Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med konstnärligt resultat, måste man
sjelf vara en väl skolad och musikaliskt
bildad sångare. Men icke engång dessa
faktorer äro obetingadt afgörande, om
de också måste betraktas såsom
nödvändiga förutsättningar. Af en dugtig
lärare fordra vi dessutom, att lian
besitter en skarp omdömesförmåga, en
klar blick, egenskapen att kunna
tydligt meddela sig, en Hjobs tålamod
och en rik speciel erfarenhet.
Hvari skall nu första undervisningen
i sång bestå? Denna är af mycket
stor vigt och fordrar derför närmare
betraktande. Först och främst har
läraren att noga pröfva lärjungens
anlag och förmåga samt taga reda på
röstens natur. Redan i fråga om detta
begås de gröfsta misstag och under
lå-tenhetssynder, alt förvexlas med sopran,
bariton med tenor o. s. v. Hur måuga
vackra röster ha icke härigenom med
ett upprörande våld blifvit förderfvade.
Åldrig får man bedöma sångorganet
efter dess tillfälliga omfång. Såsom
allmän grundsats får här uppställas,
att rösten i det läge, som vid
sjungandet förorsakar minsta mödan, äfveu
skall åstadkomma det bästa.
Lärjungen bör utvidga detta läge såväl åt
höjden som åt djupet; för organet är
det läge naturligast, hvilket liksom en
kärna utgöres af den till oinkr. 5 å <>
toner omfattande talrösten. Detta är
medeltidens hexackord, röstens hem,
såsom Chrysander så träffande
uttrycker sig.
Så snart röstens karaktär och omfång
äro gifna, måste första blicken rigtas
på kroppens naturliga hållning;
kroppen skall hålläs rak, hufvudet upprätt
utan att böjas bakåt. Den rigtiga
andningen bildar basen för sångkonsten
och bör sko i regelmässiga drag, nog
djupt men ändock ohörbart. Lärjungen
bör öfva sig uti att tyst och långsamt
fylla lungorna med luft, sedan några
sekunder hålla andan, alltså sluta
röstspringan och sedan låta luften långsamt
och ohörbart utströmma. Bäst är att
andas iu luften genom näsan, i det
man drager in underlifvet; härigenom
blir det möjligt för lungorna att
utvidga sig fullständigt åt båda sidor.
Då vid djup inandning mellangärdet
sammandrager sig nedåt, så kuuua också
lungorna lika lätt och hastigt nedåt
utvidga sig.
När det gäller att hastigt fylla
lungorna, sker lufttillförseln genom näsa
och mun. I alla andra fall återigen
är andningen genom näsan att
föredraga, alldenstund derigenom icke blott
lungorna kunna fylla sig lugnare, utan
slemhinnan också bibehålla sig
fuktigare, hvilket åter befordrar tonens
välljud.
Af stor vigt för åstadkommande af
en vacker ton ooh god vokalisation är
mun- och tungställningen.
Fundamentalläran lyder här: öppna mun! Denna
sats låter ju mycket enkel, men att
följa den faller sig för många ganska
svårt att följa i synnerhet för den skö- j
nare hälften af menniskoslägtet och
bland denna särdeles Albions döttrar,
som finna det opassande att gapa på
ett så der otillbörligt sätt.
Munställningen ändrar sig visserligen efter olika
vokaler som skola sjungas, men som
grundsats har lärjungen att inprägla
den läran, att hakan drages nedåt så
att munnens ställning blir mera oval
än bred. Genom hakans neddragning
blir den mjuka gommen — alltså
gomseglet —- höjd, tonströmmen kan
obe-hindradt passera gommens trånga pass
och bakom de öfre framtänderna träffa
den hårda gommen. Då sångaren bör ■
akta på att för hvarje ton vinna
största möjliga resonans, så får han icke j
pressa läpparne intill tänderna; de
förstnämnda äro lätta att utspänna, så
att tandraderna bli något synliga.
Nedhängandet af underläppen måste
betecknas såsom alldeles origtigt, och tonens
välljud lider alltid deraf.
Af vigt är tungans läge. Denna
måste ligga alldeles jemu, alltså
kori-zontal, och hennes spets lätt beröra
nedre tandraden men aldrig pressas emot
densamma. Vid konsonanterna får
tungspetsen aflägsna sig från denna plats,
men vid efterföljande vokal bör tungan
genast återtaga sitt horizontala läge.
Ryggen eller mellersta delen af tungan
j har allt efter de olika vokalerna och
konsonanterna att intaga en höjd, jemn
eller sänkt ställning. Det af många
lärare använda maneret att trycka ned
tungan medelst en sked, är alldeles
onyttigt, tungan måste åstadkomma allt
I genom sin egen muskelverksamhet.
Åtskilliga sånglärare rekommendera
derför att öfva sig flitigt med att sträcka
ut tungan för att härigenom
tungmusklerna skola stärkas och göras smidiga.
Språkets likasom sångens välljud
beror på en vacker vokalisation.
Vokalerna äro språkets grundtoner, själen i
alla ordformer. Det är derför icke rätt
att ensamt låta öfningarna ske på
vokalen a; genom denna metod antager
struplmfvudet lätt en för hög ställning
och en ful gomtou uppstår.
(Forts.)
––^––
Rubinsteinsstiftelsens l:sta
in-ternationela täflan
mellan pianister och pianokomponister |
I egde rum den 27 aug. i Petersburgs j
konservatoriesal kl. 1 e. m. Som pre- !
sident måste enligt statuterna direktören
för detta läroverk fungera, och Rubin- j
stein sjelf innehar nu denna plats. För
! 4 å 5 år sedan, då stiftelsekapitalet j
deponerades i ryska banken, var
Da-vidoff direktör, och Rubinstein sjelf
hade då ingen tanke på att blifva det. j
Såsom prisdomare voro närvarande:
prof. Abel, konservatoriinspektor i
Miin-chen, prof. Leop. Auer, dirigent för
symfonikonserterna i P., hr Coenen,
konservatoriedir. i Amsterdam, Asger
Hamerik, dir. för konservatoriet i
Baltimore (i st. f. N. Gade i Köpenhamn),
prof. Johansen vid Peterb. konserv.,
prof. Rundinger, hofpianist, hr
Puchal-sky, dir. för musikskolan i Kiew, d:r
W. Svedbom fr. konservatoriet i
Stockholm, hr Slatin, dir. för musikskolan
i Charkow.
Bland pristäflarne voro tre italienare:
hrr Bayardi, Busoni och Nap. Cesi
(son till en professor i Petersburg);
två ryssar: hrr Dubassow och Schor,
samt en amerikanare hr Fairbanks.
Tre andra pretendenter fingo ej deltaga,
emedan deras täflingsverk ej voro i
enlighet med programstatutet.
Täflan varade i 3 dagar. Början
gjordes af komponisterna Busoni och
Ceci, derpå följde pianospelarne. Hr
Busoni konkurrerade om båda prisen;
han hade lemnat .och utförde
personligen ett konsertstycke med orkester,
en sonat med violin och två mindre
saker äfvensoin en kadens till
Beetho-vens 4:de pianokonsert. Den 29 aug.
på middagen tillkäunngufs juryns dom.
Hr Ferruccio Busoni tilllerkäudes
första priset för komposition (5,00(1 fres)
I och hr Dubassow första priset som
pia-’ nospelare (5,OUO fres). Andra priset
kom ej till utdelning.
Om fem år, samma dag, sker nästa
täflan, i Berlin; derpå följaude år 1900
i Wien och sedan 1905 i Paris. Man
var allmänt öfverraskad, att dessa
städer ej hade någon representant vid
täflingen, så mycket mer satte man
värde på närvaron af de nämnda
städernas representanter, hvilka antagit
Rubinsteins inbjudning.
Hr Busoni tillträdde 1 sept. sin nya
plats som professor i pianospel vid
konservatoriet i Moskva.
—–––-
FÖLJETONG.
Francilla.
Eu reminiscens.
jagtslottet Moritzburg i Sachseu är
den plats, hvari från sagan om
»Friskytten» härstammar, den saga
nämligen, efter hvilken Fr. Kind
diktade sin operatext för Carl Maria von
Weber; ty ursagan om friskytten har,
som man vet, sitt hemvist lika väl i
Skandinavien och Skotland, som
Böh-men, Sachsen och sydtyska högländer.
Slottet Moritzburg ligger endast
några timmars väg från Dresden. Vid
höstens början hade jag ständigt för
vana att — om icke särskilda hinder
kommo emellan — för några veckor
slå mig i ro hos den hedersmannen
skogvaktaren, der jag är en gerna sedd
gäst, ty jag vet att värdera det ädla
jagtväsendet, tecknar friska jagtstycken
och har diktat mer än en munter
jagt-såug, som sjungits i Sachsen och
Böh-men af det muntra jägarfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
