Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om musikalisk uppfostran.
Af C. Haass.
J ngen konst träffar menniskobjertat
1 så omedelbart och kraftigt som
Q) musiken. Derfor bar den framför
all annan konst vunnit inflytande
på folkens lif, derfor har den från
äldsta tider varit känd såsom ifrigt
odlad. Ingen konst träder i så nära
och direkt förhållande till
mennisko-lifvet alltifrån vaggan och till grafven,
som denna, ledsagande oss genom alla
lifsfaser. Den skrattar, gråter, beder
med oss, muntrar och lyfter oss, låter
de glada jubla med ökad lust, skänker
de sorgsna tröst. Den skänker vingar
åt längtan och hoppet, den alstrar det
lågande modet, leder hänförelsen upp
till de högsta regioner.
Om tonkonstens underbara makt
öfver menniskans själ ha alla lärde
varit ense. Hvad deremot dess
moraliska värde för menniskoslägtets
uppfostran beträffar, så ha olika åsigter
och meningar herskat. De gamla
grekiska filosoferna tillmätte musiken såväl
ett sedeförädlande som sedeförderfvande
inflytande. Under det Plato, den
genialiske grundläggaren till vetenskapen
om det ideelt sköna, till stor del
förkastar musiken, emedan den sätter
lidelserna i rörelse, finner Aristoteles,
representanten för den estetiska
realismen, just i musiken det
verksammaste medlet till att rena lidelsen.
Plato tilldelade dock i likhet med
Aristoteles åt musiken stort
bildnings-och uppfostringsvärde, viljande att
hvarje medborgare skulle undervisas i
musik. Deri stämmer han öfverens
med Luther, som säger, att »musicam
måste man i skolorna fasthålla, ithy
hon är en disciplin och
tuktomästa-rinna, så ock gör menniskorna mildare
och saktmodigare, sedesammare och
förnuftigare». Den berömde engelske
filosofen på sjuttonhundratalet John
Locke, hvilken förkastade allt vetande,
som icke hvilade på erfarenhet och
verklighetens stränga logik, uttalar sig
i fråga om uppfostran uttryckligen
emot musikens betydelse med afseende
på ungdomens undervisning. Han
anvisar den obetingadt sista rummet
bland alla läroämnen och menar, att
man under detta korta lif har
vigti-gare och nyttigare saker att syssla
med. Ännu längre går fransmannen
Victor de Laprade i sin stridsskrift
»Contre la musique». Han räknar för
ett intet tonkonstens högt beprisade
moraliska makt och söker bevisa det
med att stora och små despoter
omhuldat musiken. Den är, menar han,
förtryckta folks älsklingskonst. Och
likväl fann i de grekiska fristaterna
under bildningens blomstringstid
musiken en kärleksfull omvårdnad och
mera noggrant beaktande af folkets
laggifvare, än någonsin under den tid,
då det sedeförderfvade Rom styrdes af
i tyranner och despoter.
Granska vi nu åsigterna för och
emot musiken, så träder den frågan
fram: i hvad hänseende är musiken
en moralisk faktor och huru skall man
i vår tid rätt uppskatta musiken ur
etisk synpunkt!
Under det alla andra konster mer
eller mindre tala till förståndet, verkar
musiken obegränsadt på vårt sinne.
Den är såsom Kant säger: »Uttrycket
för det allmänna nödvändiga
välbefinnandet utan begrepp.»
I dess oinskränkta egenskap som
instrumentalmusik förmår den hvarken
framställa en bestämd bild eller en
bestämd känsla. Allt tonmåleri utan
programmatisk förklaring kan ha olika
tydning. Den som hör Schumanns
»Knecht Ruprecht» (Julbusen) utan att
veta hvad den skall föreställa, hur
skulle han kunna gissa det, så
karakteristiskt än det lilla pianostycket är
i och för sig. Kommer den
programmatiska titeln hans fantasi till hjelp,
då vakna kanhända ungdomsglada
julminnen, och bilder fiån barndomstiden
sväfva förbi honom. Julbusen eller
julbocken, som han ock kallas, kommer
med tunga steg uppför trappan, dörren
öppnas och han träder nu in, klädd i
pels, med långt stripigt hår och skägg.
Det fruktansvärda riset bär han i
handen och en säck på ryggen; så skrider
han fram mot de förskräckta barnen.
Midtelsatsen i det lilla stycket tolkar
bönerna hos de ängsliga småttingarne
och de allvarliga förmaningarne,
åtföljda af äpplen och nötter, som den
skälmaktige gubben består, hvarefter
han med buller och bång vänder
tillbaka och försvinner vid passagerna i
styckets sista sats.
Musiken kan genom klangverkan
och andra densamma till buds stående
medel skildra allmänna yttre
tilldragelser och rörelser, men
föreställnin-garne, som vi knyta vid den, lägger
vår fantasi in deruti. Musiken kan
till exempel bullra och storma eller
vagga och susa, den ene tycker sig
dervid höra löfven prassla och drömmer
sig en vacker vårafton, en annan hör
det hviskande samtalet mellan tvänne
älskande, en annan tycker sig
förnimma åskans dån, hafvets brusande,
kanondunder och stridslarm.
Så kunde det en gång hända George
Sand, Liszts och Chopins väninna, att
hon i den vissa tron, att hon hörde
Beethovens Eroica, i Pastoralsymfonien,
som hon åhörde, utmålade för sig
krigsscener och hjeltebilJer.
Musiken kan stämma till glädje,
vemod, sorg o. s. v., men känslorna
af glädje, vemod, sorg etc., som den
uppväcker, icke framställer, äro likväl
beroende af de särskilda åhörarnes
individuella stämningar och bära
prägeln deraf. Samma tonstycke, som
kanske stämmer ynglingen till trånad,
kan hos gubben väcka känsla af
resignationens vemod. (Forts.)
––––––
Musikpressen.
På Abr. Lundquists förlag har
utkommit:
För piano, två händer:
Schytte, Ludvig: Melodische
Spe-\ ciale-Etuden, op. 75. Heft. I:
Gebrochene Accorde; Heft. II: Triller und
Tremolo; Heft. III: Octaven; å 1,2 5.
För en röst med piano:
Fahlstedt, Jenny: Kvirilitt! Tio
visor för de små. Pris 1,2 5.
Winge, Per: Pigetanker, dikt af
j Christ. Rander, för en mellanstämma
(d—e). Pris 50 öre.
På Elkan & Schildknechts förlag har
utkommit:
För piano, två händer:
Hägg, Gustaf: Sorgetoner vid
Viktor Rydbergs bår. Pris 75 öre.
Brink, Gustaf: Kung Erik af
Ferd. Bengzon, arrangement. Pris
1 krona.
Sedström, Hugo: Strödda Blad.
j (Skizz. I skymningen. Romance.
Vals-i Impromptu). Op. 13. Pris 1 kr.
Teil man, Christian: Nordiska
Toner, lätta fantasier, till begagnande
vid undervisningen. l:a häftet:
Svenska folkmelodier. Pris 1 kr. —
Paraphrase sur Airs Suédois, op. 157,
dé-diée å mr Arthur de Greef, professeur
au Conservatoire royal de Bruxelles,
j Pris 1 kr.
För piano, fyra händer:
Be hr, Franz: 4 Lätta Danser i
j omfång af 5 toner vid stillastående
hand. Pris 1,5 o.
För piano och violin:
Haydn, Joseph: Quartett, op. 50
nr 5, arrangerad af L. A. Nydahl.
Pris 1,5 0.
För en röst med piano:
Liedberg, Hildur: Visa: »Små
blommorna stodo i glänsande rad» (f—
f eller ass), ord af Augusta
Brauner-hjelm. Pris 50 öre.
Parker, Henry: Jerusalem, för
mezzosopran (c—e). Pris 75 öre.
På Brödrene Hals’ förlag, Kristiania,
har utkommit:
För en röst med piano:
Arlberg, Hjalmar: Ein Lied aus
R.Baumbachs »Frau Holde» (»Es geht
ein lindes Wehen») seinem Freunde
Wilhelm Kloed. Pris 50 öre.
Etyderna af Schytte, den sedan 1887
i Wien som pianoprofessor bosatte
danske pianisten och produktive
komponisten, äro lika melodiskt
underhållande som instruktiva, hvilket man
kan vänta af denne intressante
tonsättare och musikpedagog. Etyderna
stå till en del öfver medelsvårigheten.
På första sidorna i Heft. I, trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
