Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brahms är liflig af naturen; hans
sätt enkelt och rättframt, och de två
timmar jag tillbragte i hans sällskap
äro mig kära att minnas. Jag är dock
ledsen att, trots vår gemensamma
samtidiga vistelse i Leipzig, tillfälle ej
gafs mig att bli närmare bekant med
denne framstående man; skälet var
följande:
I likhet med alla mina musikaliska
ryska vänner ärar jag Brahms endast
för hans ärliga, allvarliga musikaliska
arbete. Oaktadt min önskan att kunna
beundra, har jag dock aldrig lärt mig
hålla utaf eller älska hans musik.
Brahms musikaliska inflytande är i
Tyskland vida spridt. Ett stort antal
musikaliska individer och inflytelserika
personer så väl som hela musikaliska
institutioner hafva särskildt egnat sig
åt odlandet af Brahms musik —
ställande honom nästan i jemnbredd med
Beethoven. Dock existerar äfven ett
anti-Brahmskt parti i Tyskland — men
ingenstädes kommer han att så länge
förbli en främling som i mitt
fädernesland. För oss ryssar är hans musik
torr, dunkel, obestämd.
Känsla för melodi, betraktad från
rysk ståndpunkt, har han ingen. En
musikalisk tanke blir hos honom aldrig
genomförd. Knappast framkommer en
musikalisk fras förrän den genast
drages in uti en hvirfvel af ovigtiga
passager och stämningar — liksom hade
kompositören till mål att vara djup och
obegriplig. Han leker och gäckar med
den musikaliska känslan och
tillfredsställer den ej, liksom skämdes han för
det språk hjertat begär. När man
åhör hans musik frågar man sig sjelf:
»Ar Brahms djup, eller vill han med
låtsad djupsinninghet dölja sin fantasis
fattigdom?» Hans stil är nobel och
han trår ej, likt våra moderna
kompositörer, efter yttre effekter. Ej heller
söker han att slå an genom ett briljant
prål eller nedlåter sig till imitation eller
hvardaglighet. Allt är allvarligt —
nobelt och sjelfständigt — men i detta
allt felas dock skönhet! Detta är min
uppfattning af Brahms och så tänka,
så vidt jag vet, alla ryska musiker och
hela den ryska musikaliska publiken.
För två år sedan uttalade jag öppet
min mening om Brahms till Hans von
Biilow. Han svarade då: »Vänta; den
tid skall komma, då djupet och
skönheten hos Brahms skall uppenbaras
eder — liksom af sig sjelf. Jag
förstod honom ej heller på mycket länge,
men så dagades det för migl Med er
kommer det att gå likadant.» Jag har
väntat — väntar och väntar förgäfves.
Jag beundrar djupt Brahms artistiska
personlighet och bugar mig för den
jungfruliga renheten i hans musikaliska
idéer; beundrar hans stolta frigörelse
från all Wagnerism eller Lisztska
lockelser — men jag beundrar ej hans
musik. Detta hindrade mig ej från
att önska och vilja stifta närmare
personlig bekantskap med Brahms, och
jag råkade honom ofta tillsammans med
Brodsky och andra af hans framstående
beundrare. Det var både egendomligt
och angenämt att befinna sig midt
bland alla dessa, hvilkas ideal jag
ej kunde tillbedja, men med hvilkas
tankar och känslor jag var i full
harmoni.
Brahms visste eller kände
instinkt-messigt, att jag ej tillhörde hans parti
och gjorde intet försök till närmande.
Han var vänlig mot mig som mot alla
andra — men det var också allt.
Dock, allt hvad jag hört om Brahms
som menniska ökar än mer den saknad
jag känt att, trots von Biilows profetia,
aldrig ha förstått honom som musiker.
Brahms är en ovanligt fin och ädel
personlighet och han uppväcker djup
kärlek och vänskap hos alla dem han
kommit i närmare beröring med.
Den berömde kompositören Dvorak
berättar med djup rörelse om den
älskvärdhet Brahms visat honom, sedan
han lärt känna Dvoråks verk, hvilka
ingen ville utföra eller låta tryckal
Brahms gaf honom då ett kraftigt
bistånd och lät sin slaviske kollegas
okända talang komma till värdigt
erkännande.
Många andra exempel berättades mig
om den store symfonistens älskvärda
karakter och ädla personlighet.
––^––-
Musikpressen.
På J. Löfvings förlag har utkommit:
För piano, två händer:
Stälhammar, J. C.: Intermezzo och
Mazurka. Pris 80 öre.
Klein, John: En konstnärsfest, Vals.
Pris 1 kr.
Morley, O.: Mignon, nyaste bal-dans.
Pris 75 öre.
Af Kgl. Hofmusikhandeln (Henrik
Hennings) och Det Nordiske Forlag
(Henrik Hennings) har utgifvits:
För soli, kör och piano (klaverntdrag):
Sten hammar, Vilhelm: Snöfrid, dikt
af V. Rydberg, op. 5. Pris 5 kr.,
körstäm-mor a 50 öre.
För en röst med piano:
Stenbammar, Vilhelm: Florez och
Blanzeflor, dikt af Oscar Levertin, för
baryton (h—f), klaverutdrag. — Ur Idyll och
epigram af J. L. Runeberg, tvä visor för
mezzosopran, op. 4 b; I (»Flickan kom itrån
sin iilsklings möte», d—giss), II (»Flickan
knyter i Johanuenatten», c—tiss).
Nordiske Sange (af skandinaviska
komponister). ______
Af Stockbolms-förläggarens nyheter
förtjena att i första rummet
uppmärksammas småstycken af hr Stålhammar,
bekant som god organist. Styckena,
af hvilka det första är tillegnadt Emil
Sjögren, vittna om tonsättarens
grundlighet och äro rätt underhållande. —
Mignon-dansen åtföljes af en utförlig
beskrifning af R. M. Crompton, förste
dans- och balettmästare i London, den
svenska bearbetningen af balettmästare
Sigurd Lund.
V. Stenhammars »Snöfrid» har jemte
andra hans kompositioner förlagts i
Köpenhamn, såsom man ser. Såväl
detta verk, som barytonsången »Florez
och Blanzeflor» ha gifvits här i
Stockholm med orkester och då af oss
blif-vit omnämnda. De talangfulla
kompositionerna äro med
pianoackompanjemang nu tillgängliga för vidsträcktare
användning. Visorna till ord af
Runeberg äro likaledes vittnesbörd om
framstående tonsättaretalang. Några
harmoniska idéer öfverraska visserligen i
dem, men kunna ej kallas stötande.
Hvarken detta sånghäfte eller den
nyssnämnda barytonsången och »Nordiske
Sange» hafva något utsatt pris, ett
danskt bruk, som ingalunda är
efter-följansvärdt. Dessa »Nordiske Sange»
äro ett prydligt häfte med
miniatyrporträtter af sångernas tonsättare å
titelvignotten. Dessa och deras sånger
i häftet, af hvilka åtmintone en del
förut äro bekanta, uppräknas här i
ordningsföljd: J. Bechgaard (»Så tidt paa
dig jeg tænker»), V. Bendix
(Nytaars-sang), N. W. Gade (Jægerens
sommerliv I, II), E. Grieg (»Min lille fugl»),
Ag. B.-Gröndahl (Aftenbon), J. P. E.
Hartmann (Mine tanker), P. Heise
(Dyvekes Sange: »Se nu er sommeren
kommen»), P. Lange-Midler (»Min
tankes tanke»), Chr. Sinding (Perler), Em.
Sjögren (»Ro, ro, ögonsten»), V.
Sten-hammar (»Min stamfar hade en stor
pokal»).
––-<88»–-
Litteratur.
Svenska familjejournalen »Svea»,
illustrerad månadsskrift 9:e årgången, har
återuppstått i form af tidskrift med
häften om fyra ark. Chef for
redaktionen är J. Ring. Något pris för
årgång eller häfte ha vi ej ä dst
utsända första häftet kunnat finna. En
tidskrift af blandadt innehåll såsom
denna tillhör icke egentligen en
musiktidning att anmäla. En artikel i detta
häfte, »Sven Scholander, några drag
ur minnet af en skolkamrat», ha vi
dock ansett oss kunna påpeka.
På H. Bechholds förlag, Frankfurt
a. M., har utkommit:
Riemann, Hugo, d:r: Präludien
und Studien, gesammelte Aufsätze zur
Ästhetik, Theori und Geschichte der
Musik. I. Band.
Denna bok (239 sidor) af den
bekante musikskriftställaren och
lexiko-grafen d:r H. Riemann (f. 1849),
kon-servatorielärare i Hamburg, har följande
innehåll: I. Skizzen: Das überhand-
nehmen des musikalischen
Virtuosenthums. Unsere Musikzeitungen. Unsere
Konservatorien. Die Priester des Ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
