Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 15 Januari 1902 - »Tannhäuser» i Paris 1860 (Bref af Richard Wagner) - Musikbref från Danmark och Tyskland, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ändrades med ett slag, när man
från Karlsruhe underrättade mig att
uppförandet af »Tristan» där visat sig
vara omöjligt. Min svåra belägenhet
ingaf mig först den tanken att nästa
vår till Paris inbjuda åtskilliga
utmärkta, för mig personligen bekanta,
tyska sångare för att med dem söka
åstadkomma den önskade
mönsterföreställningen af mitt senaste verk i
italienska operans sal; till denna ville jag
äfven inbjuda dirigenter och
regissörer vid de tyska scener, som stodo
i vänskapligt förhållande till mig och i
sålunda uppnå detsamma som jag
af-sett med uppförandet i Karlsruhe. Då
detta ej var möjligt utan ett stort
tillmötesgående från parispublikens sida,
måste jag först söka väcka dennas
intresse för musiken i mitt verk och
anordnade därför de sedermera mycket
omtalade tre konserterna i Théåtre
italien. Den ifråga om besök och bi- I
fall mycket gynnsamma utgången af
dessa konserter kunde dock tyvärr ej
gagna det af mig planlagda
hufvud-företaget, då jag just därvid tydligt
insåg ett dylikt företags alla
svårigheter, och å andra sidan omöjligheten
att samtidigt i Paris församla de af
mig utsedda tyska sångarne tvang mig
att afstå från det hela.
Under det jag alltså, hämmad från
alla sidor och djupt nedstämd, åter
vände min uppmärksamhet mot
Tyskland, erfor jag till min fullständiga
öfverraskning, att min belägenhet var
vid hofvet i Tuilerierna föremål för
ifriga diskussioner och rekommenda- !
tioner. Det deltagande, som flera
medlemmar af tyska ambassaden hyste för
mig och som ända dittills förblifvit
mig så godt som obekant, hade jag
att tacka för denna gynnsamma
agitation. Denna förde ända därhän att
kejsaren, sedan en af honom särskildt
ärad tysk furstinna gifvit ett varmt
förord åt och en redogörelse af mitt
oftast nämnda verk, »Tannhäuser» —
genast gaf befallning om uppförandet
af denna opera i Académie imperiale
de musique.
Jag vill ej neka till att om jag
också i första ögonblicket gladdes åt
detta oväntade bevis på mina verks
framgång inom kretsar dem jag
personligen stått så fjärran, kunde jag
dock snart ej annat än med stor
be-klämning tänka på ett framförande af
»Tannhäuser» just på denna teater.
Hvem hade väl klarare än jag insett
att denna stora operascen för
längesedan aflägsnat sig från hvarje
konstnärlig tendens, att på den helt andra
anspråk än den dramatiska musikens
förstått göra sig gällande, att operan
där nedsjunkit till en förevändning för
balletten? I själfva verket hade jag,
när jag under de senaste åren
mottagit upprepade uppmaningar att söka
få något af mina arbeten uppfördt i
Paris, aldrig tänkt på den s. k. Stora
operan utan fastmer — för ett försök —
på den anspråkslösa Théatre lyrique,
och detta särskildt af de båda skälen
att här ingen bestämd klass af
publiken är tongifvande och att — tack
vare torftigheten af teaterns medel! —
den egentliga balletten här ej utbildat
sig till hela konstverksamhetens
medelpunkt. På ett uppförande af
»Tannhäuser» hade också denna teaters
direktör flere gånger själfmant reflekterat,
men nödgats afstå därifrån, framför
allt därför att han ej fann någon
tenor, som var vuxen det svåra
hufvud-partiet. Forts.
––-^––-
Musikbref från Danmark
och Tyskland.
Dec. 1901.
I Köpenhamn hade jag på utresan
tillfälle att få höra Länge-Müllers
stämningsfulla musik till Holger
Drach-manns i midten af november för
första gången på Kasinoteatern här
uppförda melodram »Renaissance». För
öfrigt må nämnas en i sitt slag
enastående debut, som gjordes här af
bröderna Adam och Johannes Poulsen,
söner till Danmarks störste nu lefvande
tragiker Emil P. och brorsöner till
dess förnämste komiske skådespelare,
Olof P. Särskildt med hänsyn till
sin ungdom jämte för scenen
utomordentligt fördelaktig apparition,
ådaga-lade debutanterna i ett par unga
italienska renaissance-målares roller så
ovanlig begåfning, att man redan
hyser förhoppning om, att den förre
skall upptaga sin faders fallna mantel,
den senare värdigt gå i farbroderns
fotspår. I de inlagda sångnumren
gåfvo de prof på visserligen ej några
stora röster, men ett så mycket mera
fint musikaliskt föredrag.
En nyhet som jag ej bör förbigå
är Aug. Ennas utsökt charmanta
musik till en liten pantomim, Herdinnan
och skorstensfej aren, grundad på H. C.
Andersens välbekanta, täcka saga med
denna titel. Pantomimen utfördes på
det mest stilfulla sätt af Köpenhamns
kgl. teaters förträffliga balettkår.
Af alla kontinentala konstnjutningar,
som på sista tiden fallit på min lott,
och för Ip’ilka samtliga det vore
något för vidlyftigt att här redogöra,
helst då ingen af desamma kan göra
anspråk på nyhetens behag, erbjödo
väl ett par föreställningar af »Cosi
fan tutte» och »Don Juan» samt en
Mozartsk symfonikonsert i Berlins
»Opernhaus» detstörstaintresset. Jämte
»Figaros Hochzeit» och den stora
C-moll-m essan, gifna såsom en
Mozart-cykel därstädes under nyssnämnda
månads senare hälft, hade
ifrågavarande operor i afseende på utförandet
sin förnämsta förtjänst därutinnan, att
desamma hade till förebild den i våra
dagar obestridligt mönstergiltigaste
tolkningen af Salzburg-mästarens
odödliga skapelser, nämligen kgl. teaterns
| i München. *
Trots en i det hela jämbördig
fram-[ ställning, särskildt beträffande de båda
I officerarnes represeutanter, hrr
Grilning och Hoffmann samt ett briljant
orkesterackompagnemang under
Richard Strams’ genialiska ledning, kom
»Cosi fan tutte» i Berlins stora
opera-byggnad mindre till sin rätt än i
där-varande »Residenz-teater», i hvilken
denna utsökta opéra comique’s finesser
j och karaktär af intimitet så väl hade
tillfälle att göra sig gällande,
hvar-jämte saknaden af Lautensehlägers
»Drehbühne» ej allenast störande
inverkade på de talrika förvandlingarna
utan till och med nödsakade ett
förenklande af scenerierna. I dekorativt
hänseende framstod här emellertid
hotellparken särskildt till sin fördel
med sin härliga utsikt öfver
napolitanska golfen, en rent af idealiskt
sydländsk landskapsbild. **
Den af dr Muck dirigerade »Don
Juan »-föreställningen utmärktes,
oaf-sedt samma brister som de i afseende
på »Cosi fan tutte» påpekade, framför
allt af, att därvid användes en ny,
af bayerske gen.-musikdirektören H.
Levi verkställd och i det hela mycket
lyckad bearbetning med titeln »Der
bestrafte Wüstling oder Don Juan»
samt den, minst sagdt, något
öfver-raskande benämningen »heiteres
Drama». I själfva verket äro ock här
de komiska pointerna mera framhäfda,
hvarjämte, tydligen i afsikt att
förläna operan ett mera försonande, att
ej säga gladt slut, efter hjältens
försvinnande i afgrunden, en i
allmänhet utesluten scen är återupptagen, i
hvilken alla öfriga i operan agerande
personer taga del, göra tämligen
banala reflexioner öfver katastrofen och
uppgöra sina resp. framtidsplaner —
så mycket mera öfverflödiga att
del-gifvas publiken, som denna ändå lätt
kan tänka sig, att don Octavio och
och donna Anna afvakta sorgeårets
utgång för att fira sitt bröllop, att
donna Elvira ämnar gå i kloster,
Leporello söka en bättre herre o. s. v.
För öfrigt måste, efter den näst
föregående scenen, som i storslagenhet
söker sin like, hvarje annan förefalla
matt och intetsägande. I musikaliskt
hänseende var uteslutandet af Elviras
och Octavios undersköna arior, efter
första aktens sjette och fjortonde sce-
* Jemfr korrespondensen från M:n i »Sv.
Musiktidn.», n:o 14 förl. år.
** Vi begagna tillfallet att på det varmaste
rekommendera »Cosi fan tutte» hos
vederbörande i Stockholm; med hänsyn till den
mindre scenen särskildt för Vasateatern,
hvar-est bland dir. Alb. Ranfts talrika personal
t. ex. frkn Keyser och Frisch, fru Meissner
samt hrr Schächer, I.inden oeh Bergström
ingalunda torde befinnas olämpliga för
hufvud-rollerna. För Hjalmar Meissners talang vore
här en i sanning vacker uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
