Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare. På senare tid liar hon äfven
tagit sångundervisning af hr Köster
och dr G. Bratt, som på senare tid
medverkat vid konserter härstädes.
Undervisning i plastik har meddelats
henne af balettmästaren S. Lund och
fröken Signe Hebbe. Fröken Edström
gjorde under spelåret 1897 — 98 sina
debuter på operascenen först som 3:e
tärnan i »Trollflöjten», sedan som
Pantalis i »Mefistofeles» och som
Fredrik i »Mignon». Därefter
engagerad sjöng hon 1898 de ofvannämnda
Margot och Azueena samt Schwertleite
i »Valkyrian» och deltog i kantaten
af Hallström vid operans invigning;
1899 utförde hon Puck i »Oberon»,
Dröfn i »Valdemarsskatten», Philint
i »Vårdrottningen», förra året Lola i
»På Sicilien», Martha i »Faust»,
Hedvig i »Wilhelm Teil» och Magdalena
i »Mästersångarne». Under detta år
har hon haft att framställa
Peppar-kakshäxan i »Hans och Greta»,
Mar-cellina i »Barberaren», Maddalena i
»Rigoletto» och Spåkvinnan i
»Tifa-nia» samt nu senast Carmen.
I fröken Edström har k. teatern
vunnit en förmåga, som synes stadd
på utveckling till ett betydande
konst-närsskap.
––i?*––
W ennerbergs-hyllningen
och majfesten i Uppsala.
Den 15 maj var i Fyris-staden en
högtidsdag, gynnad af det vackraste
sommarväder. Dagens vårfest var
tillika en storslagen hyllningsfest för
Gunnar Wennerberg, särskildt med
anledning däraf att »Gl un tarne», de
geniala och populära, studentlifvet i
Uppsala skildrande sångduetterna, för
50 år sedan började utgifvas.
Vid snälltågets ankomst, hvilket vid
11-tiden på förmiddagen anlände och
medförde Gunnar Wennerberg jämte
ett 20-tal af hans närmaste, inbjudna
af studentkåren, mottogs han af
studenterna, samlade kårvis med sina
fanor, på platsen utanför
stationshuset. Redan på perrongen mottogs
han af representanter för
studentkåren, soin till honom öfverlämnade en
studentmössa, hvilken han genast
iklädde sig. Då han utträdde ur
stationshuset blottades alla hufvuden och
sångarnc uppstämde »Vårt land»,
hvarpå följde ett välkomsts-lefve, utbragt
af studentkårens ordförande, docenten
P. Od el berg.
Wennerberg tackade för hyllningen,
vandrade med blottadt hufvud förbi
de särskilda nationskårerna, här och
där hälsande med en handtryckning
och ägpande särskild uppmärksamhet
åt Vestgöta nation, som han tillhört
under sin studenttid. Mellan häck af
studentmarskalkar ined blågula skärp
åkte han sedan till sin jämnårige stu-
dentkamrat, f. d. öfverstlöjtnant
Arse-nius, hos hvilken han bodde under
detta Uppsalabesök.
Majfestkonserten i universitetshusets
aula ägde rum kl. 12 middagen.
Damernas mångfärgade toaletter och de
många marskalkarne i sina hvita
mössor och blågula skärp gåfvo en
festlig glans åt salongen. Vid
Wenner-bergs inträde jämte sina närmaste
reste sig alla de närvarande. Han
tog sedan plats längst fram i en för
honom framsatt hög karm stol och hade
bredvid sig universitetskansleren
Gil-jam, universitetets rektor, prof.
Hammarsten, m. fl. Sångarne hade
emellertid förut samlats på estraden, och
den stora kören började nu
konserten. Programmet till denna upptog
två afdelningar, hvardera slutande
med körer af Wennerberg, och
utgjordes af följande nummer 1. Grieg:
Sangerhilsen, 2 Kreutzer: Vårstorm;
3 Lassen: Ved Løvspring, O.
Lindblad: Vårsång; 4 Folkvisor: a) »Ej
efter gods och guld jag trår», finsk,
b) Ola Gromstulen, norsk, c) »Det
var en söndagsafton», svensk;
Diirr-ner: Skotsk krigssång; Wennerberg:
a) In Lenom, b) »Säg oss ditt namn»;
— 7 Kjerulf: Brudefärden i
Hardan-ger; 8 Alfvén: »Här är landet»; 9
Pacius: Suomis sång; Lange-Miiller:
Serenad; 11 »Mandom, mod» etc., j
svensk folkmelodi; 12 Wennerberg a)
Nordisk studentsång, »Framåt, framåt
på ljusets bana», b) »O Gud, som
styrer folkens öden».
Vid denna sång reste sig alla
åhö-rarne och med en stormande applåd,
livari äfven sångarne deltog, hyllades
tonsättaren. Bifallet var för öfrigt
under konserten lifligt, särdeles efter
Wennerberg-numren. Sångarne
uttågade från aulan vid sedvanligt
af-sj ungande af »Vikingasäten, åldriga
lundar», under det Wennerberg i en
trappgång åhörde sången. Efter
konserten gaf studentkåren för
Wennerberg och hans följeslagare
frukostmiddag å Gillet.
Festen i botaniska trädgården,
börjande klockan 5 e. m., var
höjdpunkten af hyllningen. En talrik skara
deltagare var här samlad pä den
öppna planen framför Linnæanum, på
hvars pelarprydda trapp-afsats en
talarestol var upprest och musik, från
Upplands regemente, ulfördes. Talen
inleddes af docenten Odelberg med ett
lefve för konung och fosterland,
hvar-efter studentkårens vice ordförande,
kand. E. Aurelius, talade för våren.
Wennerberg hade nu anländt, tillika
med kansleren, landshöfdingen m. fl.
Uppmanad att taga plats på öfversta
trappafsatsen, där stolar voro
fram-stälda och där han skulle hyllas af
studenterna, trädde han i stället fram
och stödde sig mot en af pelarne samt
började tala. »Det var en gång på
våren för ett halft sekel sedan, som
jag första gången hade den utomor-
dentliga fröjden att hyllas af Uppsala
studenter» — så började han sitt tal
och återkallade minnet af andra tider,
då han här stått i kretsen af
studenter. Hans tal rörde sig sedan om
entusiasmen, den entusiasm hos
ungdomen, som är drifkraften till allt
stort och skönt. »Hvad vi gamla
felat», sade han, »skall en ny
generation af än bättre pojkar hjälpa upp.
Ty jag har aldrig misströstat om att
livad de unga vilja, det drifva de
också igenom.» Det
allvarligt-fosterländ-ska talet, hade följande gripande slut.
»Det var fordom en gammal god
sed att åt en gammal förtjänt man
reste hans anhöriga en grafhög, dit
han bars in med alla sina
dyrbarheter. I unge ha samlat och tagit vara
på mina dyrbarheter, som voro spridda
vida omkring, och därför tackar jag
eder. Högen står färdig», sade
Wennerberg med tårade ögon och af
rörelse vibrerande stämma, »det återstår
för den gamle att gå ditin. Jag är
villig, om också ej färdig, därtill, och
det skall bli mig en glädje att där
drömma om att ännu finns
förutsättningar för att Sverige skall bli ett
stort land. Herren vare med eder!
Gud välsigne er för de stora gåfvor
ni gifvit mig.»
Studentsångarno samlades nu och
tågade under afsjungande af
»Sångar-fanau», »Dåne liksom åskan» samt
Wennerbergs »Hör oss Svea» upp
mot platsen där Wennerberg stod,
hvarpå doc. Odelberg höll ett
anslående tal till honom. Wennerberg bars
därefter på gullstol rundt platsen
under afsjungandet af »Sjung om
studentens lyckliga dag», då under tåget
Wennerberg, svängande
studentmössan, utbringade ett »lefve Uppsala
studenter». Senare talade för
Wennerberg, som likväl då aflägsnat sig
för att anträda hemresan samma
afton, Verner von Heidenstam. Det
därpå följande öfliga talet för kvinnan
hölls på vers af amanuensen G.
Ne-ander. Till sist höll, utom
programmet, operasångaren C. F. Lundqvist
ett varmhjärtadt tal till
Uppsalaung-domen, slutande med att uppstämma
»Du gamla du friska» besvaradt med
väldiga applåder. Och så var denna
oförgätliga majfest i Uppsala
liufvud-sakligen afslutad.
–––––-
Musiklifvet i Vesterås.
Det är tyvärr icke alltför sällsynt,
att landsortsstädernas musikintresse
ej får något annat offentligt uttryck
än genom frälsningsarmen och
nyk-terhetsfolket; kyrkomusikens
handhaf-vare som dock har en plats att fylla
i det offentliga musiklifvet, förstår ej
alltid att rätt begagna sin ställning
och de resurser, hvaröfver han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
