Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betrakta vi Schubert först såsom
operakomponist visar det sig, att hans
verk för scenen ej hade nog lifskraft
att hålla sig uppe och vinna framgång.
Följande operor och sångspel hafva
emellertid uppförts: Die Zwillingsbrüder
(1820), Die Zauberharfe (s. å.), Alfonzo
und Estrella (1854), Rosamunde (1823),
Fierabras (1801), Der liäuslige Krieg
(s. å.), Die Bürgschaft (1827); andra
sådana arbeten af honom äro
sångspelen Die Verschworenen, Fernando, Der
Minnesänger, operetterna Des Teufels
Lustschloss, Der vierjährige Posten, Der
Spiegelritter, operan Der Graf von
Gleichen, musik tili Die Freunde von
Sala-manca, inlagda nummer i Herolds opera
Das Zauberglöckchen samt dessutom
fragment af ett par operor (Adrast
och Sakontala) samt ett sångspel
Glaudine von villa bella. Bristen på
scenisk verkan hos dessa hindrar dock
ej att de innehålla åtskilligt vackert i
melodiskt, harmoniskt och
instrumentalt hänseende. Vi gå nu till hans
körverk och nämna då först oratoriet
Lazarus samt flere messor och andra
kyrksaker. För manskör har han
skrif-vit följande: »Nachthelle» (op. 134) och
»Der Wintertag» (op. 169) med piano,
»Wehmuth», »Ewige Liebe», »Flucht»,
»Nachtgesang in Walde» med 4 horn
och piano (op. 139), »Gesang der
Geister über den Wassern» för 4 tenorer
och 4 basar med 2 violiner, 2
violonceller och kontrabas, »Hymne», solo
och kör med blåsinstrumenter,
»Mondschein» op. 102, »Schlachtlied» för
två fyrstämmiga manskörer (med eller
utan piano), »Trinklied», »Den 92:a
psalmen» med barytonsqlo m. fl.,
hvar-till komma 20 andra sånger för
manskör med piano, dit vi kunna räkna
»Die Advokaten» (op. 74), komisk trio
för två tenorer och bas, samt 25 sånger
utan ackompanjemang; för blandad
kör med piano: »Gott in der Natur»
(op. 133), »Mirjams Siegesgesang» (op.
136), den vackra »Ständchen» med
altsolo (op. 135) m. fl., »Den 23:e
psalmen» (op. 132) och andra
körsånger; 8 trior med och 28 utan
ackompanjemang; för två röster med
piano: »Mignon und der Harfner»,
»Licht und Liebe», »Linde Lüfte
wehen», samt utan ackompanjemang 2
kanons och 5 duetter etc. (Samlingar
af Schuberts sånger »för blandad kör»,
»för manskör» och »för
fruntimmers-kör» Annas flere, t. ex. i Edition
Peters.) Solosånger med piano uppgå
till ett antal af 600, deribland öfver
50 med text af Goethe (Edition Peters
har 434 i sju band). Bland de
förnämsta och mest bekanta sådana med
svensk (och tysk) text må nämnas:
Posten, Ave Maria, Tårarnes lof, Sång
på vattnet, Vid hafvet, Serenad, Din för
evigt och Sylvia, God natt, Snöbäcken,
Korpen, Vandraren, Elfkmgen, Mitt
hem, Gretchen vid spinnrocken,
Otålighet, Fiskaren, Den unga nunnan och
Flickans klagan; till de särskilda sån-
gerna komma sångcyklarne »Die schöne
Müllerin», »Winterreise»,
»Schwanengesang», »Ossians Gesänge» o. s. v.
Af Schuberts instrumentalverk ha vi
till en del anfört de förnämsta, men
sammanföra dem här i sina särskilda
sing för bättre öfverskådlighet. För
orkester har han sålunda komponerat
8 symfonier (inber. H-moll-symfonien),
7 uvertyrer och några mindre
orkestersaker (menuetter, ländier), en Konsert
och en Rondo för violin med orkester;
af kammarmusik: en Oktett op. 166
i F (se ofvan), en Oktett för
blåsinstrumenter, Stråkqvinteft (C dur) op. 163,
Qvintett-Ouverture, 18 stråkqvartetter —
hvaraf op. 29 (A moll), op. 161 (G dur)
och den i D moll äro berömdast —,
en Qvartettsats och en
Quartett-Ouverture, 2 stråktrior och, som här äfven
må nämnas, en Polonaise för violin;
kammarmusik med piano: Quintett
op. 114 (»Forellen»), Adagio och Rondo
i F (qvartett), 2 ypperliga trior (op.
99 och 100), Nocturne-Trio (op. 148),
Sonat mei violin och alt; för piano
och violin: den präktiga Rondo
brillant (H moll) op. 70, 3 sonatiner op.
137, Fantasie op. 159, Sonat (A dur)
op. 162; för piano och flöjt:
Inlro-duction et Variations op. 160, och
sonaten med arpeggione (seofvan).
Pianoverk äro, för fyra händer:
Marscherna op. 27, 40, 51, 55, 66, 121
samt »Kindermarsch»; uvertyrerna op.
34, 170 och en i D dur, Sonaterna
op. 30 (B dur), op. 140 (Grand Duo,
C dur), en i Ess moll, rondon op. 107
(A dur), 138 (D dur), variationerna
op. 10 (E moll), 35 (Ass dur), 82 (C
dur), divertissementen op. 54 (»D. ä la
hongroise) i G moll, 63 (E moll),
Andantino och Rondo op. 84, Allegro op.
144 (»Lebensstürme»), fantasierna op.
s 103 (F moll) och tre utan opus (från
1810—13), Sex polonaiser op. 61, Fyra
polonaiser op. 75, Fyra ländier, Fuga
op. 152; för två händer: 21 sonater
op. 42, 53, 78, 120, 122, 143, 147,
164 och 13 utan opus; Stor fantasi
op. 15 (kallad »W’anderer»), Fyra
Impromptus op. 90, Fyra dito op. 142,
6 momens musicales (eg. moments
mu-8icaux) op. 94, Adagio och Rondo op.
145, Fem variationsverk och 15
åt.-kil-liga mindre stycken utan opus, Walzer
i op. 9, 18, Deutsche Tänze und
Ecos-saisen op. 33, Walzer op. 50, 77 (Valses
sentimentales, V. nobles), 67
(Horn-mages aux belles viennaises), 91, 127
i (»letzte») och 171 (12 ländler) samt
12 haften utun opus med mer än 100
olika dansar.
En mängd arrangementer af
Schuberts verk kunna här ej uppräknas,
lika litet som här en fullständig och
detaljerad redogörelse för Schuberts
alla tonsättningar kan inrymmas. För
kännedom härom få vi hänvisa till
katalogen i La Maras »Studienköpfe» och
de tematiska förteckningarno af
Notte-bohm och Grove, äfvensom närmare
om Schubert och hans verk i biogra-
Aerna af Kreissle, Iteissmann, Niggli
m. fl. En kritisk, reviderad
samlings-upplaga af Schuberts verk begyntes
1883 af Breitkopf & Härtel i Leipzig,
och af denna utkom förra året Serien
XX: Samtliga solosånger med piano.
—ö—
Musikaliskt värdefulla
pianoetyder.
(Forts. fr. föreg. nr.)
m det grundliga studiet af J. S.
Bachs Wohltemperirtes Klavier
låter pianoeleven träda in i det
polyfona pianospelets värld, framför allt
i fråga om Bach sjelf, så öppnas för
honom genom ett annat grundläggande
etydverk tillträde till hela
pianolitteraturen från Phil. Em. Bach till
Beethoven — nämligen Gradus ad
Parnassum af Muzio Clementi. Oafsedt
Mozarts dom, hvilken betecknade
Clementi som blott och bart »mekanikus»,
har en stor mängd af etyderna i detta
verk äfven musikaliskt värde och kunna
alltså räknas till de ofvan
karakteriserade idealetyderna. »Gradu3 ad
Par-nassum» är Clementis mest betydande
pianoverk, hvarmed han bröt alldeles
nya banor för utvidgandet och
riktandet af pianotekniken på hans tid.
Etydernas sammanställning visar stor
pedagogisk skicklighet och ådagalägger
den intre8segifvande och samvetsgranne
lärarens rika erfarenhet. Hvar och en
af dem har ett bestämdt tekniskt
ändamål, och de 100 etyderna göra
pianisten väl förtrogen med alla brukliga
manér, passager och svårigheter.
Mindre nödigt än med Bachs
»wohltemperirtes Klavier» är att här använda hela
verket oafkortadt, då åtskilliga upp
repningar och rent tekniska öfningar
förekomma, utan kan man studera det
i urval af Karl Tausig, en edition, som
äfven eger förtjensten af en tekniken
befordrande flngersättning och är
försedd med ett bihang af skola för
utförande af tersskalor. I de flesta af
dessa etyder i Tausig-upplagan
tillfredsställas skönhetssinnet och ses den
musikaliska smaken till godo. Så kunna
vi påpeka i nr 3 Anheter i dynamiken,
i 6 smak i melodiföring, i 10
uttrycksfull känsla, i 18 lätt och lekande
humor, i 22 energisk kraft, i 23
stormande lefnadslust, i 25 nyckfullt
öfver-mod, i 29 veraodsfull klagan. ,
Alltigenom visa dessa etyder en klart
öf-versigtlig anordning, och deras tema
vittna om ingalunda vanlig melodisk
uppflnning.
De flesta etydverk från denna
klassiska epok äro direkt eller indirekt
påverkade af »Gradus ad Parnassum»,
också ha de största virtuoserna på den
tiden framgått ur den Clementiska
skolan.
Såsom oberoende af »Gradus» men
värdefulla som inledning till den klas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
