Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stälde sig Los honom och utan
diöjs-inål skrida till deras utförande. Han
gaf sig ofta ej tid att kläda sig när
morgoninspiration instälde sig, och ej
sällan öfverraskade honom hans
vänner under det han på förmiddagen satt
vid sängen i djupaste negligé och skref.
Man märkte då hos honom att hans
inre var djupt upprördt, ty lians röst
fick en annan, högtidligare klang, hans
kinder brunno, hans ögon lyste och
hans annars just icke vackra drag
blefvo ädla, ja nästan sköna. Detta
upprörda tillstånd hos den skapande
anden varade ända tills det verk lian
höll på med var fullständigt
nedskrif-vet; men sedan var det ytterst svårt
att förmå honom till att ytteiligare
taga befattning med den fullbordade
kompositionen och fila på densamma.
I det stället satte han sig hällre ned
att arbeta på en ny. Hur
motbjudande ändringar voro för honom och
hur segt Lan höll på det en gång
ned-skrifna, äfven när det gälde hans egen
fördel, visar en historia för hvars
tillförlitlighet Schindler ansvarar.
Genom kapellmästare Krebs’ afgang
var dirigentplatsen vid
Kärntnorthor-teatern ledig, ocb Schuberts vänner
gjorde sig all möda att skaffa honom
platsen. Redan hade man
administra-torn Duport på sin sida och
uppdragit åt konstnären att lemna en
prof-komposition, hvilket Schubert också
genast gjorde. Vid pianorepetitionerna
gjorde sångerskan Schechner honom
uppmärksam på en opraktisk punkt i
den förnämsta arian och bad om en
ändring, som emellertid, beträffande
några förkortningar och förenklingar
i ackompanjemanget, af Schubert
absolut vägrades. Vid första
orkester-repetitionen erfor man, att sångerskan
i don omnämda arian ej kunde göra
sig hörd öfver orkestern, och Schubert
blef nu af vänner och bekanta
uppmanad att företaga ändringar, men
för-gäfves. Så kom generalrepetitionen
och allt gick bra utom den der arian.
Sångerskan, som hade en nästan
oaf-bruten kamp att utstå mot orkestern,
i synnerhet blåsinstrumenterna, blef
oaktadt sin kraftiga stämma, nedtryckt
af dessa. Utmattad sjönk hon ned på
en stol invid rampen. Djup t.ystuad
i salongen; stor spänning kunde man
skönja hos alla närvarande. Härunder
såg man Duport träda fram mellan
grupper, som bildat sig å scenen, och
hviskande meddela sig än med
sångerskan, än med kapellmästaren.
Schubert satt under denna för alla
närvarande pinsamma scen lik en bildstod på
sin plats, med blicken oafvändt fästad
på partituret. Efter lång deliberation
trädde slutligen Duport fram till
orkestern och yttrade i artig ton
följande: »Herr Schubert, vi skola
uppskjuta representationen ännu ett par
dagar, och jag ber er att åtminstone i arian
vidtaga nödiga ändringar och göra den
lättare för fröken Schechner.» Flere
af konstnärerna i orkestern gjorde nu
äfven framställning derom. Sedan
Schubert en stund hört på allt detta
utropade han: »Jag ändrar ingen-
ting.» Derpå slog han med en smäll
igen partituret, stack det under armen
och lemnade med stora steg orkestern.
Någon anställning blef naturligtvis ej
utaf.
Om än Schubert icke alltid visat
sig så oböjlig och då och då af fri
vilja lagt hand vid äldre
kompositioner, så står dock det här
sakförhållandet fast. Stycken af mindre
omfång, särdeles sånger, der sjelfva
bygg-nadsstommen var gifven med texten,
skref han liksom på lek. Men hans
symfonier, hans stråkqvartetter, den
herrliga Forellqvintetten o. dyl. har
han icke nedskrifvit så lättvindigt; det
kan den som känner till sådana verk
lätt förstå. Motivernas förening,
stäm-föring, instrumentation och annat mera
kräfver mödosamt arbete äfven vid en
handtverksmessig behaudling, som hos
Schubert ej kom i fråga. Sitt arbete
utförde han emellertid alltid med
utomordentlig säkerhet, och snabbhet. Om
strid med en motsträfvig materia kan
hos honom lika litet bli fråga, som om
inre strider, estetiska betänkligheter
eller tvifvel. Medan de flesta större
komponister synas strida för ett estetiskt
program, under det man i deras
verksamhet skönjer en positiv del, den
skapande, och en negativ, den
tillbaka-hållande beträffande kritik öfver eget
och andras arbete, kommer hos
Schubert endast en positiv verksamhet i
betraktande. Han bekymrade sig ej
om estetiska principer; han ställde sig
ej i opposition till täflande samtida.
Till och med dessa många framsteg
hos tonkonsten, hvilka man har honom
att tacka för, äro ej resultatet af en
medveten sträfvan utan härflyta från
den naturliga ursprungligheten i hans
begåfning. Hans vänner och alla de
som kommo i beröring med honom se
i denne tidigt bortgångne »gudarues
älskling» å ena sidan bilden af ett
äkta wienerbarn, å den andra typen
för en i eminentaste mening naiv
konstnär, hvars skapelser, fria från
reflexion, aldrig lidande af någon
sjuklig blekhet, återspegla ett egeudomligt
rikt och blomstrande lif.
U. B.
Musikpressen.
På Abr. Hirschs förlag har
utkommit:
För en röst med piano:
Bellmanssånger. Hält. 1. Pris kr. 1: 50;
Sångbibliotek. Band 1. Pris 2 kr.;
Beckman, Bror: tlngalillt (e—f) och
andra sånger: »Och linge jag också det
rödaste gull» (d—e), »Gan ved min side» (c—1),
Vinden (e—e), »Jeg kan ikke sove» (h—f
el. g), Nu är visst domedag nära (a—ciss),
op. 2. Pris kr. I: 75;
A. v. Goldschmidt: Sex Sänger, sjungna
af frök. Olga Polna å konserter i Skandina-
vien: 1 Det regnar (Es regnet — c—-f), 2.
I Maj (Im Mai — ess—ge3s), 3. Fogelboet
(Das Vogelnest — c—g), 4. Verldens gång
(Lauf der Welt — c—f), 5. Dansvisa
(Tanzreim — c—Hss), 6. »Hon har ett band i
höret» (»Sie trug ein Band in Haaren» —
c-g)-
Musikaliska konstföreningen har
ut-sändt:
För violin och piano:
Beckman, Bror: Sonat, op. 1 (Pris kr.
3: 50);
Klaverutdrag för 2 händer:
Berwald, Fr.: Stor septett för violin,
alt-viol, klarinett, fagott, valdthorn, violoncell och
kontrabas. (Pris kr. 2. — Stämmor: Kr. 5).
Hos Hamelle i Paris har utgifvits:
För piano 2 händer:
Lago: Sonate, op 27, tillegn. prof. Anton
Door (Prix 12 Fr.);
För violin och piano:
Lago: Berceuse et Tarantelle, op. 28,
tillegn. mr Emile Sauret, (Prix 9 Fr.)
Bellmanssångernas första häfte
upptager 21 Fredmans epistlar, hvaraf
9 äfven med gitarrackompenjemang,
alla med två versar för baritonröst.
Vignetten bär skaldens porträtt. —
Sångbiblioteket innehåller 20 sånger
deribland svenska: af Wennerberg»
Trasten i höstqvälleu» (efter qvartett för
blandade röster) och H. Berens j:r
(»Aktenskapsfrågan»), 7 folkvisor från
olika länder, Pacius’ »Och hafvets unga
tärna», Marzials »Tre glada
sjömans-pojkar», engelsk visa hvarmed hr
Elm-blad vann stort bifall, Goldschmidts
»Verldens gång», ett par
Bellmans-sånger m. m. — Beckmans sånger äro
af nyare stil, kryddade med
harmoniskt piquanteri men intressanta nog
när örat hunnit vänja sig vid
öfver-raskningarna. Den sista sångens
»welt-schmertz» kan väl ej drifvas så långt,
att i 3:dje takten från slutet basens
A icke bör utbytas mot ett ass. —
Adalbart v. Goldschmidts sånger
intyga hur man kan vara en musiker
af »yttersta venstern», såsom han
anses vara, och likväl skrifva intressanta
melodiska och qvicka sånger, med ett
naturenligt ackompanjemang, hvilket
sluter sig till sången som »drägten till
badande flickan» och ej tager sig ut
som en extravagaut mode-toilett; också
vunno dessa sånger ovanligt varmt
bifall å Goldschmidt-Polnas konserter här
i våras. — Af Musik, konstföreningens
nu utdelade häften är Beckmans sonat
offentligt spelad och är ett godt,
underhållande verk. För arragemanget
af Berwalds genialiska septett ha vi
skäl att vara mycket tacksamma mot
såväl arrangören D:r V. Svedbom som
konstföreningen.
Ett rätt märkligt arbete är Lagos i
Paris utgifna Sonat, som är anlagd i
stor stil men också svår i förhållande
dertill. Bästa intrycket i densamma
gör början af första satsen, hvars
sångtema dock förekommer väl bekant. I
7:de taktens början står mellan fiss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
