Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit ansedda i Hedna tid, särdeles
öfver lyckelige härfärder, Segrar f>eli
rycktbare mäns bedrifter, hvarom äfven
söngs i Konunga Hof, b vårföre säges,
at Poeter, Skaldar och Sångare
ingenstädes varit i så stor agt, som i
nordiska Länder.
Med Christna Lärans införande hade
vårt Sverige, som andra Länder, til
seder, skick och inrättningar, undergått
mycken förändring, särdeles hvad
Ctuds-tjensten tillhörde, så at Kyrko-Musik
och sång derifrån kunde efter hand
begynna uppöfvas, alt efter som antalet
af kyrkor ökades. Men sådant oagtadt,
ses dock, att, Musik i allmenhet den
tiden varit nog ringa. Huru do gamlas
Musik låtit, är svårt säga, lika soin nog
osäkert blir, att lemna fullständig
be-skrifning på deias instrumenter. Ludrar,
/■fasaner och Trumpeter tages ofta för
et och samma, men tyckes varit af olika
inrättning. Drambu och Trumpeter
måste varit enahanda. Bomme voro Pukor.
Bombara och Trumpara, Puk- och
Trumslagarn. Bamba kallas ock ofta spel i
gemen, men derunder förstods äfven
ibland Giga, Fidla o. s. v. Se Verelii
Index, och Stjernhjelms förklaring på
ordalist. vid Vestg. Lagen. Lekare
(Lejkari) kallas den tiden i allmenhet
Spelmän, men så fingo de ofta namn
af Instrumenterne, såsom Basunare,
Fidlare, Pipare m. m. At Lekare slogo
på Harpor, Gigor, Simfoni och
Psal-terium säges i Hialmters S. p. 15.
Sagorne berätta åtskilligt om
blås-uing til Hirdstämmor, til upbrott, till
Skeps, til Möte, för Krigs hären m. m.
på vanliga Instrumenter, Ludrar,
Krumhorn, Trumpeter, Bambu, Trummor,
Bomme, Fidlor, Nyckelgigor o. s. v.,
hvarvid likväl fordrats föga konst till
spelning, innan vetenskap, smak och
insigt hunnit uppodlas.
Några hafva orätt velat påbörda våre
förfäder, at, ehuru de vid dant.s och
andre tillfällen haft behag för Musik,
skola de likväl under tiden visat
särdeles föragt emot Spelmä.i, men sådant
kan icke räknas dem till last, ty hvad
i gamla Lagar namnes om Spelmän och
lekare, bör icke förstås om andre, än
sådane, som struko Landet omkring,
och med allehanda gyckleri jemte
obehagligt spelande sökte bedraga eller
tigga, såsom ännu sker i flere orter;
hvarför äfven litet eller intet gafs i
böter, om en sådan Spelman blifvit
slagen eller dräpen; ett bevis af den
tidens Barbarie, grofva smak och seder.
Deremot hafva äfven de gamla, vetat,
sätta värde på Musik, och det så långt,
att ock Konungar deruti låtit sina barn
undervisas.
Vid Reformations tiden, eller under
Konung Gustaf I och dess Söners
Regering, begvnte Musik, såsom andra
vetenskaper komma i mera värde.
Konung Eric XIV hade i sin ungdom
blifvit deri undervist och berömmes for
insigt både i Musik och Composition.
Krigs konsten som förut var i svag
belägenhet, blef som bekant är, i detta
tidehvarf märkeligen hos oss förbättrad,
hvarföre ock, sedan mera ordning blef
med ständig krigs magt, gjordes äfven
inrättning af vissa Fält Musikanter.
Under Konung Eric hade Rytteriet både
Pukor och Trumpeter. Ilet, anseende,
hvaruti Svenska Krigs magten då
sattes, vitnar, att den måste varit försedd
med alla de prydnader och Fält-Spel,
soin samtida folks Armeer då nyttjat.
Vid Konung Erics Kröning skulle
Musikanterne hafva gul drägt, och som
många utlänningar då i Riket inkommo,
måste Musiken, såsom andre
Kroningsanstalter vant förträfflig, åtminstone i
Sverige ovanlig, hvartill icke litet
bidrog samma Konungs tycke för konsten.
Fackeldants skall ock då alraförst
blifvit anstäld vid Hofvet. I allmenhet
bibehöllos dock gamla seder i orterne
at blåsa på Ludrar och horn, som
äfven skedde af qvinfolk. Ibland
Allmogen hafva Säckpipor, Nyckelgigor och
Sot-Harpor, Lång- och knafver harpor
då redan varit i bruk. Uti Konung
Johan III tid tyckes Hof-Capellet
kommit i anseende, särdeles som åtskillige
utlänningar då upöfvat konsten, och den
sedan i orterne utspridt. Man finner
dertill nog anledning af dess Historia.
Konung Sigismund hade med sig ifrån
Polen egne Hof-Musikanter. Konung
Carl IX visade äfven nöje för Musik,
och skall derföre låtit dagligen blåsa
för sig i Trumpeter vid de då vanliga
måltids-timmar kl. 10 f. m. och 4 e. in.
Vid dess Krönings-resa til Upsala
byg-des läktare vid Storkyrkan och
Norrmalms torg for Musikanterna. Han
hade ock sitt Hof-Capell, som vid vissa
tillfällen upförde Musik; hvaraf kan
slutas, at, Musikaliska vetenskapen då
ansågs både oumbärlig och förnöjande.
Konung Gustaf Adolf och Drottning
Christina, som på flere sätt bidrogo til
Studiers och konsters befordran i Riket,
böra äfven ihogkommas för Musikens
gynnande och upphjelpande. Sedan
åtskillige infödde genom Utrikes resor,
för lärdom och vetenskaper blifvit hos
oss ryktbare, begynte äfven Musiken i
Landsorterne genom sådane hemkomne
resande, att allt mera uppöfvas.
I Upsala börjades ock vid denna tid
med Publique undervisningar i Musiken,
som derigenom än mera kom i
anseende, at åtskillige Professorer sökte
dess förkofran. Igenom utöfning af
samma konst, hafva flere Lärde män
i sednare tider vid denna Academie,
lemnat hedrande efterdöme. Ibland
sådane må nämnas Jonas Columbus ifrån
Munktorp i Westmanland, som var född
1586, och efter hemkomsten från
utrikes resa 1613, antogs att undervisa
i Musik och Poesi vid Upsala
Academie, han blef 1618 Græcæ Ling. Lector
i Westerås och tillika Direct. Mtisices.
Krigs-Musiken blef ock under samma
Regering mycket förbättrad, särdeles
sedan Svenske Armeén, under Tyska
kriget på flere sätt vunnit likhet med
andra Nationers, och såsom på
beständigare fot indelt, äfven fått ett större
antal Fält-Musikanter, ibland hvilka de
så kallade Schallmej-blåsare må nämnas,
som sedan till en tid bibehöllos. Vid
Hofvet, hade Musiken under Drottning
Christinas Regering, märkeligen stigit,
ty såsom konster och vetenskaper af
henne gynnades, skali hon ock visat
särdeles nöje, att vid sitt Hof-Capell
göra nyttiga samt frikostiga
förbättringar, berättas ock haft mycket behag i
de Concerter, soin för henne på Hofvet
uppfördes. Utom flere, som då inkommo,
var Marcus Mejbom ifrån Tönningen
en stor Musikus och tillika lärd man;
han skall i synnerhet uphjelpt konsten,
och anskaffat i Riket mänga nya
Instrumenter. Efter dess bortresa, antogs
Anders Diiben til Kougl.
Hof-Capell-Mästare, hvilken ock förvärfvat sig ett
hedrande minne. Kunde således ej
annat ske, än at Musiken i allmenhet
detta Tidehvarf i Landsorterna, vid
Bröllop, och andra högtidligheter skulle
komma i mera bruk och värde, när
ut-öfningen deraf vid Hof och Academien
var i flor och anseende.
Under Konungarne Carl X, XI och
XII Regering, ökades konsten ännu
mera, särdeles som inrättning af
Hof-Capell, Fält-Musik m. m. icke allenast
bibehölts, utan ock utvidgades. I
synnerhet märktes vid Acadeuiiema, at
denne vetenskapen stigit, ty genom
några Lärdas bemödande, begynte nu
åtskillige afhandlingar om Musiken at
utgifvas, hvaraf togs anledning til
närmare utrönande och uparbetning af vissa
dess delar. Under Konung Carl XII
långvarige Fälttog, tyckes väl i
allmenhet, at Cammar-Musiken måste hos oss
saknat uppmuntran och förkofran, så
vida den icke med särdeles nöje och
behaglighet under tryckande krigs-tider
kunnat uppöfvas, men så är det bekant
huru Fält-Musiken då blifvit förbättrad,
och at Commendering efter Trumslag
då kommit i bruk. Vid Kongl.
Lif-Gardet och andra Regementer, hafva
Schalmejor vid denna tid begynt
afiäg-gas, och andre mera behagelige
Instrumenter anskaffas. Det vore artigt, om
någon som eger kunskap i Militariske
Historien, ville meddela närmare
upplysning i detta ämne. Man må
emellertid taga för afgjordt, at
Cammar-Chor-och Fält-Musik på en och samma tid
i Sverige antagit et bättre skick, och
måst altid delat lika öden.
(Forts.)
Musiken är en högre uppenbarelse
än all vishet och filosofi.
Beethoven.
Jag gifver efter teologien åt musiken
det nästa rummet och högsta äran.
Luther.
Der intet hjerta är, der är ingen
musik. Mor. Hauptmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
