Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och värderade för sin klangfulla ton, sitt j
solida arbete och derpå beroende
uthållighet; hans pianinos blefvo sedan också
ganska eftersökta, ehuruväl utlandets
fabrikat i denna väg hittills haft mesta
förtroendet, och hvad de stora liggande
flyglarne beträffar har, som sagdt,
Malmsjö uppdrifvit tillverkningen af sådana
till en höjd, som förtjenar allt beröm,
tillverkade som de äro efter Steinways
system med mycken omsorg och
minutiös noggrannhet.
Johan Gustaf Malmsjö föddes den
14 januari 1815 i Gårdstånga socken
i Skåne, nära Lund. Fadern, som var
inspektor på baron Wrangels egendom
Vidarp, dog tidigt, efterlemnande enka
och fem små barn, af hvilka det fjerde i
ordningen, Johan Gustaf, kom i huset
som fosterson hos ställets prest, pastor
Broberg, och bestämdes för den lärda
banan. Bokliga studier intresserade
honom emellertid ej, och en del år
sednare finna vi honom som 15—10
års yngling i lära hos en snickare i
Lund. Några år derefter reste han
öfver till Köpenhamn och lärde der
instrumentmakeri hos den bekante
Marschall. Under loppet af 1843 kom
han efter ett halft års vistande i Malmö
till Göteborg och började här sin
verksamhet i en lokal på Stampen, flyttade
fabriken ett par gånger och hamnade
slutligen på det ställe, der fabriken
ännu i dag finnes.
År 1843 tillverkades de första
taff-larne, år 1840 de nu kallade pianinos,
och 1849 börjades tillverkningen af
flyglar. Dessa instrument kunna ställas i
jemnbredd med Steinways, Bechstein och
Bliithners. En stor mjukt klingande
ton hela diskanten nppåt göra dem till
de vackraste instrument man får höra.
Och hvad soliditeten angår så lemna
de intet öfrigt att önska. Man träffar
på 10—15 år spelta Malmsjö-flyglar
med förvånande klang, tydande på
betydligt kortare begagnande. Och trots
den enastående omsorgsfullheten vid
tillverkningen och materialens öfverlägsna
beskaffenhet, så ställa sig dessa flyglar
billigare än utländska fabrikat.
Malmsjö lyckades för 9 år tillbaka engagera
som verkmästare hr C. A. Ågren, som
under 11 år intagit en framstående
plats hos Steinway & Sons i Newyork.
Hr Ä. längtade tillbaka till hemlandet
och har här tillgodogjort oss sin
betydande erfarenhet och skicklighet. Å.
står fortfarande på vänskapligaste fot
med Newyorkfabriken, hvilket också
visar sig vid alla förbättringar af
Steinways instrument, då dessa delgifvas
Malmsjöfabriken. Derigenom kan dessa
instrument alltid framvisa de nyaste
konstruktioner, och fullkomligheten blir
äfven större med hvarje nytt
instrument som fabriken sänder ut.
Ännu en till de goda resultaten
mycket bidragande omständighet har man
i de trogna arbetare Malmsjö alltid
lyckats förvärfva sig — de flesta ha
nemligen stått vid M:s sida ända från
fabrikens grundande. Malmsjö ingick
för 4 månader sedan i sitt 7G:te år
— men tiden har varit skonsam mot
den gamle hedersmannen, som nog ännu
i många år skall förunnas gå ikring i
sin fabrik som en föresyn för sina
un-derhafvande, af hvilka han är allmänt
af hållen. Och han kan med sann
tillfredsställelse se tillbaka på sin snart
C0-åriga verksamhet — deri han genom
ärligt, gediget arbete gjort sig ett namn,
som kan nämnas samtidigt med
utlandets stormän på detta område — och
[ som borde vara kändt långt öfver vårt
lands gränser.
Malmsjö har förutom en mängd
medaljer från in- och utländska expositioner
erhållit Vasaordens riddarekors samt är
associé af Musikaliska Akademien.
––––––
Om Verdis > Otello.»
tjj^å detta den gamle mästaren
Ver-l£fp> dis sista storverk, nutidens
märkligaste nyhet på operans område, snart
kominer att framträda å vår operascen,
torde några omdömen om detsamma
från platser, der operan förut gifvits,
samt en beskrifning öfver operans
första uppförande i Milano kunna
intressera våra läsare. Med afseende på
Verdis äldre operaverksamhet synes
det naturligt nog, att den nytyska,
Wagnerska musikriktningens anhängare
ej skola hysa särdeles varma sympatier
för den italienska maéstron, så mycket
mäktigare finna vi derför det
erkännande, som med anledning af »Otellos»
första uppförande i Berlin d. 1 febr.
detta år* gifves åt Verdi af d:r Otto
Lessmann, redaktör för den synnerligen
Wagner vänliga tidningen »Ällgemeine
Musikzeitung». Den intressanta
uppsatsen följer här:
Verdi intager sedan flere årtionden
tillbaka såsom en bestämdt utpräglad
personlighet ett framstående rum i den
moderna operans historia. Hans
fantasi, hans äkta känsloglöd, hans
konstfärdighet i tonsättning och hans stora
melodiska uppfinningskraft hafva trots
all i hans tidigare verk framträdande
åtrå efter grofva, brutala teatereffekter,
stält honom i spetsen för de italienska
operakomponisterna, och Verdis
konstnärliga väsen har skapat en honom
egen stil, som gått till blomstring i
sådana verk som »Trubaduren»,
Rigo-letto», »Maskeradbalen», »Traviata»
m. fl. Till anlag och bildning måste
Verdi känna sig såsom en naturlig
motståndare till Richard Wagners
konst-rigtning och det skulle äfven för en
icke italienare ha varit fullt förklarligt
om en så genial mästare som Verdi
sjelfmedvetet stält sin karakteristiska
egendomlighet emot en annans,
alldeles så, som många tyska operakompo-
* Se härom i Sv. Musiktidning n:r 4
bref-vet frän vår korrespondent derstädes.
nister ärligt och modigt gjort vis å
vis Wagner.
Hvilken sjelfförsakelse, hvilken hög
aktning för det sanna i konsten
fordras ej för att såsom Verdi ännu i
gubbåldern, då andra bruka sluta sin
skapareverksamhet för att i ro få njuta
under sina sista lefnadsår af en
väl-förtjent ära, arbeta för sin inre
konstnärliga pånyttfödelse, och detta,
medvetet eller icke, under inflytelsen af
den store tyske mästarens
verldsrefor-motoriska verksamhet.
Nu får man likväl ej tro, att Verdi
med flygande fanor och klingande spel
öfvergått till Richard Wagners läger;
ingeirl ing vore dåraktigare än detta
antagande, men det är omisskänligt,
att den italienske mästaren i den
tyskes idéer och sträfvan funnit en kärna,
som han med utsigt till framgång trott
sig kunna plantera i sin egna
fosterländska konsts jordmån, och denna
kärna är orkesterns medverkan till det
dramatiska uttryckets åstadkommande.
Man jemföre blott de äldre italienska
operapartiturerna med »Otellos», och
man skall förvånas öfver det väldiga
framsteg Verdi gjort i afseende på den
stora betydelse som tilldelats orkestern.
Men icke allenast detta skiljer »Otello»
från Verdis förra verk, vi tänka då
sär-skildt på »Aida», utan med
orkester-melodikens höjning har också det
vokala elementet fått en djupare betydelse,
så att då Verdi förr använde ett slags
effektfullt melodiskt kulissmåleri, nu
en sorgfälligt genomförd psykologisk
teckning framträder i melodien, och
detta med en öfvertygande sanning,
som lemnar ett vältaligt vittnesbörd
om den ännu yppigt flödande ådern af
känsla och uppfinning, som är till
finnandes hos den gamle mästaren.
Verdi har icke helt och hållet
frångått den gamla operans former, mer än
hos Wagner sammantränger sig den
fria recitativiska stilen till bestämdt
afslutade traditionela former, men huru
mycket större betydelse ligger ej i de
Recitativ Verdi nu använder, emot det
schablonmessiga deklamerandet, som i
hans äldre verk pläga föregå ariorna,
och i hvilket sångaren först stälde
kragen och manschetterna i ordning till
den blifvande lyriska utgjutelsen.
Den af Wagner åt den symfoniska
orkestern lånade »oändliga melodien»,
som likväl endast är ett enligt
situationen för tillfället öfverenstämmande
utspinnande af det tematiska arbetet,
söker man förgäfves hos Verdi, och
detta är den kardinalpunkt, som
åtskiljer de båda mästarne i deras
konståskådning Den som derför påstår,
att Verdi antagit den Wagnerska
konstprincipen i hela dess omfång, den
misstager sig lika mycket som den, hvilken
tviflar på att Verdi rönt något
inflytande af den Wagnerska
konstskapelsen.
Texten höjer sig i sitt språk öfver
alla, som Verdi hittills komponerat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
