Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar och upplysande råd, samt att
sprida denna skrift i de stift, der K.
S. V. har sin verksamhet. Hvad
koralen angår betonades vigten af att,
innan rytmisk koralsång i egentligaste
mening kan införas (något som i
samband med en ny psalmboks antagande
bör vara att motse), verka för ett rätt
utförande af den Hæffnerska koraleu,
särskildt livad beträffar tempo, samt
iakttagande af god musikalisk betoning
och korrekt periodbyggnad. Åtskilliga
mycket lätta melodier i gammalrytmisk
form ansågos dock kunna af
någorlunda öfvade organister omedelbart
införas. Slutligen beslöts att en
kyrko-sångsfest om möjligt skall anordnas i
Stockholm nästa höst.
Nå, det der tyder ju på en lifaktig
verksamhet, eller hur? Och med denna
lilla redogörelse säger jag nu för denna
gången farväl.
Häpatius.
- • —
Verdis »Falstaff».
JjtSjjå denna, den gamle maestrons
senaste opera snart kommer att
uppföras här, vilja vi erinra om hvad
som för ett par år sedan skrefs om
densamma vid första uppförandet på
Opéra comique i Paris i april 1894. *
»Falstafi» vann vid detta tillfälle en
lysande seger med Victor Maurel och
kontraalten fröken Delna i
hufvud-rolerna, och Verdi, som var närvarande,
blef entusiastiskt tirad.
Först gifven på La Scala i Milano
den 9 februari 1893 gjorde Verdis
lyriska komedi der en triumferande
succés. Entusiasmen lär varit
gränslös. Parisiska publiken var nog äfven
uppriktig i sin förtjusning, förklarligt
nog, ty »Falstaff» är en rent latinsk
skapelse, egnad att tjusa och fängsla
de latinska raserna. Visserligen kan
man finna Verdi i detta verk påverkad
af Wagner; i »Falstaff» ligger denna
opposition mellan det burleska och det
känslofulla, som gör att man kan kalla
den för Verdis »Mästersångare». I
ännu högre grad för den återigen
tanken till »Barberaren» och är att
betrakta som en yttring af den italienska
tradition,, smak och lynne, som gjort
Italien, Arlequins och Kung Carnavals
land äfven till det musikaliska
buffon-neriets, opera-buffans fosterland. I
»Falstaff» sjuder den italienska
kärleken till bullrande nöjen,
demonstrationer, btvleska fraser; dess hjelte,
tecknad med sydländsk verve, är satt
i italiensk belysning, och man skulle
nästan kunna säga äfven i gallisk.
Ty när Verdi med Boi’tos hjelp —
»Mefi8tofeles’» kompositör har skrifvit
libretton — lånade sitt ämne från
Shak-speare, behandlade ban det på ett
sådant sätt, att den store William aldrig
* t’r korrespondens till Dagens Nyheter.
från de elyseiska fälten skulle kunna
känna igen sin oförgätliga typ. Hans
Falstaff var ju en gammal fyllbult,
som sjunkit ned i dyn, en gemen figur,
förslappad och idiot, en klåpare i sina
bedrägerier, ett köttklot, lagom att
trakteras med bastonader, en lekboll
för kvinnor, barn och tjenstfolk, en
våldsamt satiriserande karrikatyr. Verdi
har gjort något helt annat, har
förmildrat sin hjeltes osmakliga sidor,
målat honom som en grånande
äfven-tyrare, visserligen välfödd, skinande
och cynisk, men temligen filosofiskt
anlagd, och med hufvud, med ésprit,
som vet att med ett kvickt infall draga
sig ur de värsta klämmor, med ett godt
lynne, en jovialitet, som ursäktar hans
skälmstycken. Han dominerar hela
partituret, som rullar upp sig kring
honom likt en svindlande afgrundsdans
af obeskriflig fart och rörelse.
Der finnes ock en poetisk grace af
oändlig finhet bredvid eller
kontrasterande mot den öfverväldigande kraften
och fantasien, hvilken är alldeles
öfver-raskande i ett verk, skapadt af en gubbe
nära nog på grafvens rand. Sådant
är t. ex. partiet i andra tablån, då en
af de »glada fruarna» skämtar med den
kärleksdruckne Falstaffs otympliga figur
och stora mage och sir John svarar,
påminnande i en liten utsökt och
deli-ciös melodi om den tid, då han ännu
var page hos hertigen af Norfolk och
så graciös, smärt och fin, att han
kunnat gå genom en ring; sjöngs af
Maurel med utsökt esprit och finess och
återbegärdes flera gånger med
acklamation. Och vidare sedan i tredje akten,
då Falstaff i Windsors skog brottas
och tumlar med matronorna och hans
egna drängar, förklädda till skogsandar.
En musik af klassisk renhet fyller
atmosferen i det Shakspearska feeriet,
der Nanettes röst klingar likt
skogar-nes drottnings, i hvars skepnad den
skälmaktiga unga flickan förklädt sig.
Och det är att märka, att »Falstaff»
sålunda besitter en klassisk friskhet
och renhet i förening med den mest
moderna virtuositet i orkestreringen;
det är ett äkta foster af italiensk
konst, men fullkomligt frigjordt från
»skolans» bindande formler.
––-O
Edvard Griegs kompositioner.
För orkester:
Op. 11. / höst, konsertouverture.—
Op 40. Holberg-Suite. — Op. 4(4. Pecr
Gynt-Suite I. — Op. 55. Peer Gynt
Suite II. — Op. 56. Musik till Sigurd
Jorsalafar. — Op. 34. 2 Elegiske
Melodier för stråkorkester: »Hjertesaar»,
»Vaaren». — Op. 53. 2 Melodier för
stråkorkester.
Kammarmusik:
Op. 27. Stråkqvartett, G moll. —
Sonater für violin och piano: op. 8 F
dur, op. 13 G dur, op. 45 C moll. —
Op. 36. Sonat för violoncell och piano.
Pianomusik för två händer:
Op. 16. Pianokonsert, A moll, med
orkester. — Op. 7. Sonat, E moll,
till-egnad N. W. Gade. — Op. 1. 4
Piano-stykker. — Op. 3. Poetiske Tonebilleder.
— Op. 6. Humoresken. — Op. 12.
Lyriske Smaastykker. — Op. 17. 25
norske Folkeviser og Dandse. — Op. 19.
Folkelivsbilleder. — Op. 24. Ballade,
tema med variat. — Op. 28. 4
Album-blade. — Op. 29. Improvisation over
2 norske Melodier. — Op. 38. Nye
lyriske Smaastykker, 2:a häft. — Op.
41. Sange. arrang. for Piano. — Op.
43. Lyriske Stykker, 3:e häft. — Op.
47. Lyriske Stykker, 4:e häft. — Op.
52. Stücke nach eigene Lieder. — Op.
54. Lyriske Stykker, 5:e häft. — Op.
bl. Lyrische Stücke. — Op. 62.
Lyriske Smaastykker. — Op. 63. Zwei
nordische Weisen. — Sorgemarsch (öfver
Nordraak). — För två bänder
arrangerade äro dessutom op. 34 Elegische
Melodien, op. 37 Valse-Capricen, op.
40 Holberg-Suite, op. 46 Peer
Gynt-Suite (Peters Ed.), hvarjemte separat
utgifvits åtskilliga stycken ur samlingar
af sånger, piano- orkesterstycken.
Pianomusik för fyra händer:
Op. 14. 2 Symphonische Stücke. —
Op. 35. Norwegische Tänze. — Op. 37.
Valse- Caprisen
Åtskilliga arrangementer: af »Peer
Gynt» (klaverutdrag) och Peer
Gynt-Suiterna, »Sigurd Jorsalafar», »I höst»,
Elegiske Melodier (op. 34),
Holberg-Suite, Stråkqvartetten, Zwei nordische
Weisen.
För två pianon
(fyra- och åttahändigt :
Pianokonserten, A moll. —
Altnorwegische Romance mit Variationen, op.
51, fyrhänd. — Piano-Sonater af
Mozart med fritt tillkomponeradt
ackom-pagnement af ett andra piano (Edition
Peters): nr 1 F dur, 18 C moll, 15
C dur, 14 G dur.
Sångverk med orkester:
Op. 20. Foran Sydens Kloster för
solo, fruntimmersröster och orkester.
— Op. 31. Landkjænding för
barytonsolo, manskör och orkester. — Op. 32.
Den Bjergtekne lör baryton, stråkork.
och 2 horn. — Op. 50. Olav
Trygva-son för solo, kör och ork.
Op. 30. Norske Melodier, frit bearb.
for Manskor. — Op. 42. Bergliot,
melodram med orkester (klaverutdrag).
Sanger för en röst med piano:
Op. 2. Vier Lieder für Alt. — Op. 4.
ti Digte. — Op. 5. Hjertets Melodier.
— Op. 9. Romancer og Ballader. —
Op. 10. 4 Romancer. — Op. 15.
Romancer. — Op. 18. Romancer og Sange,
2 h. (»Vandring i Skoven m. m.) —
Op. 21. Digte af Bj. Björnsons
»Fiskerjenten». — Op. 22. Sigurd Jorsalafar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
