Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uuiler tiden försvann jag på en stund
för att visa mig på Telegrafbyrån — i
der jag telegraferade till ett litet
älsk-värdt oeli sött» fruntimmer i
Stockholm jag vet icke om du känner henne.
Morgonen derpå begaf jag 111ig åter på
resa till Köpenhamn men, hast du mir
gesehen, — den gången sa det stopp
— sundet var så fullt med drifis att
vi icke kunde komma fram utan måste
slå in en annan kosa och segla till
Helsingör, deri från jag reste på
jern-väg och på eftermiddagen lyckligt och
välbehållen anlände till Köpenhamn.
Här är lifvet sig likt, full
sysselsättning alla dar och om aftnarne får
jag dela 111ig på 2 å 3 olika ställen.
S0111 du väl ser till fru Hedin — så
hälsa henne från Gerlaks (det är
hennes syster och svåger) jag var på
sou-pé hos dem i förra veckan. De
Svenska Qvartettsångarne sjöngo för några
dagar sedan »Boudbrölloppet» under
riktigt danskt förtjusningsvrål — det
har sedan dess gjorts om flera gånger
och blir i nästa vecka ånyo på en
konsert, kritiken är allt för charmant — •
en tiduiug säger till och med att »det
är det mest karakteristiska och
populära stycke som på 50 år flutit ur
någon nordisk penna» — den tog då till
i växten! Fyra nya stycken, som jag
skrifvit, sjöngs i går på en soiré hos
grefve Danuenskjold — dit alla de
kongliga voro inbjudna — jag har ännu
ej hört hvad de gjort för lycka. För
resten är fullt arbete i verkstaden.
Farväl nu så länge älskade min, en
suck full af kärlek följer:
Kjærlige Sak! du gjeiuine, skjult lor Alle,
Alt, vad du eter af Længsel og av Savn;
Först nanr du kommer till Hende, du falde,
So 11 en Strøm af Taaror i hennes Favn.
Din
August.
P. 8. 8å mycket kan jag säga —
att till l:sta maj är jag hos dig.
Ascanio.
Optra i fem akter och sex fallitter af C,a- |
mille Saint-Saens. Te.rt efter Paul
Meit-rier af Louise Gallet. Första
uppförandet i Paris å Stora operan
sistlidne 21 mårs,
Cainille Saint-Saéns, redan såsom 12 ’
årig gosse berömd och vid 21 år redan i
mästare, är bekant såsom en stor
pianovirtuos och en af Frankrikes största
tonsättare så väl i egenskap af
operakomponist som symfoniker och skapare
af kammarmusikverk. Man hade att
börja med alla skäl för den tron, att
lian som operakomponist skulle helt
och hållet följa Wagner i spåren.
Mången torde erinra sig den scen han stälde
till på en restaurant, då någon af hans
landsmän efter uppförandet af första
Nibeluugenoperan betecknade
»Bay-reuth-Pegasens» djerfva och högtsträf-
vande skapelse såsom innehållslös och
tråkig, hvarvid Saint-Saéns i vredesmod
krossade en talrik på bordet. Den
franske komponistens starka
individualitet uppreste sig emellertid emot att
blifva en blott efterapare af Wagner.
Han försökte en nydaning af den
franska operan efter moderna begrepp på
den gifna grundvalen utan att dock
derigenom skörda någon tack af sin
nation eller vinna fullt crkänuaude af
sina yrkeskamrater och kritiken. I
hans nya opera märkes 110g en fläkt
af den Wagnerska andan utan att man
dervid likväl får tänka på något
pla-giat-
Att komponisten sjelf icke bevistat
sin operas premiere eller repetitioner
ha tidningarne redan förmält likasom
de rykten om honom, hvilka kommit i i
omlopp genom hans försvinnande från
Paris och den upplysning han sjelf
genom telegram leranat, att lian
välbehållen befann sig på Azorerna. För
någon tid sedan hade utländska
tidningar att berätta, det han till följd
af en halssjukdom uppsökt ett mildare
klimat. Ytterligare upplysningar i saken
torde innan kort vara att förvänta.
Men nu till hans opera.
»Ascanio» är otvifvelaktigt det mest
betydande verk konstnären hittills
skapat, synnerligast om man tar i
betraktande texten, som trots librettistens
sträfvan efter enhet är mycket
invecklad. Första akten börjar i Benvenuto
Cellinis atelier i Paris. Man väntar
besök af Frans I. Mästaren går af
och an, rättande sina elevers arbeten.
Han står länge framför ett arbete af
sin favoritclev Ascanio, af hvilken han
vill ha upplysning angående en »billet
doux», som på morgonen anländt, och
i hvilket ett rendez-vous skulle gifvas
honom vid Grand-Nesle. Cellini har
genom sin älskade Scozzone, en
florentinska, som är Franz I:s väninnas,
hertiginnan d’Etampes förtrogna fått
veta, att brefvet till Ascanio härrörde
från denna höga dam, som var
passio-ueradt förälskad i ynglingen. Men han
vet också hur hertiginnan brukade
befria sig från favoriter som hon tröttnat
på, och han beslutar att förhindra detta
rendez-vous.
Konungen och hertiginnan uppträda.
De beundra de af Benvenuto utstälda
konstverken, i synnerhet modellen till
en Jupiter. Konungen önskar få
densamma gjuten i guld. Men då
konstnären invänder, att han ej har
utrymme dertil), så anvisar han honom
Grand-Nesle, som innehafves af herr
Estour-ville, prevöt de Paris. Hertiginnan
protesterar emot att hennes skyddsling
Estourville skall beröfvas Grand-Nesle,
men konungen invänder att »Messire
d’Estourville vet inte hvad han skall
göra med det, han bebor Petit-Nesle
och kan vara belåten med det».
Under denna scen har hertiginnan förföljt
Ascanio med kärleksglödande blickar
och beställer af honom, för att han
skall komma i hennes närhet, en lilja
af diamanter, hvilken han sjelf bör
lemna fram i Louvren. Ascanio älskar
Colombe, dotter till Estourville. Den
första blick de båda unga vexlat har
förenat dem med »kedjor af diamant».
Då emellertid denna kärlek är
hopplös, så vågar icke lärjungen bekänna
den för mästaren. Hans1 glädje är
emellertid outsäglig, då nu genom
konungens liberalitet ut-sigt öppnat sig
för honom att komma i närhet af den
älskade, att dagligen kunna få se och
tala med henne.
I andra tablån se vi platsen
framför Nesle, på ena sidan befinner sig
ett kapell, framför hvilket en tiggare
fattat posto, i bakgrunden synas ett
par värdshus, utanför hvilka studenter
sitta och dricka. Här inväntar Ascanio
författarinnan till det hemlighetsfulla
brefvet. Han inbillar sig, dåraktigt
nog, att det kan vara Colombe. Ja,
han tycker sig vara viss derpå, då han
får se den älskade med några
följesla-garinnor gå till kyrkan. Han tilltalar
henne, men han blir snart öfvertygad
om att brefvet icke är skrifvit af henne.
Han urskuldar sig för misstaget och
vill lemna lieuue, då tiggaren ber henne
om en almosa.
De lemna båda på en gång
penningar åt tiggaren, som nedkallar himlens
välsignelse öfver dem, som han tror
vara ett förlofvadt par. Colombe
inträder i kyrkan i samma ögonblick som
hertiginnan, maskerad, införes i en
port-schäs och närmar sig Ascanio.
Benvenuto följer tätt efter henne. Han
vill göra allt för att rycka Ascanio ur
hennes klor. Förgäfves; den förälskade
damen vill ej lemna den unga
konstnären i fred. Hotande fiyr hon för
Cellinis angrepp, hvilken söker rycka
masken från hennes ansigte och kallar
henne vid namn, och hon begifver sig
derpå till sin skyddsling i Nesle.
Guds-tjensten är slut, folket lemnar kyrkan.
Cellini ser Colombe för första gångeu
och konstnärens liksom mannens öga
rigtas, berusadt, på detta skapelsens
mästerverk. Mästaren och lärjungen
hafva blifvit rivaler.
Benvenutos lärjungar uppträda för
att taga Grand-Nesle i besittning. E11
af Ascanio till husets herre stäld
uppmaning att öppna besvaras med ett
illa rigtadt bösskott, som blir signalen
till stormning af byggnaden.
Den andra akten börjar i den
rymliga ateliern på Nesle. Benvenutos
elever lägga sista handen vid ett
väldigt relikskrin, som följande
morgon skall sändas till
Ursulinerklo-stret, Scozzone sjunger under arbetet
sina hemlandssånger. Då och då
kastar hon oroliga blickar på en
öf-verhöljd Hebestatyett, på hvilken
Benvenuto arbetar efter en obekant
modell. Denna modell är Colombe,
hvars drag och linier mästaren noga
betraktat, när hon trädt fram på
terrassen för att drömma om Ascanio och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
