Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligast sedan presterna, tvärtemot
ritualen, numera sjunga hela sången,
och detta på en ton, som är mycket
olämplig till den glädjesången, och som
illa stämmer tonsinnet till följande
metriska gloria. De korfa responsorierna
äro just ej tilltalande. Bäst lyckade
äro »Heliga och »O, Guds lam». Ut- :
tröttad, som Hæffner var af
koralarbe-tet, får man öfverse med hans tarfliga
messa. Åtskilliga mer eller mindre
lyckade försök till förbättring af Sv.
messan äro offentliggjorda. Tyvärr ega
vi ingen auktoriserad svensk messa —
ett bevis på höga vederbörandes
liknöjdhet. Derför sjunges stundom på
egen »behaglig melodi». Hvpatius
föreslår en messa för hvarje af
kyrko-årets tidsdelar, adventstiden, jultiden
o. s. v. Det vore väl bra, men det
bör anses lyckligt om vi kunde få cn \
hygglig messa, ord och ton passande
tillhopa. Ville presterna befordra
försam-lingssången, så kunde de bestämma vissa j
psalmer för dessa olika tider,
åtminstone till »predikstolsvers» samt in- I
och utgångsverser för samtliga dithö- l
rande gudstjenstdagar.
Hvad Hypatius yttrat om kyrkokö- ,
rer gilla vi fullkomligt. D(e blifva
dock svåra att få till stånd och blifva 1
nog för alltid ett önskningsmål, enligt
nästan allmänt misslyckade försök i
den vägen. Illa valda extra sånger i j
den allmänna gudstjensten väcka också
förargelse, som hr H. riktigt
anmärker. I stället för katolska »vesper»
skulle vi kunna förorda s. k. andliga \
konserter eller sångfester emot en
mycket billig entré till sångarnes
tippmun-tran.
Hr H., likasom en hvar, finner
visserligen att något bör göras för att få
en rationel sång i vår svensk-lutherska
gudstjenst; men sättet och medlen äro
ej lätt funna. På sätt och vis ega vi
materiel dertill: goda och dyrbara
orgelverk, skickliga organister och
kantorer (isynnerhet de från Musikaliska
akademien), delvis goda sångare bland
presterskapet, goda församlingsröster
samt liturgiskt lämplig psalm- och
koralbok. Men detta oaktadt är vår
kyrkosång i allmänhet icke att
berömma. Man måste först forska efter de
egentliga orsakerna till vår mindre
lif-vade kyrkosång i närvarande tid.
Enligt vårt förmenande beror allt på en
förkolnad kärlek till lutherska kyrkan,
till dess »sköna Herrans gudstjenst»
och till dess institutioner.
Socialismen och secterismen hata statskyrkan j
och detta hat inverkar på det
enfaldiga folket, och många kyrkans
tje-nare» smittas också deraf. Under
sådana förhållanden verka dessa ej godt
i kyrkan, aldraminst hvad
kyrkosången angår.
Under så kritiska förhållanden är i
det ej lätt att råda bot, vi skulle dock
vilja tro, att nitälskande organister
kunna åstadkomma rätt mycket till
kyrkosångens upplifvande genom regi-
strering, nyansering, melodiföring,
måttligt tempo, god takt, smakfulla andrag
o. s. v., allt efter omständigheterna
och under förutsättning, att en sådan
ärlig kyrkotjenare njuter en anständig
aflöning. Har han liten eller ingen
lön, må han likväl con amore sköta
sin tjenst, eller afsäga sig densamma.
Presterskapet kan ock verka mycket
till sångens förbättring dels genom
eget föredöme med messning dels
genom uppmuntran och förmaning till
församlingen att ej blygas för att öppna
munnen till bön och lof med egen röst,
i öfverensstämmelse med Guds
befallning och kyrkans ritus. Denna bör i
allmänhet troget följas, likaså den
fast-stälda koralboken) minimitabellen är
tillåten — ej anbefald — för kyrkor
utan orgel. Vår koral är till sin
karaktär, storhet, enkelhet, allvar och
skönhet, afsedd att sjungas af en stor
massa folk på en gång. Alltså inga
figurerade kyrkosånger för
menigheten. Sådana störa i allmänhet den
religiösa andakten.
Men till sist kommer den frågan:
Huru skall en sådan religiös anda i
afseende på kyrkosången kunna
vinnas? Vi må då först söka orsaken
till den sjungande kyrkans aftynande
sånglif. Detta, som mycket annat,
beror på uppfostran. Pordom fick
barnet först lära sig vaggsång, vidare
modrens morgon- och aftonbön och
ytterligare husfolkets
söndagseftermiddags-andakt med sång, jemte en och annan
tonlåt under veckans lopp. Detta om
allmänheten. Jo, piltarne i
lärdoms-skolan uppfostrades också i sång,
uteslutande kyrkosång. Koralsång minst
en timme dagligen», heter det i äldre
skolförfattningar. Sålunda utvecklades
intresset för den sjungande kyrkan.
Denna uppfostringsgrund kan nu anses
slopad. Sång öfvas visserligen nu ock,
både i folk- och lärdomsskolor, men
det mesta är af det lätta slaget,
någon del kanske af religiös art såsom
Davids psalmer af G. Wennerberg m.
m. Häraf vår tids liknöjdhet och
okunnighet i den rent kyrkliga sången i
svensk-lutherska kyrkan, i dess under
tidens lopp odlade skick i
sammanhang med vår tids högstämda och
regelrätta psalmpoesi. Hvems är väl
skulden härtill? Vi fråga blott! Inte
är det folkets, som mestadels får »släppa
till violerna», då frågan är om »millio- j
nerna»; detta senare dock icke till
skicklige och arbetande sång- och mu- }
sikföreståndare vid kyrkorna och
skolorna. Vi måste erkänna, att en del
af det yngre presterskapet har på
senare tid visat ett aktningsvärdt nit
för kyrkosång, men vi nödgas med
smärta tillägga: icke alltid visliga,
så-vidt det stöter på secterism eller
katolsk propaganda. En sådan verksam- 1
het, fastän välment, skadar vår
svenska kyrka. Vi sända fördenskull vår
hjertliga lyckönskan till Södermalms
kyrkosångförening, som med sin verk-
samhet åsyftar koralsångens höjande
bland allmänheten. Måtte många
sådana föreningar uppstå och
uppmuntras af komunerna och dessas
prester-skap. »Skolreformen» bör ock omhulda
kyrkosången i ren luthersk anda och
förbättrade musiklärarelöner.
Vi känna oss nu skyldige att sluta
vårt kanske redan alltför långa
andra-gande, bugande oss alltså för hr
Hypatius sägande:
Tack för vänligt tankeutbyte! *
En röst från folket.
––3*–-
Kort genmäle till »En röst
från folket».
^^tt mina anspråkslösa artiklar om
r-Tfi kyrkosångspolemiken skulle väcka
en smula uppmärksamhet, var
verkligen mer än jag vågat hoppas, och kan
ej heller undgå att glädja mig. »En
röst från folket» har höjt sig! —Emot
mig? — Jag kan knappt säga det. I
alla händelser endast delvis. När man
får så artiga motståndare som jag fått
i »En röst etc.» behöfver man ej frukta j
att striden skall blifva långvarig. För
min del tänker jag inte bli lång alls.
Jag vill inskränka mig till att fråga
»En röst etc.» — men jag fordrar inte
alls något svar, för all del, jag bara
frågar ändå — hvart tror ni det skulle
leda, om man drog ut konsekvensen*
ur denna sats, som stod att läsa i eder
första artikel: »Att normalnoterna i i
Hætfners koralbok bestå af halfnoter
med fermattecken vid versradernas slut
borde snarare anses som fördelar än
som fel, enär gamla organister känna
sig mera tillfredsställda med haf- än I
med fjerdedelsnot erna **...? — Hvad
angår edra yttranden om de i vårt
land utförda vespergudstjensternas ka- j
tolska innebörd (som blott bevisar att
ni ej alls känner deras förhistoria) samt
eder atvoghet mot införande af de
ursprungliga koralrytmerna — om införande
af »de gamles koralform» med Cantus
fir-mus i tenoren, utesluten terz, felaktig
harmonisering, m. m., m. m.,som ni i
eder andra artikel framhållit, har
aldrig varit fråga — så hänvisar jag
endast till den utmärkta artikelserien
i tidningen Vårt Land, som skrifven
af en framstående auktoritet på detta
område, varit synlig under maj och
juni månader och som framdeles, om
jag ej är illa underrättad, torde
utkomma i broschyrform.
För öfrigt — tack för edra
sympatier !
Hypatius.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
