Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma naivitet, här kanske tillsatta
med en dosis minauderi, en liten
medveten behagsjuka, som ieke illa klädde
den skälmska Rosina, naturbarnet Betli
och den vid galanteriets finaste
blomsterspråk uppfostrade Margareta af
Valois — sådan hon framställes i Scribes
text till »Hugenotterna». Hennes
Adi-na, den koketta arrendatorskan i
»Kärleksdrycken», var dock den af hennes
framställningar, i hvilken hon vann det
mesta bifallet och längst bibehöll sig
i publikens ynnest. När denna
Doni-zettis glada och lifliga operabutfa den
1 2 okt. 1 <840 för första gången gick
öfver den svenska scenen, tillvann den
sig genast ett jublande bifall, och då
den tjugusexåriga sångerskan, som
tillika med Gunther-Nemorino,
Dannström-Belcor och Belletti-Dulcamara utförde
densamma, kunde med godt samvete
taga åt sig en ansenlig del af det
allmänna bifallet.
Hennes röst var, som redan är sagdt,
icke stor, men den var särdeles böjlig,
mjuk och välklingande och så väl
skolad, att hon utan ansträngning kunde
som en lek drilla fram det svåraste
koloraturparti, och en sak, som der
vid lag icke är det minst vigtiga : hon
kunde utföra detta med det mest
behagliga leende och utan de ofta
vanställande grimaser, hvarmed så mången
sångerska annars beledsagar de djerfva
böjningarna, och som ohjelpligt förstör
intrycket af situationen och
känslostämningen för ögonblicket, i det
åskådarens illusion säras och förstöres
derfor att han ser ansträngningarna
under masken.
Adinas bekanta kavatina:
»Några halft förstulna blickar
Dem en ungersven man skickar,
Några miner, ömma ljufva,
Lätt förmå att honom kufva, etc.,
med hvilket skalkaktigt behag, med
hvilken lätt och lekande betoning sjöngs
den ej af Mathilda Gelhaar! och när
hon sedan med handen skälmaktigt
tryckt mot hjertat qvittrade:
»Ty min blick är kärleksdrycken
Och receptet har jag här!»
så trodde man henne obetingadt, och
illusionen hos den förtjuste åskådaren
var fullständig.
En annan af hennes roler var
Annas i »Friskytten», och äfven i denna
inlade hon det glada skalkaktiga
behag, som var henne medfödt, och som
alltid stod henne till buds. Hon var
icke mångsidig, det är sant, men inom
det område som hon beherskade, det
naiva, det glada och graciösa, var hon
en god och särdeles användbar samt
äfven mycket använd artist, som
derfor inlagt stora förtjeuster om vår
lyriska scen.
Förutom ofvannämnda roler dem hon
utfört, kunna vi anföra Isabella i
»Robert», Camilla i »Zampa», Zerlina i
»Don Juan» och i »Fra Diavolo»,
Isabella i »Duellen», Clorinda i »Cendril-
I lon», Clara i »Fiskarstugan» m. fl.
mindre partier.
Mathilda Ficker ingick den 10 okt.
183(5 äktenskap med oboisten i
liofka-pellet F. O. Gelhaar, som före henne
afled i jan. 188(5. Af deras barn lefva
ännu en son och två döttrar, af hvilka
den äldsta, Wilhelmina, länge var en
prydnad för vår lyriska scen och den
yngsta, hon likasom den äldre systern
gift, äfven gjort sig känd såsom en
behaglig sångerska då hon biträdt
vid offentliga konserter. År 1837
utnämndes Mathilda Gelhaar till
hofsån-gerska och var i egenskap af sådan
ofta inbjuden till Carl XIV Johans hof.
•Såsom vi nämnde i föregående
nummer, slutade hon sina dagar härstädes
den 24 sistlidne april.
Teaterfrågan löst.
Till allmän fäguad för konstens och
bildningens vänner i vårt land har
denna svårlösta fråga afgjorts genom
riksdagens bifall till k. m:ts proposition
i ämnet och i enlighet med
statsutskottets förslag, hvarigenom det bekanta
byggnadskonsortiets förslag blifvit
antaget. Andra kammarens bifall härtill
gafs d. 4 d:s med 123 röster mot 86;
första kammarens fyra dagar senare
utan votering; vi ha i föregående
nummer redogjort för sjelfva förslaget-
Debatten i 1 :sta kammaren var helt kort. Hr
Forssell, som började densamma, yrkade
endast borttagandet af vilkoret att full
säkerhet skulle finnas att
teaterverksamheten ej komme att bedrifvas för
statens räkning innan kontrakt
under-[ tecknades med konsortiet, ett vilkor
som han ansåg omöjligt att uppfylla.
Herr Reutersvärd instämde häri men
ansåg tillika att frågans fall för det
vilkorets skull ej borde riskeras. Hr
Ehrenheim visade att vilkoret alls icke
är så omöjligt, och då finansministern
tillkännagaf, att han ej fann hinder för
att tillstyka k. m:ts bifall till
riksdagens beslut, om det utföll enligt
statsutskottets hemställan, var kammarens
beslut gifvet. — I andra kammaren hade
herr N. Petersson i Runtorp reserverat
sig och yrkade för närvarande afslag
på utskottets hemställan. Han fann
frågan nu blott framkommen i halft
skick till riksdagen. »Byggnadsfrågan
hade goda utsigter, men hvem skulle
bli principal för teaterverksamheten?
Riksdagen vill ej ha teatern som
statsinstitution, men här är detta stäldt på
framtiden. Skall det fortfarande vara
en kgl. opera, ja då vilja vi se
principalen ». En stor opera trodde han
ej kunde bära sig i Sverige; man
borde vänta ett år tills frågan om
principalen är utredd! En liten god
opera kan gå i hop men dä är nog med
en ombyggnad. Med honom instämde
hr Jansson i Krakerud. Han hade
varit och sett »Vermländingare» och haft
glädje af det men kunde omöjligt finna
att folket i landsorten bort bekosta
detta hans nöje. »Jag hade roligt och
då borde jag sjelf betala». Hrr
Lytt-kens och Björkman påstodo att det är
få anslag som väcka sådan motvilja
hos folket på landsbygden» som
teateranslaget; röstade för rent afslag.
Till samma beslut kommo hrr Ollas A.
Erikson, Truedsson, Jönsson i Mårarp,
Andersson i Löfhult, Göransson, Bruse,
Tysk, Larsson i Berga, Petersson i
Brystorp, O. Erickson i Bjersberg,
Svensson i Rydaholm m. fl. Hr Nilsson i
Kägla, klagade att man nu vill
upprif-va fjolbeslutet, »som gjorde oss qvitt
teatern. Stockholm må underhålla sin
teater sjelfs. För teaterns bästa
talade som vanligt med värme och
öfver-tygande skäl hrr Billing och Nyström.
Bifall till förslaget yrkades äfven af
A. Petersson i Hasselstad, som
påpekade att det nu ej var fråga att göra
teatern till statsinstituion utan blott att
lemna årsbidrag, hr A. P. Danielson
som ansåg detta förslag vara det
billigaste sätt hvarpå man för närvarande
kan komma från saken. Till och med
kyrkoh. Redelius — som vid förra
riksdagen motionerade om teateranslagets
uppliäfvande — gaf nu sin röst åt
bifall till utskottsförslaget. Ännu ett pur
märkligare anföranden här må relateras.
Hr Billing vände sig mot de »absolut
rena», yttrande: »Det s. k. folket
bakom deras rygg känna de ej;
kanske nästa generation tänker annorlunda.
Tusentals menn iskor hemta sin
hufvud-sakliga bildning från pressen och
te-atrarne; detta är ett faktum, och det
är kortsynt att bara tänka på hur man
tycker det borde vara.
Mönsterteatrar-ne böra derför vara betryggande för
samhällets rena utveckling. Kgl. m:t.
riksdagen, stadsfullmäktige och
allmänheten måste alla vara med för en
lycklig lösning; de äro det i föreliggande
förslag. Sällan eller aldrig har
riksdagen fått så goda garantier». Herr
Jönsson i Måsarp yttrade till genmäle
mot hr Billing: »jag medger gerna att
vi kunna behöfva upplysning. Men
kan det vara en utmärkt
bildningsanstalt, som måste stängas, då en
furstlig person dör? Man borde ju då ej
ge lustspel, men sorgespel voro
passande. Teatern kallas ju också ett
spektakel i tidningarne och inställes när
en af spektakelmakarne är sjuk».
—Oppositionen mot bifallet är verkligen »ett
spektakel» men mera »sorgspel» än
»lustspel» då man nu och flere gånger
förut sett huru skeft
teaterantagonisterna döma i en fråga, h vars verkliga vigt
och betydelse de uppenbart visa sig
icke begripa. Det af så många
återupptagna argumentet att »folket på
landsbygden» har motvilja mot teatern
är både falskt och enfaldigt. Falskt,
emedan den bildade delen af folket på
landsbygden (om de ej tillhöra
pietis-terna) bestämdt icke är emot
understödjandet af landets första scen, och
enfaldigt i det afseende, att man vill göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
