Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skallmejor, så har jag t. ex. skrifvit
följande vers j)å efterföljande vis:
Och Walkyrian höjer fanan
I’å de fait der hou fordom var skyddande giist. —
.1 wnlkiirian höjer fanan
på de fait dår hon fordom u ar sehnddande jäsnt
ty eljest skulle de hafva sjungit så här:
skiddandc g aest, oeh det hade hitit besatt. —
Lördagen d. ’LO November.
Det har varit en nyttig dag. — På
förmiddagen var jag hos m:lle Lind och
uppgjorde icke allenast alla hennes
sång-nummer till concerten, hvilka icke blir
mindre än 9 stycken, utan äfven mottog
hennes löfte att assistera mig med
nödiga penningutgifter i och för
coneer-ten. — Hon viste mig nu äfven en
skriftlig tillåtelse från Directiouen att
sjunga på mina coucerter. — Hos henne
var jag från kl. 10 till 12 f. in.
hvar-efter jag gick till Hofrådet Esperstedt
för att begära tillåtelse och få begagna
Schauspilhaus salen, hvilken jag erhåller
mot vilkor att dessförinnan erlägga 75
Thaier, hvilka jag skall gå till m:lle
Lind om måndag för att få, och sedan
skall det gå som en dans. — Alla
hennes sånger har jag på eftermiddagen
arrangerat för Orkester och nu återstår
blott att utskrifva stämmorna dertill. —
Ehuru salen rymmer 1500 personer,
så tillåter den förbannade polisen icke
att inan får sälja mer än 900 biljetter,
det är ju skamligt i högsta grad,
orsaken är den att polisen fruktar för
någon olyckshändelse och för
trängsel — det kan vara rätt nog, men
halfva salen står emellertid tom. —
Söndagen d. SO Nvember.
I dag är ingenting mera att omnämna,
än att jag sett Friskytten på Operan,
och det kan också va a nog för en dag,
ehuru jag ej plottrar bort ett par sidor
i och för beskrifningen härom, likasom
jag gjorde för Catharina Cornaro, Dock
får jag säga, att jag haft en obeskriflig
njutning att höra denna gudomliga
musik, utförd på ett sätt, som ej
lämnar något öfrigt att önska; många
skiljakligheter i afseende på tempo här
och i Stockholm anmärkte jag —
Ca-pellmästar Berwald tager i allmänhet
allt för hastigt tempo, och må följande,
tjena som bevis: nur Friskytten gifves
1 Stockholm, tages vanligtvis en fö”pjes
till den, och hela spektaklet går dock
på 3 timmar och knappt det en gång. -—
Här gick Friskytten ensam på 3 timmar
och man kunde knappast räkna några
Entreakter; de voro högst korta; detta
torde tillräckligt bevisa, att tempos
tagas långsammare. — Dekorationen uti
2 akten uti vargklyftan med sina
trollerier var här uppsatt med en
fulländning, som var förvånande. — Vid
de särskildta kulornas stopning såg
man saker, som voro hiskeliga — här
krälade ormar och ödlor m. m. öfver
teatern, hiskliga spöken uppstego ur
jorden och försvunno eller förminskade
sig, på hvad sätt var ej möjligt att
komma under fund med. När den vilda
jagten skulle komma, så var det icke
såsom i Stockholm, en benrangelshär,
som drogs fram öfver teatern, utan
man såg den komma upp i luften, der
molnen biblade sig till bcnrangelsjägare
som med sina benrangelshundar jagade
benrangelsvilddjur, och det hela var
eldrödt och genomskinligt. — Deremot
voro alla de öfriga dekorationerna,
såsom familjesalen, Agathas kammare m.
m. tarfliga, och ej jemförliga med dem
uti Stockholm. — Vare detta nog sagt
om Friskytten, och härmed hafva vi
äfven sagt allt hvad som kominer att
sägas om november månad. Den har,
i det hela taget varit en usel månad,
ty den har icke inbringat någon enda
stvfver, och icke ett enda bref
hemifrån, hvilket jag dock borde kunnat
påräkna. — De börja nu att känna
igen mig på posten och bara jag visar
mig vid luckan, så får jag samma svar,
som Dahlqvist och Stjernström fingo,
neml. keine Brief!! — Farväl således
du lumpna, sysslolösa, penningfattiga,
mellanåt-trefliga, dessemellan-otrefliga
och sumpiga, samt hårdlifvade månad!
Jag hoppas att vi nästa gång skola
träffas i gamla Sverige, och väntar af
dig, att du, för gammal bekantskaps
skull, ej möter mig med sur min,
såsom du gjorde denna gången, då du
mötte mig mellan Calrnar och Ystad,
i sällskap med en hop vandrande,
sjösjuka kamrater. När du träffar bror
din, Oktober, så helsa honom så myc- j
ket ifrån mig och tacka honom för
lians treHiga sällskap från Stockholm,
samt önska honom lycksam resa och
bed honom icke förkyla sig uuder
vägen. — Nu punkt och sedan sliingen.
Måndagen den 1 december.
Oscarsdagen i Sverige — här har
den ett annat namn, jag mins ej livad
— dock för mig är det Oscarsdagen,
således får jag rimma med Askenboms
vers:
I’å denna dagen
Af fröjd betagen
Förutan krus
I detta lins
Af glädjerus,
annat rus kominer naturligtvis ej ifråga,
så vida jag ej skulle slutligen blifva
så nykter, att vatten kunde rusa mig.
Det starkaste jag nu förtär är snus
och detta kan ej gerna rusa,
isynnerhet då man är så van att förtära det,
som jag är. Men nu måste vi icke
uppehålla oss med småsaker. Kl. 10
var jag hos rndle Lind för att bedja
henne assistera mig med de 80 thaier,
som måste i förskott erläggas för
salen och till orkesterns pensionskassa,
men hon hade ej några penningar inne,
utan lofvade inig bestämdt att få i
morgon förmiddag. Emellertid gingo vi
igenom hennes solostycken, som jag
nu arrangerat för orkester och
hvarmed hon var högst belåten. Hon
behöll det reglementet, som jag fick af
teaterintendenten, och som innehöll den
punkten, att jag ej finge till min
konsert sälja mer än 900 biljetter; hon
ämnade taga det med sig till
intendenten och försöka att gräla sig till
åtminstone så mycket som 300 biljetter,
så att jag möjligtvis kunde få sälja
1200 stycken, får se hur det ville
lyckas för den hederliga Hickan. Hon
svor ordentligt öfver de intriganta
Tyskarno. Under det vi höllo på att
språkas vid, anmältes en främmande,
hvars namn jag ej riktigt hörde, och
in trädde en spänslig man, som
tycktes vara omkring 40 år, med knollrigt
hår och något magerlagdt ansigte men
dock frisk liv, han gjorde en mycket
djup kompliment för Jenny och en
dito dock mindre djup för mig,
hvorefter m:lle Lind presenterade oss för
hvarandra, och jag kan icke neka att
det klack i mitt innersta, när jag hörde
mannens namn, som var Mendelsnhn
Barthold//; således stod jag ansigte mot
ansigte med Europas troligtvis störste
kompositör; man kan således föreställa
sig mitt läge eller rättare sagt min
ståndpunkt, ty jag stod just i ordning
att gå min väg med hatten under
armen. Hau yttrade några ord om sin
fägnad att göra bekantskap med min
nordiska folkmusik, hvarefter jag tog
mod till mig och yttrade (på min
obegripliga tyska) min tillfredsställelse att
få göra personlig bekantskap med en
man, hvilken jag redan förut i hans
härliga skapelser kände. Nu hade jag
gerna velat qvarstanna, men jag hade
gunås redan tagit afsked af m:lle Lind
och det passade sig således ej att
längre uppskjuta mitt aftågande, som också
straxt derpå försiggick. Ja, det är en
föresatts, som jag skall hålla, nemligen
att så snart jag gifvit min första
konsert, så tar jag mig en student, som
skall lära mig tyskan, så att jag med
mera lätthet kan tala språket, och
sedan skall jag uppsöka och göra
bekantskap med alla musikaliska
storheter som finnas här i staden, och de
äro icke få, neml. Mendelsohn,
Npon-tini, Meyerbeer m. fl., som jag nu ej
har tid att uppräkna. Jag skall visa
dem mina kompositioner och utbedja
mig deras yttrande öfver dem, och
utfaller detta icke till min fördel, så ger
jag fan all komposition och sträfvar
att kunna arbeta upp mig till en
skicklig kormästare — kormästare ja, så
heter den nya hoppets stjerna, som
uppstigit på min horisont. Lyse den
med aldrig fördunklad glans! — —
Lördagen den 13 dcc.
Repetitionen med min nordiska
musik började kl. 9. 1 :sta numren som
repeterades, mötte många hinder, ty dels
voro noterna, genom den sakramentska
bokbindarens förvållande, så otydliga,
att violinisterna genast började med
att göra anmärkningar deröfver, ja till
och med gingo så långt, att de
knappast ville åtaga sig att spela dem, och
hade icke lyckligtvis kapellmästaren
Taubert varit närvarande, så Gud vet
hur det hade gått, men han språkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
