Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt två paviljonger, af hvilka den
ena, närmast Gustaf Adolfs torg,
inrymmande konungens rum.
Detta byggnads-förslag, alldeles i
likhet med den plan vi länge
förespråkat, hoppas vi skall af teaterkonsortiet
i hufvudsak antagas, då det synes fullt
tillgodose alla ekonomiska och estetiska
intressen samt vara mycket praktiskt.
Om byggnadens bottenvåning åt
Arse-nalsgatan namnes ingenting i förslaget,
men vi antaga vi för gifvet, att denna
kommer att inrymma butiker, såsom
dertill bäst lämplig. En sak skulle
man kunna anmärka. Det är nu godt
att man slipper rader allt för högt upp
i salongen, men månne den djupa 3:e
raden är i akustiskt hänseende
lämplig? Och publiken på 5:te raden i
nuvarande salongen — den rad som
vanligast är först utsåld — hvar skall
den inrymmas? En mindre djup 3:e
rad och i stället en lägre 4:e,
motsvarande nuvarande 5:te, tro vi skulle
vara mera praktisk och bättre
tillgodose den stora publikens trefuad och
behof.
När arbetena på byggnaden skola
taga sin början lär ännu ej vara
be-stämdt. Mycket beror på om
teaterkonsortiet definitivt antager det nu
framlagda föi-slaget. Men möjligen
kommer man att redan i sommar börja
med den för uthyrning afsedda delen
af byggnaden.
Oberoende af dessa arbeten torde
emellertid operaverksamheten komma
att orubbadt fortgå ännu ett spelår i
den gamla lokalen. Törst på
sommaren 1891 lär man skola börja med
dess rifvande. Det nya operahuset
beräknas vara fullt färdigt på hösten
1893, ehuru det måhända dröjer längre
dermed.
Den vid operahuset börjande
Arso-nalsgaten torde få utbyta sitt nu mera
oegentliga namn till »Operagatan».
— –––
Ur
August Södermans
Resebref.
Coblenz den 28 juli 1869.
Min vistelse är, som du ofvan ser,
för närvarande Coblenz, der jag slagit
mig ned på sommarnöje. Staden ligger
der floderna Rhen och Mosel flyta till- j
samman, samt har ett det vackraste
läge man kan tänka. Jag bor ej i
sjelfva staden utan ett stycke utanför
— vid en Vallfartsort som heter Ma- \
rienbildchen bei Depenheuer, dit massor
af katolska käringar och tross knoga
från morgon till qväll. Hvarje
morgon och hvarje afton går jag förbi \
»Marienbildchen» (dock utan att korsa i
mig) och ber henne hjertinnerligt, att
min hustru skall skrifva mig litet
oftare till.
Jag har för öfrigt en hisklig korre- i
spondens; jag har i dag från Stock- j
holm och Dresden emottagit ej mindre ■■
än 5 (säger fem) bref, hvilka alla
måste besvaras; äfven har jag
Pianoarrangementet af min nya Festmarsch, som
måste vara färdig om några dagar (icke
mindre än tre förläggare ha anmält
sig). Hirseh måste naturligtvis ha det,
men ordspråket säger: »Som man är
klädd, så blir man hädd» detta
öfver-sätter jag på tyska med: »Der man
är såld så blir man klådd t — ty jag
skulle få mera betalt af de andra
förläggarns, men det kan nu ej afhjelpas.
Nu får jag lof att säga dig att kär
är ett romantiskt himmelrike.
Jag har 2 möblerade rum, från
hvilka jag har utsigt öfver Ithen och
Moselfloderna och dess omgifuingar,
samt i fonden staden Coblenz,
fästnin-garne Ehrenbreitstein och Consiantin,
de gamla borgarne Stoltzenfels och
La-neck m. m. För dessa rum betalar
jag om dagen 5 groschen, för mat på
samma ställe morgon, middag och qväll
med öl och en l/i flaska Moselvin 10
gr., ett bra piano har jag hyrt för 20
gr. i veckan; summa summarum lefver
jag af 18 — högst 20 groschen om
dagen, och detta gör i svenska
penningar ungefär 1 Riksd. 60 öre pr dag.
Jag tror det är temmeligen billigt, och
likväl har jag skrifvit ihop bra med ;
penningar sedan jag kom hit.
Då jag sist talade vid dig så tror
jag jag var i Wien, en rätt treflig
stad med närmare 1,000,000 iunevå- j
nare och vackra qvinnor — men fan [
måtte komma dem på nära håll. —
Det är verkligen sannt att Labatt har |
fått engagoinentsanbod för 3 år i Wien
med närmare 2,800 Rmt i lön om året
(det är ej så illa de betala tenorer i
Tyskland, också blott tenorer), men
troligen kan Labatt ej till nästa år
komma från sitt engagement i Dresden.
Wieneroperan är, så väl till sitt yttre i
som inre, högst brillant (jag menar
den nya k. kejserl. operan). Deras
kör och orkester äro ungefär 3:ne gån- !
ger större än hos oss, men utförandet
tycks emellanåt vara så lagom brillant.
Jag har t. ex. aldrig hört »Wilhelm
Tell» gifvas så dåligt (det är dock ej
rätta ordet), låta så tarfligt i Stockholm
som den gjorde i Wien. Wien är
visserligen, näst Paris, den förnämsta platsen
för elegans och folkbildning; men från
konstnärlig synpunkt vill jag ej ge
mycket för hela affären. Dresden är
i så fall den ärligaste bland Tysklands
städer, men gudbevars den är ej så
brillant, den är beskedlig och
borgerlig — och det talas ej så mycket om
den i den fina verlden.
Medan jag var i Wien såg jag en
vallfart bestående af ungefärligen 12,000
personer. Processionen afdelades af
flere musikkorpser cch körer, katolska
prester i sina skruder samt hvitklädda
barn, hela bundten med vaxljus och
katolska offerskänker i händerna. Dessa
arma galningar koinmo nu från en
vallfartsort i Steyermark, benämnd
»Marie-griin», dit de begåfvo sig för åtta
dagar sedan (treflig promenad i värmen)
för att bedja om god årsväxt m. m.
Gud vare lof att jag ej blifvit katolik,
jag kan visserligen ej neka till att jag
vördar kotolikens andakt men jag
blef-ve galen af besväret dermed.
En lustig historia måste jag berätta
dig. En dag under det jag var i Wien
så skulle jag göra en utflykt till ett i
lustslott som heter »Laxenburg» och
ligger ett par mil utom staden.
Klockan var Vs 7 på morgonen, jag tar
en 2:dra klassens jernvägsbiljett,
kommer i en kupé, der jag blir ensam —
och somnar. Jag väcktes mycket
artigt af en konduktör som ber mig vara
god att stiga ur, »ty tåget går ej längre.
»Ah fan» svarte jag, uppkryad efter
min snarkare, Ȋro vi redan i
Laxenburg?» I »Laxenburg?» ropade karlen
förvånad, vi äro i Dambach, som ligger
20 mil från Wien! — Ja, följden blef,
att jag måste blifva der till dagen
derpå, ty förr gick intet tåg till Wien.
Men roligt var det att få resa 20 mil
för 1 gulden (1 Rmt 50 öre).
Om du kan, så laga att du får höra
min nya brölloppsmarsch och tag reda
på huru den slår an på
Stockholms-herskapet.
Den 5 eller 6 aug. reser jag från
Coblenz till Dresden, der jag troligen
är den 8;de—9:de och kommer jag
sedan att vistas der i ro till jultiden;
jag måste arbeta, jag har mycket att
att arbeta! Om du visste huru flitig
jag är om dagarne; klockan 6 på
morgonen, medan det ännu är svalt, går
jag ut på promenad. Sedan läser jag
in mig hela dagen till 7—8 på
aftonen, under hvilken tid bara skrifves
och arbetas och detta med nöje och
friska krafter.
Nu slog klockan Vs 3 — ja, ja på
morgonen. Ljuset är utbrunnet,
bläcket är slut och ögonen svider. Adieu
älskade! — Hälsa mina barn och
vänner från din egen
August.
Dresden den 4 sept.
Hösten är kommen, hör stormarne
gny! Jag kommer just nu från min
vanliga morgonpromenad och är ej
riktigt säker om icke näsan är
bortfrusen — det var tusan att vara kallt,
is på alla pussar, utom på dem jag
nu skickar till dig, du lilla älskade.
Jag har på en hel vecka icke varit
på teatern. Repertoiren är der lika
osäker som hemma hos oss, livad som
står annonseradt till i morgon blir först
om åtta dagar, och hvad som skulle
bli om åtta dagar det gifves i morgon ;
så att denna vecka har gifvits
»Trollflöjten», »Figaros bröllop», »Norma»
m. fl. och det tackar jag för! Nästa
vecka tycks bli bättre ty då kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
