Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge och väl med dem, och slutligen
fingo vi ändtligen börja, men nu mötte
hindret n:o 2, neml. de särskildta
repriserna, ty stämmorna voro olika
ut-skrifna, en följd utaf, att jag
utskrif-vit dem på olika tider, hvilket haft
den följd att jag ej kommit ihåg från
den ena gången till den andra, hur jag
tecknat omtagningarne; emellertid
hjelp-te vi upp saken dermed att vi
öfver-onskommo derom, att jag skulle vända
mig om för livarje gång ett stycke
skulle sluta och ett annat börja,
hvarpå vi fingo det att gå ihop. Denna
fördömda n:o 2, Svenska Folkdansar,
gingo vi således igenom icke mindre
än fyra gånger för att blifva
hemmastadda med dem. De öfriga sakerna
voro ordentligen utskrifua och gingo
derför lättare. M:lle Linds
solonummer genoingingos derefter och gingo
bra och slogo särdeles an. Madame
Birch-Pfeiffer var närvarande vid
repetitionen och var särdeles trakterad.
Karlkörerna gingo äfven temligen bra
på repetitionen, men så mycket
observerade jag, att orkestersakerna ej här
gjorde någon furore och fruktade
således för koncerten. Mamsell Lind var
högst missbelåten, att jag ej hade
tagit större orkester än fyra i hvarje
violinstämma, samt att kören bestod
endast af 8 personer, och jag får
med-gifva, att det var högst tarfligt, men
här hade snålheten bedragit visheten;
nu kunde det emellertid icke hjelpas.
Kapellmästaren Taubert erbjöd sig att
på concerten hålla sig uti orkestern
för att hjelpa mig — och detta
behöf-des också i sanning, ty det var
mycket svårt för mig, att så litet
hemmastadd uti språket som jag är kunna
fullkomligt reda mig. Från
repetitionen gick jag i sällskap med mag.
Carl-berg att äta middag samt dricka kaffe.
Sedan var det tid att gå hem och raka,
tvätta och kliida sig samt i ro tänka
öfver allt som skulle göras på
concerten m. m. Kl. V*6 gick jag upp till
salen.
Concerten. Småningom började
orkestern och publiken att infinna sig,
min oro ökades i samma mon, som
tiden till begynnelsen närmade sig,
slutligen kom Taubert, hans närvaro
och tröstande ord lugnade mig dock
något. Efter honom kom m:lle lund,
och medan vi tre liöllo på att orera
derinne uti ett rum innanför
concert-salen, så kom kapelldräugen och
an-mälte, att kungen var redan kommen,
och nu var det ingen tid längre att
prata, utan jag måste skynda mig ut
för att göra den öfliga bugningen och
derefter började första numren, som
verkligen gick ganska bra, men ingen
applåd följde. Detta, så obetydligt i
sig sjelft, gjorde mig dock betydligt
nedstämd. Härpå följde sångqvartetter
8 stycken och nu vankades dock en
applåd. Nu inträdde nr.llc Lind,
under en skallande applåd och började
sina tre första visor under ett allmänt
jubel. Så skedde hvarje gång hon
sjöng, och Dalpolskan måste hon sjunga
da capo. Orkestersakerna tror jag allt
voro omtyckta, ehuru icke
applådisse-menter vankades till mera än min
första polsksamling. Måndagens
tidningar skola väl underrätta publiken om
den varit belåten med dem eller icke.
Hvad som emellertid är säkert, är att
jag vågar hoppas att publiken oj hade
skäl att vara missbelåten med sin
afton, ehuru jag tar för afgjordt att en
konsert, bestående af bara nordisk
folkmusik, ej lärer gå en gång till, såvida
icke folket går för m:lle Linds skull.
Jag ämnar således, i fall jag skulle
komma att gifva ännu en konsert, att
på densamma gifva egna kompositioner
samt något litet af nordisk folkmusik
och jag tror detta skall mera slå an,
ty nordiska visorna kunna ej hafva
något särdeles intresse för tyskar —
helst de flesta melodierna gå uti moll,
och detta är tyskarnes fasa. —––––
Söndagen den 14 Dcc.
Det har sitt stora agrement med sig,
att på en främmande ort träffa sina
landsmän, synnerligen om dessa äro
trefliga och umgängsamme, men uti
detta agrement ligger dock ett
desagre-ment, neml. man glömmer allt det lilla
af det främmande språket man
möjligtvis kunnat inhämta, ty nu vill man
blott tala det kära modersmålet. Nu
har jag under hela tre dagars tid ej
talat två tyska ord, utan blott svenska,
ty under hela denna tid har jag
nm-gått. blott med landsmän. I dag har
jag varit på operan och sett Stradella,
för hvilken jag framdeles då tiden bättre
medgifver skall redogöra, ty efter min
hemkomst från detta nöjet, väntade
mig ett ännu större, neml. läsning af
svenska tidningar, livilka svenska
ministern på aftonen hade haft den
utmärkta godheten att skicka mig, och
detta har nu sysselsatt mig halfva
natten. Efter som klockan nu är 2 på
morgonen, så nödgas jag inskränka min
redogörelse för denna dagen till endast
en enda märkvärdighet, neml. den, att
jag på eftermiddagen hade det utmärkta
nöjet att ifrån h. m:t emottaga 20
fredriksdorer, hvaröfver jag lemnat åt
budet ett tacksamt qvitto, adresserat
till hans majestät i egen hög person.
Ett ganska vackert honorariuin på 200
rdr b: ko svenska penningar.
Lördagen den 3 Jan.
I dag har jag varit hos nr.lle Lind
och språkat länge med henne, och
följden blir troligtvis, att jag snart reser
till Sverige tillbaka, ty hon skall sjelf
gifva en konsert med det snaraste och
ämnar då begagna de folkvisor, som
hon fått af mig, och livilka hon
benämner sina, dock detta gör egentligen
ingenting, jag kan lätt förskaffa mig
andra igen. Emellertid är det ganska
förargligt att jag ej kunde få gifva
mina egna kompositioner härstädes.
Förmodligen har Kellstabs sista ord
uti recensionen öfver min konsert,
kommit henne på den idéen att resa på
nordisk folkmusik, ty hon yttrade att
hon ämnar snart resa härifrån. Nu
gissar jag att hon med den förut
omnämnda spottstyfvern ämnar sätta
härvarande teaterdirektion i förlägenhet
och helt tvärt bryta sitt kontrakt. Nu
kan jag således få tillfredsställa min
böjelse att resa hem, då jag rimligtvis
ej mera kan uträtta härstädes. I
morgon skall jag noga göra mig
underrättad, hvilken väg jag för billigaste
priset kan resa hem, antingen öfver
Stral-sund eller Hamburg.
En anmälan af den blifvande
Ahl-strömska koncerten hade åtta dagar
förut varit synlig i Voss. Zeitung,
författad af Ludv. Rellstab, som bl. a.
skrifver följande: »En ganska
egendomlig, intressant, i hög grad fängslande
musikalisk underhållning är snart att
förvänta. Det är bekant hur rikt
Sverige är på sköna folkvisor och
folkmelodier. En svensk musiker, hr
Ahl-ström, kommer innan kort att på en
koncert låta höra ett urval af dem,
dels för orkester, dels för mansröster
och dels för solosång, denna öfvertagen
af fräul. Lind. Det är kändt hvilken
tjusningsmakt denna svenska sångerska
utöfvar med föredrag af svenska
sånger».
Då det torde kunna intressera våra
läsare att känna det fullständiga
programmet till denna på sitt sätt
märkliga svenska koncert i den tyska
hufvud-staden intaga vi här detsamma:
Första afdelningen: 1. Svenska
nationaldanser, samlade och arrangerade
för orkester af konsertgif varen. 2.
Svenska folksånger för manskör — tysk
text. o. Sv. folksånger: a. fr.
Vester-götland, b. fr. Södermanland, c. fr.
Uppland, föredragna af fräul. Lind med
orkester. 4. Sv. bonddanser för
orkester. 3. Sv. folksånger för kör —
tysk text. — Andra afdelningen: 6.
Sv. folkspel (Volks-spiele) för orkester.
7. Sv. folksånger, föredragna af fräul.
Lind, med orkester. 8. Studentsånger
från Uppsala, körer — svenk text. 9.
Sv. Bonddanser för orkester. 10 Sv.
folksånger, föredragna af fräul. Lind,
med orkester: a. från Gotland, b.
»Schäferlied» från Norge, c. från
Norrland. — Priset var 1 thaler 15 Sgr.
föl- numrerad plats.
––#––
Pianot.
Historik öfver dess uppkomst, samt om
utvesk-lingen af stilen oeh tekniken för detta
instrument.
II.
Utveckling äf stilen och tekniken
(Forts, fr n:o 6)
Pianoteknikens historia omfattar tre
opoker. Den första begynner med
bildandet af en egen, ifrån den herskande
strängt kontrapunktiska och kyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
