Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bekantskapei’ vid denna tid, så !
anföra vi det, med adressatens benägna
inedgifvande, nästan in extenso, jeinte
några kommenterande noter.
»Leipzig d. 15 febr. 1857.
Lefve Schababaham den 2:dra! *
Som herrn kan se af dateringen af \
brefvet så är jag nu ändtligen
ankommen till Leipzig. Leipzig är en stad
— en mycket tråkig stad, men en
mycket bra stad, i synnerhet för den
som vill arbeta och draga nytta af |
tiden, ty tiden är här mycket lång,
man har inga nöjen som lockar sig ’
från arbetsbordet. Och är man nog 1
dum att gå derifrån för att söka dem
— då blir man lurad på confecten. !
Derför har jag nu tagit mitt parti och j
arbetar med både händer och fotter.
Jag är för närvarande så instuderad
uti en hop Psalmer, Fugor och
Kanoner, att ej så stor bit af näsan syns
— att någon kunde få tag deri för
att draga upp mig och rädda mig.
Men oaktadt jag är så djupt sjunken,
så befinner jag mig rätt väl och
längtar för ingen del hem till Stockholm
med sina Abrahamare och
Posttidnings-recensenter **.
Concertsaisonen i Leipzig har hittills
varit rätt intressant. Så när som på
en enda Simphonie (C-dur) äro alla
’ Schumans orchesterverk uppförda,
äf-vensom Mendelssohns Sommarnattsdr.,
Valpurgisnacht, Lobges., Beethovens
4—-5—8 + 9 Simphonier m. m. m. m.
Annu väntas på några af Liszts
Sim-phoniscbe Diktungen, och som han i
nästa vecka lär komma hit för att
anföra Tannhäuser, så hoppas man att
han med samma uppför några af sina
egna compositioner. Den intressantaste
nyhet som förekommit är Wagners
Faustouverture — hittills det skönaste
bladet i hans troligen ännu ofulländade
lagerkrans, men icke ens den
förstå-sigpående Leipzigerpubliken tycktes
vilja sentera den. De andra
Faust-kompositionerna af Spohr och
Lind-paintner tyckas deremot vara
tillräckligt Faustartade för publiken, i
synnerhet den sednnres, hvars Faustinusik
nyligen uppfördes — men som Gud
* Namn pä cn operettext, af Arlberg öf
versatt lör Söderman, som doek (enligt den
lörres fieniigna meddelande) aldrig kom att
komponera den, emedan idén till en del
användes i den af Selinder 1859 uppförda
Mumbo-gumbo.gongong den Store. Sedermera
komponerades den af Dente och gafs under
nanmet 1 Marocco med framgång på
Dramatiska teatern 1860.
** Af den tidens musikkritik i Stockholm
far man en föga gynsam tanke genom en i
Ny tidning för musik 25 nov. 1854 införd,
af K(ubenso)n undertecknad »protest mot en
aldrig detaljerad och i sina totalomdömen
intetsägande, om okunnighet vittnande eller
oärlig musikalisk kritik, sådan den i de
dagliga tidningarna Aftonbladet, Dagbladet,
föst-tidningen och Svenska Tidningen för
närvarande handhafves». Protesten är mest riktad
mot A(braham) M(nnkell) i Svenska Tidningen.
I Posttidningen lär musikkritiken hafva skötts
af en viss J. N. liruhn, sedermera död på
Konradsberg.
skall veta ej var annat än bara
hvar-dagsmusik. Men jag unnar Wagner
gerna hvarje nederlag, ty jag anser ;
honom vinna en ny ära för hvarje
gång någon af hans kompositioner blir
»durchgefailen». Wagner bedömes och
fördömes af den stora allmänheten
såsom varande en förryckt fantast, men
det är dock i dagen lagt att det gifves
personer som förstå hans musik —
dessa erkänna den såsom skapelse af
snillet — och större delen af dessa
personer äro dock sjelfva erkända
snillen (t. e. Liszt, kanske Wagners i
alla afseenden största beundrare). Häraf
följer en fråga: Hvilken har rätt, den
stora allmänheten eller de stora
snillena? *
På artister har här varit god råd.
Violinisterna och pianisterna, hvaribland
Clara Schumann, ha varit särdeles goda,
— men goda sångare är det särdeles
ondt om. För en liten tid sedan
uppträdde i Conservatorium och i
Gewand-haus 3:ne syskon, en 4, en 5, en 6
år gammal — de spelade Paganinis
Capricer och Vieuxtemps’ Concerter för
3 violiner unisono. ’Men detta —
säger en tysk witzare — är ändå ett
intet, ty i nästa vecka kommer en
pianist att uppträda i Gewandhaus,
som ännu icke är född!»
Sedan vi sist såg hvarandra har jag
bevistat 52 Conserter och Spectakl.
förutom en mängd öprogramerade’
musikaliska tillställningar. Herrn ser att
jag begagnar min tid.
Jag hoppas att den svenska
opera-musiken betydligt bar förkofrat sig
sedan Kgl. Theatern förhöjt
författarearvodet — på hvilken höjd den står
här i Leipzig, bevisar denna lilla strof
ur min nya opera **. Men det är
endast när texten så fordrar, som jag
tillåter mig denna lilla »Aufschwung».
Hur står det till i Stockholm? Hur
mår min lilla mamma? Hur går det
på Mindre Theatern? Hvad lycka har
Lundgård gjort i Poises operett? Ha
några nya kompositioner blifvit synliga?
Har Gille ännu något af sitt förstånd
i behåll? Hur mår Caron? Hur mår
musiktidningen? Hvad gifves det för
theaterintriger m. m.? — Frågor hvilka
alla skola besvaras i lierrns nästa bref
till mig hvilket jag likväl hoppas få
så snart som möjligt ***.
* I ett bref till Wagner af 16 febr. 1857
säger Liszt: »Den 22 reser jag till Leipzig
för att stanna en hel vecka. »Préludes» och
»Mazeppa» uppföras i Gewandhaus torsdagen
d. 26 (till förmån för orchesterpensionsfonden),
oeh d. 28 skall jag till förmån för hr Behr
(»LandtgrefVen») dirigera en föreställning af
Tannhäuser i Leipzig, hvari Milde s sjunga
Elisabeth och Wolfram». — För öfrigt var
Tannhäuser gifven i Leipzig redan 1853,
Lohengrin 1854. Det var i Wagners friskaste
ungdomsverk som Söderman först lärde känna
denne och dä anslogs så lifligt af hans stil,
zom vi redan sett af »Harald och Anna».
** Här följer ett skämtsamt notexempel för
baryton, som gär ända upp till g2, och
pic-coluHöjt, som går upp till c6!
«»* p0jgeg operett var »God natt granne».
Caron var en Arlberg tillhörig hund.
Nu vill jag bedja herm om en tjenst
nemligen att försöka skaffa mig följande
poemer öfversatta på tysk vers — med
samma metrer och tonvigter som
finnas i de svenska. Richter har
nemligen önskat att jag skulle tillegna
honom dessa sånger, och gifva ut dem
här i Leipzig, om något sådant låter
sig göra (kompositörernas actier stå
nemligen för närvarande mycket dåligt
hos förläggarne härstädes. Härtel har
t. ex. förlorat närmare 10,000 Thal.
blott på Liszts »Simphonische
Diktungen», hvaraf högst 20 ex. äro — och
troligen under detta århundrade blifva
sålda). Men här finnes icke en katt,
som förstår ett ord svenska, mycket
mindre någon som kan förvandla svensk
poesi till tysk *.
Hälsa m:llr Lindmark och Lindahl
samt hrr Stjernström, Arnoldsohn, Gille,
Kinmanson och alla, som vilja taga
emot en hälsning från mig. — Låt
ingen obehörig läsa mitt bref **, och
glöm ej att snart besvara det. Farväl!
Bror min hälsar hjertligt. Lycka till
nya triumpher — men skona
qvinno-hjertan, akta rösten, och glöm ej vännen
Aug. Söderman ».
20. — 21. — Se 16.
22. Peer Gynt. Prolog.
Melodramatisk musik. — 144. Musik
till Peer Gynt af Ibsen,
fullständigt manuskript för röster och
piano, mycket tydligt.
Kjöben-havn 1870. — 154. Prolog och
Nr 1. Sopransolo till Peer Gynt.
Partitur. — Sist nämda
partiturfragment är ty värr det enda af detta
högst märkliga arbete, som ännu fins
qvar i partiturform (skissen fins
lyckligtvis fullständig och utkommer i
kla-verutdrag hos Elkan &. Schildknecht).
Norman säger om Peer Gynt, att »det
prydliga partituret försvann på ett
outransakligt sätt ur
manuskriptsamlingen, efterlystes offentligt och kom
lyckligtvis till rätta». Detta är dess
värre ett misstag, det är och förblir
borta. Tonsättaren sjelf sågs en vacker
dag mot slutet af sitt lif vandra ut
med partituret under armen och
återkomma tomhänd, utan att säga
någonting. Man har misstänkt att det
möjligen lemnats såsom pant för någon
skuld, och tanken har å nyo riktats
på ett olycksaligt förhållande, som
redan vidrördes på tal om Zohrab. Men
då man ingenting säkert vet, så kan
ingenting åtgöras. Emellertid vore det
ingalunda omöjligt att, såsom skett
med Hjertesorg och Svarte riddaren,
utskrifva ett partitur efter skissens
instrumentationsantydningar, som äro
tydliga, utom i n:r 3 Solveigs romans.
* De tre brefvet åtföljande poemerua äro
texterna till Hafsfrun, Rosenknoppen ocb
Jungfrun i Rosengård. Veterligen blef endast
den första försedd med tysk text, ingendera
utgifven i Tyskland. Till de båda senare
skola vi återkomma.
** Preskriptionstiden för denna önskan torde
nu få anses utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
