Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att om man blott började med den
rytmiska koralens införande i våra
skolor och så småningom försökte dess
användande vid den allmänna
gudstjen-sten, så skulle vi om fem eller sex Ar
hafva fått denna sköna koralform
fullständigt införd vid vår gudstjenst.
Och att det gudstjenstliga lifvet ej
skulle förlora utan tvärtom vinna
betydligt derpå, derför tror jag mig kunna
gå i god. — Men återvändom till
diskussionen! Organisterna och
kantorerna tego samt och synnerligen. Att
de voro blyga och ej tordes uppträda
i denna krets af idel talare får man
mindre undra öfver. De t. o. m. tego
och togo emot, då både den nyssnämda
rektorn och derefter f. d.
stockbolms-presten beskyllde dem för att traktera
sina orglar alldeles för starkt och
der-igenom i väsentlig mån bidraga till
församlingssångens förfall. Och i
samma anda yttrade sig några dagar
derefter en insändare , som tecknade sig
Klas i Svenska Dagbladet. Klas
underrättade hrr organister bl. a. om att
predikstolsversen skall spelas
pianissi-mo Ja, försök på, få vi se hur det
går! Har det varit dåligt bestäldt
med sången förut, så tror jag att det
blir ungefär ingenting om ledningen blir
för svag. Ty, som Klas också mycket
riktigt medgaf, orgeln skall ju leda ej
ackompagnera sången.
Hur går det i de landtförsamlingur
der orgel saknas och »klockarn leder
sången uti egen hög person?» Klas
påstår att sången der »ljuder fulltonigt
och säkert» t. o. m. ntan både orgel
och klockare. Måtte vara ovanligt
musikaliska församlingar Klas besökt!
Jag för min del har en alldeles
motsatt erfarenhet. Huru inånga
församlingar hafva icke i musikaliskt
hänseende allt annat än rikt utrustade
klockare, kanske begåfvade med en
stark, skrikig röst men utan tecken
till »öra» (förstå mig rätt!) När i en
sådan församling fråga blir om en
psalm med många verser, exempelvis
vid en nattvardsgång så sjunker kloc
karn ofta nog en, ä en och en half
ton på första versen och lika mycket
på andra och tredje. När han så
kommer till fjärde, så fiuner han sig
föranlåten, för att ej komma ner »i djupa
källarbvalfvet», att skrika upp en
oktav högre för att ha något att åka på.
Att dylikt, allvarsamt taladt, både händt,
händer och skall hända, åtminstone så
länge man håller på den galenskapen
att mångenstädes förena klockare- och
skolläraretjensterna, är visst och sannt.
Och att en församling på landet i
allmänhet ej är mäktig att hjelpa sin
dålige klockare, inses lätt af alla, som
lagt märke till huru mångfaldiga
personer i kyrkan sjunga rakt »upp åt
väggarne» och så att säga komponera
sina psalmmelodier sjelfva för tillfället.
Hvad hufvudstadens i allmänhet fint
musikaliskt bildade organister beträffa,
så är min öfvertygelse den, i motsats
till Klas’, att de i allmänhet väl och
lagom starkt sköta sina instrument.
Att de ej dra’ sig för att vid de
kraftigare psalmerna t. ex. »Vår Gud är
oss en väldig borg», eller på
julmorgonen »Var helsad sköna morgonstund»
och andra, begagna både trumpeter
och basuner bör ej förvåna, då detta
ej annat är än livad de skola göra.
Ty ingen kan väl neka till att om
dessa storslagua, kraftiga koraler spelas
med starkt verk och i ett lagom raskt
tempo, det gör en mäktigt tilltalande
verkan. Och att församlingen då just
stämmer in med lif och öfvertygelse
är ett faktum, som just inte talar för
fördelen af ett allt för svagt orgelspel.
Men nu kom jag ifrån
prestsällska-pet igen. Ja, resultatet blef som sagdt
så godt som intet. Men gjorde herrar
prester klokt, så bjödo de in
organisterna och kantorerna till ännu en
diskussion i frågan. Nu hafva dessa
senare säkert hunnit sätta sig in i
hvarom fråga är, hvilket de
uppenbarligen icke gjort sist, och torde de nu
kanske ej vara så svarslösa som då.
Ty för presterna ensamma att taga
kyrkomusikfrågorna om hand, det tviflar
jag på skulle leda till något resultat,
ehuru nekas kan ej att inom deras
krets män finnas, som äro synnerligen
hemma i musikaliskt och särskildt
kyrkomusikaliskt såväl historiskt,
theo-retiskt som praktiskt vetande. Men
dessa äro få och för en så vigtig
utredning som koralfrågan alldeles för få.
Men det är inte bara koralen vi
refonnifrare, vi kyrkomusikens
fruktansvärda venstermän vilja hafva
omdanad ! Det är något annat också.
Men det skall jag tala om nästa gång.
Till dess
Au revoir!
Hypatius.
––––-
Grillparzer och musiken.
Tien 15 jan. 1791, alltså för hundra
■iipz år sedan, föddes Franz
Grillparzer, den bekante dramatiske diktaren,
i Wien (f 1872) och med anledning
deraf har hans minne firats på åtskilliga
tyska scener med festligt uppförande
af hans dramer och med minnesrunor
i tidningarna. Det kan också vara af
intresse att, såsom tillhörande en
musiktidnings ämnen, kasta en blick på
Grillparzers förhållande till musiken,
en konst, som icke var honom
främmande utan som var föremål för hans
stora intresse. Härom har den bekante
musikkritikern prof. Hansi ick lemnat
oss två afhandlingar i sina böcker
»Musikalische Stationen» (Berlin 1876)
samt »Musikalisches und Litterarisches»
(Berlin 1889).
Grillparzer var icke blott en stor
vän af musik, utan lian var deri äfven
grundligt bildad. I sin sjelfbiografi
berättar lian hur lians mor gaf honom
undervisning i pianospelning, »innan
han ännu kunde fullkomligt bruka sina
ledamöter.» Grillparzer tog undervis
uiug i kontrapunkt hos Sechter och
komponerade sjelf ett och annat. Med
sin »lifstids-fästmö» Fröhlich spelade
han nästan dagligen å quatie mains
och tog äfven undervisning i sång af
henne. För att lära sig sjunga från
bladet besökte han hvarje söndag
Augusti nerkyrkan i Wien, och när en
gammal musiker i kören en gång sade
till honom: »Ni sjunger ju nu rigtigt
präktigt från bladet», så gladde det
Grillparzer mer, än om man berömt
något af hans teaterstycken. Intressant
nog är hvad man berättar om honom,
att han i skymningen brukade fantisera
vid sitt piano och sjunga dertill helst
verser ur Iliaden eller Horatius.
Grillparzer talade och skref ständigt
med stor hänförelse om musiken; den
var honom alltid »någonting heligt,
öfverjordiskt». Instrumentalmusiken
satte han i främsta rummet, dock
förklarade han, att han vid sång kunde
blifva fullständigt underkufvad af
meu-niskoröstens trollmakt. Då han något
mystiskt framställer skilnaden mellan
poesi och musik menar han att
»poesien förkroppsligar anden, musiken åter
vill förandliga sinligheten». Kunde
man icke äfven om poesien påstå att
den förandligar det sinliga ?
Eget nog var det att Grillparzer
hade en passionerad motvilja för Carl
M. v. Weber; han erkände honom
visserligen för ett poetiskt hufvud, men
musiker var han icke; Grillparzer
menade, att hos Weber fanns »ej ett spår
till melodi.» Nu hyllar man allt en
motsatt åsigt. Synnerligast föreföll
honom musiken till »Euryanthe», Webers
bekauta opera, »afskyvärd och fortjent
af polisförbud»; i den hade »välljudet
vändts upp och ned på» och »det sköna
blifvit våldfördt». Märkvärdigt nog
funno äfven Beethoven och Schubert
operan »Euryanthe» frånstötande.
Emot »Tannhäuser» af Wagner har
Grillparzer i epigrammer och satiriska
uppsatser yttrat sig vid olika tillfällen ;
men »attiskt salt» träffade man just
icke i dessa epigrammer. Han tyckte
att i denna opera »en mager själ trädde
upj) på scenen i krinolin». I en
annan sarkasm förklarar Grillparzer i det
han talar om Wagners Miincheti-period:
»Nu har Wagner i sin stormlöpning
mot allt det gamla blifvit en Lola
Montez för Munchen».
Deremot ärade Grillparzer såsom sitt
musikaliska ideal kompositören till »Don
Juan». Han firade i ett tänkespåk
Mozart som den störste tonmästaren,
hvilken alltid uppnår, aldrig
öfverskri-der sitt mål, hvilket var med honom
ett: det sköna».
En annan tondiktare, som
Grillparzer högt ärade, var Beethoven. Han
skref två tal för att fira denne
snillrike tonheros minne; det ena hölls vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
