Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gråta, skämta eller vara allvarliga.
Han är väl i fråga om <len makt han
utöfvar på publiken den ende violinist,
som närmar sig Paganini. Saurets
bravur i öfvervinnande af alla svårigheter
är fabelaktig: specielt är hans spel
förvånausvärdt i fråga om dubbelgrepp,
terser, sexter, ocktaver, decimer och
dubbelflageotett. Så der ungefärligen
måtte den italienske violinheroen ha
spelat.
Så olika som Sarasate och Sauret
Uro såsom violinspelare, så tydligt skilja
de sig också från hvarandra i sin
kom-positionsverksamket. Sarasate
komponerar för sig och en kritiklös publik,
hans stycken äro öfverdragna med den
ytliga virtuositetens bladguld.
Musikaliskt värde eger ingen af hans
kompositioner. Ackompagnementstäminorna
till de mest triviala melodier äro
förfärligt torftiga. Sarasate tyckes i denna
punkt ha slutit »ett evigt förbund»
med tonikan och dominanten. Saurets
kompositionstalang deremot är högst
beaktansvärd och genom grundliga
studier mycket utvecklad. Sauret arbetar
för konstnärer och musiker; särdeles
kan framhållas hans båda
violinkonserter (den första utg. hos Breitkopf &
Härtel i Leipzig) och hans »Stora
Etuder» såsom mycket betydande verk.
Om han ock i sina första verk hyllade
den belgiskt-franska salongsstilen, så
ändrade de dock snart fysionomi.
Inflytandet af hans i Tyskland åtnjutna
kompositionsundervisning framträder på
ett otvifvelaktigt sätt. Han blir mera
noggrann i valet af sin melodiska
uttrycksform och pikantare i
harmoniseringen; Wagners inflytande gör sig
ofta tydligt bemärkt, synnerligast i de
nämnda båda konserterna. En särskild
förtjenst har Sauret inlagt deri, att
han icke försmått att vara verksam på
det pedagogiska och instruktiva
området i det han utgifvit åtskilliga
öfnin-gar och studier».
Till det ofvanstående vilja vi foga
några korta biografiska notiser om de
båda konstnärerna; livad Sauret
beträffar för öfrigt hänvisande till denna
tidnings årgång 1883 (n:o 4), som
innehåller porträtter af och biografier öfver
honom och pianisten Xaver Scharwenka,
hvilka då för första gången gästade
vår hufvudstad. Den anförda
uppsatsen, som egentligen har Sauret till sitt
föremål, afslutas med en något
utförligare biografi öfver honom, än livad vi
anse oss behöfva meddela vid detta
tillfälle.
Eniile Sauret är född d. 22 maj
1852 i Dun le-Roi, Depart. du Cher.
Tidigt röjde sig hos den liflige och
intelligente gossen kärlek till musiken,
synnerligast violinspelet som han
började odla vid sex års ålder. Snart
derefter kom han till konservatoriet i
Strassburg och gjorde der så snabba
och stora framsteg, att han endast 8
år gammal kunde låta höra sig på en
offentlig konsert, och detta med sådan
framgång, att en konsertresa bestämdes,
hvilken förde honom till England,
Nederländerna, syd-Tyskland Italien ooh
Frankrike. I Paris fick den unge
virtuosen, nu femtonårig, höra Charles de
Bériot, som nu blef hans lärare, till
dess han händelsevis hos honom
sammanträffade med Vieuxtemps, hvars
konstnärskap så inverkade på Sauret,
att han beslöt fortsätta sin
undervisning för denne. I harmonilära hade
han då till lärare Victorin Jonciére.
Ai- 1872 finna vi Sauret på en stor
konserttur, som under Thiers’ beskydd
företogs till förmån för dem, som
genom kriget blifvit faderlösa. I
England var han straxt derefter mycket
tillsammans med Henri Wieniawsky
och gjorde bekantskap med Maurice
Strakosch, som engagerade honom för
en amerikansk konstresa. I Newyork
sammanträffade han med Hans von
Bii-low, som föranledde honom att begifva
sig till Tyskland, der han först lät
höra sig i Leipzig på en
Gewandhaus-konsert och vann enormt bifall. Han
slog sig nu ned här och studerade
flitigt komposition under D:r Jadassolm
samt företog åtskilliga konserter. 1879
finna vi Sauret först i Berlin, der han,
straxt efter det Sarasate här tjusat
publiken, uppträdde med lysande framgång.
Här har Sauret sedan varit bosatt och
verkat i den tredubbla egenskapen af
lärare, virtuos och komponist. Han
är äfven gift med en tyska, fröken
Hotter från Rhenprovinerna.
Pablo de Sarasate är född i
Pamp-lona d. 10 mars 1844 och hans namn
lyder fullständigt: Pablo Martin
Meli-ton Sarasate y Navascues. Sarasate
var ett underban, spelade redan vid
10 års ålder på hofvet i Madrid och
erhöll af drottning Isabella en högst
dyrbar Amati-violin. Han var 1850
—59 lärjunge vid Pariskonservatoriet
och hade Alard till lärare. Redan
1857 erhöll den unge konstnären
första priset i violinklassen. Efter att
först i sitt fädernesland ha grundat
sitt rykte utsträckte han sina
konstresor till Orienten och Amerika och
besökte sedan äfven Tyskland 1870, der
han ej firade mindre triumfer, än
öfverallt annorstädes der han låtit höra
sig. För honom skref Lalo sin
violin-konsert, Max Bruch sin andra konsert
och den skotska fantasien. Den
verlds-berömde konstnären lät för en tio år
sedan höra sig här på Kgl. operan men
öfverraskades med en rätt egendomlig
och föga smickrande kritik i en af
våra tidningar, hvarpå konstnären
vände oss ryggen och lär ha förlorat
lusten att å nyo göra oss besök.
––#––
Konsten och naturen äro i alla
hänseenden skönast, då de som mest likna
hvarandra. Kant.
Melodien är all musiks början och
slut. Vischer.
FÖLJETONG.
Från Chopins ungdom.
II.
Konserten i posthuset.
Jlpl’å och då kommo berömda
konstigt närer från utlandet till Warschau
för att kou8ertera; detta uppväckte hos
Chopin begäret att höra och studera
de stoia klassiska tonsättarnes
mästerverk — något som han endast kunde
få tillfälle till i utlandets stora städer,
der ett högre konstlif herskade.
Derfor beslöto Chopins föräldrar att vid
första lägliga tillfälle låta sonen, om
också endast för några veckor, resa till
Wien eller Berlin. Tillfället erbjöd
sig snart. Ar 1828 blef professor
Jarock i af Alexander von Humboldt
inbjuden till naturforskar-kongressen i
Berlin. Nikolaus Chopin var lycklig
nog att kunna anförtro sonen Fredrik
åt en af sina bästa vänner, och för
professorn var det rätt angenämt att
få till reskamrat en så älskvärd och
begåfvad ung man. —
På hemfärden hade professor Jarocki
och Chopin till reskamrater ett par
tyska herrar, som skulle samma väg
som de. Dessas långtrådiga samspråk
om politik, ett ämne för hvilket
Chopin aldrig hyste något intresse, och
ännu mer den oupphörliga röken ur
deras pipor, hvilken Fredrik ej kunde
fördraga, blef i synnerhet för honom
mycket besvärlig. Då den ene af dessa
herrar berättade, att han rökte ända
till dess han insomnade och att han
bällre ville dö än sluta att röka, stego
Fredrik och Jarocki i kabrioletten för
att få frisk luft.
I den lilla staden. ZiiHichau
underrättade man dem att de måste vänta
en timme på hästar. Professor Jarocki
föreslog sin unge vän en spatsertur
genom den lilla staden; den turen var
emellertid snart ändad. Då de vid
återkomsten ännu icke funno några
hästar anlända, satte sig professorn ned
att äta —; posthuset var nämligen
äfven värdshus. Fredrik åter gick
likasom dragen af en magnet, in i rummet,
bredvid salen och fick se. — O under!
en flygel i den lilla staden Ziillichau.
Professor Jarocki, som knnde se dit
in genom den öppna dörren log inom
sig sjelf då Chopin öppnade
instrumentet, som till det yttre såg föga
inbjudande ut; äfven Chopin betraktade det
med tviflande tankar, men sedan han
slagit några ackord jublade han högst
öfverraskad: »O sancta Cæcilia, flygeln
är till och med stämd!»
Endast en passionerad musiker vet
hvad det vill säga, att efter en dags
resa i postvagn helt oförväntadt på en
station träffa på ett godt instrument,
som man kan spela på.
Och vår Fredrik kom nu snart con
amore i tagen att improvisera utan att
ge akt på sin omgifning. Den ene af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
