Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den internalionela stiftelsen
»Mozar-temn» i Salzburg ämnar lill jubelfesten
utgifva en större festskrift. Dä man
så-soin en.grundval för denna vill hopsamla
ett sä omfattande och rikhaltigt
historiskt-statistiskt material som möjligt, har
stiftelsens styrelse vändt sig lill alla
styrelser för operascener, musikinstitut oeli
sängföreningar, som hysa intresse för
denna jubelfest, med anhållan att till
henne insända referat,
tidningsmeddelan-den och andra tryckalster som röra
jubelfestens föremål, vidare gamla
teateraffischer ölver föreställningar af »Don Juan»
från och med förra århundradet till och
med påsken 1880, gamla kostymbilder,
tidningsreferat, ännu ej offentliggjorda
»Mozartiana» och • slutligen uppgifter
rörande dagen dä »Don Juan» först kom
till uppförande på de resp. operascenerna
och hur många representationer operan
derstädes upplefvat till påsken 1880, samt
de mest framstående konstnärer som
medverkat vid dessa föreställningar.
Manuskriptet till Mozarls »Don Juan»
af mästarens egen hand eges af fru
Pauline Viardot Garcia i Paris. Den
dyrbara reliken förvaras i ett skrin, som
står på ett slags altare i den bekanta
sånginstruktrisens musiksalong.
Manuskriptet inköptes af nuvarande egarinnan
för icke många år sedan på en auktion
i London för en högst betydlig summa.
Då det torde intressera våra läsare
att sé hur den första »Don Juanft-affisehen
var affattad, meddela vi deft här nedan.
Operan, som gafs med italiensk text,
uppfördes d. 29 Oktober 1787 på tyska
Landsteatern i Prag. Affischen lydde
sålunda:
»Oggi, per la prima volta Don
Giovanni ossia i Dissoluto punito. Drama
giocoso in due alti con balli analoghi.
Parole del Sign. Abbate da Ponte,
mu-sica del celebre maestro Sign. Ainadeo
Mozart.
Personaggi:
Don Giovanni ....... Sign. Lnigi Bassi.
II Commendatore... » Gins. Lolli.
Donna Anna.. ...... Signora Teresa Saporiti.
Donna Elvira ......... « Ca t. Miceli.
Leporello .......... Sign. Felicc Ponziani.
Kerline .......... Signora Teresina Bonclini.
Mazetto, il sno sposo Sign. Gins. Lolli.
Cori di conladini, dami, damigelli,
popolo. Ballabili di contadini, contadine
etc.» Prags »Oberpostaintzeitung» anmälde
premieren med följande ord: »Direktören
för bärvar. ital. sällskap lemnade oss i
går (28) tillkännagifvande om den för
närvaron af de höga toscanska gästerna
till uppförande bestämda operan ’Don
Juan’ eller "Den bestraffade utsväfningen’.
Den har herr hofteaterdiktaren Abbé da
Ponte till författare och uppföres i dag
den 29 för första gången. Alla fägna sig
åt den förträffliga kompositionen af den
store mästaren Mozart.»
1 Paris kommer jubileet att
högtidlighällas i Stora operan, der d. 4
November »Don Juan» uppföres med Lassalle i
titelpartiet, Edouard de Reské som
Leporello och fröken Adiny som donna Anna.
I Berlin uppföres operan på 100:de års-’
dagen för 500:de gången med ny
praktfull uppsättning af kostymer och
dekorationer.
Med anledning af jubileet kommer
Dresdens tonkonstnärsförening att uppresa
en minnesvård på den förste Don
.Inan-sångarens graf. Denne var Luigi Bassi,
som var född i Pesaro 176G och afled i
Dresden 1825.
I Köln kommer operan att uppföras
i oförändrad form sådan den först gafs
på tyska språket i Wien 1792. 1
libretton från denna tid finnas bland annat
äfven tvä sedermera borttagna scener, i
hvilka Don Juan drifver gäck ined en
polisbetjent samt en af sina
fordrings-egare.
Äfven kgl. teatern i Köpenhamn
kommer att fira en »Don Juan»-fest. En ny
öfversältning af texten skall göras af Ghr.
Richardt. Herr Lange skall sjunga Don
Juans parti och hr Simonsen Leporellos.
Att äfven i vår hufvudstad en dylik
festrepresentation kommer att gifvas är
naturligt. Sedan herr Forsten, som senast
innehade titelrolen, lemnat oss, har man
utom herr Wilhnan ingen som förut
sjungit partiet å kgl. teatern, och det lär
ännu ej vara bestämdt åt hvem rolen
skall anförtros. Herr Linden silges
emellertid instudera densamma för att som
gäst uppträda deri. Vi komma framdeles
att lernna närmare underrättelser om den
blifvande uppsättningen i sin helhet, då
den blifvit bestämd.
Om virtuositet. Uti den ypperliga
novellen »Handels vrede och flygt» af
Leopold Schefer, låter författaren den
ryktbare Caffarelli säga följande om
virtuositet, företrädesvis sång: »Vi virtuoser
förderfva folket mera än våra kritici!
Ty der sångarno — mina värda
medbroder — icke få lysa och göra furore med
deras person eller ock med deras
prisvärda skicklighet, konst och naturgåfvor,
der anse do det icke löna mödan att
göra sig något besvär. Virtuoserna äro
do verkliga undergräfvarno och ofta de
hemliga dödsfienderna till den sanna
konsten. Ty genom deras egen ofta
himmelska kraft och förtrollande makt låta
de folket tro sig höra himmelska saker,
när det egentligen icke hör annat än
usel smörja; och det beskedliga, dumma
eller lättrogna folket har också här den
nåden att icke urskilja att det
tillerkänner priset åt en produktion, en
framställning af ingenting, och är ursinnigt
förtjust genom sin villfarelse. Ty ett
sant, alltså enkelt, skönt konstverk
hvar-kon behöfver eller kan ega
grannlåtspas-sager, drillar och ainslånga formater. I
grunden endast smörja och krimskrams
bchöfva sådana rullader. Ja, noga
räk-nadt, äro de ingenting annat än dessa,
ty utom dem äro de ingenting — och
virtuosen sjelf icke mera än de, ty han
frambringar dem.»
Ur Rossinis lefnad.
®^"err Michotte, en i Bryssel boende vän
till Rossini, arbetar för närvarande,
enligt livad man berättar, på en
märkvärdig bok, en »Rossinis sjelfbiografi», ur
hvilken ban nyss offentliggjort andra
delen i den romerska »Fanfulla della
Dome-nica». Rossini, som var mycket fäst
vid den då ännu unge Michotte,
meddelade sig ined denne, hur förbehållsam
han än var mot andra menniskor, med
synnerlig förkärlek, och särskildl på sina
promenader under akacierna i
Boulogner-skogen i Paris tröttnade han ej att för
den unge vännen, som han omfattade
med faderlig tillgifvenhet, berätta
tilldragelser ur sin lefnad och göra allehanda
bekännelser. Michotte upptecknade för
hvarje afton mästarens meddelanden, och
nu har den nyligen timade
öfverflyIlningen af Rossinis ben från Frankrike till
Santa-Croce i Florens föranledt honom
att rädda dessa maestrons samtal undan
glömskan och börja trycka desamma.
Det var under vintern före sin död
som Rossini sökte vederlägga flere
oriktiga åsigter bos publiken, enligt hvilka
han, mästaren, efter komponerandet af
»Wilhelm Tell» skulle ha förlorat lusten
att vidare befatta sig med konsten.
Der-vid kom han att tala om den oro som
beherskade honom under det han
komponerade detta verk. Han berättade
ungefär sålunda: »At den som fabricerat
legenden om min dä varande likgiltighet
för konsten kan ni lugnt säga: om det
gifves en lag, genom hvilken
komponisterna vid straff af artistisk deoadens
fördömas om de slå sig för bröstet af
entusiasm så ofta de ha framför sig ett af
sina tidigare verk, så skulle jag aldrig
underkasta mig denna lag. Gud är mitt
vittne att jag med ärlighet och
öfverty-gelsc arbetade äfven då, när jag under
de första dagarne af milt nomadlif måste
släpa mig från den ena staden till den
andra och var tvungen att med ångkraft
skrifva ungeför fem stycken på året. Jag
skref rapid, då min fantasi lätt gick öfver
från ett ämne till ett’ annat, och likväl
voro mina idéer klara och bestämda.
’Barberaren i Sevilla’ var 13 dagars
arbete. För komponerandet af mina andra
italienska operor behöfde jag sällan mer
än en månad — för ’Semiramis’ 33
dagar. ’Wilhelm Tell’ kostade mig fem
månader; det tycktes mig en lång lid.
Jag komponerade denna opera i Petit
Bourg, i min vän Agnados villa. Der
fördes ett lustigt lif. Jag metade fisk
med passion, — delta är också orsaken lill
vissa ojemnheter i detta verk. Bland
annat erinrar jag mig att jag i tankarne en
vacker morgon gjorde utkastet till hela
sammansvärjningsscenen under det jag
satt vid stranden af fiskdammen och
väntade atl fisken skulle nappa. På en gång
märkte jag att en stor karp hade ryckt
bort spöet medan jag var sysselsatt med
Arnold och Gessler. Jag stod nästan
alltid och skref på ett skrifbord, och något
piano fanns der inte. Gode Gud! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
