Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenborg, Fadern, och Ghloris, M:le
Enbeck, sedermera Frn Löfblad, som
än i dag spelar på Comiska Theatern
— Bland dem, som nu spelte wid
Piecens upförande å njTo, har unga
Herr Anners’edt, i Astrids role,
blif-wit m}’cket applauderad. Bägge hans
Arier äro componerade af Hr Zander *.
I allmänhet har man märkt, hvad som
lätt kan wäntas, at den här och der
tillagde moderna musiken gjort mästa
nöjet. Dock har äfwen M:le Såfström
i Arian Hjelpen mig mitt Ode sörja etc.
wunnit bifall. Bas-Arierne för Pan
lära warit nog låga för Hr Lundbergs
röst. Recitativerne i allmänhet tycktes
föga behaga. Wid kläderne har man
anmärkt, at de förnämste Skogsgudarne
och i synnerhet Pan icke åtskiljt sig
nog från sitt hetjenande medfölje.
Likaså, at hos Syrinx man ej wäl
kunnat igenkänna co3tmnen af en
Wattunymph. Arlequins accoutrement
med en Tigerhud ofwanpå sin wanliga
drägt, tycks ej heller warit lycklig.
Sluteligen får man uprepa, at som
af-sigten med denna Operas å nyo
upförande förmodeligen warit, at behaga
Amateurer, och den således är ämnad,
at som et gammalt minnesmärke blott
då och då wisas, så är det allenast
ur denna synpunkt, som luvar och en
billig åskådare bör dömma den.
Kanske hade det ock i detta afseende
warit bäst, om ingen förändring skett
från det gamla, hwarken i orden eller
Musiken. Emellertid lär man ej neka
Spectaklets Directeur all tacksamhet
för sitt bemödande at genom
omwäx-ling söka roa alla dasser af
Specta-teurer.
Efter denna artikel följer å sista
sidan följande annonser, hufvndsakligen
om Stockholms-teatrarne:
Sp ec t ak ter.
På stora Kongl. Theatern. Nästa
måndag d. 25 Januarii upföres Alcestc,
Opera i 3 Acter.
På Swenska Dramatiska Theatern.
1 dag Lördag den 23 Jauuarii upföres
för 5:te gången: Soliman II, eller De
Tre Sultaninnorne, Comedie i 3 Acter
med Dans och sång; hwarefter gifwes,
9:de gången, Den Ogrundade
Swart-sjukan, Comedie i 2 Acter.
På Sioenske Gomiske Theatern: I
morgon Söndag, Emilie eller Den
sällsynta Wänskapen Comedie uti 3 Acter.
Öfwersättning af en Anonyme.
Derefter gifwes: Det oförnuftiga Försöket.
Comedie uti 1 Act. Til slut blifwer:
Colin och Babet, Lyrisk Comedie uti
2 Acter af Hr Carl Envalisson.
* .lok. Dav. Zander, tonsättare, violinist
och 1787 konsertmästare i k. holkapellet,
orkesteranförare vid Karl Stenborgs Svenska
teater, for hvilken han komponerade uvertyren
till »Kronofogdarne» samt melodiös musik till
flere vådeviller, såsom »Qvinnorna oeh
förtroendet», »Kopparslagaren» m. m.; död 1796.
Til underdånig fröjdebetygelse öfwer
Konungens Höga Födelsedag, har
Swenska Academien offentelig sammankomst
på stora Börssalen, i morgon Söndag
den 24 Januarii kl. 5 eftermiddagen,
hwartil EntréBilletter kunna erhållas
hos Academiens Secreterare,
Cancelli-Rådet Rosenstein.
I morgon Söndag d. 24 Januarii
blifwer kl. half 11 om aftonen
Masque-radBal uti nya Kongl. Operahuset.
Billetter a 24 ss. säljas i Kongl.
The-aterns Contoir, samt wid ingången på
Norrmalms Torg.
Slutligen finner man i numret
annons om att »Hos Bokhandlaren Utter,
uti Huset N:o 70 i Stora
Kyrkobrin-ken, hwarest Dagbladet
Stockholms-Posten härefter utgifwes, kan på
detsamma prenumereras med Twå
Riksdaler för innewarande år». — »Nästa
Måndag kl. 8 förm. utgifwes nästa
Blad häraf.»
Fem »Notificationer» med petitstil
afsluta bladet, fyra om »Til salu
finnes», en om »Astundas at Hyra».
––1––
Gamle Strauss.
ijill slutet af förra året, då Johau
Strauss den yngre firade sitt
femtioårsjubileum, räknadt från
hans första offentliga framträdande
som dirigent och komponist, meddelade
vi hans porträtt och biografi. Om hans
berömde fader, Johan Strauss den
äldre, hade vi då ej tillfälle att nämna
så mycket. Sonen Johan har
emellertid meddelat sig om honom i en skiss,
som publicerades med anledning deraf,
att den stora förläggarefirman
Breit-kopf & Härtel i Leipzig 40 år efter
hans död utgaf eu stor och prydlig
upplaga af danskomponisten Johan
Strauss’ d. ä:s samlade verk. Denne
var född den 14 mars 1804 i Wien
och dog derstädes den 25 september
1849.
Sonen yttrar sig nu om fadern på
följande sätt i den nämnda skissen,
som skrefs på Breitkopf & Härtels
uppmaning:
»Min faders person står ännu klart
och tydligt framför mig i minnet; men
en men niskoålder har förlupit sedan
han gick bort, och tiden har utplånat
inånga detaljer. Skrifveri har för
öf-rigt aldrig varit min sak . . . men jag
skall försöka.
»Min far var obestridligen musiker
af Guds nåde. Hade ej haus inre drift
att musicera varit så oemotståndlig,
skulle säkert de svårigheter, som i
hans ungdom stälde sig i vägen
derfor, l.a ledt honom in på andra banor.
Fjorton år gammal sprang han bort
från sin mästare — han var i lära
ho3 en bokbindare — emedan denne
ej ville finna sig i, att han
oupphörligt öfvade sig på violin. Han skulle
emellertid ej få ångra att han gripit
till flykten. En konstvän tog hand
om honom och utverkade, att han fick
regelbunden undervisning. De
framsteg han gjorde voro rent förbluffande.
Flere musikkännare fäste sin
uppmärksamhet på honom, och han var knappt
19 år, då Lanner upptog honom som
altviolist i sin qvartett. Med tiden
hade af Lannerska qvartetten blifvit
en stor orkester. Lanner delade
orkestern och satte min far i spetsen
för den ena hälften.
»Nu lärde publiken att känna
honom som själfständig dirigent, och i
denna egenskap blef han under loppet
af kort tid sä populär, att det
dans-lystna Wien delade sig i två partier
— Lannerianer och Straussianer —,
hvilka kämpade på det hetsigaste,
livar och en för sin afgud. Det bör
sägas till den gamla goda tidens
beröm, att denna partistrid ej det
ringaste förmådde störa det goda
förhållandet mellan Lar.ner och Strauss —
de voro före och efter stridigheterna
lika goda vänner för det.
»Då uppdagade Strauss plötsligen
sin kompositionstalang. Den tiden var
det en mycket lättare konst att
komponera än nu, då man för att
frambringa en polka ger sig till att
studera hela den för handen varande
musiklitteraturen och derjemte kanske
också en hel hop filosofi. Förr
be-höfdes till att komponera blott det
ena: »något måste falla en in».
Sjelf-förtroendet var i denna riktning så
stort den tiden, att de gamla många
gånger lofvade en ny vals till aftonen,
oaktadt det på morgonen samma dag
ej fanns en enda not till den
upp-skrifven. I så fall infann sig gerna
hela orkestern i komponistens bostad.
Så snart han fått början färdig,
arrangerade någon af orkestermedlemmarne
den för orkester, andra togo hand om
utskrifningen, medan komponisten för
fortsättningen väntade på att »något
skulle falla honom in»; under loppet
af några timmar var musiken
komponerad, arrangerad och kopierad, — blef
så i en hast repeterad och instuderad,
— och på aftonen dansade de glada
wienarne i full hänryckning efter den
i ordets verkliga mening »splitter nya»
valsen.
»Den varmblodige, lättlefvande
Lanner komponerade nästan aldrig på
annat sätt. En morgon hände det
honom, att han kände sig mycket
opass-lig och alldeles ur stånd att arbeta —
och han hade annonserat en ny vals
till aftonen — en vals, hvaraf
naturligtvis ej existerade en enda takt. Han
sände bud till min far. Det besked
budet medförde ljöd kort och godt:
”Strauss, se till att det faller dig
något in!” —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
