Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen i Frankfurt am Main, var han i
ett par år engagerad vid tyska
opera-scener, först i Pilsen, der man ett år
1888—89 hade en tysk opera, som af
dervarande tyskar sattes upp som
antagonist till den czeckiska, och sedan
från 1889 till 1890 i Metz Under
sitt engagement vid dessa operascener
uppträdde han som Marcel i
»Huge-notterna», Gaveston i »Hvita frun»,
Mefistofeles i »Faust», Heilmann i
»Undine» och Stadiger i
»Vapensmeden» (båda af Lortzing), Gazella i »Lu
cretia», Plumkett i »Martha», Rocco i
»Fidelio», lord Syndham i »Czar och
timmerman», Falstaff i »Muntra
fruarna», Baril i »Barberaren»,
Sparafacile i »Rigoletto», Pietro i »Den
stumma», TJsbek i »Muraren», Jakob i
»Josef i Egypten» och guvernören i »Don
Juan» m. m. Från hr Brags
uppträdande i Pilsen hade vi tillfälle att
meddela en betydande framgång för
honom som kardinalen i »Judinnan».
Efter denna verksamhet på de tyska
scenerna begaf sig sångaren till Milano,
der han nnder ledning af den berömde
Lamperti ytterligare utbildade sin
sångkonst.
Från hösten 1891 har herr Brag
varit anstäld vid vår kungl. opera,
der han först lät höra sig som
Plumkett den 2(> augusti. Hans
uppträdande då gaf oss anledning yttra, att
herr Brag med sin för scenen lämpliga
röst och visade dramatiska talang,
sär-skildt i den komiska stilen, helt visst
skulle blifva en god ackvisitiou för vår
operascen och en passande efterträdare
åt Pelle Janzon, efter hvars frånfälle
i slutet af 1889 det hufvudsakligen
var herr Strömberg, som hade att
uppbära hans komiska partier. När då
denne 1894 till följd af sjukdom måsta
lemna k. operan, var det en god sak
för densamma att vara i besittning af
herr Brags väl dokumenterade talang
i det komiska facket. Också har
densamma tagits rätt mycket i anspråk,
såsom följanda rolförteckning visar. Af
de partier han utfört i Tyskland är
det endast Plnmketts, Sparafuciles och
Falstaffs, hvilka han återgifvit äfven
på vår operascen. Hans öfriga der
utförda roler äro Baskir i »Lalla Rookb»,
Gil Perez i »Den svarta dominon»,
Bartholo i »Figaros bröllop» och
»Barberaren» samt Figaro i nyssnämnda
Mozarts opera, Gigoti i
»Diamantkorset», banditerna Giacomo i »Fra
Dia-volo» och Malvolio i »Stradella», Kuno
i »Friskytten», Leporello i »Don Juan»,
don Jafet i »Giralda», Colas i »Bastien
och Bastienne», Lux i »Bybarberaren»,
Bijou i »Postiljonen», Dikephilos i
»Phryne», Kezal i »Brudköpet», don
Pasguale, Josseaume i »Advokaten
Pa-thelin», Bombardon i »Guldkorset»,
Schahabaham i »I Marocko», Tristan
i »Martha», kungen i »Sven Orädd»,
Ludvig XII i »Skrifvarkungen»,
Pe-druga i »Granadas dotter», ron Kofeldt
i »Per Svinaherde», konungen i »Aida»,
Méru i »Hugenotterna», de Bréligny i
»Manon», Reinmar i »Tanuhäuser»,
Dulcamara i »Kärleksdiycken»,
Cornelius i »Niirnbergerdockan», Pistol i
Verdis »Falstaff», Campo major i
»Kronjuvelerna» och ljöpar-Nisse i
»Verm-ländingarne».
Herr Brag ingick sommaren 1892
äktenskap med fröken Ida Moritz, en
af vår k. operas piimadonnor, som der
i november 1890 gjord? sitt inträde
med Julias parti i Gounods »Romeo
och Julia».
— ^ —
Till Franz Schuberts
lefnads-teckning.
(Forts, och slut.)
Sdet föregående har nämnts, att Franz
Schubert befriades från skoltvånget
för att uteslutande egna sig åt musiken
af en ung student Fiaoz Schober, hvars
moder var rik och i hvars hem
Schubert blef upptagen, bvarjemte han af
honom länge egde god ekonomisk bjelp.
Denne Fr. v. Schober lär ha varit
svensk, född å Torup i Skåne, der
fadern var disponent (död 1852 som
hofråd i Dresden). Schober skref
texten till flere af Schuberts sårger och
det sista bref denne skref var till
honom. En annan svensk kom också i
beröring med Schubert, nämligen f. d.
hofsångaren Isak Berg under dennes
utländska resa 1827—29, då han
offentligt sjöng i Dresden, Prag och
Wien. I sistnämnda stad hade han
äfven Franz Schubert till åhörare vid
utförandet af svenska folkvisor, och
Schubert blef så förtjust i dessa, att
han utbad sig ea afskrift af dem och
begagnade utan att fördölja sitt fynd
de ypperliga melodierna i sin berömda
Pianotrio i Ess dur (op. 100).*
* $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
