7,1888 pä arrende upplåta
Dramatiska teatern med tillhörande
material åt personer, som på ett konsten värdigt
sätt der uppehålla den dramat,
verksamheten, med skyldighet för dem att mot
viss ersättning och begagnande af Stora
teaterns materiel å densamma uppföra
större skådespel.
Ur den motivering som föregår
ofvan-nämda hemställan vilja vi påpeka några
vigtigare punkter. Sålunda yttrar sig
utskottet :
»Skulle de förslag som utskottet
framlägger för riksdagen vinna bifall eller
riksdagen för sin del fatta sådana beslut att
teaterverksamheten kan under ännu ett
spelår uppehållas, lärer det blifva
nödvändigt alt det rådrum som derigenom kan
vara beredt, användes till utarbetande af
en bestämd plan för teaterfrågans
definitiva lösning.»
Angående byggnadsfrågan heter det:
»Utan att vilja söka uttala några
förutsägelser i livad mån riksdagens
medverkan för att åstadkomma en ny
teaterbyggnad kan vara att påräkna, tror dock
utskottet det kunna vara af gagn att det
yttrar sin uppfattning i detta hänseende.»
Det heter derefter: »Staten eger på olika
ställen inom Stockholms stads område
många värdefulla tomter, af hvilka några
skulle vara för en tidsenlig teaterbyggnad
synnerligt lämpliga, bland dessa senare
förutom norra delen af Kungsträdgården
företrädesvis Stora teaterns nuvarande
tomt.» Vidare säger utsk. »att man kan
tänka sig en sådan lösning af frågan, att
sistnämda värdefulla tomt upplåtes till
Stockholms stad eller ett konsortium af
enskilde för den sceniska konsten sär skikt t
nitälskande personer, som mot
skyldigheten att uppföra en tidsenlig tcaterbgggnad
tillgodogöra sig de nu delvis obegagnade
fördelar som tomten erbjuder.» I slutet
af motiveringen säges: »Huru härmed än
kan komma att gå och huru olika
meningarna än må vara om den ställning
staten rätteligen bör intaga till teatrarne och
upprätthållandet af deras verksamhet, så
torde svårligen någon mera afsevärd
meningsskiljaktighet råda derom alt den
nuvarande Stora teatern så snart som
möjligt borde ersättas af en ny.»
Vi må vara utskottet tacksamma för
att det visat så pass välvilja mot de k.
teatrarne som denna hemställan till
riksdagen och motiveringen, hvars
hufvud-punkter vi här anfört kursiverade,
ådagalägga. Det förefaller oss dock som man
kunde läsa mellan raderna att utskottet
helst skulle önska det staten linge afhända
sig kgl. teaterdomänen och slippa vidare
taga någon befattning med k. teatrarne.
Meningarna äro nog delade, såsom
utskottet säger, om denna sak och derom
bära riksdagens förhandlingar vittne, men
fråga är om så borde vara. Om det
tillkommer staten att göra uppoffringar för
vetenskaperna och för de bildande
konsterna, hvilket ju medgifves, kunna vi ej
inse hvarför icke en så vigtig konstart som
den lyrisk-dramatiska omhuldas på ett
densamma betryggande sätt. Utskottet
liksom regeringen intresserar sig ju för att
konsten pä ett värdigt sätt uppehälles,
och vi kunna ej inse att icke en sådan
skyldighet åligger staten. Att då
äfven-tyra denna konsts framtid och
upprätthållande i sin högsta form genom att ät
en oviss och otillförlitlig enskild
spekulation öfverläta att uppbära densamma, anse
vi föga värdigt våra statsmakter.
Utskottet har mycket rätt uti att en ny tidsenlig
teaterbyggnad behöfves, men i första
rummet skall teaterverksamheten betryggas,
annars är byggnaden obehötlig, och hvad
denna beträffar är dess centrala läge sä
vigtigt, att vi ej kunna förstå hur man
kan ifrågasätta Stora teaterns flyttning till
annan plats än dess nuvarande.
Utskottets vilkor att under närmaste tiden en
bestämd plan för teaterfrågans definitiva
lösning utarbetas underskrifva vi gerna,
och hoppas att man energiskt griper sig
an dermed.
Såsom vi förut yttrat, kunna vi ej
gilla Dramatiska teaterns utarrenderande
och att således kgl. teaterdirektionen
afslår de nödvändiga krafter som Stora
teatern eger till sin disposition i de
framstående dramatiska artister, hvilka hittills
sorterat under dess styrelse. Vårt
påstående att den Dram. teatern icke är
någon betungande börda för Stora teatern
har i dagarne fått en märklig bekräftelse,
i det en tjensteman inom k.
teaterdirektionen utarbetat tabeller öfver Dram.
teaterns särskilda flnansställning, hvilka visa,
att vår lyriska scen årligen erhållit en
ganska betydlig inkomsttillökning af
Dramatiska teatern. — Det konsortium af 8
den Dram. teaterns förnämsta artister,
hvarmed arrendekontrakt nu är afslutadt,
skall i årlig hyra betala endast 15,000
kronor (af hvilken summa konungen
betalar hälften för sin loge) och vara
skyldigt att ge 30 dramatiska föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
