Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den, ett drag af rättskaffens
generositet, som endast en hedersman kan
visa.
Den gamla violinen, hvars toner lika
mycket erinra om flöjten
somCremoneser-violinen om klarinetten och som
innebär en erinran om den tonskald, hvilken
»Sjöng och sjöng en strof emellan
Konstlöst rent och genomktart,
Der värt hemlands sångers kynne
Gaf sig uttryck underbart.
Sjöng ur hela fulla bröstet
Så att ekot sprang ur hällen —»
denna gamla klenod öfvcrgick i arf
till den, som tecknar sig
Eder förbundne
—h —
(Ur Suudsvallsposteus julnummer)
Musikbref från England.
Newcastle on Tyne 21 jan. 1893.
jjSör en kort tid sedan hade vi
be-I • sök af tvänne drottningar i mu- |
sikens rike, nämligen Madame Adelina
Patti och Lady Hallé Neruda.
Det är endast med tillhjelp af
storartade och väl arrangerade reklamer
som Madame Patti numera kan hålla
uppe sitt rykte som sångerska; emedan
röstens fraicheur är alldeles borta, och
de höga toner, som hon har kvar, äro
tunna, hvassa. Pianot, hvarpå hennes
ackompanjemanger spelas, måste vara
stämdt en hel ton lägre än den
vanliga tonhöjden. På konserten i
Newcastle gjorde hon nära nog fiasco. Då
hon hade slutat sin första sång,
nem-ligen Elviras stora aria ur Ernani, såg
publiken mycket snopen ut,
isynnerhet den afdelningen, som hade betalat
20 kronor per biljett, och kom sig ej
ens för att applådera. Denna
uraktlåtenhet tog divan mycket illa upp, så
att hon utan att niga rusade ut från
estraden, ögonskenligen i mycket
dåligt humör. Detta roade mycket
Newcastle-publiken, så att de började att
bjertligt skratta åt henne och inropade
henne sedermera efter hvarje sång.
Annorlunda var förhållandet då Lady
Hallé-Neruda jemte sin man, Sir
Charles Hallé, spelade på en af Chamber
Societys-konserterna här. Stormande
applåder helsade konstnärinnan så snart
hon visade sig å estraden. Som hon
den kvällen var ovanligt väl
disponerad blef hennes violinspel mer än
vanligt graciöst och glänsande. Det är ej
många violspelerskor, som kunna spela
Saint-Saéns’ Introduzione & ilondo
samt Capriccio i A-moll såsom Lady
Hallé-Neruda gjorde det vid detta
tillfälle. Jag hade nöjet att språka en
stund med den firade konstnärinnan,
och på svenska språket, som hon talar
fullkomligt flytande. Hon talade med
stor förtjusning om Stockholm, och då
jag sade, att detta gladde mig att höra,
utropade hon: »Huru kan jag annat,
ty der har jag ju så många kära gamla
vänner!» På min förfrågan om hon
ämnade sig snart till Sverige igen,
svarade hon: »Ja, troligen inom ett
år». Vid afskedet sade konstnärinnan: |
»Hälsa alla mina bekanta i Stockholm
från mig, då Ni skrifver hem». — En
hälsning, som jag nu får nöjet att
framföra förmedelst Svenska
Musiktidningen.
Det är glädjande att omtala, att
svenska musikkompositioner göra sig
allt mer och mer kända och erkända i
England. I Newcastle spelas de ofta
af fröken Hildegard Werner och
hennes elever. Fröken Elfrida Andrées
nya orgelsymfoni, som den stora
musikfirman Augener et C:o i London har
förlagt, fick man för en tid sedan höra
i St. George Church, Newcastle, då
den spelades af den framstående
orgel-nisteu Mr James Preston, på en af
hans Orgol-Recitals. Mr Preston
yttrade sig högst fördelaktigt om fröken
Andrées komposition, som också har
stått mycket smickrande omnämnd i
den ansedda musiktidningen »Musical
News» i London.
Häromdagen spelades på en soirée
för kammarmusik Emil Sjögrens
Violinsonat i G-moll, opus 19, af herrar J.
Hill (violin) och James Preston (piano).
Den var utmärkt bra spelad af de
engelska artisterna och blef mycket applå
derad. Det är utan tvifvel, att om
Sjögrens musik kunde bli mera känd
i England, han skulle bli lika populär,
som flera andra skandinaviska
kompositörer redan äro här.
Sir Arthur Sullivans nya opera
»Had-don Hall», har endast gjort en högst
moderat succées. Såsom en ursägt må
omnämnas, att de flesta musiknumren
voro komponerade under det
tonsättaren var fängslad vid sjukbädden, utan
mycket hopp om tillfrisknande. Äfveu
i vinter har Sir Arthur Sullivans helsa
varit så bruten, att han har måst
tillbringa denna årstid i södra Fraukrike,
hvarest han nu håller på att renovera
musiken till sin stora opera »Ivanlioe»,
innan den kommer att uppföras i
Berlin på våren.
Mr Fred. Cliffes nya symfonie, är
piéce de résistauce ibland engelska
orkester-kompositioner, som nyligen ha
kommit ut. Den består af 4
afdel-ningar: nr 1. Solnedgång; nr 2.
Serenad; ur o. Elfvornas dans i
sommarnatten, och nr 4. Morgon. Symfonien
spelades för första gången vid Leeds
Musical Festival i oktober och gjorde
stor lycka. Den unge kompositören, som
sjelf anförde sin symfonie, blef
inropad flera gånger och hälsad med
hurrarop.
För närvarande är det inga artister,
som äro så féterade och afgudade i
Londou, som violisten Sarasate och
pianisten Paderewski. Innan den
senare reste till Amerika, spelade han
på en konsert i St. James’ Hall, Lon-
don, då en del af publiken betedde
sig som om den mistat förståndet,
under det den uttryckte sin förtjusning.
En engelsk dam rusade in på estraden
och kastade sig på knä framför den
bestörte pianisten. Publiken ville ej
lemna salongen vid konsertens slut
utan ropade oupphörligen in
Paderewski cch skrek på »extra stycken».
Till slut återstod ej något annat medel
att stäfja deras enthusiasm — än att
sända in 4 karlar, som buro ut pianot
och på så sätt gjorde slut på
uppträdet.
The National Society of Professional
Musicians; i England, eller som det
numera kallas, The Incorporated
Society of Musicians, sedan deras
stadgar ha godkänts af Ståthållarembetet
i London, höll i början af denna
manad sin års8ammankomst i den
engelska hufvudstaden, då omkring 400
musici från alla håll och kantor samlade
sig derstädes. Denna förening, som
existerat omkring 7 år, har nu vuxit
i anseende och storlek, så att ej
mindre än 1000 musici i England hafva
ingått i föreningen. Vid konferensen i
London deltogo presidenten i The Royal
Academy of Music, doktor Mackenzie,
och Sir John Stainer, båda högt^
ansedde musici. Dessa herrar höllo långa
tal, i hvilka de betonade vigten för
medlemmarne i föreningen att söka
höja deras sociala ställning i
samhället genom att förvärfva sig en allmän
bildning i brancher, som ej hörde till
musiken, mera än som nu var fallet
med många engelska musici. Sir John
Stainer beklagade mycket, att han
måste erkänna, ett engelska konstnärer
och musiklärare i allmänhet ej kunde
jemföras med de utländska, och skälet
härför var, att de engelska utöfvade
musik såväl som lärarekallet pa ett sa
själlöst och maskinmessigt sätt. Der
fanns ej tillräcklig känsla eller
enthusiasm i deras verk. Han afslutade sitt
stränga men ypperliga tal förmedelst
följande ord: »Förrän Englands män
och kvinnor lägga bort sin
karakteristiska stelhet och flegma, kunna engels
männen aldrig i ordets sannaste
bemärkelse kallas en musikalisk nation ,
ehuru de ge stora musikfester, och
verldens yppersta konstnärer uppträda
på deras konserter».
På tal om The Incorporated Society
1 of Musicians i England, af hvilken jag
är en medlem, skulle jag gerna vilja
rätta ett misstag angående vår
förening, hvilket står i
Köpeuhamns-Musik-bladet, 9 Aarg., nr 15—l(i. Den
engelska nationalföreningen af musici, ha
icke slutit sig samman med Music
Tea-chers National Association i Amerika.
Tvärtom, vår förening anser det som
ett af dess förnämsta mål att hindra
| den amerikanska med sina hederstitlar
och musikaliska examina att göra sig
gällande här. Under sistlidna året ha
stora skandaler och rättegångar egt
| rum i England i anledning af ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
