Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundrare, nch blef hans elev både i
pianospelning och kompositionslåra.
Kritiken hade ock på ett otillbörligt
sätt utlåtit sig oni hans kompositioner
— ända till och med i Leipzig, der
hos Breitkopf och Härtel den bekanta
Allgemeine Musikal. Zeitung börjat
(1708) att utgifvas. I medvetenhet af
sin begåfning var dock B. för dess
insinuanta omdömen känslolös och
likgiltig. Ilan skref till Hoffmeister, sin
förläggare i Leipzig derom: »Låt dem
blott tala, de skola visst icke genom
sitt prat göra någon odödlig, så visst
som de icke heller skola frånrifva
någon den odödlighet, som är honom af
Apollo beskärd.»
Hvad Beethovens förhållande till sin
samtids fiuntimmer beträffar, säger
We-geler om honom, att lian de tre första
åren af sitt uppehåll i Wien gjorde
eröfringar, som för mången Adonis
skulle hafva varit, »om icke omöjliga,
dock så mycket svårare eller mera
kinkiga.» ISoin hans musik var det mest
energiska uttryck för djupt rörande
själsstämningar, i följd af hans
olyckliga b..rndoins- och ungdomstid i Bonn,
så hade han sjelf ock ett oändligt
känslofullt, lättfängdt gemyt, som
nästan aldrig var utan ett och annat
romantiskt svärmeri, om än oftast af
öf-vergåendo natur. I Bonn hade han
efter hvartannat varit förtjust i
åtskilliga ungmor, dock utan något
allvarligt närmande. I Wien träffade han
ett par år efter sin ankomst på en
gammal familjebekantskap från Bonn,
den unga, vackra och talangfulla
fröken Magdalena WUlmann, som gästade
Wien som resande sångerska och biet
anstäld vid Hofoperan. Han förnyade
bekantskapen, och friade kort efter,
men tick korgen — efter hvad hennes
kusin sedan berättade — »för det han
var så ful, stygg och halft förryckt.»
Det sista bör man dock förstå med
förbehåll. Hon gifte sig sedermera med
en viss Galvani, som dog i-edau 1802.
En annan musikalisk dam, som hau
gjorde bekantskap med, var en
framstående dilettantsåugerska, fröken
Christine Gerhardi, för hvilken bl. annat
Haydns skref Evas parti i
»Skapelsen». Till henne kom B. raskt och
hurtigt i så förtrolig bekantskap, att
ett af hans bref har öfverskriften:
»Kära Christine!» och slutar så:
»Far-väl, och måtte hau taga eder.»
Teufel.
I denna dam skall han hafva varit
intagen, men hon gifte sig med en d:r
Frank, genom hvilken hon sannolikt
först blifvit bekant med Beethoven.
I de förnäma adelshusen hade den
unge konstnären naturligtvis sina
ifri-gaste beundrare bland damerna, hvaraf
flera voro hans elever. De besvärade
honom ofta med sina böner: »spela nå-
stora inflytande, beqvämade B. sig till denna
»hofgunst: som han kallade den. Marx s. 1
130, 131.
got passionsfullt — något ömt, rörande,
känsligt — något sorgligt Efter den
tidens sed dedicerade B. ofta sina verk
till dessa fön.äma elever, och så är
bl. a. klaversonaten op. 7 tilleguad
Keglivevz, som efter sägen skall en tid
varit föremål för hans hyllning.
Sonaten fick ock i Wien öknamnet
»älskogs-souaten» (»Die Yorliebte»), men för
öfrigt dedicerade B. framdeles senare
till denna dam, som blifvit furstinna
Odelsealehi, år 1801 sin klaver-konsert
op. 15 och år 18< 13 de Ii variat.
op. 3 1.
Första begynnelsen till en lifslång
och förtrolig vänskap lades vid hans
inträde i den grefliga familjen
Brunswick. Så väl den unge grefven Frans
lirunsicick, en förträfflig
violoncellspe-lare, som hans ogifta syster Therese *)
adorirten» (tillbådo) ihu B . Han
umgicks äfven vänskapligt med den
andra systern, grefvinnan Josephine Deym,
och hade åt båda systrarna redan 1800
skrifvit i deras stambok fyrhändiga
variationer öfver en melodi till Götkos
»Ich denke Dein.» Till grefve Frans
Brunswick dedicerade B. sin mest
framstående pianosonat (Sonata appassionata
op. 57), samt fantasien op. 77, och
till Therese B. år 1810, sin af honom
sjelf högt skattade Fiss-d ur-sonat op. 78.
Genom grefliga familjen Brunswick
kom B. äfven i beröring med den
mi-nisteriella einbetsmannen grefve
Gtticci-ardi, som år 1800 hade inflyttat i Wien,
och hvars dotter, den 1 6-åriga vackra.
Julia G. blef B:s elev. Det var till
henne, i hvilken B. blef passioneradt
kär, som han ett par år senare
dedicerade CiSs mol s (ell. Måuskeussouaten)
op. 27, n:o 2.
— ^–––
August Södermans
manuskriptsamling.
Anteckningar af .1. L.
(Slut.)
1 111. Hjertesorg af Wetterhoff,
för sopransolo med kör och
orkester. Dresden 11) jan. 1870.
Skissen, son användes af Norman vid
utskrifuingen af instrumentationen, lins
ej (|var i samlingen. Utfördes af
Musikföreningen i april 1883 och utgafs
i klaverutdrag af Huss <V Beer samma
år, då vi i denna tidning utförligt
analyserade det undersköna stycket,
som sedan flere gånger gifvitx och
alltid bisserats.
117. Mit hjertas kung. —
()vartett i folkton med påskrift »Till
Svenska damqvartetten. N:r 1.» Andra
alten går ända ned till d.
118. Kung Heimer och Aslög.
— Af denna på senare åren mycket
*) Hon säges varit innerligt älskad af B., j
men förblef ogift och dog såsom stiftsdain i
Brunn 1850, 72 år gammal (jfr Marx II, 288, j
28!).) Om en annan fröken Therese, med. d:r
Malfattis dotter, i hvilken oek B. varit kiir.
Se framdeles 1807.
sjungna ballad fins nu intet spår i
samlingen. Att döma af titelbladet
till det af Hirsch 1883 utgifna
kla-verutdraget, var stycket ätnnadt »för
en röst med orkester . Får man sluta
af manér och behandlingssätt, så torde
kompositionen vara ungefär samtidig
med Karl Folkunge, i alla händelser
sannolikt från 70-talet.
14!), so 35. 150, so 58. 151, se
45.
1.52. Fantasier å la Almqvist
för piano. Eknö 18 attg. 1868.
— Södermans enda komposition enkom
för piano från mognare period; de
öf-riga tillhöra, som vi redan sett, den
omogna ynglingafciden. Emellertid är
årtalet 68 icke tillämpligt på
åtminstone en del af »fantasierna».
»Au-dakt har jag nämligen upptäckt i
utkast redan bland studierna för Richter
och detta stycke användes senare, som
vi sett, i »Karl Folkunge» såsom
katolsk orgelmusik. »Kärleksqval åter
har jag funnit i två utkast i den tjocka
skissbok, der äfven Längtan
påträffades; båda utkasten äro daterade
Skepps-ndden 30 juli 1868, men sinsemellan
rätt olika, det första satt i -’/a takt.
Både Andakt och Kärleksqval trycktes
först i »Teater och musik» 1876 n:r
10, innan de jämte hela samlingen
ut-gåfvos 1885 af Elk. & Sch. Af de
öfriga är »Norsk norrmanuadans från
Norge ingen annan än vår från »Marsk
Slig-i döttrar» och »Vid riksgränsen
bekanta springdans. »Morske Achilles
är en mycket lyckad offenbachsimitatiou,
Jungfrun och bergstrollet» en komiskt
hemsk ballad, äfven »Trastens död» ej
utan parodisk humor, »Den tappre
landssoldat« ett vackert genrestycke, »Skön
Anna» en bagatell i folkton. Enl.
Södermans egen förteckning synes serien
ursprungligen hafva omfattat icke 8,
utan U) fantasier. Hvar äro de två
felande V
158. Carl XII:s fältmarsch
in-s t r u m e n te ra d. — På Södermans egen
förteckning lins upptagen dels en »Carl
XII, 5 akter» dels en »Carl XII
tablåer af Ahlgrensson med musik för
orchester». Till någondera af dessa
för oss okända skapelser hör vid
näin-da marsch.
151, se 22. 155, se 61. 156, se
183. 157, se 66. 158, Jägarens
afsked af Mendelssohn, arr. för
orkester. 150, se 7. 160—161,
se 46.
162. Bon soir, voisin,
orke-sterarr.—De pä Södermans
förteckning såsom af honom blott
instrumen-terade upptagna pjeserna äro, utom
»God natt granne», följande:
»Byspel-lnanueu», »Förlofning vid lyktsken»,
»Bataclau» samt andra akten ur
»Martha».
163. Ett orkesterstycke med
titel Duo et Couplets n:r 4. —
Ett partitur för liten orkester,
antagligen mellanaktsmusik.
164. se 51. »Hymn till natten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
