Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de andras recitativer endast stödjas
af korta basnotor.
Det dramatiska elementet gör sig
ständigt gällande i de handlande
personernas tal och träder med afgjord
kraft synnerligen fram i Judarnes körer
i andra afdelningen, Det fins i dessa
en gripande verkan och en naturlig
styrka, som icke är sökt, och som
verkar einedelbart och storartadt. Detta
är så mycket mer beuudransvärdt, som
just det dramatiska uttrycket
otvifvel-aktigt är det element i musiken, som
en senare konstepok med synnerlig
framgång utvecklat till en hög grad af
karakteristik och kraf. Huru mycket
Mendelssohns mest anslående körer stå
i skuld till dessa Bachs förebilder,
inser lätt den uppmärksamme iakttagaren. ,
Såsom ett helt gör Bachs
»Mutthcus-Passion» ett djnpt och alldeles
egendomligt intryck, och vid ett godt
utförande långt mäktigare intryck än
man väntar efter att ha studerat
partituret. Afven om åhöraren finner ett
och annat besynnerligt eller till och med
känner sig mindre behagligt berörd,
skall dock allt detta blifva utan
inflytelse på totalintryckets makt och
egendomlighet. Detta jätteverk är
en“uppen-barelse, den högsta kulmination af en
konstrigtning, som man obetingadt
måste beundra såsom upphöjd, äfven om
den icke längre är vår egen.
Man ger Zelter rätt, när han kallar
Bach en verld för sig; man känner
att det är ett allenastående konstverk,
likasom dess skapare var allenastående,
och derför frestas man nästan att
afstå från alla jämförelser.
Bachs store samtida, Händel, hvars
»Messias» behandlar samma ämne som
passionsmusikeu och ovillkorligen faller
i tankarna, uppenbarar från först till
sist samma äkta fromhet. Men medan
det 17:de århundradets stora pietistiska
rörelse påtryckt Bachs mästerverk sin
stämpel, är hos Händel allting friare,
ljusare och gladare. De tröstande,
uppmuntrande, befriande momenterna äro
hos den mer universelle mästaren långt
talrikare, och han uppehåller sig längre
vid dem och betonar dem med mera
eftertryck. Öfver hela
»Mattheus-Pas-sionen» hvilar som ett tungt sorgflor
en djup, gripande men nästan
oafbru-tet mörk och ofri fromhet, som aldrig
öfvergifver betraktelsen öfver egen
syndighet. Denna anmärkning må
ingalunda uppfattas såsom förringande utan
blott som historiskt karakteriserande.
Att det lyckats Bach att utan ängslig
sträfvan hålla alla verldsliga och sinliga
elementer fjärran från sin märkliga
musik och likväl på ett så begränsadt
område af det menskliga känslolifvet
oafbrutet intressera och upplyfta
åhöraren, det är det bästa beviset på
storheten och kraften hos hans snille och
känsla.
Den fulla njutningen af ett sådant
verk kan dock endast den hafva, som
möter det välberedd och förmår tränga
in i den konstnärliga teknikens
svår-fattliga djup. Denna frihet och konst
i behandlingen af den polyfona satsen
är för de studerande en guldgrufva.
Förutom någon teknisk insigt, fordras
också historisk uppfattningsförmåga för
att rigtigt värdera detta verk. När
man vill mottaga det rätta intrycket,
uppnå den fulla njutningen af en stor
framtids minnesmärken, må man då
hålla tillbaka sina moderna åskådningar,
det man är van vid eller omfattar med
individuel förkärlek och sympati, samt,
om man också någon gång skulle stöta
känselhornen, hastigt åter draga in dem.
(Ur danska Musikbladet»).
––#––-
Musikbref från Berlin.
Othello.
Verdis mångomtalade opera Olhcllo
gick den l:sta februari för första
gången öfver operan i Berlin. Framgången
var god. Salongen var fylld med en
högtidsklädd publik, hvilken med
intresse följde handlingen och
frikostigt lönade de uppträdande artisterna
med applåder.
I denna sin sista opera har den
italienske mästaren gått än mera från
sitt fordra jag, än i »Aida». Den forne
ensidige melodikern är med få
undantag (Desdemonas slummersång i sista
akten) nästan helt och hållet
försvunnen, Verdi har här ej haft så mycket
för afsigt att skrifva läckerbitar för
virtuosernas strupar, som att skapa ett
musikaliskt drama, der i första
rummet hänsyn tages till handlingen och
karaktären samt en rigtigt deklamerad
text. Men så har han också haft en
librettoförfattare, som
operakomponisterna kunna med fog afundas honom.
Arrigo Buito, »Mefistofeles’ > komponist,
har så väl förstått omskapa det
Sha-kespeareska dramat till en operatext,
att det hvarken förlorat något af sin j
karaktär eller gifvit komponisten
huf-vudbry.
Förvånande är att en åldring
kunnat så väl tillgodogöra sig den nyare
tidens fordringar på ett musikdrama,
att han kunnat så öfvergifva sitt forna
jag, för att ändå på det nya området 1
visa sig som mästare. Orkestern är
helt och hållet modernt behandlad och
i instrumenteringen visar komponisten
en uppfinningsförmåga och ett sinne j
för pikanta klangeffekter, som
ovilkor-ligen kommer en att tänka, att han
födts en mansålder för tidigt, och beklaga
att han fått slösa bort sin bästa tid
och sina bästa krafter på andra upp
gifter än dem han förelagt sig i sin
»Othello».
Ty den har verkligen många stora
förtjenster, mycket annat som förtjenar
beundran, än det, att den skrifvits af
en man som redan öfverskridit sjuttio- I
talet.
I första akten fängslar oss genast j
j den förtjusande stämningsfulla
kärleks-! duetten mellan Othello och Desdemona,
hvilken komponisten, följande en
lycklig idé, låter ingå som en kontrast
mot det senare olyckliga missförstånd,
hvilket bildar dramats hufvudinnehåll
och leder till den ödesdigra
katastrofen. Dramats tredje hufvudperson,
Jago, hvilken genom sina intriger
uppväcker Othellos svartsjuka, är en i
såväl musikaliskt som dramatiskt
hänseende mästerligt tecknad personlighet
I och bildar obetingadt styckets mest
intressanta personlighet. Den långa
scenen mellan Othello och Jago i andra
akten är ock af stor musikalisk skönhet och
af synnerlig kraftig verkan. Af
synnerlig effekt och särdeles välgörande
verkan såsom kontrast mot den
passio-neradt upprörda duon mellan Othello
och Jago är den stämningsfulla
hyllningskör, under hvilka cyprieuserno
frambära sina skänker åt Desdemona.
Och ett mästerstycke i sitt slag är den
derpå följande qvartetten mellan Othello
Desdemona, Jago och Emilia.
I tredje akten åter har Verdi visat
en sjelfbeherskning som är värdt allt
beröm, då han, afseende från den
af-gjorda succés, som helt lätt kunnat
vinnas, om han låtit akten sluta med
den effektfulla scen, der Othello i
närvaro af Venedigs sändebud och en
lysande omgifning låter sin svartsjuka
bryta ut i fullt raseri mot Desdemona,
hvilken scen ej skulle förfelat att
»draga» applåder, i stället, tillgodoseende
dramats fordringar på klarhet, låter
Othello och Jago på tu man band
af-sluta akten, på det ingen villrådighet
må råda med afseende på den sedna
res karaktär och motiver, eller den
förres egenskap af offer på samma gång
som tyrann.
Fjerde akten börjar med
Desdemonas »slummersång», om den så må
kallas, och hennes afsked från lifvet.
Den hemska derpå följande
mordscenen är just ej egnad att väcka
åskå-darnes sympati om ock åhöraren finner
sig tilltalad af musiken. Oaktadt man
ej kan neka till operans afgjorda
framgång isynnerhet på grund af andra
och tredje akterna, kan ej nekas till
att publiken förhöll sig temligen kylig
efter sista aktens slut. Åtminstone
hvad operan beträffar, ty annars erbjöd
salongen den temligen lifliga anblicken
af huru de tacksamme åhörarne i vild
flykt störtade på dörren, för att i
garderoberna öppna en ännu vildare kamp
om sina egodelar.
Rolbesättningen här var: Othello —
her Sylva, Desdemona — fröken
Lei-singer, Jago — hr Bulss, Emilia —
fröken Bolhauser. Cassio — hr Alma
m. fl.
Af dessa framstodo isynnerhet herr
Bulss, hvilken af Jagos svåra parti
gjorde något alldeles mästerligt. —
Orkestern leddes af hofkapellmästaren
Siiclier.
Som en egendomlighet må nämnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
