Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk Musiktidning utgifves 1804,
såsom förut, 2 gånger i månaden (utom
juli—aug., »den döda säsongen >) till
ett pris af 5 kronor pr år.
Musikbilagan tillfaller endast
helårS-pre-numeranter. Mindre än hel årgång
beräknas efter lösnummer (25 öre).
På tidni-gen prenumereras här å
Expeditionen, Olof sgatan 1, (Hötorget 6),
öfver gården 1 tr. upp, i bok- och
musikhandeln, å posten och tidningskontor.
I landsorten prenumereras bäst åposten,
då tidningen fortast kommer
prenumeranten till handa. Presentkort å
tidningen finnas att tillgå å Expeditionen
och andra prenumeration sställen.
Vördsamt anhålles att prenumeration
må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm,
(Olofs-gatan 1) sändes tidningen till
prenumeranten kostnadsfritt genost den utkommit.
För att spara våra förra
prenumeranter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem nu, såsom förut,
årgångens Jörsta nummer, med anhållan
att de som icke vidare önska erhålla
tidningen ville tillkännagifva detta åt
budet eller å tidningsexpeditionen före
andra numiels utsändande. Senast när
budet kommer med andra numret torde
det första återlemnas af dem, som ej
prenumerera för detta är; af dem som
ämna fortsätta torde då till budet
pre-numerationsafgiften mot qvitto erläggas.
Dem, som behålla första numret utan att
afsäga sig tidningen, anse vi oss alltså
få räkna till å-ets prenumeranter å
tidningen.
Vänner af munik och
musikaliskt vetande! Ännu en
gång lägga vi eder på hjerta*:
luten ej vår musiktidning dö
bort af brist på uppmuntran!
Gynna densamma — och, vi
väga säga, äfven vår
musik-biidning — med att
jrrenume-rera på densamma.
Stockholm i dec. 1883.
Vördsammast
REDAKTIONEN.
––@––
Modulation,
af Jörgen Mailing.
(Forts.)
i säga alltså att de båda
ton-slägterna dur ocb moll få sitt
materiel ur en och samma
ton-följd, i det de endast taga två olika
tonsteg till utgångspunkter, och vi
bortse dervid från den omständigheten,
att i särskilda fall ännu en främmande
ton införes på sjunde tonsteget i moll.
Redan med det här beskrifna
tonmaterialet, d. v. s. en durtonföljd och
den på sjette tonen i densamma
bildade molltonföljden, äro komponisterna
i stånd att bilda konstnärligt fullkom-
liga tonverk. Men i omfångsrika
tonstycken kunde med dessa enkla medel
lätt monotoni uppstå, och för att
erhålla rikare omvexling och kontraster
i det musikaliska uttrycket för
själsstämningar, har man uppfunnit ett
medel som betecknas med ordet
»Modulation». För att lättare förstå detta
ord antaga vi det tillsvidare vara
liktydigt med »omvexling», om än
modulationen har ett högre ändamål än
en blott sådan. Och på samma grund
uppställa vi såsom fordran på en skön
konstform, att omvexlingen skall vara
af angenäm art. För att frambringa
denna omvexling hehöfver man endast
försätta grundtonen i fråga uti en ny
tonhöjd, eller att på grundtonen i
stället för durslägtet införa mollslägtet —
eller tvärtom. Det fius sålunda tre
slag af modulationer: 1) förändring
af grundtonen utan att ändra
ton-slägtet, t. ex. modulation från C- till
G-dur, eller från A till E-moll; 2)
förändring af tonslägtet utan att ändra
grundtonen, t. ex. modulation från C-dur
till C moll, A-dur till A-moll; 3)
förändring af grundton och tonslägte på
samma gång, t. ex. modulation från
C-dur till A moll, eller från A-moll till
C-dur.
Den genom modulation vunna
omvexlingen blir dock endast då af
angenäm art, när komponisten i valet af
den nya tonarten iakttager vissa villkor
Man kunde kalla åhörandet af
modulation för en andelig lustresa till
främmande trakter. Vistelsen der erbjuder
omvexliDgens retelse endast så länge
som ej minnena af hemmet
undantränger den. Börjar man känna
hemlängtan, då är det slut med nöjet.
Komponisten bör derför noga ge akt
på att åhöraren vid sin resa genom
olika tonarter alltid bevarar känslan af
deras sammanhang med hufvudtonarten.
Till en ri-sas behag hör äfven att den
företages i säkerhet och utan för stora
besvärligheter. Om vi genom
modulation försättas i nya tonhöjder, i ett
annat tonslägte, så möter oss ett
mindre eller större antal toner som vi ej
träffat i vår hemtonart och soin vi ha
svårt att rätt uppfatta. Den
tondiktare, som genom modulation sträfvar
att bjuda en angenäm omvexling hör
derför tänka på att välja sådana
tonarter, som ej på en gång erbjuda för
många främmande toner. Åhöraren af
en modulation skall sätta värde på och
skyddas från svårigheter i uppfattning,
om ban i den nya tonarten träffar på
ett eller flera tonalitetsstöd, hvilka
hittills tjenat honom som stöd. Från
dessa synpunkter måste komponisten
träffa sitt val bland tonarterna, om
han genom modulation vill åstadkomma
en angenäm omvexling i antalet af
främmande toner, och tonalitetsstödens
qvalitet äro dervid bestämmande. Om
man går ut från C-dur, så erbjuda sig
G- och F-dur till de enklaste
modula-tionerna af första slaget (ny grundton
med bibehållande af tonslägtet). Hvar
och en af dem innehåller blott en enda
främmande ton och båda ha ett
tonalitetsstöd gemensamt med C-dur. Men
G dur hvilar på en bättre grundton än
F-dur, ty åhöraren är mera höjd för
att antaga den hittillsvaraude
dominanten som grundton, än en ton, hvilken
såsom F förut blott spelade en
osielf-ständig rol. D- och B-dur, hvar och
en med två främmande toner, ha ej
något tonalitetsstöd gemensamt med
C-dur; i den senare är till och med
sjelfva grundtonen en främmande ton.
De passa derför mindre för
modulationen. A och Ess ha visserligen ännu
fler främmande toner, nämligen tre;
men den omständigheten, att hvar och
en af dessa tonarter har ett
tonalitetsstöd gemensamt med C-dur, gör att de
äro mer användbara. Annu
värdefullare är denna tonalitetsstödens ge
menskap i E- och Ass-dur. Dessa hafva,
det är sannt, hvardera fyra för C-dur
främmande toner, men grundtonen i
C dnr återfinna vi som mediant i
Ass-dur, och grundtonen i E-dur var
me-diant i C-dnr. Derför äro dessa
tonarter förbundna med C-dur genom ett
band, som är starkt nog att rättfärdiga
deras upprepade användning till
omedelbar modulation. Alla andra
tonarter innehålla så många främmande
och oantagliga tonalitetsstöd, att de
för omedelbar öfvergång från C-dur
knappast äro användbara. — Vi ha
alltså funnit, att de angenämaste
(lättfattligaste) modulationerna af törsta
slaget gä från C-dur till G, F, Ass,
E, A och Ess-dur. Eller med andra
ord : komponisten går med bibehållande
af durtonarten från grundtonen en ren
qvint, en stor ters eller en liten ters
upp eller ned.
Är utgångstonarten i moll, erbjuda
sig ej så många vägar för samma
modulationsslag. Erån A-moll nytjas
bland molltonarterna E-moll lättast till
omedelbar modulation, emedan man här,
ledtonen oafsedd, blott träffar en
främmande ton, och emedan grundtonen
redan i A-moll var en fast ton. Äfven
D moll har blott en främmande ton,
men grundtonen är mindre gynsam.
Alla andra molltonarter innehålla för
många främmande toner eller för
dåliga tonalitetsstöd för att oftare från
A-moll omedelbart användas.
Andra slaget af modulation:
förändring af tonslägtet, med bibehållande
af grundtonen, ger oss för dur som
för moll blott en möjlighet.
Modulationen från C-dur till C moll eller från
A-moll till A-dur för med sig tre
främmande toner, deribland en som mediant,
hvilket förekommer åhöraren hårdt,
ehuru de båda vigtigaste
tonalitets-8töden oförändradt bibehållas.
Det tredje modulationsslaget:
förändring af grundton och tonslägte på
samma gång, förekommer såväl i dur
som i moll oftast på under- och
öfver-dominanten. Således t. ex. från C dur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
