- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 9 (1889) /
35

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öl. Scen och Aria ur op.
Fiskarflickan (på sannna ark ett
preludium för Oboe).— 1(14. Scen
och Aria ur Fiskarflickan, fint
renskrifvet partitur. — Utom dessa
nummer fins till samma opera en
påbörjad körskiss, daterad SI okt. 1858,
samt fullständig handskrifven text på
vers i två akter af J. F. Kjellstrand,
hvarur framgår att pjesen rör sig om
en fiskarflicka på (»land, som
föredrager en page framför en fiskare,
hvar-för den senare spinner mordplaner mot
pagen, tills denne i det kritiska
ögonblicket räddas af ingen mindre än
»Carl Gustaf, Sveriges tronföljare»,
hvilken täckes förena de älskande.
Tvifvels utan blef ingenting mera
färdigt i musik än den omtalade arian,
hvilken sjöngs redani juni 1 Söl i Göteborg,
enligt en annons i Handelstidningen,
och utkom hos Hirsch 18ö(i för sång
och piano med förkortad riturnell,
under titeln »Hymn till natten», hvadan
läsaren sålunda sjelf kan’ öfvertyga sig
om dess klassiska ro och rent af
mo-zartiska välljud vid sidan af några
södermanska egenheter. Partituret är
det prydligaste af alla Södermans
handskrifter, skrifvet med blått bläck inom
ramar på hvarje sida af det tjocka
notpapperet från J. & F. Harwood i
London ; ehuru en smula trasigt, vore det
en verklig Leekerbisschen för en
samlare.

52. Jungfrun i rosengård,
romans i två sättningar (Ass dur,
E dur). — Sättningen i Ass synes ha
varit den första, och ämnades för
bari-ton med orkester och violoncellsolo.
I andra sättningen äro detta solo och
alla orkesterantydningar öfvergifna,
der-eruot synes denna blyertsskiss ännu
senare vara ifyld och rättad med både
bläck och rödpenna. Märkvärdigt vore
väl ock, om denna utprägladt
söder-manska harmonik med sina undersköna
förhållningar och fördubblingar skulle
oförändrad härtlyta från så tidigt
kom-positionsdatum som 17 nov. 1855,
hvilket uppgifvits för oss af förläggaren
hr Hirsch, som intagit stycket i häftet
»Sånger för en röst» bland
efterlem-nade arbeten. Dessförinnan har det
blott varit tryckt i Svenska
Familjour-naleu.

58. Rosenknoppen, romans med
obligat cello. — 167. Idem, för
sopranröst med orkester,
partitur. Göteborg 10 aug. 1855. —
Äfven denna romans koncipierades med
orkester och violoncellsolo, men blef i
olikhet med den förra, fullständigt
utförd i denna form. Den intogs äfven,
med piano, bland nyss nämda »Sånger
för en röst». Utom partitur och skiss
finnas fullständigt utskrifna stämmor,
hvaribland en coruetto piccolo i st. f.
sångstämma, hvaraf framgår att det
hela äfven utförts såsom rent
orkesterstycke. Romansen är ej så originel
som den föregående och mera i klassisk
stil. Instrumenteringen, med väl grup-

perade kontraster, pizzicati och ett
tenorhorn, som går ner till kontra fiss(!)
förefaller välklingande, utan att dock ännu
ha nått högsta mästerskapet; en egen
het är det ringa användandet af oboen,
liksom i Fiskarflickan af fagotten.

54. Anteckningar till Abbén
pjå äfventyr. — Dessa anteckningar
utgöras af en nästan fullständig,
haud-skrifven text samt skiss till några
sångnummer, daterad Göteborg 11 okt. 1859.
I Stockholm gafs komedien på Mindre
teatern *%2 1859. Södermans
åtgörande inskränker sig till »arrangement»,
enl. uppgift i hans egenhändiga
förteckning på sina arbeten.

55. Musik till Fiskaren och

sjöjungfrun eller Ronden som
millionär. — Ingen pjes med detta
namn fins upptagen vare sig i
Dahlgren eller i Södermans förteckning.
Manuskripten bestå i diverse skisser
och ett påbörjadt partitur, som bär
påskriften: »Musiken arr. af J. A.

Söderman jr.

56. Skisser till
HofvetiBibe-rac. — Denna vådevill gafs i
Stockholm redan 1847. men då med
Ahl-ströms musikarrangement. I Göteborg
gafs pjesen 1854, men annonserades
blott såsom »komedi i 1 akt med sång»,
utan namn på kompositören.
Emellertid står den på Södermans egen
förteckning upptagen bland
originalkompositioner. Blyertsskissen förråder, att
tonsättarens namn verkligen ej
förtje-nade att annonseras.

57. Namnsdagshelsning den
21 aug. 1851 af en
namnsdags-blåsare. — Fyrhändigt pianostycke,
skäligen puerilt, såsom kan gissas af
datum, men dock röjande sinne för
melodi och klang. Det är tillegnadt
en m:lle Hilda Josefina Söderholtz, hos
hvilken Söderman då ofta vistades, och
der hans talang en vacker dag
»upptäcktes» af Stjernström, som genast
engagerade honom.

58. Heidenröslein. Sånger för
en röst. — Åtta sånger med Heines
texter: »Im wunderschönen Monat Mai»,

Lieb Liebchen , »Die heilgen drei
Könige , Eutflieh mit mir», »Lehn
deine Wang», »Ich hab dieh geliebet»,
»Deine weissen Lilientinger \ »Es fiel
ein Reif in der Fruhlingsnaeht», dels
i skisser (som äfven upptaga ett par
andra fragment), dels i renskrifter med
tysk och svensk text, daterade nov.—
dec. 1856 och juni 1857. De
utkoru-mo hos Abr. Lundqvist 1859 och
anmäldes s. å. i en utförlig recension af

L. Norman i en af våra bästa
musiktidningar, den ty värr alt för
kortlif-vade »Tidning för teater och musik».
Vi anföra ur denna i det hela träffande
och uppmuntrande recension — en
välgörande motsats till Baucks ofta suäfva
och preciösa domar i »Ny tidning för
musik» — några valda utdrag. Sedan
rec. påpekat hurusom Schumann och
Franz gjort nya uppslag i den tyska
sången, fortsätter han: »Till dessa

nya åskådningssätt ansluter sig äfven
hr Söderman i sina ofvannämda sånger,
i det öfver alt ett bemödande om
karakteristik deri bemärkes, äfvensom en
högst omsorgsfull konstnärlig
utarbetning i detalj, jämte ett i allmänhet
proportionerligt förhållande mellan
sångstämman och
ackompagnementsinstru-ineutet. Denna cykel synes liafva
tillkommit under en period, då
bekantskapen med Schumanns till en del
hänförande sånger var allt för ny, för att
icke hos en fantasirik och för alt
vackert nytt emottaglig ung tonsättare
med uppenbar kallelse för
sångkomposition, som hr S. är, inverka på det
egna skapandet, hvilket senare dock
ej kan göras honom till förebråelse.
Konsthistorien lär oss huru den ena
komponisten stödt sig på den andra,
tills han förmått upparbeta sig till
sjelfständighet, och ett på likhet i
skaplynne grundadt anslutande till en god
förebild, hälst denna ligger vår tid nära,
är alltid att föredraga framför en
krystad originalitet, sådan den nu för
tiden så ofta påtimgas oss. Dess utom
fins i dessa hr S:s sånger så mycket
egendomligt, att ett urartande till
slaf-visk kopia efter originalet hos honom
icke är att befara.» Rec. varnar
derefter för att äfven imitera Schumanns
»mindre ef ter följ ans värda manér,
hvar-till han räknar stundom
otillfredsställande slutsätt, ej rätt naturliga
modulationer m. m. Detta må nu stå för
hans räkning; vår tid är alltför van
vid mycket värre harmonisk
»iiber-schwänglichkeit», för att vidare kunna
kulla Södermans harmonisering
»svulstig. Deremot kan rec. ha lätt i att
pianostämman stundom ligger något
obeqvämt, äfvensom i sin varning för
att taga alt hos Heine för allvar, äfven
der lian menar ironi. — I sjelfva
verket var det utan tvifvel med detta
hänförande sånghäfte, som den
schu-manska romantikens högsommar höll sitt
intåg i vår literatur
(Tannhäuserballa-den var då ännu ej tryckt); och det
är fast obegripligt, att våra
konsert-sångare alldeles glömt af dessa visor,
som öfverträffa nästan allt hvad i
ro-mansväg f. n. hos oss komponeras.

59 Sång af Heine. Se 58.

60. Lyckans gåfva.
Dramatisk musik i skiss med blyerts.

— Detta Hedbergs sagospel efter
Andersens »Lykkens galosker» uppfördes
å Mindre teatern °/s 1856. Hos
Dahlgren står »musik af J. A. Söderman»,
och Söderman sjelf påstår detsamma,
då han upptagit stycket bland sina
originalkompositioner. Emellertid är
det icke svårt att ur den flyktiga
skissen framleta så väl melodien till
Fredmans sång n:r 59 som till folkvisan
»Jag gick mig ut en aftonstund». Om
de öfriga fem eller sex numren möjligen
äro Södermans egna, så är likväl
alltsammans en mycket svag rutinprodukt.

61. Fyra trior för mansröster.

— 155. Mitt allt af Topelius. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1889/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free