Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S V EN S K MUSIKTIDNING.
i jeinförelse. Verdi liar just i dessa
dagar, vid Falstaffs uppföraude i Rom,
varit föremål för de mest storartade
ovationer.
Att i öfrigt finna sig tillrätta i våra
dagars öfverflödande musikaliska
produktion, yttrade talaren slutligen, står
knappast till annat än möjligen i
något af de stora musikcentra, der
till-gåDg gifves så till musikliteraturen som
till dess omsättning i lefvande konst.
Intrycken från fjerran klarna ej lätt,
helst tydlighet och reda icke är en
egenskap, som kan sägas i allmänhet
tillkomma vår tids sätt att forma sina
idéer i musik. »Ordet är till för att
dölja tankarne», säger ett fyndigt
talesätt, och man har svårt nog äfven på
musikens område att värja sig för en
analog känsla vid de tonmassor, som
understundom ur moderna verk i tid
och otid störta öfver åhöraren, hvilken
mången gång kanske hellre nöjde sig
med en läskande dryck ur melodiens
klara källa. Tvifvelsutan bär vår tids
konst en artificiell prägel,
ansträngniu-gen får ersätta den inre kraften, viljan
finnes, men målet står oklart. Att det
gamla är förgånget tro väl de fleste —
färre törhända äro de som mena att
det blifvit verkligen ersatt. Allt har
dock en öfvergång: ur den jordmån
som nu bildas på ruinerna af hvad
som varit skola förvisso spira blommor
af en ny konst, för att i sin ordning
sätta frukt, vissna och multna till
andra skördar — ty sådan är lifvets
lag-
Kyrkomusikaliska notiser.
åsom var att vänta tog
Reformationsvespern till firande af Upsala
möte en vidsträckt utbredning
öfver hela landet. Att döma af de
ingångna rekvisitionerna på dithörande
textböcker, som trycktes i Gefle, äro
den Norénska vesperns olika former
utförda i omkring 50 städer och 325
landsförsamlingar. Omkring 100,000
(säger ett hundra tusen) texthäften och
ordningsblad hafva utgått. Och säkert
är alt hade det musikaliska materialets
utgifvande ej blifvit genom en mängd
omständigheter så fördröjdt, utan
utkommit åtminstone 14 dagar tidigare,
så hade spridningen med all säkerhet
blifvit minst dubbelt så stor. I hvad
här upplysts om spridningen af den
I Norénska vespern, ingår ej hvad som
i samma riktning gjorts inom
Streng-näs och Linköpings stift. Enligt mig
’ i början af april meddelad upplysning
hade redan då rekvirerats öfver 30,000
texter till den Ullmanska vespern, men
torde sedan dess åtskilligt mera utgått
från boktryckaren i Strengnäs. Ar
icke detta siffror som tala? Ser man
icke häri en allmän innerlig önskan
att blifva löst ur de stela Hæffnerska
formerna? Hvad Stockholm beträffar
utfördes den rikare formen af Noréns
vesper i Maria, Östermalms och
Johannes kyrkor samt en enklare form af
densamma i Ivlara. Hvart man vänder
sig hör man med hvilken glädje och
tillfredsställelse dessa gudstjänster
blifvit emottagnn, icke endast här i
Stockholm utan öfver hela landet. Det torde
på sin höjd vara en och annan
gammal organibt, som efter att i några
decennier trumfat med gamle Hæffner
och till följd deraf haft svårt att
öfvergifva denna sin gamla kärlek, nu
icke vill erkänna det sköna och
upp-j hyggliga i dessa antifonier och
»rytmiska» koraler. Och en sådan
gammal »Hæffnertrumfare» måtte också
den herre vara, som i dagarna utgifvit
en gallsprängd broschyr, hvars
fullständiga titel är: »En röst från folket.
Också några ord i Kyrkosångsfrågan
af Anonymus». Vill man göra
bekantskap med en Hæffner-stock-konservativ
af allra tänkbaraste slag, så läse man
detta häfte, som, tryckt hos N.
Larsson i Falkenberg, betingar ett pris af
50 öre. Det skulle vara ett sannt
nöje att få i detalj skildra och bemöta
denna skrift, men dels tillåter ej
utrymmet och dels torde någon af de i
densamma anfallna personerna dertill
vara mera berättigad. Kanske hafva
vi i ett kommande nummer att motse
något sådant, hvarom icke, torde jag
framdeles återkomma. Men några små
citat kan jag ej neka mig nöjet att
redan nu göra, för att visa författarens
ståndpunkt. Att den
»katolsk-liturgiska vespern» skall vara honom en
styggelse kan man väl förstå. Dessutom
är den minsta förändring af vare sig
den Hæffnerska koralen, eller den
Hæffnerska messan att spela den
katolska kyrkan i handom. Exempelvis
anser han det numera så allmänt
brukliga tredubbla upprepandet af Amen
»med sina andaktsstötande
pausuppehåll i dramatisk stil» för »en nätt,
katolsk invit»! Ännu mer blir detta
förhållandet om man skulle taga sig
det orådet före att använda en
fler-stämmig körsång vid en högmessa.
Hör blott: »Att upptaga figural- och
flerstämmig chörsång i vår gudstjänst
vore detsamma som att öppna
kyrko-dörren för den katolska kulten». Att
ingå på hans utgjutelser öfver senare
tidens rytmiska koralarbeten skulle föra
mig för långt, utan må det för denna
gång vara nog. Jag hoppas, som sagdt,
att en närmare granskning från annat
håll blir att snarast emotse.
Hypatius.
—-©–––
Musikpressen.
På Abrah. Lundqvists förlag har
utkommit:
För piano, 2 händer:
Leoncavallo, R.: Der Pajizzo
(Pagliacci), potpourri af Bernh. VVolff.
Häft. 1 och 2 å 1 kr. 50 öre.
i
l
|
På Carl Johnns förlag har
utkommit:
För piano, 2 händer:
Strelezki, Ant.: Mélodie. Pris 75
öre;
Valse populaire. Pris 1 kr.;
Ahlgrén, Carl: Konvaljen, vals.
Pris 75 öre;
Björling, C. J.: Un Souvenir,
hambo-polka, tilloguad Hugo Slöör. Pris
50 öre;
Sandgren, Erhard: Lola, mazurka.
Pris 50 öre.
För en röst med piano:
Klimoffsky, E.: Kosackvisa för
baryton (a—d eller f). Pris 50 öre.
Potpourriet ur Leoncavallos opera
antyder att musiken i densamma är af
en melodiös och populär beskaffenhet.
Då emellertid detta endast upptager
en ringa del af musiken och
instrumentationen är en af operans starkaste
sidor, kan något fullständigare begrepp
om operan i sin helhet derigenom ej
vinnas. Det som här bjudes ger dock
tillfälle att skaffa sig en försmak af
operans musikaliska innehåll innan den
kommer upp på scenen. — Strelezkis
Mélodie bär skäl för namnet och är
ett rätt anslående salongsstycke, ej
svårt att utföra. Dansmusiken på samma
förlag syns motsvara sitt ändamål.
Kosackvisan är en enkel folkmelodi,
karakteristisk nog, och har sjungits här
å konserter af den finske
operasångaren herr O. Vallenius med stort bifall.
Från Rossini till Mascagni.
Efter G. Joachim.
-:-li|uru vidt åtskilda än Mascagni
kW\ oc*1 ^ans samtida äro från den
V gammalitalienska skolan, så fins
dock mellan representanterna för båda
rigtningarna, Rossini och Mascagni, en
beröringspunkt, som ger oss klaven
till att förstå deras verk och
verksamhet. Båda taga till förebild den
djupare anlagda tyska musiken. Rossini
blef ju med anledning af sin förkärlek
för Haydn och Mozart vid
konservatoriet i Bologna af sina lärare och
kamrater kallad »il tedeschino» (den lilla
tysken); å andra sidan har Mascagni
sjelf yttrat, att under hans
komposi-tionsarbete den tyska konstens heroer
föresväfvat honom. Men då man i den
förstnämde8 sånglustiga melodier knappt
finner ett spår af djupare
själsverk-samhet, så visar sig hos hans unga
landsmän redan i valet af det ämne,
som skall sättas i musik, hur
allvarligt dessa taga sin konst. Man vore
verkligen frestad att snarare kalla
deras rigtning för en »nytysk» än en
»nyitaliensk», om icke densamma
genom egendomligheten hos melodiken
förrådde sitt ursprung. I sjelfva ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
