- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 15 (1895) /
107

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låtenhet och de mot oss alltigenom
välvilliga sydsvenska tiduingarne kanske
ej ega fullt tillförlitliga musikanmälare,
så spar jag omdömena om våra
prestationer till färdens senare del, hvilken
utspelades i det musikälskande
Köpenhamn ; men derigenom kommer också
senare delen af denna min uppsats att
bestå af bara tidningsurklipp.

Ingen punsch behöfdes för att sätta
oss i stämning, den var redan från
början och hela färden igenom icke
dess mindre den allra bästa. Men jag
undrar om ej noteringen på hafregryn
och honung steg något i Skåne och
Danmark under de der dagarne, ty
det var kolossalt hvad det
konsumerades hafresoppa med honung i vid
alla konserterna, hela såar, för att
klara rösterna. Men så blefva de klara
också, om man skall sätta tro till
nedanstående tidningsurklipp! Måndagen
den 10 juni på morgonen lemnade vi
Malmö med tåg till Landskrona, dit
vi anlände kl. 11, och kl. 1 skulle
matinén gå af stapeln. Hvad hunno vi
icke allt på dessa två timmar! Söka
upp det temligen aflägsna kallbadhuset,
bada, äta bakelser, gå till hotellet,
krypa i fracken, repetera och dricka
— hafresoppa med honung. Efter
konserten hade vi en mycket animerad
gemensam middag på hotellet, och kl.
half o ångade vi vidare till
Helsingborg, till hvilken förtjusande stad vi
anlände tio minuter före 7, och på
slaget 7 skulle konserten börja. Ett
stadsbud fick sig ett litet berg af
kappsäckar och lesväskor att ansvara för,
och det gjorde han som en hel karl,
ty efter konserten fingo vi hemta vårt
pick och pack på K. F. U. M:s lokal,
och ingen saknade något af livad
honom tillhörde. Och sä tågade vi
direkt till kyrkan, som var i det
närmaste fylld. Trots dagens
ansträngningar gick konserten verkligen bra,
men så hade de heller ingenstädes så
rikligt med hafresoppa som i
Helsingborg.

En sak hade jag så när glömt att
relatera från dessa våra tre konserter,
nämligen att pauserna på programmet
utfylldes af orgelsoli, utförda af en blind
organist från Berlin vid namn Thiebach,
3om rest hit endast för att höra vår
sång, och som troget följde oss och
med oförstäld förtjusning lyssnade till
alla våra konserter, äfven dem i
Köpenhamn. Han var trots sitt sorgliga
lyte en mycket skicklig orgelspelare
med rik fantasi, och särskildt
påminner jag mig vid matinén i Landskrona
kyrka hans improvisation öfver den af
oss nyss förut sjuugna folkvisan »Du
gamla, du friska*. Sent skall hans
älskliga, musikaliska personlighet gå
ur mitt minne!

Vi hade just ej annat än natten på
oss, om vi ville se oss omkring något
i Helsingborg, men de funnos i
sångarskaran, som ej voro tröttare, än att
de foro till Sotiero och hörde näkter-

galen, som i parken der gaf
gratis-konserter hvarje natt vid den tiden.
Här liksom hela tiden i Malmö voro
vi inkvarterade i familjer, och det är
ej tu tal om, att vi bodde hos de
respektive städernas älskvärdaste
invånare, ty de hade den märkvärdigaste \
förmåga att skämma bort oss med god
mat och all upptänklig vänlighet.
Tisdags morgon kl. 9 lade vi ut från
hamnen under sång och hurrarop för
våra värdar, cch öfver det solglittrande
»dejlige» Sundet gick färden nu ner
till »Kongens By». Här skulle vi nu
gifva en konsert på kvällen och en
matiné på ondags middag, båda i
Christiansborgs slotts ridhus, samt
slutligen en folkkonsert i Rosenborgs Have.
Skulle det blifva något pekuniert
öfver-skott af färden, så skulle det just
inhöstas på denna folkkonsert, men ett
för landtbrukarne mycket välkommet
regn gjorde denna lilla beräkning om
intet. Dock var »begejstringen» icke
mindre för det. Vi sjöugo till afsked
»Det er et yndigt Land» med blottade
hufvuden, och regnet flöt i små
rännilar nedför våra skultar och innanför
våra kragar. Publiken hurrade och
hviftade med näsdukar och paraplyer
och det gjorde vi cckså, och så var
det slut med denna lilla alltigenom
trefliga sångarfärd.

För att nu låta våra läsare sjelfva
afgöra i hvad mån Svenska K. F. U.

M - förbundets sångkör kan vara värd
; att höra, vill jag nu enligt löfte
meddela några utdrag ur
Köpenhamns-pressens i allmänhet mycket utförliga
referat, och det ur de mest olikfärgade
1 tidningar. Sålunda skrifver:

Berlingske Tidende: »Stämmorna,

hvaribiaud särdeles goda solostämmor,
voro klangfulla, tenorerna lemnade
intet öfrigt, att önska, och de fulltonande
djupa basarne gjorde ofta en mycket
god verkan. De delvis välkända
sångerna gjorde med den omsorgsfulla
in-studoring (sie!) som egnats dem, såsom
j Reissigers »Olav Trygvason» m. fl.,
i en utomordentlig lycka.»

Nationaltidende: »Det är friska,
klangfulla och malmstarka röster,
samman-sjungna med den fasta säkerhet och
disciplin, som nu en gång synes vara
de svenska sångarnes specialitet och
styrka. Alt höra døm sjunga deras
repertoar, som innehåller både andeliga
och verldsliga sånger, är ett verkligt
nöje. Deras repertoar erbjuder större
| omvexling än vanligt, i det att jemte
sådana faststående »slagting» som Olav
Trygvason, Björneborgarnes marsch o.

’ d. förekomma flera Lär ej förut hörda
manskörer, ibland hvilka vi särskildt
nämna den fagra svenska folkvisan
»Glädjens blomster .

Avisen: »Den svenska sångkören
inledde sina tre konserter här i staden
med en »glimrende sukees» i
Christiansborgs slotts ridhus. Det kolossala
golfvet var nästan fyldt och till och
| med galleriet halft besatt af åhörare.

Denna sångkör har alla den svenska
sångens bedårande företräden: starka
stämmors malmfulla klang, stora
väl-klingande tenorer, färgrika barytoner
och kraftiga basar, allt
sammansmältande i ett kor, som kan hviska och
brusa, bortdö och växa som ett haf.
Man behöfver blott höra med hvilken
kraft och säkerhet de sjunga: »Brede
sejl over Nordsjo gaar», så skall man
medgifva, att högre ve kan kan
sam-sång knappt nå.»

Politiken: »Det är god, sund, natur- 1
lig sång, buren af kraft och energi,
genomgående pålitlig i intonationen,
säkerhet i r3’tm och prononcering. Det
är ett behag för örat att lyssna
der-t ill, och man beklagar, när man hör
dem, att hvad vi prestera på
mans-sångens område, aldrig kan mäta sig
med hvad som kommer utifrån. —
Sångarne skördade rikt bifall.»

Kjobenhavn: »Ridhuset var »stuvende
fuldt» och begejstringen stor. Hvad
som särskildt utmärker denna kör är
den klang, som är öfver dess
prestationer. Tonerna synas komma från
ett enda stort och ädelt instrument,
intonationen är alldeles klockren,
nyanseringen välberäknad och väl inöfvad,
om man ock saknar det allra sista
plus’et dervid.»

Socialdemokraten: »Stämmorna visade
sig vara alldeles utmärkta, i all
synnerhet hvad basarne vidkommer, i
besittning af en utomordentlig klang
samt ypperligt sammansjungna. En
så raffinerad nyansering som »M. M.»
kunde de väl ej prestera, men det var
ett sannt nöje att höra kören sjunga
sådana ting som den briljanta »Olav
Trygvason», »Vesperklockan», Abts

»Sommarkväll» och Björneborgarnes
marsch m. fl. Konserten gjorde stor
och välförtjent lycka.»

Det der låter ju vackert alltihop,
eller hur! Då vi nu bevisligen hade
haft ytterst få repetitioner, huru skola
vi då kunna förklara den stora
framgången. Skall jag yppa hemligheten?
Jo, förklaringen ligger i den totala
bristen på punsch och öfverflödet på
hafresoppa.

H. L.

––^––-

Kungl. operans sistlidna spelar.

Detta afslutades, såsom förut nämnts,
d. 7 juni, och har under det
tillända-lupna spelåret gifvits 205 ordinarie
föreställningar, deraf 4 matinéer, 4
symfonikonserter och 5 andra
konserter. Dessutom hafva gifvits 11
föreställningar af andra svenska
teatersällskap, enskilda sceniska artister och
föreningar.

Af de operor som uppförts äro
följande nya:

»Brudköpet» af Smetana, »Vännen
Fritz» af Mascagni, »Navarresiskan»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1895/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free