Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemte stråkorkestern fins särskild
mes-singsinusik; samtliga medlemmarne i
denna likasom i skådespelaresällskapet
måste vara personer från byn. För
den som icke bevistat dessa
föreställningar äfvensom för åhörarne vid dem
är det knappast fattligt hur detta
enkla landtfolk kan gå i land med ett
så stort och svårt företag. Icke blott
hvarje solostämraa utan äfven kören
sjunger sina partier utantill, samspelet
och körernas infallande sker med
förvånansvärd precision, och den dynamiska
vexlingen mellan piano och forte, till
och aftagacde styrka, iukttnges så väl,
som om det framstäldes af yrkessångare.
Oberaramergau är också en by af
naturkonstnärer, der idealismen och den
religiösa andan i förening skapat en
sådan verklig hänförelse.
Likasom den nu begagnade texten,
härstammande från århundradets början,
1811—1815, på grundvalen af den
gamla framställningen blef omarbetad
af en andlig i det närbelägna klostret
Ettal, så är också musikeu till
passionsspelet af en i Oberammergau infödd
person, skollärare och organist, Roehus
Dedler, 1810—11 komponerad och
sedan omarbetad 1814. Orkestern har
att jemte en kort ouverture utföra
ac-kompagnementet, som är enkelt och
lättfattligt. Tonmålningar och bullrande
stycken förekomma naturligtvis icke;
enkelheten i det religiösa innehållets
sammansättning och långdragenheten
föi-bjuda allt konstmakeri. Rytmen är
ofta öfverraskande, påminnande om
något gammalt danstempo, till dess kören
kominer och lägger allvar i saken.
Sången består dels af arior och
recitativer dels af manskörer och blandade
körer. Ar än hela byn en skola för
sång och spel, så förefaller det dock
märkvärdigt att så många vackra röster
här kunna samlas. Körledaren, smeden
Jakob Rulz, står med sin sympatiska
röst och sitt naturliga föredrag alls
icke ensam; alla solisterna, i sin ädla,
presterliga drägt, sjunga med andakt
och känsla. Om den ifver och flit
hvarmed saken omfattas kan man göra
sig ett begrepp, då dirigenten, läraren
Gruber, berättar att han hållit 96
kör-och orkesterrepetitioner. Åhöraren bör
köpa sig den billiga körtexten, men
handlingens text är öfverflödig. Man
har uppmanat Oberammergau att i år
fullständigt omändra den gamla texten
och den Dedlerska musiken, och mer
eller mindre kompetenta personer ha
erbjudit sig till utförande af denna
modernisering och omskapelse, men
pietetsfullt och lydande en riktig känsla
har byfolket hållit fast vid det gamla,
och så hafva vi i behåll det af fäderna
ärfda melodramat, om också på en ny
scen och ined nya praktfulla kostymer.
De ofvauuämnda uppgifterna hafva vi
liufvudsakligen från en hr H. R. Scliä
fer ur N. M. Z. Vi vilja till slut anföra
hvad en så kompetent domare som
Edv. Hanslick har att säga om dessa
passionsspel. I ett bref till prof.
Bill-roth, intaget som följetong i »N. Fr.
Pr.», yttrar han sig derom på
nedanstående sätt, efter att ha beskrifvit
det martyrskap han, likasom andra
besökare af festspelen, varit underkastad
genom strömmande regn, bottenlösa,
smutsiga vägar, kyla och fukt på den
obetäckta delen af teatern samt dyra
inträdespris.
»Den högsta aktning förtjenar det
vackra allvar, den inre samhållighet
och det uppbjudande af alla andliga
och fysiska krafter, hvarmed samtliga
framställa re gå till sitt arbete. Fullt
ett år före spelens uppförande
begynna de regelbundna öfningarna.
Besättningen af rolerna sker genom val,
livar-vid alla inflytelserika män i
församlingen afgifva sina röster. Valdagen är
för hela trakten en vigtig dag. Den
börjas med en högtidlig gudstjenst,
och resultatet af valen motses med
stor spänning af hög och låg. Vid
besättningen af rolerna är det icke
blott talangen och de yttre företrädena
som äro bestämmande utan äfven det
sedliga uppförandet. Så var för
Marias rol ursprungligen en vacker och
talangfull flicka utsedd; — då ett rykte
spred sig, att den stackars flickan
underhöll en kärleksförbindelse, tog man
rolen ifrån henne. Mindre väl står det
till med musiken i passionsspel311, än
med den dramatiska framställningen.
Musiken intager för stort rum och är
till komposition och utförande af
tvif-velaktig beskaffenhet. Orkestern är
efter mönstret i Bayreuth osynlig; man
kunde emellanåt önska att den äfven
vore ohörbar. Den är visserligen ej
larmande men ofta oren. Före livar
och en af de dramatiska scenerna
(föreställningarna), 18 till antalet uppställer
sig kören af män och qvinnor,
kostymerade som genier, på framscenen ;
re-citerande föresångare
tillkännagifvahvilken handling som närmast skall följa,
och kören följer med fromma
betraktelser. Om man icke visste, att
kompositionen härör från en bayersk
byskollärare från förra århundradet, skulle
man gissa sig till det. Det är den
verkliga landtliga stilen i den tidens smak,
en efterapning af Haydns, utan ett
spår af originalitet, vek, kraftlös och
enformig. Under de första scenerna kan
man låta sig nöja med denna
hedervärda perukstocksmusik, som ju är
helgad genom traditionen, men när den
fortsattes allt längre och längre, tills
den slutligen vid solens nedgång har
omslingrat en såsom en Boa, — då
kan endast den behålla tålamodet, som
af idel fromhet icke vidare hör på den
Dertill koinmer att naturen icke
utrustat de hederliga sångarne och
sångerskorna i Oberammergau, hvarken med
goda röster eller allt för fint gehör.
Visserligen ha vi ej här att göra med
konstnärer utan med hedervärda, af
skolläraren samvetsgrant inlärda
naturalister, derför måste vi erkänna att
det som presteras länder de utförande
till all heder såsom sådana; men det
är den inre motsägelsen, hvilken vi ej
kunna resonera bort, hur mycket än
ett och annat deruti kan tillfredställa
oss. Det är för konstladt, för
framskridet såsom naivt folkspel och för
ofullkomligt såsom konstprodukt inför
en internationel publik, som betalar tio
mark för sin plats. Förr i tiden
spelade Oberammergauborna
passionshistorien med blygsam utrustning, endast
till egen och grannrrs uppbyggelse.
Så var det ännu när Edvard Devrient,
gripen af folkspelets naiva skönhet och
fromma enfald, för 50 år sedan för
första gången berättade derom i Allgera.
Zeitung. Under de nästföljande 20
åren var det en produktion för hela
Tyskland, nu är det en europeisk
dragkraft alldeles som det Wagnerska
Bayreuth, endast tio gånger starkare
besökt, emedan det alltid låter vänta på
sig i tio år. Jag har för några år
sedan i en förstad till Inspruch, sedan
i Brixlegg, sett heliga komedier
uppföras, hvilka ännu företedde enkelheten
hos ett af bönder uppfördt teaterstycke,
speladt med tyrolerdialekt och i rätt
märkvärdiga kostymer. En andäktig
bondförsamling frågar mindre efter prakt
och historisk noggrannhet i kostymer
m. m.; i Oberammergau har dock den
ursprungliga karaktären hos
passionsspelet under tidernas lopp undergått
en fullkomlig förändring. Icke så, att
man hos framställarne märka ett
affek-teradt sätt eller fåfänga — do göra
tvärtom odeladt intryck af fullkomlig
ärlighet — men hela föreställningen
har upphört att vara natur utan att
dock ha uppnått höjden af medveten
konst.
Hvad som ovilkorligen skadar
total-iutrycket af hela produktionen är den
allt för stora längden ; den verkar
tröttande. O111 nu åskådarne hela dagen
igenom sitta der i regn eller glödande
solhetta, så äro de alla till slut
half-döda — Engelsmän och bönder alltid
undantagna. Föreställningen, som (med
en paus af en timmes tid till utfodring)
räcker från kl. 8 på morgonen till l/i
6 e. m. kunde lätt förkortas med tre
timmar ntau att något vigtigt eller
nödvändigt behöfde uppoffras. Hur mycket
är det ej som onödigt upprepas! Den
musikaliska delen tål vid och borde
underkastas den största reduktionen; jag
skulle vilja stryka hälften af de fadda,
monotona sångerna, som antingen
berätta oss livad vi sjelfva se eller
före-skrifva oss de känslor vi såsom
fromma kristna ovilkorligen måste erfara».
Den af Hanslick sjelf uppstälda
frågan, om passionsspelen i Ainmergau
förtjeua en besvärlig och kostsam resa,
besvarar han sålunda, att han inskränker
sig till erkännandet att det visserligen
är nöjsamt och lärorikt att en gång
ha sett dem, men han framhåller också
att hvad som är nöjsamt och lärorikt
äfven möter en på otaliga andra vägar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
