Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 1 Mars 1902
- J. C. Lobe om Vincenzo Bellini
- Råd och varningar beträffande första undervisningen i pianospelning, af F. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmåga? Om publiken skall kunna
uppfatta af bilden k sanning, så måste
lian känna dess förebild, för att
mellan båda kunna anställa en jämförelse.
Om också hvarje musikalisk form,
hvarje aria, hvarje duett vore den
mest trogna afbild af det inre sinnets
åskådning, — publiken skulle aldrig
kunna öfvertygas härom. Må man
uppvisa blott en enda aria af Mozart ur
lians Don Juan, eller af Beethoven ur
lians Fidelio, hvars former
äroistränga-ste mening natursanna, d. v. s. h vars
former i samma tid, i samma bestämda
rytm, i samma tonernas stigande och
fallande, i samma timbre, i samma
harmoni också uppenbarat sig i den
efterhärmade personens själ. Man
framställde då en dylik naturföreteelse i
en ensemble, där tre, fyra, eller om
kören inbegripes, trettio till fyrtio
personer på samma gång uttrycka sina
olika känslor!
Någon sanning i den musikaliska
formen, i den meningen, att den skulle
absolut utgöra en trogen efterhärmning
af den inre uppenbarelsens form —
är ieke möjlig. Människorna kunna
blott i framställda allmänna drag
förnimma en återspegling af sina känslor
och passioner.
Då Bellini hvarken genom formens
nyhet, eller genom originella
orkester-kombinationer, utan hufvudsakligen blott
genom sång och melodi åsyftar att
verka, så vänder han hela kraften af
sin talang begripligtvis blott mot dessa
båda agentier. Det är ett stort
misstag att tro, det Bellini flyktigt och
utan någon djupare beräkning
utkastat sina melodier. Han arbetade
ganska långsamt och med mycken
omsorg, samt vidtog många ändringar
med sina melodier innan han införde
dem i partituret.
I mången tysk opera, tillhörande
nya tiden, kan man påträffa icke så
få ställen, livilka, om man med dem
vidtager följande
undersökningsprocedur, åt sångpartiet lämna ett
bedröf-ligt resultat: Borttag sången i något
sådant ställe, och gif blott akt på
orkestern! Man skall icke märka att
någonting felas; musiken talar likaså
tydligt eller otydligt som förut. Tag
däremot bort orkestern och lyssna
till sången allena, — hvad får man
nu här ieke höra för ett torrt,
sönder-rifvet, fattigt och intetsägande
deklama-tionsstycke!
Ar Bellini som instrumentatör ieke
att jämföra med våra stora mästare,
låter han sin orkester, så länge
sångaren sjunger, framträda nog
anspråkslöst, — så brister honom däremot icke
förmåga att använda densamma med
rätt lifliga klangeffekter i inledningar,
tutti, ensembler och finaler. Han vet
att skickligt, oeh ofta rätt effektfullt,
använda skarpa kontraster. Han vet
att beräkna och noga mot hvarandra
afväga de starkaste såväl som de
svagaste orkestermassorna och afpassa
soloinstrumenternas infallande i rättan
tid, så, att de förras medverkan
aldrig urartar till ett förvirrande oljud,
och de senares partier aldrig
förekomma intetsägande eller utnötta.
___ » _____
*
Räd och varningar
beträffande första
undervisningen i pianospelning.
Pianospelet iir i vår tid så utbredt,
alt det nästan hör till
allmänbildningen att »kunna spela litet piano». I
följd däraf taga så många
undervisning i behandling af detta instrument
oeh fortfara därmed allt efter som tid,
råd och lägenhet medgifva till dess en
viss färdighet uppnås. Emellertid kan
man antaga att knappast mer än en
på hundra af pianoelever eger
verkligt goda anlag till vinnande af något
så när framstående talang, icke en
på tusende når virtuosens rang. Man
har i allmänhet en naiv tro på att
det ej är så vida svårt att lära sig
»något så när» spela piano. Man får
sålunda höra föräldrar i fråga om
pianoundervisning yttra att det är inte
meningen att eleven, deras barn, skall
bli någon stor pianist, men komma
åtminstone så långt, att det kan
»spela dansmusik» eller »aekompagnera
till sång». Ja, har eleven kommit till
den tekniska förmåga som medgifver
detta, då kan han spela åtskilligt
annat också. Det händer också ej sällan
att en person som hunnit en alder
omkring 20-talet, eller längre, af tycke
för musik oeh kanske i besittning af
litet sångröst, faller på den idén att
vilja lära sig spela piano. Hvar och
en sådan bör afrådas från ett försök
därmed, ty det tekniska underlag han
eller hon behöfver för målets
uppnående, äfven i ganska ringa grad, har
en äldre person aldrig förmåga eller
tålamod att förvärfva sig. Föräldrar
oeh andra, hvilka ej ha begrepp om
de tekniska färdigheter som, till oeh
med för elever med anlag, måste
för-värfvas såsom ett minimum, ställa
ofta såväl på elever som på läraren
fordringar rörande snabba framsteg,
hvilka äro omöjliga att uppfylla.
Sällan liafva de ock begrepp om hvad
tid och arbete, helst i fråga om
mindre musikaliskt begåfvade elever, som
erfordras för undervisningens
framsteg. Skall ett barn lära sig spela
piano måste därför början därmed ske
tidigt, vid åtta, senast nio års ålder.
Dessutom fordras att undervisningen
— naturligtvis för en verkligt
pedagogiskt skicklig lärare, ej för
»godt-köps -fuskare — bedrifves med allra
minst två timmar i veckan, samt att i
hemmet kontrolleras att spellexan
in-öfvas ordentligt. Denna bör icke till-
tagas för stor eller svår, för att ieke,
såsom ett plus till skollexorna,
anstränga eleven och väcka olust för
musiken.
Ett fel som ofta, livad erfarenheten
intygat, begås vid början af
pianoundervisningen är att läraren eller
lärarinnan ieke nog allvarligt beifrar
elevens rätta handställning vid
spelandet. Nästan alla nybörjare ha
benägenhet för oriktigheter i detta
hänseende, hvilka lätt blifva ovanor.
Sådana äro: l:o) att handen med raka
fingrar liigges på tangenterna, så att
lillfingrct ligger uppskjutet på dem
och tummen utanför klaviaturen; 2)
att lillfingrct slår an tangenten med
sista ledernas yttersida, hvarigenom
hela handen kommer att vridas utåt;
3:o) att ieke vid legatospel, eller då
handen stödjer sig på klaviaturen,
det finger som slagit an en tangent
lyftes tillräckligt högt, då det i
anslaget efterträdes af ett annat finger.
Till att undvika dessa kardinalfel bör
vid första lektionen båda händerna
anslå Cdur-treklangcn för att lära sig
handställningen. Handytan skall då
ligga i plan med armen och parallel med
klaviaturen samt fingrarna vara ledigt
krökta med fingertopparne ungefär
lika högt uppe, på tangenternas midt.
I detta läge anslås nu med
oförändrad handställning mycket långsamt,
med noggrant iakttagande af att
handen stöder sig på pianot utan
lyftning,tonerna e—g och tillbaka —
enfem-fingersöfning vid hvilken det nämnda
upplyftande af fingrarne, i tur och
ordning, öfvervakas. Fingrarnes lätt
krökta och höjda ställning på
klaviaturen är ock af vikt vid löpande
tonföljd i skalan — då ett finger
skall läggas öfver tummen eller denna
stickas under handen, som skall bilda
ett livalf för densamma att krypa
inunder. Vid sådan öfver- eller
underläggning får nämligen handen ieke
vridas medelst en armrörelse, som
verkar armbågens utåtriktning.
Dagligen och specielt vid hvarje lektion,
bör nybörjaren öfvas med
ofvan-nämnda handställning och fingerrörelse.
Samtidigt inläras noterna, både
bas-och diskantnoter, efter en rationel
metod, bestående deri att klaviaturens
C:n, med utgång från ett-strukna
C uppåt och nedåt inläras såsom
stödpunkter i första rummet samt sedan
l:a och 5:e liniernas noter i diskant
som bas; vidare ordningen mellan
linie- och mellanrumsnoter samt
slutligen öfvandet med att från linienoter
inlära dessas fortsättning i noter med
genom struket hufvud, från
mellanrumsnoter dessas fortsättning i noter
med »streck på halsen» (ieke
genomstrukna). Till de allra första
öfnin-garne för att lära sig känna oeh göra
sig hemmastadd med klaviaturens
toner hör att eleven tager reda på
hol-och halftoner. På kännedomen af
dessa tonsteg grundlägges sedan bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1902/0037.html
