Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stundom nästan grubblande hos
Selm-mann stöter man äfven på emellanåt,
och derjemte förekomma i hans verk
motiver och rytmer som ha ett ungerskt
eller annat främmande ursprung.
Som redan blifvit antydt är det som
kan synas lätt utkastadt, det som kan
förekomma den oinvigde oklart och
outveckladt, alltid hos Bralnns tematiskt
arbete. Det är ofta ännu mera, det
är i synnerhet i körverken uttryck för
den musikaliska kritiken, det är
musikaliskt tonmåleri, tillika miniatyr- eller
detaljmåleri, hvilket dessvärre i vår
tid tränger sig alltför mycket fram.
Detta systematiska pinnlmggeri är ett
ansträngande förståndsarbete, som
hämmar inspirationen och nästan omöjliggör
en klar och flytande stil. Det kommer
väl knappast att eröfra verlden, lika
litet som det komplicerade
kontrapunktiska arbetet kan blifva allmänt
för-stådt och vinna behag, med mindre
det då med en öfverlägsen konst såsom
underordnadt medel understödjer vackra,
klara och sunda musikaliska tankars
naturliga flygt. Det musikaliska
tonmåleriet kan ofta vara i och för sig
skönt och verkningsfullt, men
miniatyr-eller detaljbehandlingen, som stundom
sträcker sig ända till en texts enskilda
ord förderfvar ofta ett konstverk och
ställer det till och med ibland på
gränsen till det löjliga.
Brahms, hvilken liksom vuxit ut af
Schumanu och 20 år gammal debute
rade med sin under »Sturrn und Drang
tillkomna pianosonat i C dur op. 1,
tillegnad Joachim, har så småningom
med sin imponerande dugtighet förenat
en klassisk klarhet, lugn ocb
formfulländning, som i hans senare verk
ofta träda oss till mötes och uppfylla
hufvudbetingelserna för all konst:
upp-lyftelse, försoniug och glädje.
–-^ —
Litet om polemiken öfver vår
kyrkosång
jemte
inte så litet egna åsigter i frågan.
I.
gTo, nu är det då ett rigtigt kif om
vår fattiga kyrkosång! Fattiga!
Ja det var just rätta uttrycket. Jag
skall yttra mig mer om den
fattigdomen, om inte nu så nästa gång. Man
står ju ackurat i två skilda läger, och
att det går ganska »hett till under
sköldarne» derom vittna alla de
bro-scli3-rer, polemiker, tidningsartiklar och
diskussioner, som dugga flitigt nog
öfver prest- och organistkretsar. Nå,
livad vill man då? eller livad vill man
inte? — Jo, å ena sidan säger man
sig kämpa för rytmisk koralsång, och
deraf skulle man ju möjligen kunna
sluta till, att man å andra sidan strider
för orytmisk sådan. Men det der är
lite oegentligt. Nej, närmare angifvet
vill man å ena sidan slita sig lös från
den stela, af lika notvalörer altigenom
bestående, men derför visst inte
rytm-saknande Hæffuerska koralformen och
gå tillbaka till koralmelodiernas
ursprungliga, lifligare och mera
omvex-lande rytmer. Å andra sidan deremot
håller man strängt på den utjemnade
Ha-ffnerska koralen med sina lialfuoter
och formater och är dessutom fullt och
fast öfvertygad om att menigheten
omöjligt kan sjunga på något annat
sätt. A ena sidan ger man ut
figurerade koraler och ställer till
vesperguds-tjeuster, å andra sidan skriar man
öfver olutherskhet och katolicism.
Nå, uien min snälla hr
undertecknad, livad ni nu heter för slag . . .
jaså Hypatius, — jo, har inte koralerna
alltid sett ut så som de nu göia i j
Hæffners koralbok, eller livad pratar
ni om ursprungliga rytmer?
— Nej min högt ärade läsare eller
läsarinna, det är just livad de inte ha
gjort. Jag vill åskådliggöra saken.
Sätt er vid pianot och spela en af våra
vackra folkvisor, t. ex. »Och liten Ka- j
rin tjente», men spela den inte som
den står skrifven i noterna, utan för- J
vandla alla fjerdedels, åttondels och
punkterade noter till lialfuoter och gör
fermat på den sista noten i hvarje
period. Jag tviflar inte alls på att ni
skall finna det förskräckligt; men hvad
säger ni nu, då jag talar om för er,
att våra koraler icke äro annat än
frukterna af dylika experiment.
Ursprungligen (många, ja de flesta äro
från medeltiden -och reformationstiden)
liafva de varit klädda i en ledig,
skiftande, rytmisk drägl, men nu hafva de
i omkring ett sekel varit intvingade i
denna styfva, stela Ha-ffnerska rust
ning. Att kalla den Hæffuersk är
kanske litet oegentligt, ty Hæffner var
väl ej den som ursprungligen klippte
mönstret till deuna styfkjortel, men
han hade tagit den ined från sitt grosse
Vaterland och så att säga påbjöd dess
allmänna begaguade genom sin
koralbok af 1820, och på grund deraf kan
ju uttrycket få stå. Att så som jag
nyss nämde behandla en melodi och
dertill en skön sådan, må man väl
kunna kalla ett helgerån, och just på
detta sätt vanstälda melodier äro de
flesta som söndagligen hjudes oss i J
våra kyrkor. Och hvad värre är,
Hæff-ner och hans anhäugare vilja göra det
grundfalska påståendet troligt, att detta
slags koralform var den af Luther
af-sedda!
Så har t. ex. koralboksutgifvaren J.
Fr. Törnvall i sin broschyr med
anledning af biskop Ullmans
»Koralmelo-dier till förslag till reviderad
psalmbok för svenska kyrkan, jemte
inledning om rytmisk koralsåug», på sid.
8 sökt bringa sådant i bevis, hvilka
bevis dock äro så ofullständiga och
delvis falska, att de ej på minsta vis
kunna afskräcka oss reformifrare. Bland |
annat säger hr Törnvall också: »Månne
det ej skulle vara lörmätet att nu slopa
koralens sekelarbete» (hvilket arbete
enl. livad Carl von Wiuterfeld i sitt
framstående verk »Der ewangelische
Kirchengesang» visar vara ett oaflåtligt.
arbete på koralens förfall) »för att
återgå till Lutherska koralsångens
barndom och onödigt upptaga verldsliga
melodier till psalmer?» Det vill med
andra ord säga, att det är detta
vanställande, jag menar dermed utjemnande
till lika notvärden af en ursprungligen
rytmiskt omvexlande melodi, som skulle
förläna densamma egenskapen att från
att förut hafva vaiit verldslig den nu
blifvit andlig. Och man stj’rkes så
mycket fastare i denna tro, då herr
Törnvall vidare påstår, att förmågan
att väcka andakt endast »är den enkla,
okonstlade» (utjemnade, sömniga,
Hæff-nerska) »koralen, förenad med psalmen,
förbehållen.» — Ja, kan man tänka!
Och dock vet jag en församling, der,
tack vare kyrkoherdens och organistens
förenade varma intresse, den s. k.
ryt-miska koralsången är fullständigt
införd, der folket deltar i sången med
ett lif och en öfvertygelse, som är så
godt som alldeles främmande för våra
öfriga församliugar, (undantagandes de
frireligiösas) der man numera inte kan
och framför allt inte vill sjunga på
annat vis, der folket .flitigt går i
kyrkan och der andakten långt ifrån att
vara mindre, tvärtom är större än inom
församliugarno i allmänhet. Detta
enligt presters samstämmiga iutygande.
Tråkigt nog kan jag just nu ej erinra
mig församlingens namn, men skulle
någon »hålla på» att få veta det, så
skall jag en annan gång mer än gerna
stå till tjenst dermed. Och hvad man
kan åstadkomma med en
landtförsam-ling i Norrland, (ty der uppe ligger
den nyss omtalta) det kan man också
med hvilken landt- eller stadsförsamling
som hälst. Detta sis a säger jag till
dem som tvifla på möjligheten af
rytmiska koralers införande i eller
utförande af församlingarne.
Stockholms prestsällskap diskuterade
i slutet af förra året den frågan livad
presterna kunna göra för kyrkosångens
höjande, och till den diskussionen hade
de inbjudit Stockholms organister och
kantorer. — Nå då kom man väl ett
stort stycke framåt? Jo, jag tackar
jag! Man kom just ingenstans! En
professor uppehöll öfver halfva tiden
med tal om den snön som föll för ett
par hundra år sedan, om Mora-sång och
Benedictiner m. m. som ej hörde till
saken. En rektor talade för
införandet af unisonsång och afskaffaudet af
qvartettsång i skolorna, men hvad det
hade med den till diskussion
uppstäl-da frågan att skaffa var der ingen som
kunde begripa. En stockholmsprest
och en f. d. sådan voro de enda, som
talade i sak och som varmt och ifrigt
förordade den rytmiska koralens
införande. Och jag kan försäkra alla dem,
som besvära sig med att läsa detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
