Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans fru endast kunde uppträda, om
kungen hade nåden att under deras
föredrag upphöra med kortspelet.
Högst förfärad öfver en sådan
djerf-het tog hofmaskalken ett steg
baklänges och utropade: »Huru! Ni vill
ge hans majestät föreskrifter? Jag
törs ej framställa något sådant för
honom!» — »Då måste jag afstå från
äran att uppträda på hofvet», svarade
Spohr, hvarpå han lemnade
hofmar-skalken.
Huruledes hofmarskalken bar sig åt
att för konungen gifva tillkänna en så
oerhörd fordran, och hura denne
bekvämade sig att gå in derpå, det
känner man icke. Alltnog, resultatet var
j att Spohr underrättades om, att hans
majestät ville hafva nåden bevilja hans
anhållan; blott ett vilkor utfästades |
dervid, nämligen att Spohrs och hans
frus uppträdande skulle följa tätt efter
hvarandra, så att ej hans majestät j
oftare skulle inkommoderas.
Så skedde ock. Sedan hofvet tagit i
plats vid spelborden, begynte
konserten med en uvertyr, hvarpå följde en
aria. Under tiden sprungo lakejerna
bullrande omkring och bjödo
förfrisk-ningar, medan kortspelarne utropade
sitt »jag begär!» eller »jag passar!»
så högljudt, att man ej kunde höra
något sammanhängande af
instrumentalmusiken och sången. Nu underrättade
hofmarskalken Spohr och hans fru, att
de skulle hålla sig beredda. Tillika
anmälde han för konungen, att de
främmande gästerna skulle börja.
Genast reste sig denne och med
honom alla gästerna. Lakejerna
placerade framför orkestern två stolrader
för hofvet. Spohrs och hans hustrus
spel åhördes under tystnad och med
stor uppmärksamhet; dock vågade ingen
ge sitt bifall till känna, då kungen
ej föregick med sitt exempel. Att
han lyssnade till fördragen visade han
vid slutet af dem endast med en
nådig bifallsnick, och knappt voro de
öfver, förr än alla åter skyndade till
spelborden, och det förra larmet vidtog på
nytt. När kungen slutade sitt spel och
sköt stolen från bordet, blef konserten
afbruten, midt i en aria, sjungen af
madame Graff, så att de sista tonerna
at en kadens formligen fastnade i
strupen. Konstnärerna, vana vid sådana
tilldragelser, packade nu lugnt in sina
instrument.
För öfrigt voro Stuttgartboarna ej
mindre förvånade, när de erforo
hvilket undantag som gjorts för Spohr och
hans fru på kofkonserten, och kanske
var det den omständigheten, som gjorde
att konstnärsparets konsert i denna
stad var ovanligt talrikt besökt. Detta
blef på det välvilligaste biträdt af
hof-kapellet under Danzis ledning.
Spohr kunde ej nog, i likhet med
andra, t. ex. Carl Maria v. Weber,
berömma älskvärdheten hos kapellmästare
Danzi både som konstnär och
menni-ska; Spohr och Danzi stämde ock väl
öfverens i sin höga beundran af
Mozart. Afven i andra häseenden berättas
många betecknande drag angående de
konstnärliga förhållandena i Stuttgart
den tiden. Så var det på teatern
genom anslag strängeligen förbjudet att
gifva bifallstecken under kungens
närvaro, innan högstdensamme gjort början
dermed. Men under den stränga
vinterkylan — teatern kunde, efter hvad
som synes, ej uppeldas — brukade
majestätet hålla händerna i en stor
muff och endast draga fram dem, när
han kände behof att taga sig en pris.
Detta tillfälle begagnades också till att
applådera, utan afseende på om det
passade sig för det som då föregick
på scenen. Den bakom kungen
stående kammarherren instämde genast,
och den lojala publiken följde
exemplet. På detta sätt blefvo ofta de
intressantaste scener och musikstycken
afbrutna.
Allt detta synes i vår tid nästan
otroligt. Men när vi få höra, att på
hof-konserterna i Braunschweig orkestern
måste spela saktare för att ej störa
kortspelarne och att hertiginnan en
gång, då den unge Spohr eldigt
föredrog ett solo, lät tillsäga honom, »att
han icke skulle stryka på så mördande
starkt», när vi vidare höra, att i det
konstälskande Dresden hofkonserterna
egde rum under — taffeln, så måste
alla tvifvel försvinna.
Trots allt detta kan ej förnekas, att
hofoperan i Stuttgart under konung I
! Fredriks tid stod på en hög stånd- j
punkt. I Stuttgart lärde Spohr också
I först känna Carl Maria von Weber, ,
som då beklädde den för honom
besynnerliga platsen som furstlig sekre- i
terare, hvilket dock ej hindrade honom
att flitigt komponera. Några nummer
ur hans opera »Der Beherscher der
Geister», dem Weber spelade för Spohr,
ville ej rätt behaga denne och »väckte
hos honom ringa förhoppning om
Webers musikalisk framtid». Man känner
j för resten, att Spohrs omdöme om
Webers senare skapelser, till och med
rörande »Friskytten», var allt annat
än gynsamt, hvilket ej förefaller så
underligt, då han endast i Mozart fann
sitt ideal.
––8
Musikpressen.
På Abraham Lundquists förlag har
utkommit:
För piano, två händer:
Henselt, Adolf: Préambules (Förspel) i
alla dur- och molltonarter. Pris 1 krona.
Gö. K. en.: Torpedo-Marsch. Pris 1
krona.
Verner, H. C.: Pride of the Bali, Vals.
Pris 1 krona.
Iloltz, Victor: Till Fjälls! Hambo-Polska.
Pris 75 öre.
För violin eller klarinett:
Dansalbum, 28 stycken (vals, polska,
schottisch, polka, hambopolska, fransäs, galopp),
lätt arrangement, efter almoge-speliuän, af Ed v.
Nordlander. Pris 1 krona.
För en röst med piano:
Bennet, Anna: Chrysanthemum, sång (c
— tvåstr. d.) till ord af Daniel Fallström.
Pris 50 öre.
Reignald de Koven: 0,lofva mig! (oh
promise me! — d — tvåstr. e eller g),
favo-ritnummer på »The Fisk jubilee Singers»
konserter, med stort bifall sjungen af m:r Pnyne.
Pris 75 öre.
Supé minnen, populär kuplett, sjungen af
Annette Teufel, musik arrangerad af Jos.
Schindler. Pris 75 öre.
På Carl Gehrmans förlag har
utkommit :
För piano, två händer:
G ur litt, C.: De första lektionerna (Lcs
premieres Lejons) 34 små melodier för piano,
op. 117. Pris 1 krona.
Bland ofvanstående musikalier ha
vi två instruktiva samlingar; Henselts
— den berömde pianistens —
»Pre-ambules» äro små förträffliga pjeser,
som väl kunDa tjena som modeller för
bildande af sådana förspel ur elevens
egen fatabur; — Gurlitts — den
ansedde pianopedagogens — småstycken
äro en välkommen bjelp för första
undervisningen vid sidan af pianoskolan,
hvari ofta öfvergången till svårare
stycken sker för tvärt. Eleven intresserar
sig ock för att få spela små stycken
utom den egentliga läroboken. Den
gradvisa stegringen i svårighet är här
väl afpassad. — Marschen och
dansmusiken äro ganska rekommendabla för
vänner och idkare af sådan musik.
Likaså har Dansalbum (’28 dansar) sitt
intresse, särskildt såsom allmogemusik.
En treflig bondspeleman vid sin fiol
pryder titelbladet.
Af sångerna hör Anna Bennets till
det enkla, anspråkslösa slaget. Beg.
de Kovens »O, lofva mig!» är en
stämningsfull sång, som naturligt nog vann
bifall på konserterna af The Fisk
jubilee Singers, som äro afbildade på
titelbladet. Sången är ej, såsom man
kunde tro, i religiös anda. Det är en
kärlekssång, hvari den ena
kontrahenten vill ha löfte om genkärlek och
talar om »ett lif, som fylles af kärlek
blott till dig». Texten, af Clement
Scott, är både engelsk och svensk.
Från scenen och
konsertsalen.
Kg/, operan. April 1. Fel. David: Lalla
Rookh (Lalla Rokh, Mirza: frökn. Holmstrand,
Karlsohn; Noureddin, Baskir: hrr Strandberg,
Brag. — Skuggballett. — 4. Bizet: Carmen:
(Carmen, Michaela, Mercedes, Frasquita: fru
Linden, frökn. Karlsohn, Frödin, fru Heintz;
Don José, Eseamillo, smugglarhöfdingen: hrr
Bratbost, Leidstiöm, Vallenius) — 5. Boito:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
