Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
costei, viver lasciatem, per caritå» etc.
— med verkligt komisk, löjlig
sorgsenhet i ackompagnemanget.
Att Mozart icke varit lycklig i arian,
synes hr Scbaul äfven hafva märkt,
han sätter Jomelli i hvarje hänseende
högt öfver honom, isynnerhet i
recitativet. Jomelli var stor i många
afse-enden, men ofta egde han ett
obegripligt lågt, konsten ovärdigt
framställningssätt, såsom ett ställe i Olympiaden
andra akten 7:de scenen vid orden »ah
che sarem di movo in quest’ orrido
passo» utvisar, der han vid ordet passo
med förkärlek anbragt en enharmonisk,
framtvungen fortskridning. Och hvar
hade väl Jomelli ett skönare rec. än
Sextus’ i första finalen i Titus, donna
Annas rec. i Don Juans första akt etc.?
Om arian: »ack, detta är en engels bild»
är en slagdänga, och om i Titus blott
en och annan snilleblixt framlyser,
hvilken hänvisar till hvad Mozert med
bättre ledning skulle hafva kunnat
blif-va, om Mozarts ouverturer aldrig
framkalla någon verkan, såsom Jomellis,
hvilkas stil icke blott passar utan är
nödvändig för att stilla åhörarnes dofva
sorl — — — ? ? så måste vi äfven
med hr Scbaul utropa: Sid. 63»
Narraktiga menniska, om ni vore värd det
skulle vi förarga oss, men nu kunna
vi blott skänka er vårt medlidande,
och på eder sjelf använda det
tänke-språk ni anför mot den samme
kritikern (hvilket ni helt visst anser er
vara): ’det bättre gjorda är det bästa
tadel’. »Och nu blicka vi och med oss
hela Tyskland väntansfullt upp till er
och hoppas få höra en bättre Don Juan.»
Men nu nog och mer än nog för att
gifva verlden ett begrepp om detta
verk; vi hafva blott ännu ett skäl att
berömma hr Schauls samvetsgrannhet
som skrifställare, då han i bihanget,
som innehåller biografiska notiser, icke
angifver att dessa äro lånade ur Gerb.
Tonk. Lex. Så mycket mer måste man
förvånas deröfver, som de i boken
intagna uppgifterna om Farinelli,
Care-stino, Majo, Bernardi Guadagni,
Guar-ducci etc. 20 sidor i sträck bokstafligen
återfinnes i det Gerberska lexikonet.
Hr Schaul anmärker slutligen sjelf att
det blefve för långt att anföra alla (och
deri instämma vi fullkomligt, ty en
andra upplaga af Gerb. Tonk. Lex.
vänta vi af den ärade författaren sjelf)
men nöjer sig, för att förstärka
sidantalet, med att afskrifva ännu 2fi sidor.
Då slutligen hr Schaul i sina bref
flitigt uttalat sig i beröm öfver sig sjelf,
äro vi frikallade derifrån och hänvisa
hvarje vetgirig läsare till sagda bref;
och härmed i Mozarts namn Amen.
–––––––––#––
En utväg. Direktören: »Men hur
kunde ni med er totala brist på talang
ge er till teatern?» — Skådespelaren:
»Hvad skulle jag väl göra med min
stora kärlek till de bräder som
föreställa verlden!» — Direktören: »Ah,
ni kunde ju ha blifvit snickare!»
Till erinran om
Anton Rubinstein
vid lians jubileum d. 30:e november.
Ijs denna tidnings spalter har Anton
Rubinsteins bild två särskilda
gånger förut varit synlig, vi ha
derfor ej funnit skäl att nu återgifva hans
porträtt. Deremot torde en blick på
hans konstnärliga verksamhet vid delta
tillfälle vara på sin plats. I tidningens
första årgång 1881 gafs anledning till
en uppsats om konstnären, jämte
porträtt, deraf att tidningens musikbilaga
innehöll ett af hans mindre
pianostycken ; än större anledning gafs dertill
1884, då han senast konserterade här,
och likasom vid sitt första besök i
Stockholm 180!) bragte vår musikaliska
publik till en hänförelse utan like. Då
han nu sjelf firar femtioårsjubileum
såsom pianokonstnär kunna vi här fira
tjuguårsjubileum med minnet af hans
första uppträdande hos oss. Detta egde
rum i slutet af april, då han gaf två
konserter på De la Croix’s salong med
endast pianonuinmer och sedan lät höra
sig å två konserter å kgl. teatern,
hvar-vid man hade det å senare tider så
sällsynta nöjet att höra honom spela
med orkester. På den första af
operakonserterna spelade han då sin egen
dmoll-konsert (n:o 4, op. 70) samt
Beet-hovens Gdur konsert, på den andra (och
sista den 30:e april) sin konsert n:o
8 Gdur (op. 25) samt Schumanns Amoll.
konsert. Hans sista konserterande här
å Musikaliska akademiens stora sa!
lef-ver säkert ännu i friskt minne hos
dem som då fingo höra den berömde
mästaren. Då liksom öfverallt på
senare år har han ensam fyllt sitt
program, och den titanska storhet, den
kollossala kraft och förmåga, det
oerhörda minne han besitter har han på
ett lj’sande sätt ådagalagt vid sin, efter
hvad vi vilja minnas, sista stora
kon-serttourné för fyra år sedan, då han
gaf en cykel af 7 konserter,
representerande hela klaverlitteraturen från
William Bird ända till Liszt och den
nyryska skolan *, d. v. s. från 15:talet
till våra dagar. Och hvem anuan än
han skulle ha kunnat utföra ett sådant
jätteverk och göra det så som han,
med den genialitet i återgifvande af
hvarje tids och tonsättares karaktär,
med den elektricerande framställning,
som med oemotståndlig makt tänder
hänförelsens eld i hvarje åhörares hjerta.
Denna makt finner sin förklaring i
hans egen glödande inspiration, som
gör all reflexion öfverflödig och sätter
honom sjelf i omedelbar rapport till
åhöraren. Rubinsteins spel bär derför
mer karaktär af hög ingifvelse än
korrekt tolkning, också kan det hända
någon gång att den tekniska
korrektheten får sitta emellan i inspirationens
ögonblick. Det jubileum man nu firar
* Se Sv. Musiktidning 1884, n:o 14.
till minne af hans f rsta stora triumf,
redan inuan han fyllt !) år, är
verkligen en herskares, ty så som Anton
Rubinstein har ingen beherskat
piano-litteraturens verldsrike, ingen bättre än
han fortjent musikverldens hyllning.:::.
Vi ha nu endast haft konstnären vid
pianot i sigte, men denne är ej mindre
stor som komponist, då det skapande
snillet alltid måste stå högre i rang än
blotta talangen. Om Rubinstein som
komponist ha doek tankarne varit
delade med allt erkännande af den
eminenta storhet, hvilken utmärker honom
äfven i detta hänseende, ett erkännande
som funnit sitt uttryck i det bekanta
yttrandet »att han är den störste
pianovirtuosen bland komponisterna och
den störste komponisten bland
pianovirtuoserna». Sjelf anser han sig ha
sin största uppgift som komponist och
har funnit sig sårad af att man icke
förstått och erkänt hans förmåga i detta
hänseende. Man har också på ett och
aunat håll gjort honom orätt
härutin-nan. Det vissa är, att hans öfverlägsua
snille på den skapande toukonstens
fält alstrat storverk, som icke stå
efter det förnämsta af hvad en senare
tid producerat, och det på alla
områden, operans, oratoriets,
kammarmusikens. Öfverallt glänser snilleblixten
fram, af största intensitet, om äfven
den lärde tonsättaren ofta nog så
fördjupar sig i utarbetandet af sina idéer,
att inspirationen icke hinner samtidigt
verka med full kraft Hans verk förete
derför ofta ojemnheter; storslagna
tankar vid sidan af tomma grubblerier,
de mest tjusande melodiska och liar
moniska skönheter bland mera
intetsägande och långdragna satser. Ett
nationelt, slaviskt originelt drag
karakteriseras hans flesta tonsättningar. Huru
som helst framstår Anton Rubinstein
såsom en af nutidens största tonsättare,
rik på snillrika idéer, innerlig känsla,
gratie och humor och i besittning af
den gedignnste lärdom som musiker.
Såsom energisk ledare och orginasatör
har han äfven gjort sig herömd vid
konservatoriet i Petersburg, der hau
nu eger hem och verkningskrets och
der hans älskvärda personliga
egenskaper gjort honom till en af den ryska
hufvudstadens mest värderade och
uppburna män. Vi tillönska honom på
hans jubileumsdag att han länge än
må lefva och verka för den konst, som
i honom eger en af sina största
ädlaste och hängifnaste dyrkare.
––—
Orkestern bör återgifva bilden af eu
lugn kristallklar sjö som uppbär
sångens julle, men bör icke afspegla ett
vildt brusande haf, som uppslukar den
deri drunknande sångaren.
Franz Schubert.
* Vi förgäta icke en Liszt och von Biilow,
i men Hubinstein finna vi öfvergliinsa dem i
j snille och universalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
