Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kr.) i timmen för sina lektioner. I
sin bostad, Melbury Terrace, gaf han
» Musical afternoons», biträdd af
Londons förnämsta artister, bvilka soaréer
med beröm omtalades af tidningarne
likasom hans konserter för välgörande
ändamål.
Hans af naturen svaga kropp stod
dock ej länge ut. Dels genom sorger
(hans syster Mina gift med
landskapsmålaren Wilhelm von Gegerfelt dog
1882) och dels genom sjukdom, (slagen
i hufvudet och sanslöst förd till ett
hospital, der han låg sjuk i
hjernfe-ber flere månader) blef han så
småningom urståndsatt att uppehålla sig på
sätt som han på sista tiden varit van,
och reste så öfver till Göteborg om
sommaren 1887. Han hade då ej
skrif-vit hem till sina anhöriga mer än en
gång på 11 år. Sommaren 87
till-bragte han hos sådana i Seffle. Han
medförde en elev från England m;r
Wareing, som tog lektioner för honom.
Han reste sedan tillbaka till Göteborg,
gaf en konsert på Handelsinstitutet,
försökte få elever men sjuknade på
nytt och blef liggande på ett hotell.
I februari 1888 kom han till
Stockholm och lefde der första tiden i stort
elände, hvartill bidrog att han, sedan
sorger och sjukdom började hemsöka
honom i London, började se för djupt
i glaset.
Här i Stockholm har han på senare
år egnat sig åt sångundervisning och
vi hafva från mer än ett håll hört
honom berömmas såsom en utmärkt
sånglärare.
––––––
Utdrag ur professor
Klink-meyers musiklexikon.
(Humoresk’.
!®vid genomgåendet af den allt för ti- j
digt hädangångne professor
Klink-meyers papper, faun man ett nästan
fullständigt utarbetadt musiklexikon.
Den aflidne, som alltid gått sina egna
vägar, framdrager ofta föga bemärkta
fakta, så att många punkter af
musikhistorien genom honom framträda i ny
belysning. Såsom exempel, tagna i
högen, på den karakteristiska
betraktelsen af musikens stora personligheter,
må anföras följande:
Bach, Joh. Seb. har ett särdeles
lyckligt tillfälle att tacka för sin
berömmelse, i det han fick värfvet att
skrifva ackompagnemtet till en berömd
melodi af Gounod. Han utgaf det med
synnerlig sjelfbelåtenhet såsom ett s.
k. första Preludium i en samling
stycken, som han kallade »Vältempererade
klavéret,» men detta fann endast ringa
afsättning hos beundrarne af Gounods
melodi, som kallades »Ave Maria». —
Hans »Passioner» anses för nobla, med
undantag af den omtvistade Lukaspas-
sionen. Hans talrika söner hette också
Bach.
Badarzewska, Thekla, är ett namn
som förstummar alla, hvilka frånkänna
kvinnan förmåga att uppnå
höjdpunkten af mensklig produktion. I alla
tiders och folks musikliteratur kan
knappast något verk berömma sig af
större spridning än hennes »En
jungfrus bön». Tusentals jungfrur utgjuta
dagligen sina hjertan i denna bön.
Äfven andra böner och drömmar af
henne rörde månget hjerta, men den
första, som är så fri från jägtande
| efter all originalitet och snillrikhet,
efter alla rytmiska och harmoniska
ansatser, den är en bön, som ej kan
emotstås.
Ciraarosa, Doraenico, en tvetydig
italienare, är endast bekant för sitt
»hemliga äktenskap».
Czerny, Carl, en enstöring, som ej
kunde tåla barn, hvarför han ständigt
skref etyder. Sedan han dog 1857
har man varit sysselsatt med att räkna
dessa etyder, men ännu har man icke
hunnit med det. Denna fabelaktiga
produktivitet kan förklaras af hans
fabelaktiga fingerfärdighet i att
komponera. Nästan alla hans noter ha streck
genom hals och hufvud, likasom hela
hans lif var ett evinnerligt arbete hals
öfver hufvud.
Haydn, Mozart och Beethoven,
de så kallade klassikerna. Man
igenkänner dem derpå, att de varit döda
i minst 30 år. Såsom följd deraf ega
deras verk det stora företrädet att
förekomma i mycket billiga upplagor,
hvarför de som ej vilja offra mycket på sina
barns undervisuing, sätta ett synnerligt
värde på klassikerna. Ett afbräck i
tillfredsställelsen är emellerlid för dem,
att klassikerna öfvervägande skrifvit
sonater och symfonier. Detta afbräck
kan i någon mån dock motvägas af
stoltheten att kunna rätt känna och
uttala dessa klassikers namn, hvilka
tills vidare åtnjuta ett visst anseende,
hvilket dock torde allt mer fördunklas
af de så kallade vagnerianarne (d. v.
s. våghalsarne af tyska ordet vagner
= en som vågar; se vidare Wagner
Richard).
Några af klassikernas epigoner,
Men-delssohn, Chopin och Schumann,
ha fiffigt nog lurat dem; de ha
nämligen också varit döda i öfver 30 år
och äro derför äfven mycket billiga.
Rossini, Giacchino, berömd för
sina sprittande och muntra
kyrkokom-positioner samt för sina till en del
alvarliga operor. »Barberaren» är i
synnerhet berömd, men det oaktadt
be-stälde den otacksamme — Figaro heter
han — musiken till sitt bröllop icke
hos Rossini utan hos Mozart.
Schubert, Franz, kompositör till
berömda Schubert-album för hög,
mellan-och djup stämma.
Hans »Erlkönig» op. 1 visar
allaredan talang, och i societeter träffar
man ofta en liten röstbegåfvad »Van-
drare», som, satt i musik af S.,
försäkrar att han kommer från bergen och
att lyckan fins, der han icke är. Hvad
instrumentalsakerna beträffar skall det
alltid väcka förvåning, att 8. under en
så kort lifstid kunnat skrifva så
ofantligt långa stycken.
Strauss, österrikisk
konstnärsdyna-sti. För att en gång göra ett slut på
den eviga förvexlingen af de otaliga
Straussarne, gifves här en kort och
enkel förklaring öfver hela förhållandet,
som lättare förstås på så sätt, att
fa-dren med namnet Johan skiljer sig från
de två yngsta sönerna Joseph och
Edvard men deremot icke från den äldste
som också heter Johan, hvilken för
öfrigt alls icke liknar honom, i det han
är mycket yngre och dessutom lefver
ännu, medan fadren dog 1849, då
Joseph var 22 och Edvard 14 år, samt
efterlemnade åt äldste sonen sin berömda
orkester, hvilken denna öfverlät på
bröderna, så att dessa likaledes lätt
förvexlades med honom, under det han
sjelf derefter icke så mycket
komponerade dansmusik som operetter, utan att
han dock upphörde att skrifva flere
omtyckta valser och polkor, hvilket för
resten också de bägge bröderna gjorde
utan att dock uppnå honom och fadern,
hvilka både med rätta kallades
»Vals-konungarne». Följaktligen är den
berömda Donauvalsen icke komponerad
af don ene utan af den andre Strauss.
Strauss, Richard, en talangfull ny
komponist, som icke får förvexlas med
någon som helst annan Strauss.
Wagner, Richard har förutom sina
samtliga verk efterlemnat de sig så
kallade Wagnerianerna, med hvilka han
icke alltid har dragit jemnt. Dessa
veta mycket noga livad deras mästare
har tänkt sig och menat med kvar
enda not, ja med hvarje paus i hans
kompositioner, och deras förklaringar,
hvarmed de också gerna lyckliggöra
kättare, påminna, om än icke alltid
lika tyckligt, både om den oändliga
melodien och om de epokgörande s. k.
ledmotiverna. Wagners instrumentation
vittnar om den mest menniskoälskande
sträfvan, i det den underlättar
musikens njutande äfven af de lomhörda.
Men äfven för ögats tillfredsställelse
har han iäderligen sörjt ty de sceniska
effekterna taga icke sällan öfverhaud
öfver de musikaliska. Utstyrselkonsten
är en härlig konst.
(Efter »Klavier-Lehrer».)
––#––
Från en dilettantkonsert
Dirigenten: »Men, herr Pettersson, piano,
piano!» — Herr P. fortfarande
spelande fortissimo på sin violin: »Ack,
herr direktör! låt mig vara; det är så
vackert, så vackert!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
