Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dageu, nu då hela verldens
uppmärksamhet är riktad på verldsstaden
vid Seinen.
Och dermed låter jag honom taga
till ordet.
* * *
»På hösten 188(5 —jag var då
au-stäld vid tyska operan i Rotterdam
tick jag ett bref från den berömde
musikern Charles Lamoureux i Paris,
med förfrågan om jag skulle vara
hugad att på våren året derpå i Paris
sjunga kungens parti i Lohengriu’,*) en
roll i hvilken Lamoureux några år förut
hade hört mig på italienska operan i
London. Han sk ref vidare i sitt bref
att om jag reflekterade på anbudet, så
önskade han att jag snarast möjligt
måtte komma till Paris för att träffa
närmare aftal med honom.
Jag efterkom hans önskan och
be-gaf mig en af de första dagarne af
december till den franska
hufvudsta-den, sedan jag dock först af
svensknorske generalkonsuln i Amsterdam
Egidius förskaffat mig ett pass, som
legitimerade mig som sujet suédois
(svensk undersåte).**) I Paris blefjng
på det vänligaste emottageu af den
berömde orkesteranföraren och
häu-gifne waguerentusiasten Lamoureux.
Efter några korta preliminärer
anhöll han att jag måtte sjunga något
för honom. Detta skedde med den
framgång att Lamoureux utropade:
• Alt! votts étes mou roi!» (Ni är den
konung jag söker!). Han uttryckte
vidare sin belåtenhet öfver lättheten,
hvarmed jag behandlade franska
språket och frågade till slut litet
hemlighetsfullt: vons n’étes pas PrussienI
(»Ni är väl inte preussare?»). Jag
skyndade att taga fram mitt pass, och
dermed voro alla nationella
betänkligheter undanröjda. Det blef
öfverens-komrnet att jag redan samma d*g på
eftermiddagen skulle sjunga med
orkester i den stora Edeuteatern, å
hvil-keus scen »Lohengriu» skulle göra sin
debut i Paris. Lamoureux ville
nem-ligen öfvertyga sig om min röst räckte
till för den stora lokalen. Profvet
utföll gyns: mt, och L. och hela orkestern
applåderade.
Jag underskref härpå kontraktet,
enligt hvilket jag under april 1887 skulle ,
kreera kungen i »Lohengriu» mot ett
honorar af 8,000 francs för 10
representationer. Redan dagen derpå hade le
Eigaro en notis om mitt engagement.
»Hr Behreus» — tillade tidningen ar- i
tigt-—-»en landsman till fru Christine
Nilsson, är i besittning af en af de
vackraste basröster». Jag återvände
till Rotterdam, der jag hade min verk-
*) Endast en opera at Wagner hade förut
gifvits i Paris, neniligen »Tanuhäuser», under
tonsättarens egen ledning, men den blef
ut-hvisslad och gick blott denna enda gång.
* *) Behrens åtnjuter fortfarande svensk med-
borgarrätt; han är född i Braunsehweig.
samhet, lärde mig roleu på frauska och
inträffade så åter i Paris den 1 april
LSS7.
Repetitionerna på scenen togo sin
början redan samma dag. Ehuru jag
varit med om »Loheugrins» uppförande
såväl i Berlin som i London, så
öfver-raskades jag dock af de storartade
sceniska och dekorativa anordningerne här
samt de förträffliga körerna. Blund
solisterna utmärkte sig främst Ernest ran
Dyrk, en ung talangfull belgare, med
en präktig stämma och en
utomordentligt tilltalande apparition. Han skulle
sjunga Lohengriu (han har sedermera
med stor framgång ut fört Parsi fals parti i
Baireuth). Repetitionerna fortgingo med
största ifver både för- och
eftermiddagar, ja, måugen gång till sent inpå
natten. Lamoureux var som i sjunde
himmelen och don lille korpulente
mannen riktigt strålade af förtjusning när
han tick svänga sin låuga taktpinne
till Wagners herrliga musik.
Operan skulle, så var åtminstone
ursprungligen bestäindt, gå af stapeln den
16 april, men genom alltför minutiösa
repetitioner blef premieren allt mer och
mer framskjuten. Meu detta blef
operans olycka. Ty när man hunnit in i
medlet af april inträffade på
fransk-tyska gränsen den ledsamma affären
med Schnebele, hvarigenom antipatierna
mot Tyskland fmgo ny näring. I
Paris betraktade snan denna affär snart
sagdt som en casus belli.
Snart började i revanchepressen
energiska stämmor höja sig mot Lamoureux,
hvilken vore nog obetänksam och glömsk
af kärlek till den nation som fostrat
honom att vilja på en fransk scen,
i hjertat af Frankrike framföra ett
verk af en man, som om fransmännen
fält ett sådant uttryck som att de voro
une nation des singes (en nation af apor.)
Tonen i rcvaucbepresseu blef för hvarje
dug hetare och fieudtligare mot
La-moureux. Man kallade honom förrädare,
fosterlandstiende, Prussien etc.
Situationen vardt allt mera kritisk.
Jag för min del var fullt och fast
öfvertygad om att det skulle komma
till våldsamma uppträden, derest
»Lo-heugrin» verkligen blefve uppförd.
Men Lamoureux var icke den som
tappade modet. Han ville icke vika en
tumsbredd från det mål han satt sig
före. Man hade nu hunnit så långt
som till generalrepetitioner i kostym.
Efter eu af dem kom Lamoureux till
mig, omfamnade mig och uttryckte sin
tillfredsställelse öfver mina prestationer,
men yttrade tillika sina betänkligheter
öfver mitt starkt prononcerade
ger-maniska yttre, sftrskildt min peruk och
mitt skägg, som begge voro blonda.
Han vidhöll sitt påstående med så
mycken bestämdhet att jag, efter långa
debatter, beslöt att afstå från min
kon-traktsenliga rätt att sjunga på
premieren. Efter att ha varit med om
inalles 27 repetitioner S3’ntes mig detta
steg vara mycket hårdt.
Men jag ville verkligen icke för min
del blifva orsak till några slags
demonstrationer. Och så fogade jag mig
i omständigheternas tvång. Dock
träffade jag aftal om att sjunga vid andra
föreställningen samt att ensam utföra
Kung Henriks parti i London, dit
Lamoureux ämnade sig efter
Paris-se-jouren.
L:s betänkligheter mot min germanske
kung hade emellertid närmast
framkallats af påtryckningar från ett visst
håll inom Parispresseu. Tidningen
Revanche serverade nemligen en vacker
morgon sina läsare följaudo lilla
godbit: »I Paris uppehåller sig för när-
varande en tysk operasångare vid
namn Behreus. Han har t.jenat i
preussiska arméen under 1870—71 årskrig.
Han var en bland dem som vid
stormningen af Mont-Valérien först kom in i
den franska hufvudstaden jemte en
kohort germanska barbarer. Här i
Paris har han uppehållit sig under
loppet af flere år i egenskap af besoldud
spion i den preussiska regeringens tjenst.
Tack vare den mångåriga vistelsen här
har han lyckats tillegna sig en viss
ledighet i det frauska uttalet, som på
intet sätt förråder det barbariska
ursprunget» etc. etc. Hvilka slags
rekommendationer och reflexioner
angående mitt tillämnade uppträdande som
bifogades i denna »bomb»-notis låter sig
lättare tänkas än beskrifvas. . .
Jag skyndade naturligtvis genast
upp till Revanches redaktion och
legitimerade mig som svensk medborgare.
Ett beriktigaude inflöt dageu derpå —
spetsigt nog mod det tillägget att man
måste beklaga den svenske sångaren
att ha åtagit sig en för parisarue så
ytterst osympatisk uppgift som kungen
i »Lohcngrin».
Jag brukade dagligen intaga mina
forfriskningar i Café de la paix, place
de 1’Opera, och der blef jag snart en
ganska känd person. Mer än en gång
hörde jag hviskas vid mitt inträde i
lokalen: Voilit le roi! (»Se der kom-
mer kungen!») Sednare, när det blef
bekant att jag icke skulle sjunga vid
premieren, kallade man mig skämtsamt
le roi en exile (»kungen i landsflykt»)
Hade jag sålunda ingenting att
beklaga mig öfver min vistelse å
nyss-uämda café, så blef jag deremot
föremål för ett verkligt brutalt angrepp å
ett annat förfriskningsställe Café
Cha-teau d’un. Jag hade kommit dit en
qväll med ett par fransmän och en i
Paris bosatt svensk korrespondent till
ett stockholmsblad. Vi drueko herrligt
Miinchen-öl och voro i den gladaste
stämning, talade franska, men äfveu
ett och annat ord svenska. Vi hade
länge blifvit beskådade af några
franske herrar i vårt grannskap, då
svensken frågade mig om jag ville taga
ännu ett glas. Jag besvarade hans
fråga med ett högljud t »Ja».
Detta blef signalen till en betänklig
demonstration. Do nyss nämda obser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
