Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 1 Mars 1901 - Om framåtskridandet i musiken, efter Aug. Reissmann (forts.) - Musikpress och litteratur - Mascagnis nya opera »Le Maschere». Mottagandet i Venedig, af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
37
venkling. Formerna för fugan, kanon,
koralen, sonaten, de särskilda i Suiten
örenade dansformerna, för kantater o.
s. v. funnos före honom, men han
organiserade dem fastare och med
konst-rikare sammanslutning, utrustade dem
tillika ined sin brilljant utvecklade
in-strumentalstil liksom han fyllde dem
med sin rika själs fängslande skatter.
Men detta gäller nästan utan
undantag om alla andra mästare. Äfven
Iländel fann före sig formen för
oratoriet hvilket han skulle bringa till
högsta blomstring, äfvensom Gluck
före sig fann operan, hvilken han
endast skulle förse med en ny grund
till stöd för fortsatt organisk
utveckling. Det fortskridande som vanns
genom dessa mästare bestod sålunda
ej i originella nyskapningar utan blott
i den konstnärligt högsta utbildningen,
i den fulländade framställningen af
förutvarande former.
Detta gäller än vidare om Haydn,
Mozart och till och med rörande
Beethoven, om hvilken ju andra åsikter
gjort sig gällande. Josef Haydn har
ej skapat någon ny form och likväl
måste man betrakta honom såsom
skapare af den moderna
instrumentalmusiken. Saken är den att han
bragte plan och ordning i de
mångahanda tomer som i brokigt virrvarr
förekom mo, han organiserade
instrumentalformerna sonat och symfoni, så
att de kunde tjena till grundlag för
vidare utveckling. Att äfven Mozart
i denna riktning, formelt taget, ej
skapade någonting nytt, är väl bekant
och dock gjorde han ett betydande
steg framåt med sina symfonier
äfvensom med sina operor, i hvilka han
helt enkelt adopterade den form som
förut var till. v
Beethovens sista verk allenast tyckas
afvikande från den hittills fasthållna
ståndpunkten, men det synes endast
så. I sina första verk af
ifrågavarande slag liar han, som bekant,
slutit sig så nära Haydn och Mozart,
att hans egen individualitet endast
framträder i enskilda drag.
Småningom utträder denna allt mer
betydande och väldig, men därmed
öfvergifver han icke formernas
ursprungliga organism utan vidgar den
blott i samma mån hans
framställ-ningsobjekt blifva allt mera betydande
och gifver den en utrustning af mera
fördjupad karaktär. Detta gäller ännu
om hans sista verk, om de sista
sonaterna och kvartetterna, i hvilka
formerna endast för sitt fint tillspetsade
subjektiva innehåll också erhållit en
högst individuelt förfinad gestaltning.
(Forts.)
Låtom oss vända åter till förflutna
tider, och det skall vara ett framsteg.
G. Verdi.
Musikpress och litteratur.
På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:
för piano, 2 händer:
Skdstrom, Hi’6o: Stämmningar. Fyra
pianostycken: Erinran, Humoresk, Sladder,
Midsommar. op. 17. Tillegn. Tor Aulin. Pr.
1 kr.
Hari.kman, Nanna: Gyllene drömmar. Vals.
1 kr.
lvHKN FKl.DT, K Alt].: Förtöjnings-Polka; 50
öre.
Sn.i.tvAN, Arthur-. Francaise öfver
motiver nr operetten »Persiens ros». 75 öre.
Broström, Himh:r: Med lif och lust.
Hambo-Polska. 50 öre;
för violin och piano:
Sjöorkn, Emu.: Sänger. Transcription af
Tor Aulin. Iläft. 2: »Vilna jungfru, alltför
länge». »Siink till mig ditt mörka öga».
»Smyg varm din kind». Hilft. 3: »Du
schaust mich an mit stummen Fragen».
»Jahrlang inOckt’ ich so Dich halten». »Ich möchte
schweben über Thal und Hügel.»; ä kr. 1,50.
Expeditionen af »Ljus» har utsändt:
Scrnsk Sang. N’n 7, innehållande: för
piano: De allierades intåg i Paris, Marsch;
ur Webers »Friskytten», Annas arietta i 2:a
akt.; O. Ählström: Menuett I (forts.}, II;
.1. C. Stålhammar: Elegi: för on röst m.
piano; B. Crusell: »Suek vid målet»; N:o 8,
för piano: Kuplett ur »Läderlappen»; Sven-
ska Folkmelodier, satta af J. A. Hägg: »1 liir
kommer Simon i Sålle», »Adam och Eva»,
»Väfva Vallmar», folkdanser med text; för
en röst: »Suck vid målet», (slut).
Det nya häftet pianostycken af
Sedström har samma förtjänster som
hans förut publicerade, att erbjuda lätta,
väl skrifua stycken, visserligen icke
synnerligen originella men ej heller
triviala. Aulin s transkription af de
bekanta Sjögren-sångerna är gjord
med den omsorg och talang man kan
vänta af hr. A. Sångerna återfinnas
sålunda i sin rätta form utan att
några »fantasier» öfver dem här
utarbetats. Sättningen visar inga
nämnvärda svårigheter för utförandet.
––-
Mascagnis nya opera
”Le Maschere’’.
Mottagandet i Venedig.
Hvilket öde denna opera rönte vid
första samtidiga utförandet på flere
italienska scener, har här förut
omtalats; emellertid torde det intressera
våra läsare att få höra ett färskt
in-j tryck från en af premiérerna, och vi
anföra därför, livad en korrespondent
till »Signale» har att förmäla från
premieren i Venedig (d. 18 jan.).
För att utställa en fälla för
publiken, säger han, och spela kritiken ett
spratt hade Mascagni och hans
förläggare kommit på don originella idén
att låta Mascagnis nya opera »Le
Maschere» (»Maskerna») på samma
afton gå öfver scenen för första gån-
gen i sju af Italiens förnämsta städer
— Rom, Milano, Venedig, Genua,
Neapel, Turin och Verona. Den allmänna
spänningen hade genom de båda
sam-mansvurnes öfverdrifna reklam, mera
uppfinningsrik än hänsynsfull och
välbetänkt, stegrats i högsta grad. Man
väntade att med det utbasunerade
j återuppväckandet af den italienska
teaterns gamla masker få bevittna
återupplifvandet af den
gammalitalienska »opera gjocosa».
Då publiken såg sina förhoppningar
gäckade förfor den med besinningslös
’ stränghet, så att det annars
fördragsamma Venedig slog ifrån sig operan
med en bestämdhet och grymhet, som
knappt har sin like i den moderna
teaterhistorien. Därtill kom att med
tillhjälp af den elektriska tråden en
motsammansvärjning bildat sig.
Oaf-brutet inlupo under föreställningen
krigsbulletiner från de andra städerna
— I Neapel måste premieren
uppskjutas en dag — så att redan före
slutet af denna märkliga teaterafton
* det var, alltifrån de snöbetäckta
alperna till Palermos soliga nejder,
bekant huru obarmhärtigt de i otid ur
sin graf uppstigna maskerna åter
blifvit nedstötta däri.
Förloppet under aftonen å
härvarande Teatro Fenice var i korthet
följande. De 54 maskernas
inträdes-j hälsning, strax i början blef på
upp-) maning af en liten frivillig claque,
un-J der rop, tjut och hvisslingar af den
oppositionela majoriteten, sjungen da
capo. Redan under pausen efter första
akten befann sig publiken i samma
stämning som de sörjande vid en stor
[ begrafning. Förspelet till andra akten
känner man genast från komponistens
»Iris»; den vackra Furlanan ur
Pon-chiellis »Gioconda», till och med
Rossini och Verdi måste med
»Barberaren » och »Falstaff» springa i den
Mascagniska breschen. Några rätt
vackra nummer, hvilka vid följande
representationer af operan nog skulle
göra sig gällande, gingo nu spårlöst
förbi. I tredje akten förmådde
endast en serenad locka publiken till ett
svagt bifall. Vid slutet isande
tystnad. Lugnt som i grafven. Stilla
och tankfulla lämnade åhörarne
teatern. Denna tillintetgörande dom
fälldes enstämmigt i hela Italien af
kompetenta åhörare som talrikt infunnit
sig. Redan följande morgon bragte
alla tidningar utförliga x’edogörelser
för det allmänna fiasco operan rönt.
Att närmare ingå i betraktelse
öfver den mycket omordade libretton af
herr Illica vore en plåga. Ingenting
förmår skydda honom från den
förebråelsen, att han förgått sig icke
allenast mot alla regler för den italienska
prosodien, utan ock mot allt
språkbruk. Mängden af åhörarne
hånskrat-tade på hans bekostnad, och för
»Maskernas» sorgliga öde är han lika
ansvarig som Mascagni. Deras gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
