Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
SVENS/C MUSIKTIDNING.
19
pianokonungen öfverraskade lioDom med
att spela hans a-mollkonsert från bladet
efter ett oordentligt skrifvet partitur.
År 1874, då Grieg af stortinget er-
höll ett årligt »komponistgage» af 1,600
kronor, lemnade han Kristiania, och
sedermera har han endast undantags-
vis eller för kortare tider vistats der,
men för öfrigt uppehållit sig dels i utlan-
det, dels på Loftkus iHardanger, hvarest
han byggt sig ett litet hus vid fjor-
den. I Bergen ledde han en tid säll-
skapet Harmoniens konserter. På de
sista åren har han som sagdt rest myc-
ket, i Danmark, Tyskland, England,
Belgien, Frankrike o. s. v., och i när-
varande stund kan han med säkerhet
kallas verldskunnig.
Att påminna om Griegs förnämsta
kompositioner, torde för Svensk Musik-
tidnings läsare vara öfverflödigt. Hans
albumblad och humoresker för piano,
hans visor och stråkraelodier, hans kam-
marmusik och pianokonsert, hans sviter
ur »Per Gynt» och »Fra Holbergs tid»,
hans körer »Laudkjending» och »Foran
sydens kloster», hans komiska kvartett
»Brumbrasken i Bumba», hans drama-
tiska fragment »Olav Trygvason» o. s. v.
— allt detta är af svensk publik kändt
och omtyckt. För sin personliga del
vill nedskrifvaren af dessa rader endast
tillägga, att vissa af Griegs visor före-
falla mig som formliga underverk, och
att bland små genrestycken för piano
ingenting, absolut ingenting tilltalar
mig så som Griegs bästa stämningsbitar,
med undantag blott af Schumanns allra
bästa och mest klassiska småsaker.
Jag upprepar dock och betonar ut-
tryckligen, att denna förtjusning gäller
endast Griegs goda arbeten, livilka lyck-
ligtvis tillhöra flertalet. Men nekas kun
icke, att åtskilliga af hans kompositio-
ner verkligen äro »forceradt originella»
och mera ega besynnerlighetens än
genialitetens och smakens kännemärken.
Ett dråpligt exempel derpå lemnar
hans senast utgifna verk, pianohäftet
op. 54, femte delen af hans »Lyriska
stycken». Man finner der bl. a., utom
ett par folktonsskisser i hans mest ma-
nierade och norsk-norska stil, ett stycke
»Klokkeklang» af sådan vild natura-
lism, att man knappt vet, om det skall
föreställa ett dåligt skämt eller en trot-
sig nyck. Det består nästan uteslutan-
de af tomma kvinter för båda händer-
na, kastade godtyckligt huller om hul-
ler, utan att det är möjligt att upp-
täcka något rationelt harmoniskt sam-
manhang. Scarlattis katt, som prome-
nerade öfver tangenterna, råkade hän-
delsevis spela ett lämpligt tema, som
än i dag är omtyckt under namnet
»kattfugan». Men Griegs klokkeklang
är ej en civiliserad kattmusik, utan
erinrar nästan mera om honden, som
trampade i klaveret.
Dock — vi lemna snillets förvillel-
ser å sido och meddela hällre en full-
ständig öfversigt af Griegs utgifna ton-
sättningar. Af större körverk föreligga
Den Bjergtagne, Bergliot samt de nyss
nämda Foran Sydens kloster, Land-
kjending och Olav Tryggvason, hvar-
jämte Björnsons fredsoratorium är be-
bådadt. Orkestersaker äro, utom de
båda nyss nämda sviterna (hvaraf den
ur Per Gynt f irra året var den mest
spelade svit i Europa), en konsert med
piano, en konsertuvertyr I Höst och
två opustal af hvardera två melodier
för stråkorkester. Kammarmusiken re-
presenteras af tre violinsonater, en vio-
loncellsonat och en stråkkvartett, kvar-
tettsången af c tt Album for Mandssang
och spridda stycken, solosången af op.
2, 4, 5, 9, 10, 15, 18, 21, 25, 26,
33, 39, 44, 48 och 49 jämte spridda
sånger och utdrag ur Peer Gynt och
Sigurd Jorsalfar. De båda sista figu-
rera äfven, jämte flere arrangemanger,
under rubriken piano 4 händer, tillika
med originalkompositionerna Pieces sym-
phoniques, Norske Dandse och Vals-
capricer. För två pianon har Grieg
skrifvit en Romance med variationer
och arrangerat fyra klaversonater af
Mozart Slutligen föreligga för piano
solo, utom konserter, en sorgmarsch öf-
ver Nordraak och diverse arraugemang
af tonsättarens öfriga verk samt folk-
visebearbetningar, tretton opustal origi-
nalkompositioner, nämligen Pianostyk-
ker, Poetiske Tonebilleder, Humoresker,
Folkelivsbilleder, Improvisata, Album-
blade, en Sonate, en Ballade samt fem
häften Lyriske Stykker.
A. L.
–-^––
Fyndet af Mozarts hufvudskål.
mycket intressant uppsats af dr.
c4 ’ Ludv. Ang. Frankl har varit syn-
lig i wientid ningen Neue Fr. Presse, i
hvilken meddelas huru Mozarts hufvud-
skål blifvit funnen. Mozarts graf är
nu obekant. Skamligt nog har ingen
åt efterveriden bevarat minnet af plat-
sen, der den store tonsättaren blef be-
grafven, ingen utotn — dödgräfvareu,
enligt hvad nämnda artikel af dr Frankl
upplyser. Sjelfva saken, att Mozarts
hufvudskål finnes ofvan jord och för-
varad, är längesedan känd. I n:o 3
förra årg, af Allgem. Musikzeitung
förekom efter N. W. Tgbl. en notis,
enligt hvilken i målaren Gust. Gauls
kvarlåtenskap dokumenter funnits, som
visa att den dyrbara reliken befann
sig i Wien och egdes af den berömde
anatomen Josef Hyrtl derstädes; en af
den lärde professorn utbedd och af den-
nes hustru meddelad upplysning härom
bekräftade saken jemte uppgift att Mo-
zarts hufvudskål komme att tillfalla
staden Salzburg. Men hur klenoden
kommit i prof. Hyrtls ego har tills
helt nyligen varit en hemlighet. Detta
skulle ha tillgått på följande sätt.
Prof. Josef Hyrtl har ärft Mozarts-
kraniet af sin äldre broder, den som
ett stort original bekanta kopparsticka-
ren Jacob Hyrtl. Huru denne blif-
vit egare af skatten berättade prof.
Hyrtl efter broderns egna uppgifter för
dr Frankl, öfverlåtande åt honom att
offentliggöra berättelsen derom när han
fann det för godt.
Då för några år sedan Jacob Hyrtl,
kopparstickaren, blef sjuk lät han kalla
till sig hrodern, professorn och hofrå-
det, som läkare. Den sjuke trodde sitt
slut nalkas och öfverlemnade derför till
ett minne af sig en hufvudskål, som
han uppgaf vara VV. A. Mozarts, och
som han fått till skänks nf dödgräfva-
ren vid St. Marx-kyrkogården. Efter
sin moders död begaf sig Jacob Hyrtl
dagligen till denna kyrkogård, der den
af honom så djupt saknade var begraf-
ven. Här kom han att göra bekantskap
med dödgräfvaren, som en gång under
ett svårt oväder bjöd honom in till sig.
De båda männen stämde väl öfverens
i en sak nämligen kärleken till musi-
ken. Hyrtls fader hade varit hautboist
i Estherhaziska kapellet i Eisenstadt
under Josef Haydns direktion, sjelf
spelade han violoncell. En dag sade
dödgräfvaren till Hyrtl: »Jag är nu
gammal och har väl inte så långt kvar.
Jag är i besittning af en dödskalle,
som är ganska märkvärdig och efter
min död kunde gå förlorad. Det är
en stor hemlighet förenad dermed. Ni,
som Ur en så stor vän af musik skall
nog gömma och väl bevara den heliga
reliken.» Han hemtade derefter från
botten på en byrålåda ett paket, som
såg ut att innehålla ett klot, inlagdt
i ett af ålder gulnadt, med snöre om-
bundet papper. Han öppnade det och
sade: »Det*a är Wolfgang Amadeus
Mozarts hufvudskål.» Vid Hyrtls stora
förvåning öfver denna uppgift berätta-
de han, att hans far, hvilken varit en
from gudfruktig man, med honom,
då han ännu var barn, gick hvarje
söndag frå kyrkogården, der han tjenst-
gjorde som dödgräfvare, till den inom
liniovallen beliigna kyrkan. En söndag
hörde de här en messa, som var kom-
ponerad af gossen Mozart, och som
gjor !e ett djupt intryck på åhörarne.
Dödgräfvarens son inpreglade detta i
sitt minne, ty han kände sig djupt
gripen af denna messa. Efter flera år
efterträdde sonen sin fader i befattnin-
gen som dödgräfvare. En gång under
en snöstorm, d. 5 dec. 1791 i skym-
ningen, komrno 4 karlar bärande en lik-
kista till kyrkogården; på ett papper,
som de medförde stod den dödes namn:
Wolfgang Amadeus Mozart. Minnet
af den fordom hörda messan och nam-
net på den herömde kapellmästaren
föranledde dödgräfvaren att sjelf lägga
hand vid den dödes nedmyllande. Då
ingen enskild graf var hestäld. så blef
kistan nedsatt i en allmän graf, hvari
kistorna ställas i lager. I ett sådant
lager stäldes alltid fyra kistor bredvid
hvarandra och jord skottades öfver dem;
när sexton lik så jordats var grafven
full.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
